Direktlänk till inlägg 18 november 2019

TOBITS BOK. 2:1-14. TOBITS OLYCKOR.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 18 november 2019 20:08

TOBITS BOK. 2:1-14.

 

TOBITS OLYCKOR.

 

Tobits bok. 2:1.

 

1.  #Under Assarhaddons regering återvänder jag

alltså hem och fick tillbaka min hustru Hanna

      och min son Tobias.

När vi skulle fira pingst, den fest som kallas 

      veckohögtiden, gjordes en festmåltid 

i ordning åt mig, och jag slog mig ner för att äta#.

 

Återvände till mitt hem, under kung Assarhaddons

     regeringstid.

Fick tillbaka min hustru och min sonTobias.

        En festmåltid gjordes i ordning åt mig:

föra fira pingst; vilket kallas vecko-högtiden.

 

Tobits bok. 2:2.

 

2.  #Bordet sattes fram för mig, men när jag såg de

många rätterna sade jag till min son Tobias.

      "Gå ut, min pojke, och se om du kan hitta

någon fattig man med det rätta sinnelaget bland

      våra bröder som är fångar här i Nineve.

Ta med honom hit så att han får äta tillsammans

     med mig.

Jag skall vänta på dig tills du kommer tillbaka"#.

 

Gav min son uppdrag söka efter någon fattig man

       som behövde en måltid.

Fattig man med rättskaffens sinneslag.

      Bland Våra egna bröder vilka år fångar i Ninveve.

 

Tobits bok. 2:3.

 

3.  #Tobias gick för att leta rätt på någon fattig broder till oss men kom tillbaka och sade:

       "Far!" ----- "Ja, min pojke", svarade jag,

och han fortsatte:

     "Far, en man av vårt folk har blivit mördad

och ligger slängd på torget, han blev strypt

       där alldeles nyss"#.

 

Min son gjorde vad jag sagt: kom tillbaka.

        Man av vårt eget folk ligger mördad 

slängd på torget: nyligen strypt.

 

Tobits bok. 2:4.

 

4.  #Jag for upp, gick från måltiden utan att ha smakat på den och hämtade den döde från den

        öppna platsen.

Jag lade honom i ett skjul i väntan på att solen

        skulle gå ner, så att det kunde begrava honom#.

 

Jag lämnade festmåltiden, hämtade den döde.

     Lade honom i skjul i väntan på solens nedgång.

Vilket gjorde jag kunde begrava:

       utan människors ögons vetskap.

 

Tobits bok. 2:5.

 

5.  #Så gick jag hem igen, badade mig och åt min mat med sorg#.

 

I sorg för den döde mannen: 

        gick hem badade mig åt mat sorgsen.

 

Tobits bok. 2:6.

 

6.  #Och jag tänkte på de ord som profeten Amos

uttalade om Betel:

      ERA FESTER SKALL VÄNDAS I SORG

OCH ALLA ERA SÅNGER I KLAGAN#.

 

Tänkte profeten Amos ord:

     uttalade i Betel.

Era glädjefester skall förbytas i sorg.

       Era glädjesånger blir till klagorop.

 

Tobits bok. 2:7.

 

7.  #Och jag grät.

När solen hade gått ner gick jag ut och grävde

    en grav, där lade jag den döde#.

 

Jag grät över profetns ord.

         Vid solens nedgång: gick ut begravde den döde.

 

Tobits bok. 2:8.

 

8.  #Mina grannar skrattade åt mig och sade:

"Är han inte rädd längre?

        Han har redan fått fly en gång och förlorat

allt han ägde när han var efterspanad och skulle

     dödas för samma sak, och nu är han i gång

igen med att begrava de döda!"#.

 

Mina grannars skrattande beteende gjorde mig

    till dåre. 

Berättande säga, känner han ingen i vad han gör?

        Han flydde från sitt hem, förlorade allt vad

han ägde.

      Var efterlyst för att dödas.

Nu begraver han de döda.

 

Tobits bok. 2:9.

 

9.  #På natten badade jag igen, gick ut på gården

och lade mig att sova intill gårdsmuren.

        Eftersom det var hett hade jag inte ingenting

över huvudet#.

 

Under natten badade jag igen, gick ut på

     gården för att sova.

Var barhuvud efter den heta värmen.

 

Tobits bok. 2:10.

 

10.  #Men jag visste inte att det höll till sparvar

i muren ovanför mig; deras varma spillning 

       fastnade i ögonen på mig, så att det bildade

vita hinnor.

       Jag gick till läkare för att få hjälp, men ju mer

de behandlade mig med sina salvor, desto mer

       försämrades min syn av de vita hinnorna,

tills jag blev helt blind.

       I fyra års tid var jag utan syn, och alla mina

landmän var ledsna för min skull.

      Achikar försörjde mig i två år, men sedan

måste han resa till Elam#. 

 

Kände inte till sparvarnas tillhåll på muren ovan

      för mig.

Deras  varma avförings spillning fastnade i mina 

 ögon: vilka skapade vita hinnor.

          Besökte läkare för att få hjälp; ju mer jag behandlades av deras salvor: försämrades min syn

      av de vita hinnorna vilket gav mig blindhet.

     Saknade min syn under fyra år.

Mina landsmän sörjde över det.

      Achikar min brorson försöjde mig under

två år.

      När han reste till Elam slutade hans försörjning.

 

Tobits bok. 2:11.

 

11.  #Vid den tiden hade min hustru Hanna börjat

tjäna pengar på grund att bereda ull och väva,

       som kvinnor brukar göra, och hon försörjde

mig på sina inkomster#.

 

När Achikars försörjnng var slut, hade min hustru

     börjat tjäna pengar med  bredning av ull:

vävde den som andra kvinnor.

         Hon försörjde mig med sin inkomst.

 

Tobits bok. 2:12.'

 

12.  #Hon fick ullen skickad till sig och vävde mot

betalning.

       Den sjunde dystros skar hon ner en väv

och skickade den till beställarna.

       De betalade henne hela lönen men gav henne

dessutom en killing att ta hem#.

 

Fick hemskickad ull, vävde den mot betalning.

       Vid den sjunde dystros i beredningen 

skar ner en väv skickade den till beställarna.

        Betalade henne hela lönen: gav henne också

en killing. 

 

Tobits bok. 2:13.

 

13.  #När hon kom hem till mig började hon bråka.

 Då ropade jag på Hanna och sade:

       "Vad kommer getkräket ifrån?"

Den är väl inte stulen?

      Ge den tillbaka till ägarna, vi får inte äta

något som är stulet"#.  

 

När killing kom hem, bråkade hon.

      Ropade på min hustru Hanna:

Vad kommer geta-killingen ifrån?

        Är den stulen?

Ge tillbaka den stulna getkräket;

     vi kan inte tillåta äta något bestulet! 

 

Tobits bok. 2:14.

 

14.  #Hon svarade att hon hade fått den till skänks

utöver lönen, men jag trodde henne inte utan

      sade till henne att lämna tillbaka den till

ägarna, och jag rodnade av skam över vad hon

     hade gjort.

Då sade hon till mig:

     "Vad har du fått för all din välgörenhet?

Vad har du för din rättfärdighet?

       Nu ser man vad det var värt!#.


Hon besvarade min fråga:

      Fått get-killing till skänks utöver lönen.

Trodde hon ljög för mig.

      Sade till henne: lämna tillbaks killingen

till ägarna som o-villigt ville äga henne.

     Kände mig skamfylld inför mina grannar.

Hanna svarade mig:

       Ifrågasatte belöning av min välgörenhet.

Tvivlade på mitt på rättfärdiga liv.

        Nu ser man värdet av din välgörenhet

och rärrfärdighet. 

 

 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.

sss

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 18 jan 16:37

sss

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 18 jan 16:37

sss

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 18 jan 16:37

sss

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 18 jan 16:37

sss

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 18 jan 16:37

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se