Alla inlägg under september 2014

Av Jan-Owe Ahlstrand - 18 september 2014 17:37

SÅRAD, SJUK AV KÄRLEK.

I LEVANDE KÄRLEKSLÅGA beskriver Johannes av Korset på ett magistralt sätt denna paradoxala sjukdom som samtidigt är högsta hälsa: "Det sår, som detta brännjärn av kärlek tillfogar, kan inte läkas av någon annan medicin, utan det är samma brännjärn som tillfogar såret som också läker det och genom att läka det sårar det.

Ty varje gång brännjärnet av kärlek vidrör kärlekssåret, skapar det ett djupare kärlekssår och på så sätt läker och botar det så mycket mer ju mer det sårar.

Den älskande är alltså friskare ju mer sårad han är.

Det helande som kärleken utför är att såra om och om igen och göra såret djupare, ända till dess att såret är så stort att hela själen förvandlas till ett enda kärlekssår."

Citat från Boken Andlig Sång Sid. 51.

Låt oss se din Skönhet.  



ANNONS
Av Jan-Owe Ahlstrand - 1 september 2014 15:01

ANDRA STROFEN.
HERDAR, NI SOM DRAR FÖRBI,

UPTILL BERGETS TOPP MED HERDAVÄDEN,

OM NI TILL ÄVENTYRS FÅR SE HONOM,

DEN SOM JAG ÄLSKAR MEST,

SÄG HONOM ATT JAG TRÅNAR, LIDER, DÖR.

FÖRKLARING.

1.   I denna strof vill själen betjäna sig av mellanhänder och förmedlare hos sin Älskade och ber dem att berätta för honom om hennes smärta och plåga.

Det är ntruligt, att när den Älskande inte personligen kan komma i förbindele med den Älskade, så  gör hon det med bästa möjliga hjälpmedel.  Därför vill hon också använda sina önskningar, sina känslor och sina tårar som budbärare somkan uppenbara för Brudgummen hennes hjärtats hemligheter, och därför säger hon:

HERDAR, NI SOM DRAR FÖRBI

UPP TILL BERGETS TOPP MED HERDAKVÄDEN.

2.  Hon ger namnet herdar till sina känslor och begär, därför att de när henne med andliga gåvor.

Ordet "herde" betyder egentligen uppfödare, och det är genom förmedling av herdarna som Gud meddelar sig till själarna; utan dem ger han sig inte till själarna.

Därför heter det också: NI SOM DRAR FÖRBI, det vill säga, ni som går ut uppeldade av ren kärlek, ty dte är bara dessa som DRAR FÖRBI

UPP TILL BERGETS TOPP MED HERDEKVÄDEN.

3.  Hon ger namnet kväden till Änglarnas kör, genom vilka vår jämmer och våra böner drar förbi för att nå fram till Gud.  Bergets topp betecknar Gud, ty liksom bergets topp är upphöjd, så är också Gud den yttersta upphöjdheten: i honom liksom från bergets topp upptäcker man och urskiljer allt det som finns därnere; det är till honom som alla våra böner riktas genom änglarnas förmedling så som vi har sagt; det är dessa som till honom frambär våra böner och våra löften.

Ängeln försäkrar Tobit det:  "När du bad i tårar och när du begravde de döda ...... då frambar jag din bön till Herren

( Tob. 12:12 ).  

Med dessa herdar som själen har talasom, kan man också förstå änglarna; de bär inte bara våra budskap till våra själar; som goda herdar när de dessutom våra själar med ljuva budskap och ingivelser från Gud som använder dem som redskap; som goda herdar beskyddar de oss vidare mot vargarna, det vill säga demonerna, ooch de försvarar

oss mot dem.

OM NI TILL ÄVENTYRS FÅR SE HONOM.

4.  Hon vill säga: Om ni av en lycklig slump och till min lycka får tillträde till hans nävaro, så att han får se er och

lyssna till er.

Låt oss här noga lägga märke till att Gud utan tvivel vet och hör allt, att han ser och käner till våra minsta tankar;

men man säger att han ser våra behov när han avhjälper dem, eller att han hör våra böner när han bönhör dem.

Alla själens behov och alla hennes böner uppnår inte den grad där Gud bönhör dem; det är när han i sin vishet ser, att man har nedlagt till räckligt med tid, iver och uthållighet, som han bönhör oss och avhjälper våra olyckor, och då säger att han ser och hör oss.

Vi kan konstatera det i Exidus: I fyrahundra år hade Israels barn utstått träldom under Egyptien, när Gud sade till Moses:

"Jag har sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört dess  rop och jag har stigit ned för att r ädda dem"

( 3:7,8 ).    Men han hade hela tiden sett detta betryck; men då säger han att han ser det, därför att han då ville göra slut på det.   Likaså säger hen helige Gabriel till Sakarias:

"Frukta icke, Sakarias, ty din bön är hörd" ( Luk. 1:13 ).

Detta betydde att han fick den son som han hade bett om under långa år; och ändå hade Gd hela tiden hört hans bön.

Sålunda bör alltså varje själ förstå, att om Gud inte ger henne omedelbar hjälp i hennes trångmål eller inte hör hennes böner, så är detta inte ett skäl att tro att Gud skulle underlåta att beskydda henne i rätt och lämplig tid, om hon inte har försyndat sig; ty han är, som David säger:

"En hjälpare i rätt stund i nödens tider" ( Ps. 9:10 ).

När själen nu säger: OM NI FÅR LYCKAN ATT SE HONOM, så bör man förstå det så här:  Om till min lycka stunden och tillfället har kommit när jag tror mig få uppleva uppfyllelsen av mina önskningar och mina böner.  

DEN SOM JAG ÄLSKAR MEST.

5.  Detta vill säga: den som jag älskar över alla skapade varelser.  Och för att tala på ett fullständgt sätt, först då älskar hon honom mer än alla skapade skapelser när

inget hinder skulla kunna avhålla henne från att göra eller lida vad som helst för honom.

Till honom alltså, som hon älskar mest, sänder hon sina önskningar genom budbärare, vilka har i  uppdrag att framlägga för honom hennes nöd och hennes plågor.

Och därför säger hon:

SÄG HONOM ATT JAG TRÅNAR, LIDER, DÖR.

6.  I denna versrad ytrycker själen tre olika slags nöd: trånaden, lidandet och döden.  Den själ som verkligen älskar Gud lider vanligen av hans frånvaro på de tre sätt vi här har talat om, i sina tre själsförmögenheter: förståndet, viljan och minnet.

Förståndet trånar för att det inte ser Gud, som  är dess hälsa. 

Viljan lider för att den inte äger Gud, som är dess vila,

dessvederkvickelse och dess glädje.

Minnet dör: när det verkligen fastställer att det saknar förståndets alla goda gåvor, som består i att skåda Gud, viljans hela glädje som består i att äga Gud, och att det dessutom är mycket möjligt att det för alltid skall vara så; då undergår minnet ett slags död.

7.  Dessa tre olika etryck framställes för Gud likaså av Jeremia när han säger:  "Tänk på min fattigdom, på malörten och gallan somjag har druckit"  ( Kag. 3:19 ). 

Fattigdomen hänsyftar på förståndet, ty till detta hör Guds Vishets rikedomar, i vilka, säger den helige Paulus, visdomens och kunskapens alla skatter finns fördolda

( Kol. 2:3 ). 

Malörten, som är en mycket bitter planta, hänsyftar på viljan, därför att det är till denna själsförmögenhet som ljuvligheten i att äga Gud hör; men när viljan har berövats denna ljuvlighet lever den i bitterhet, så som Ängeln säger till den helige Johannes i Uppenbarelseboken:

"Tag denna bok och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk"  ( Upp. 10:9 ).

Med "buk" vill han beteckna viljan.

Gallan hänför sig till minnet.  Det betyder själens död.

Moses låter oss förstå detta i Femte Moseboken, när han på tal om de fördömda säger: "Deras vin skall vara drakars etter, och ormars gift som icke kann botas ifrån" ( 32:33 ).

Detta tal betyder förlusten av Gud, vilket är själens död.

Dessa tre slags betryck eller plågor grundar sig på de tre teologala dygderna tro, hopp och kärlek, vilka själva hänför sig till de tre själskrafter som vi har talat om:

förståndet, viljan och minnet.

8.  Låt oss  lägga märke till att i denna versrad gör själen ingenting annat än framlägger sin nöd och sin plåga för den Älskade; en kärlek som är taktfull ägnar sig inte åt att be om vad den saknar eller önskar, den framlgger helt enkelt sin nöd och lämnar åt den Älskade att göra vad han kan vilja.

Detta var hållningen hos den saliga Jungfru Maria vid bröllopet i Kana.

Hon bad inte sin Älskade Son direkt om vin.

Hon nöjde sig med att säga: "De har intet vin" ( Joh. 2:3 ).

Likadant gör Lasarus systrar: De skickar unga bubärare till Frälsaren för att be honom bota deras bror, utan bara för att be honom betänka att den som han älskade var sjuk

( Joh. 11:3 ).

Orsaken till att det är bättre för Bruden att bara framlägga sin nöd för sin Älskade och inte be honom att bistå henne, är grundad på tre betraktanden.

Det först, det är att Vår Herre bättre än vi själva känner vår nöd.

Det andra, det är att den Älskade blir era rörd av medlidande när han ser nöden hos sin Brud och blir mera gripen av hennes överlåtelse.

Det tredje, det är att själen är mera trygg gentemot egenkärleken och det egna avgörandet genom att framföra vad det är hon saknar, än genom att be om det som enligt hennes egen åsikt fattas henne.

Detta är helt hållet den själs uppförande som i den föreliggande versen framlägger sina tre tvingande behov,

vilket är likvärdigt med att be om hjälp för dem.

När hon nämligen tillägger följande ord:

Säg honom att jag trånar, att jag lider, at jag dör, så är det som om hon sade:  Jag trånar, men han ensam är min hälsa; må han värdigas ge mig hälsan!

Jag lider, men han ensam är min glädje; må han värdigas glädja mig!   Jag dör, men han ensam är mitt liv;

må han värdigas ge mig livet!    

 


ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se