SARAS OLYCKOR.

 

TOBITS BOK. 3.7-15

 

Tobits bok. 3:7.

 

7.  #Samma dag inträffade det också att Sara,

dotter till Raguel i Ekbatana i Medien, blev skymfad

      av en av sin fars tjänsteflickor#.

 

Sara Raguels dotter hans enda barn.

     Blev förolämpad av en av sin fars tjänste-flickor.

 

Tobits bok. 3:8.

 

8.  #Hon hade nämligen blivit bortgift sju gånger,

men den onde demonen Asmodaos hade dödat

         alla männen innan de varit tillsammans med

henne så som det är bestämt för kvinnorna.

       Tjänsteflickan sade till henne:

"Det är du blivit bortgiftmed sju män, men ingen

        av dem du haft någon glädje av#.

 

Blivit bortgift sju gånger med sju olika män:

     vilka blivit dödade av demonen Asmodaos.

Innan de varit tillsammans med henne.

 

Tobits bok. 3:9.

9.  #Varför skall du slå oss bara för att döma

    dina män har dött? 

Ge dig iväg till dem!  

      Måtte vi slippa att någonsin se en son eller

dotter till dig!".

 

Tjänste-flickan sa till Sara: Varför ska du skada oss.

        För att döma dina har dött?

O-skyldigt anklagad: eftersom demonen

     Asmodaios dödar dem.

Vi vill inte se din nyfödda son eller dotter! 

 

Tobits bok. 3:10.

 

10.  #Då blev Sara djupt bedrövad och brast ut i gråt,och hon gick upp på övervåningen i sin fars hus

       för att hänga sig.

Men besinnade sig och sade:

      "Tänk om de skymfar min far och säger till honom: Du hade denna enda kära dotter, och hon

    blev så olycklig att hon gick och hängde sig.

Då blir jag orsak till att min far åldras och dör i sorg.

        Det är bättre att jag inte hänger mig utan ber

till Herren att jag får dö och slipper leva och höra

      fler skymford"#.

 

När Sara fick höra tjänsteflickan skymford:

    blev hon djup bedrövad: brast ut i gråt.

Villig att ta sitt liv.

       I sin bedrövelse behärskade sina känslor:

och sade till sig själv.

        Tar jag mitt liv vanhelgas min far inför

sina fiender.

      Vilka skulle säga för min skull:

Du hade denna enda kära dotter: blev så olycklig

    över en tjänsteflickans skymfiga ord mot henne. 

Hängde sig.

     Genom mitt självmord: orsak till min fars föråldrande och dör sitt hjärtats sorg.

       Bättre jag ångrar mitt beslut ta mitt liv.

Istället i ödmjukhet beder till Herren:

      Få dö slippa leva och höra skymford.

 

Tobits bok. 3:11.

 

SARAS ÖPPENHJÄRTLIGA BEKÄNNANDE BÖN:

 

11.  #Hon gick genast fram till fönstret, lyfte sina

händer och bad:

     Välsignad är du, barmhärtige Gud, 

välsignat ditt namn för evigt.

      Må alla dina verk prisa dig i evighet!#.

 

I sin bekännelse säger:

      I ödmjuk bön, Du är välsignad i dig finns

all välsignelse till oss som söker ditt ansikte.

      Du barmhärtighetens fader.

Ditt namn välsignat för evigt.

      Min bön: att ditt skapelseverk prisar dig

i evighet!

 

Tobits bok. 3:12.

 

12.  #Jag lyfter mitt ansikte och mina blickar

mot dig#.

 

Jag ödmjuk i mitt sökande ansikte vänder mina

       blickar mot dig; min fader.

 

Tobits bok. 3:13.

 

13.  #Befall att jag får lämna jorden och slipper

fler skymfsord#.

 

Låt mig få lämna mitt jordeliv i djup bedrövelse.

      Slippa höra fler skymford.

 

Tobits bok. 3:14.

 

14.  #Härskare, du vet att ingen man har

besudlat mig#.

 

Du, min härskare, känner mitt o-befäckade liv.

     Ingen man har fått vanhelga mig. 

       

Tobits bok. 3:15.

 

15.  #Jag har varken fläckat mitt eller min fars

namn här i fångenskapens land.

       Jag är min fars enda barn, han har ingen

mer som kan ärva honom och ingen släkting eller

      anförvant som kan äkta mig och som jag

borde spara mig åt.

      Sju män har jag mist; varför skulle jag leva

längre?

       Men om du inte vill låta mig dö, se då

i nåd till mig och visa mig bamhärtighet,

     så att jag slipper höra flera skymford#. 

 

Har inte syndigt befläckat mitt namn eller min fars

     namn här i fångenskapens land.

Min fars enda barn.

       Endast jag kan ärva honom.

Ingen släkting eller släkt som kan äkta mig.

      Sju olika män har jag förlorat:

varför skulle jag då få leva? 

        Vill du låta mig få leva: låt din nåd vederkvicka

mig visa din barmhärtighet.

        Låt din barmhärtighet beskydda mig 

mot skymforden.

 

 

 

 

TOBITS OLYCKOR.  DEL.2

 

Tobits bok. 3:1-6.

 

Tobits olyckor.

 

Tobits bok. 3:1.

 

1.  #Jag blev djupt bedrövad och brast ut i suckar

och gråt.

     Jag gick ut på gården och bad under suckar#.

 

Blev djupt bedrövad efter samtalet med min hustru

   Hanna när hon ifrågasatte min välgörenhet

och rättfärdiga liv.

 

TOBITS SYNDA-BEKÄNNELSE:

 

Tobits bok. 3:2.

 

2.  #Rättfärdig är du, Herre, alla dina handlingar

är rättfärdiga, i allt vad du gör är du barmhärtig

       och sannfärdig, din dom är alltid rättvis#.

 

Beskrivning på hurdan Gud är:

    Rättfärdig i vad han gör.

Barmhärtig sannfärdig i sina handlingar.

     Hans dom alltid rättvis.

 

Tobits bok. 3:3.

 

3.  #Tänk nu på mig, Herre, vänd din blick 

   till mig, straffa mig inte för mina synder och felsteg, och inte heller för mina fäders.

       De syndade mot dig#.

 

Bekänner sina personliga synder och sina förfäders

     synder inför en rättfärdighet, Gud .

Ser sig själv som en syndare.

 

Tobits bok. 3:4.

 

4.  #Och lydde inte dina bud; då prisgav du oss

åt plundring, fångenskap och död och gjorde oss

       till åtlöje, till en visa och ett ordspråk

bland alla de folk som du fördrev oss till#.

 

Vi var o-lydiga mot dina bud.

       I vårt övermod prisgav du oss åt plundring

av våra ägodelar och liv.

       Fick leva i fångenskap och dödade.

Blev ett åtlöje åt våra grannar.

       Till ett ordspråk: ni, folket som blev fördrivna

av ett främmande folk.

 

Tobits bok. 3:5.

 

5.  #De många straff du nu låtit drabba mig är

rättvisa domar över mina och mina förfäders

      synder, ty vi har inte hållit dina bud och inte

levat svekfritt inför dig#.

 

För våra överträdelsers skull: bestraffades 

    drabbades av olyckor och livets elände.

Rättvisa domar drabbade över mina synder

     mina förfäders synder.

Vi har alla levt i o-lydnad: svikit dig.

 

Tobits bok. 3:6.

 

6.  #Gör nu med mig som du vill, befall att min ande

tas ifrån mig, så att jag får lämna jordens yta

    och själv bli jord.

Ty det är bättre att dö än att leva när jag fått 

       dessa lögnaktiga skymford och är fylld

av djup bedrövelse.

      Herre, befall att jag får lämna detta elände.

låt mig få gå till mitt eviga hem, och vänd

       bort ditt ansikte från mig, Herre.

Ty det är bättre att dö och slippa skymford

      än att leva i så stort elände#.

 

Jag är en syndare, mina förfäder var syndare.

       Låt din vilja ske med mitt liv.

Ta min ande ifrån mig: som du i din nåd 

    och barmhärtighet givit mig.

Får lämna jordens yta, bli till jordens stoft:

     varifrån jag kom.

Bättre dö: än leva bli bemött av fienders lögnaktiga

      kränkade ord: vilket fyller mitt hjärta

med djup bedrövelse.

     Min bön:

Låt mig få lämna detta livets elände.

      Låt mig Få flytta till mitt eviga hem. 

Vänd ditt rättfärdiga ansikte bort från mig.

     

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

 

DEL. 192.

 

19200.  Bättre leva livet i själslig frid än

   i själslig ångestfyllt liv.

 

19201.  Livet i livets välvilja välbehaglig inför

människors ögon.

 

19202.  Ondskan har ingen lösning på sina problem.

 

19203.  Ondskan förgör sig själv.

 

19204.  Ondskan bedrar sig själv..

 

19205.  Ondskan rider på rädslan.

 

19206a.  Snälle fri från elakhetens ondska.

 

19206b.  Vänlige fri från elakhetens ondska.

 

19206c.  Godhjärtlige fri från elakhetens ondska

 

19207.  Elakheten har problem med sin ondska.

 

19208.  Elakheten förgör sig själv.

 

19209.  Ödmjuke förenad med ödmjukheten.

 

19210.  Kärleksfulle förenad med kärleken.

 

19211.   Barmhärtige förenad med barmhärtigheten.

 

19212.  Upprördheten skapar problem.

 

19213.  Upprördheten ingen problem-lösare.

 

19214.   Vara förbittrad bitter äger förbittrat

bittert hjärta.

 

19215.  Kärleken förlåter förbittringen

bitterheten.

 

19216.  Vara irriterad ilsken äger ilsket

irriterat hjärta.

 

19217.  Kärleken förlåter ilskenheten

irriterat beteende.

 

19218.  Förtalets liv  o-intressant liv

värdesätter inte livet.

 

19219.  Ödmjukheten påverkar ödmjukes dagar'

med ödmjukheten.

 

19220.  Argsintheten besmittar själen.

 

19221.  Stolte har sin stolhet i hatet ilskenheten.

 

19222.  Stolte har sin stolthet i föraktet häftighten.

 

19223a.  Ilskne blir offer för ilskenheten.

 

19223b.  Häftige blir offer för häftigheten.

 

19223c.  Elake blir offer för elakheten.

 

19224.  Ödmjuke äger offer-villigt hjärta 

för ödmjukheten.

 

19225.  Mänsklighetens egen-kära vilja tillåter

ondskan härska i världen.

 

19226.  Viljan tanken hjärtat styr vår tunga.

 

19227.  Ilsknes tanke vilja hjärta styr ilsknes tunga.

 

19228.  Ungdomar nationella framtiden.

 

19229.  Bitter tunga  bittert hjärta bittra tankar:

vad ger det till Livet mening.

 

19230.  Bitterheten bedraget bittert hjärta.

 

19231.  Ilskne älskar ilskenheten vilket leder

tilldöd.

 

19232.  Hatiske älskar sitt hatiska hjärta.

 

19233.  Hatiske bedragen av hatiskheten.

 

19234.  Ilskne bedragen av ilskenheten.

 

19235.  Sant vittne  ger rätt svar.

 

19236.  Sant vittne vän med rättvisan.

 

19237.  Sant vittne o-vän med o-rättvisan.

 

19238a.  Sanningen hjälp och tröst för rättvisan.

 

19238b.  Sanningen vän med rättvisan.

 

19238c.  Sanningen o-vän med o-rättvisan.

 

19239.  Falskt vittne vän med o-rättvisan.

 

19240.  Falskt vittne o-vän med rättvisan.

 

19241.  Falskt vittne avskyr rättvisan.

 

19242.  Falskt vittne bedragen av lögnen.

 

19243.  Falskheten vän med falska vittnen.

 

19244.  Falskheten hatar avskyr sanningen.

 

19245.  Fsalskheten lögnen varandras vänner 

försvarar o-rättvisan.'

 

19246.  Sanningen försvarar rättvisan.

 

19247.  Sanningen försvarar sant vittne.

 

19248.  Lögnen rättvisans fiende.

 

19249.  Falskheten sanningens och sanna 

vittnens fiende.

 

19250a.  Vises lärdom källan till liv.

 

19250b.  Dårens lärdom källan till död.

 

19250c.  Dårens lärdom ger bitter källa.

 

19251.  Dårens lärdom dumdristig.

 

19252.  Sant vittne vägen till rättvisan.

 

19253.  Sant vittne vägenn till o-rättvisan.

 

19254.  Pratsamheten ger förlust.

 

19255.  Pratsjukan tomhetens fåfänga.

 

19256.  Pratsamheten döljer rädslan.

 

19257.  Pratsamheten rider på rädslan.

 

19258.  Pratsjuke o-intressant lyssna på.

 

19259.  Ondskan vän med olyckan.

 

19260.  Ondskans vänner: eländet faran smärtan.

 

19261.  Hellre livet i ro och vila än i kiv trätgirighet.

 

19262.  Vaksam mot vredens beteende:

välj istället saktmodet vilket börjar i vårt hjärta.

 

19263.  O-tåligheten gör o-tålige bedrövad

oroligförvirrad.

 

19264.  Solens strålar värmer jordens gröda.

 

19265.  Vattenrika regnet ger jordens gröda vedrkvickelse.

 

19266.  Jordens gröda daglig  föda till alla

levande varelser.

 

19267.  Skapade varelse har sitt liv i livsanden.

19268.  Ondskans listighet: rider på lögnen.

 

19269.  Falskhetens listiga planer: rider på

ondskans lögner.

 

19270.  Högmodets lögner förkastar sanningen.

 

19271.  Lögnen falskheten hatad föraktad'

av rättvisan och sanningen.

 

19272.  Lögnen falskheten förkastar de sanna ordens rättvisa.

 

19273.  Vreden o-rättvisans strids-vapet

mot rättvisan.

 

19274.  Saktmodets rättvisa strids-vapnet

mot o-rättvisan.

 

19275.  Kärleken rättvisans tjänare.

 

19276.  Hatet föraktet o-rättvisans tjänare.

 

19277.  O-rättvisan ingen problem-lösare.

 

19278.  Rättvisan samhällets problem-lösare.

 

19279.  Tacksamt hjärta säger: Tack.

 

19280.  Tänk: få leva i tacksamheten.

 

19281.  O-intressant liv  livet i  o-tacksamheten.

 

19282.  O-tacksamheten  tacksamheten '

främmande för varandra: vilka lever olika liv.

 

19283a.  O-tacksamheten lever i Ha-begäret.

 

19283b.  Tacksamheten lever i förnöjsamheten.

 

19284.  Tacksamheten rider på ödmjukheten.

 

19285.  O-tacksamheten rider på högmodet.

 

19286.  Ha-begäret  rider på högmodet.

 

19287.  Tacksamheten rider på förnöjsamheten.

 

19288.  Ondskan visar sitt ondsinta beteende.

 

19289.  Godheten visar sitt goda beteende.

 

19290a.  Kivet trätgirigheten  värdelöst tidsfördriv.

 

19290b.  Trätgirigheten kivet har sitt värde 

i tomhetens lilla värld.

 

19291.  Kivet trätgirigheten väger lätt på Livets våg.

 

19292.  Trätgirigheten kivet väger lättare än

tystnaden stillheten på Livets våg.

 

19293.  Stridigheten ord-stridigheten värdelöst

i sitt beteende: vilket onödigt tidsfördriv.

 

19294.  Ord-stridigheten rider på högmodet.

 

19295.  Godheten ondskans ärkefiende.

 

19296.  Ondskan främmande för godheten:

avskyr den.

 

19297.  Ondskans umgås inte med godheten.

 

19298.  Hälsan umgås inte med sjukdomar.

 

19299.  Sjukdomar hälsans ärke-fiende.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TOBITS BOK. 2:1-14.

 

TOBITS OLYCKOR.

 

Tobits bok. 2:1.

 

1.  #Under Assarhaddons regering återvänder jag

alltså hem och fick tillbaka min hustru Hanna

      och min son Tobias.

När vi skulle fira pingst, den fest som kallas 

      veckohögtiden, gjordes en festmåltid 

i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta#.

 

Återvände till mitt hem, under kung Assarhaddons

     regeringstid.

Fick tillbaka min hustru och min sonTobias.

        En festmåltid gjordes i ordning åt mig:

föra fira pingst; vilket kallas vecko-högtiden.

 

Tobits bok. 2:2.

 

2.  #Bordet sattes fram för mig, men när jag såg de

många rätterna sade jag till min son Tobias.

      "Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta

någon fattig man med det rätta sinnelaget bland

      våra bröder som är fångar här i Nineve.

Ta med honom hit så att han får äta tillsammans

     med mig.

Jag skall vänta på dig tills du kommer tillbaka"#.

 

Gav min son uppdrag söka efter någon fattig man

       som behövde en måltid.

Fattig man med rättskaffens sinneslag.

      Bland Våra egna bröder vilka år fångar i Ninveve.

 

Tobits bok. 2:3.

 

3.  #Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till oss men kom tillbaka och sade:

       "Far!" ----- "Ja, min pojke", svarade jag,

och han fortsatte:

     "Far, en man av vårt folk har blivit mördad

och ligger slängd på torget, han blev strypt

       där alldeles nyss"#.

 

Min son gjorde vad jag sagt: kom tillbaka.

        Man av vårt eget folk ligger mördad 

slängd på torget: nyligen strypt.

 

Tobits bok. 2:4.

 

4.  #Jag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den

        öppna platsen.

Jag lade honom i ett skjul i väntan på att solen

        skulle gå ner, så att det kunde begrava honom#.

 

Jag lämnade festmåltiden, hämtade den döde.

     Lade honom i skjul i väntan på solens nedgång.

Vilket gjorde jag kunde begrava:

       utan människors ögons vetskap.

 

Tobits bok. 2:5.

 

5.  #Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg#.

 

I sorg för den döde mannen: 

        gick hem badade mig åt mat sorgsen.

 

Tobits bok. 2:6.

 

6.  #Och jag tänkte på de ord som profeten Amos

uttalade om Betel:

      ERA FESTER SKALL VÄNDAS I SORG

OCH ALLA ERA SÅNGER I KLAGAN#.

 

Tänkte profeten Amos ord:

     uttalade i Betel.

Era glädjefester skall förbytas i sorg.

       Era glädjesånger blir till klagorop.

 

Tobits bok. 2:7.

 

7.  #Och jag grät.

När solen hade gått ner gick jag ut och grävde

    en grav, där lade jag den döde#.

 

Jag grät över profetns ord.

         Vid solens nedgång: gick ut begravde den döde.

 

Tobits bok. 2:8.

 

8.  #Mina grannar skrattade åt mig och sade:

"Är han inte rädd längre?

        Han har redan fått fly en gång och förlorat

allt han ägde när han var efterspanad och skulle

     dödas för samma sak, och nu är han i gång

igen med att begrava de döda!"#.

 

Mina grannars skrattande beteende gjorde mig

    till dåre. 

Berättande säga, känner han ingen i vad han gör?

        Han flydde från sitt hem, förlorade allt vad

han ägde.

      Var efterlyst för att dödas.

Nu begraver han de döda.

 

Tobits bok. 2:9.

 

9.  #På natten badade jag igen, gick ut på gården

och lade mig att sova intill gårdsmuren.

        Eftersom det var hett hade jag inte ingenting

över huvudet#.

 

Under natten badade jag igen, gick ut på

     gården för att sova.

Var barhuvud efter den heta värmen.

 

Tobits bok. 2:10.

 

10.  #Men jag visste inte att det höll till sparvar

i muren ovanför mig; deras varma spillning 

       fastnade i ögonen på mig, så att det bildade

vita hinnor.

       Jag gick till läkare för att få hjälp, men ju mer

de behandlade mig med sina salvor, desto mer

       försämrades min syn av de vita hinnorna,

tills jag blev helt blind.

       I fyra års tid var jag utan syn, och alla mina

landmän var ledsna för min skull.

      Achikar försörjde mig i två år, men sedan

måste han resa till Elam#. 

 

Kände inte till sparvarnas tillhåll på muren ovan

      för mig.

Deras  varma avförings spillning fastnade i mina 

 ögon: vilka skapade vita hinnor.

          Besökte läkare för att få hjälp; ju mer jag behandlades av deras salvor: försämrades min syn

      av de vita hinnorna vilket gav mig blindhet.

     Saknade min syn under fyra år.

Mina landsmän sörjde över det.

      Achikar min brorson försöjde mig under

två år.

      När han reste till Elam slutade hans försörjning.

 

Tobits bok. 2:11.

 

11.  #Vid den tiden hade min hustru Hanna börjat

tjäna pengar på grund att bereda ull och väva,

       som kvinnor brukar göra, och hon försörjde

mig på sina inkomster#.

 

När Achikars försörjnng var slut, hade min hustru

     börjat tjäna pengar med  bredning av ull:

vävde den som andra kvinnor.

         Hon försörjde mig med sin inkomst.

 

Tobits bok. 2:12.'

 

12.  #Hon fick ullen skickad till sig och vävde mot

betalning.

       Den sjunde dystros skar hon ner en väv

och skickade den till beställarna.

       De betalade henne hela lönen men gav henne

dessutom en killing att ta hem#.

 

Fick hemskickad ull, vävde den mot betalning.

       Vid den sjunde dystros i beredningen 

skar ner en väv skickade den till beställarna.

        Betalade henne hela lönen: gav henne också

en killing. 

 

Tobits bok. 2:13.

 

13.  #När hon kom hem till mig började hon bråka.

 Då ropade jag på Hanna och sade:

       "Vad kommer getkräket ifrån?"

Den är väl inte stulen?

      Ge den tillbaka till ägarna, vi får inte äta

något som är stulet"#.  

 

När killing kom hem, bråkade hon.

      Ropade på min hustru Hanna:

Vad kommer geta-killingen ifrån?

        Är den stulen?

Ge tillbaka den stulna getkräket;

     vi kan inte tillåta äta något bestulet! 

 

Tobits bok. 2:14.

 

14.  #Hon svarade att hon hade fått den till skänks

utöver lönen, men jag trodde henne inte utan

      sade till henne att lämna tillbaka den till

ägarna, och jag rodnade av skam över vad hon

     hade gjort.

Då sade hon till mig:

     "Vad har du fått för all din välgörenhet?

Vad har du för din rättfärdighet?

       Nu ser man vad det var värt!#.

Hon besvarade min fråga:

      Fått get-killing till skänks utöver lönen.

Trodde hon ljög för mig.

      Sade till henne: lämna tillbaks killingen

till ägarna som o-villigt ville äga henne.

     Kände mig skamfylld inför mina grannar.

Hanna svarade mig:

       Ifrågasatte belöning av min välgörenhet.

Tvivlade på mitt på rättfärdiga liv.

        Nu ser man värdet av din välgörenhet

och rärrfärdighet. 

 

TOBITS BOK.

 

Tobit. 1:1-2.

 

Tobits bok. 1:1.

 

1.  #Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel,

son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael,

        son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels

släkt och Naftalis stam#.

 

Beskrivning av Tobits förfäder: vilka härstammar

     från Naftalis stam.

 

Tobits bok. 1:2.

 

2.  #På den assyriske kungen Salmanassars tid

fördes han bort som krigsfånge från Tishbe,

     som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre

Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan av

       vägen mot väster, norr om Pegor#.

 

Under assyriske kungen Salmanassars regeringstid:

     blev bortförd sm krigsfånge från Tishbe.

Vilket ligger söder om Naftalis Kedesh i övre

      delen av Galileen.

Vilket ligger ovanför Hasor: norr om Pegor.

       

TOBITS FROMHET.

 

Tobits bok. 1:3-22.

 

3.  #Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort

rättfärdiga gärningar i hela mitt liv.

       Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina

bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap

        till Nineve i Assyrien liksom mig själv#.

 

Tobits fromma liv:

        Följt sanningens väg: utfört rättfärdiga gärningar i hela mitt liv.

      Alltid utövat välgörnheter mot mina bröder.

Mina landsmän: fått gå i fångenskap till Nineve

      i Assyrien: liksom jag själv.

        

Tobits bok. 1:4.

 

4.  #När jag var ung och levde i min hembygd

i Israels land hade hela min fader Naftalis stam

       avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla 

      Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den högstes

    boning, blivit byggt och helgat för att bestå

i alla tider#.

 

Jag var ung och levde i min hembygd i Israels land.

           Hela min fader Naftalis stam: avfallit från

Davids kungahus.

       Från Jerusalem Guds stad.

Staden utvald bland alla Israels stammar till vara

     offerplats.

Där Guds tempel finns: Gud den högstes boning.

        Jerusalem: den högstes boning:

blivit byggt och helgat vara bestående i alla tider.

 

Tobits bok. 1:5.

 

5.  #Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam,

offrade åt djurkalven i Dan som kung Jerobeam

       av Israel hade låtit göra; de offrade på alla  

berg i Galileen#.

 

Alla mina bröder: hela min fader Naftalis stam:

       offrade åt djurkalven i Dan.

Djurkalven i Dan: vilken kungen av Israel Jerobeam

      låtit göra.

Offrade på alla berg i Galileen.

 

Tobits bok. 1:6.

 

6.  #Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem

vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för

       hela Israel.

Jag begav mig till Jerusalem med det första av den

      nya skörden, med tiondet av boskapen och den

första ullen från fåren#.

 

Endast jag reste alltid till Jerusalem.

       Vid stadens högtider enligt skriftens eviga

påbud för hela Israel.

     Med det första av nya skörden: begav mig 

till Jerusalem.

       Tillsammans med tiondet av boskapen:

första ullen från fåren.

 

Tobits bok. 1:7.

 

7.  #Allt detta överlämnade jag till prästerna

av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första

        tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen,

fikon och andra frukter åt leviterna som

     tjänstgjorde i Jerusalem.

Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de

       sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem

för att förbruka det#.

 

Till prästerna av Arons ätt: överlämnade dessa 

    offergåva.

Åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem:

     gav det första tiondet av säd, vin och olja,

granatäpplen, fikon och andra frukter.

     Andra tiondet: räknade jag om i pengar

under de sex åren.

        Varje år reste till Jerusalem.

 

Tobits bok. 1:8.

 

8.  #Jag gav också till de föräldralösa, änkorna

och proselyerna, de som hade upptagits i

      Israels folk: när jag kom med det tiondet det

tredje året gav jag det till dem, och vi åt en

       måltid enligt betämmelserna om detta

i Moses lag och enligt de som bud hade inpräntats

       av Debora, min farfar Hananiels mor.

Min far hade nämligen dött och lämnat mig

     föräldrarlös#.

 

Gav frimodigt till de föräldrarlösa.

      Till änkorna och proselyerna.

Vilka hade blivit upptagna i Israels folk.

      I mitt tionde givandet i trdeje året gav till dem.

Vi åt tillsammnas måltid enligt bestämmelse

     i Mose skrivna lag.

Efter det bud vilket inpräntats av Debora:

       min farfar Hananiels mor.

 

Tobits bok. 1:9.

 

9.  #När jag hade blivit vuxen tog jag en hustru,

Hanna, ur min egen släkt.

        Med henne fick jag en son, som jag gav namnet Tobias#.

 

Vid vuxen ålder: ur min egen släkt äktade Hanna.

         Med henne fick jag en son:

Gav honom namnet Tobias.

 

Tobits bok. 1:10.

 

10.  #När jag fördes bort till Assyrien som krigsfånge kom jag till Nineve.

       Alla mina bröder och landsmän åt samma mat som hedningarna#.

 

Som krigsfånge fördes bort till Assyrien:

     kom till Nineve.

Alla mina bröder landsmän åt samma mat som

     hedningarna.

 

Tobits bok. 1:11.

 

11.  #Men jag själv aktade mig för att äta hedningarnas mat#.

 

Själv aktade mig för äta hedningarnas mat.

 

Tobits bok. 1:12.

 

12.  #Då jag samvetsgrant hade min Gud i tankarna#.

 

I min vaksamhet: ödmjukade mina tankar

     inför Gud inför hedningarnas föda.

 

Tobits bok. 1:13.

 

13.  #Lät den Högste mitt sätt och mitt yttre

behaga Salmanassar.

        Jag fick köpa in allt vad han behövde#.

 

Mitt levnadssätt i mitt inre yttre liv: tillät den

     Högste behaga Assyriske kungen Salmanassar.

Fick köpa in till hans behov. 

 

Tobits bok. 2:14.

 

14.  #Och så länge han levde reste sig till

Medien för att göra uppköp åt honom.

       I Medien lämnade jag göra några penningpåsar 

i förvar hos Gabael, en bror till Gabri.

       De innehöll sammanlagt tio talanter silver#.

 

Under hans livstid: reste till Medien göra

      inköp åt honom.

 

Tobits bok. 2:15.

 

15.  #Men när Salmanassar dog och hans son Sanherib efterträdde honom som kung blev det

    oroligheter i Medien, så att jag inte längre 

kunde göra några resor dit#.

 

Vid Salmanassar död: blev hans son Sanherib

     hans eftertädare.

Som Assyrisk konung blev det oroligheter i Medien.

            

Tobits bok. 2:16.

 

16.  #Medan Salmanassar levde utövade jag alltid välgörenhet mot mina bröder och landsmän#.

 

Under Salmanassars tid som kung:

      Utövade jag alltid min välgörenhet mot

mina bröder och landsmän.

 

Tobits bok. 2:17.

 

17.  #Jag lät de hungriga få min mat och de nakna få kläder, och om jag såg någon av mitt folk ligga

        död utanför Nineves stadsmur begravde jag

honom#.

 

Under den tiden gav de hungriga mat: de nakna

      få kläder.

Såg jag någon ligga död utanför Nineves stadsmur

      begravde jag honom.

 

Tobits bok. 2:18.

 

18.  #Nu begravde jag också dem som Sanherib

lät döda sedan han måst bryta upp och fly från

      Judeen den gången då himlens konung

dömde honom för hädelserna han hade uttalat.

      Då dödade han nämligen många israeliter i sitt

raseri; jag gömde undan deras kroppar och 

       begravde dem, och när Sanherib lät söka

efter dem fann man dem inte#.

 

Begravde döda vilka kung Sanherib lät döda:

han flydde från Judeen:

     Då himlens konung dömde honom: efter hans

uttalade hädelser.

          I vilket han dömde många israeliter i sitt 

reseri: gömde undan deras döda kroppar

     och begravde dem.

 

Tobits bok. 2:19.

 

19.  #Men en av Nineves invånare gick till kungen

och avslöjade att det var jag som i hemlighet

      begravde de döda.

När jag fick veta att jag hade blivit angiven för

    kungen och att man sökte efter mig för att

döda mig, blev jag rädd och gav mig av därifrån#.

 

En av Nineves invånare: förrådde mig inför

      kungen: avslöjade min hemliga begravning

av de döda. 

     Vid angivande inför kungen: sökte efter mitt liv

för att döda mig.

     

Tobits bok. 2:20.

 

20.  #Allt vad jag hade berövades mig och togs

i beslag av kungen ----- ingenting blev kvar åt mig

    utom min hustru Hanna och min son Tobias#.

 

Mina ägodelar: togs i beslag av kungen.

       Ingenting fanns kvar för mig.

 

Tobits bok. 2:21.

 

21.  #Men innan fyrtio dagar hade gått blev kungen

mördad av två av sina söner.

       De flydde till Araratsbergen, och hans son

Assarhaddon blev kung efter honom.

      Han satte Achikar, min bror Hanaels son,

att sköta hela rikets finanser, och han fick ansvaret

      för hela förvaltningen#.

 

Innan fyrtio dagar gått blev blev kung Sanherib

       mördad av sina två söner.

Vilka flydde till Araratsbergen.

        Achikar: min bror Hanaels son: fick förtroendet

sköta hela rikets finanser.

     Fick ansvaret för hela landets förvaltning.

 

Tobits bok. 2:22.

 

22.  #Då talade Achicar väl för mig, och jag fick

komma tillbaka till Nineve.

      Redan när Sanherib regerade i Assyrien

hade Achikar varit överste munskänk,

    sigillbevarare, kansler och skattmästare,

och Assarhaddon gav honom ämbetets tillbaka.

       Han var min brorson, min nära släkting#.  

 

Achicar talade vänigt till mig: fick tillåtelse

      komma tillbaka till staden Nineve.

Under kung Sanheribs tid i Assyrien var Achikar

    varit överste munkskänk, sigillbevarare.

Kansler och skattmästare.