BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

KAPITEL. 29.

OM DE FÖRDELAR SOM SJÄLEN VINNER AV ATT

AVSTÅ FRÅN DEN GLÄDJE SOM KOMMER AV DE

MORALISKT GODA TINGEN.

1.  Det ligger mycket stora fördelar för själen

i avståendet från viljans fåfänga glädje över detta slags goda ting.

Den första fördelen är den att hon befrias från en mängd frestelser och andra djävulens påfund,

     som döljer sig i den glädje som kommer av de goda gärningarna.

Vi kan förstå det genom dessa ord av Job:

"På fuktiga platser lägger han sig ned i hemlighet, i skuggan av rö roch vass"  ( 40:16 ).

Han säger detta om djävulen, som lurar själen genom glädjen och fåfängan över gärningarna,

    och han låter glädjen symboliseras av fuktigheten och gärningarna av bräckliga rör och vass.

Och att denna hemliga glädje är ett bedrägeri av djävulen, det är ingenting attförvånas över.

Där behövs det ingen ingivelse från hans sida,

       den fåfänga glädjen är i sig själv ett bedrägeri, och särskilt när det i hjärtat samtidigt finns ett

visst drag av skryt, som Jeremia så träffande anmärker:

"Ditt hjärtas övermod har bedragit dig"  ( 49:16 ).

Ty vilket bedrägeri kunde väl vara större än det som skryt och skrävel orsakar?

Men från detta håller sig själen fri, om hon undertrycker detta slags glädje.

2.  Den andra fördelen står attfinna i att själen i sitt handlande går till verket med mera eftertänksamhet och samvetsgrannhet.

Ty då försvinner all den glädjes och njutningens lidelsefullhet som annars i så hög grad eggar upp de böjelser som man kallar retlighet och begärlighet.

Men med denna glädje blir dessa båda böjelser lätt så starka att förnuftet berövas sitt inflytande.

Då blir själen vanligen mycket obeständig i sina handlingar och föresatser, hon ger upp ett och

börjar med något annat, hon lämnar påbörjar

       utan att någonsin fullborda något.

Eftersom hon i detta bara går efter sin egen smak,

vilken hos somliga naturer skiftar ännu mera än hos andra, så förblir verket eller beslutet ofullbordat,

      hur viktigt det än är, endast därför att hon tappat smaken för det.

För detta slags människor är den njutning de finner

liksom handlingens själ och hela kraft.

Så snart njutningen upphör är det slut med verket, de bara överger det och framhärdar inte.

Kristus har sagt om dessa människor at "de mottar Guds ord med glädje, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte

       skall framhärda"  ( Luk 8:12 ).

Detta ord fann hos dem ingen annan rot och kraft än den där njutningen.

Men viljan måste avstå från den tillfredsställelsen för att kunna hålla ut och nå målet.

Och denna fördel är lika stor som den motsatta skadan är stor.

Den som är vis skall därför fästa blicken på verkets egentliga väsen och dess fördelar och inte på den njutning och tillfredsställelse det ger.

Då slår han inga slag i luften utan får en varaktig glädje av sitt verk utan att begära sinnlig

tillfredställelse.

3.  Den tredje fördelen är gudomlig.  Den infinner sig när man undertrycker dn fåfänga glädjen över de goda verken och därmed så småningom blir fattig i anden.

Detta är en av de saligheter om vilka Guds Son har talat när han sade:

"Saliga är de som är fattiga i anden, ty dem tillhör

himmelriket"   ( Matt 5:3 ).

4.  Den fjärde fördelen är att den som försakar den fåfänga glädjen blir mild, ödmjuk och klok i  hela sitt uppförande.

Han handlar inte plötsligt och häftigt, och han låter sig i sin glädje inte dras med av begärligheten och retligheten.

Han är inte övermodig på grund av någon överdriven uppskattning av sina verk genom den tillfredsställelse han kanske känner, och lika litet

      begår han någon oklok andling bländad av denna glädje.

5.  Den femte fördelen är att man blir välbehaglig för Gud och för medmäniskorna.

Man blir fri från andlig girighet, njutninglystnad

och lättja, och från andlig avundsjuka och många

andra laster.  

 

 

 

  

BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

KAPITEL.  28.

OM DE SJU SKADOR SOM VILJAN KAN DRABBAS

AV, NÄR DEN SÖKER SIN GLÄDJE I DE GODA TING

SOM ÄR AV MORALISK NATUR.

1.  De viktigaste skador som kan drabba människan, när hon känner fåfäng glädje över sina goda verk

      eller över sitt goda uppförande, är enligt min

åsikt sju till antalet.

De är mycket menliga, eftersom de är andliga.

Jag skall här tala ganska kortfattat om dem.

2.   Den första skadan är fåfänga, högmod, inbilskhet och självklokhet.

Många kan ämligen inte glädja sig åt sina verk utan att uppskatta dem högt.

Detta föder skryt och de andra laster som vi har

talat om.

Det var detta som hände farisen.

Evangeliet säger oss att han bad, och under det

att han tackade Gud förbarmade han sig av sina fastor och andra goda verk ( Luk 18:11-12 ).

3.  Den andra skadan är vanligen förenad med den föregående.

Den består i att vi bedömer andra som dåliga

och ofullkomliga i förhållande till oss själva.'

Vi anser att de inte handlar och inte upphör sig lika bra som vi.

Vi har mycket litet till övers för dem i vårt hjärta,

och vi visar ibland detta i våra ord.

Farisen hade också detta fel, ty han sade i sin bön:

       "Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare".

Så försyndade han sig i en enda akt två sätt, i självberömmet och i föraktet för andra.

Det är detta som många människor gör i våra dagar.

De säger:

"Jag är inte som den här människan, jag handlar inte som den där andra, och inte som den eller den".

Många av dem är värre än farisen.

Han föraktade hela välden i allmänhet och tullindrivaren i synnerhet, och därför sade han:

"Jag är inte som denne man".

Men de vi tänker på, de nöjer sig inte med att nämna den ene eller den andre, utan de råkar i vrede och blir uppfyllda av avundsjuka varje

       gång de hör att andra får beröm eller ser att andra handlar bättre och är mera värda än de själva.

4.  Den tredje skadan består i att dessa människor, som ju i sina handlingar bara söker sin egen tillfredsställelse, vanligen inte gör några goda verk

       annat än när de ser att de kommer att skörda

något beröm eller någon tillfredsställelse av det.

Därför har Kristus sagt om dem:

     "Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människorna"  ( Matt. 23:5 ),  och de utför inte sina handlingar uteslutande av kärlek till Gud.

5.  Den fjärde skadan följer av den tredje.

Man kan omöjligen vänta sig vedergällning av Gud, om man i detta liv bara söker glädje och tröst och självförhärligande och andra egennyttiga ting.

Om sådana människor säger Frälsaren:

"De har redan fått ut sin lön"  ( Matt. 6:2 ).

Och så återstår dem bara mödan i deras verk, och utan någon utsikt till belöning måste de gå bort

   med skam.

I detta avseende härskar det stort elände bland människors barn.

Enligt min åsikt är den största delen av de verk som de utför inför människors ögon antingen lastbara, eller ofullkomliga och utan värde inför Gud, därför att de vid utförandet av dem inte är fria från

        egoism och mänskliga hänsyn.

Vad skall man egentligen tänka om alla dessa verk och stiftelser, som man grundlägger och står i spetsen för, endast för att därigenom skaffa sig ära

       och aktning inför mäniskor?

Av ren egoism vill de ha sina namn, sin ätt och sin myndighet förevigade, ja de tar rentav sina vapensköldar och bilder in i Guds hus liksom för

att ställa upp sina helgonbild, så att gemene

       man skall böja knä för den.

Alla sådana verk tycks ju bara visa att många människor skattat sig själva högre än Gud.

Och så förefaller det sig verkligen också, ifall de inte hade någon annan avsikt därmed, utan bara av detta skäl grundade sådan stiftelser.

Men låt oss lämna dessa åsido, de hör till de sämsta!

Hur många andra finns det inte, som på flerfaldiga sätt lider skada av sina verk!

Smliga vill att man skall berömma dem, andra att man visar sig tacksam, åter andra berättar själva om sina verk och gläder sig åt att den och den, ja helst hela världen får veta om dem.

Ibland ville de att deras allmosor och kärleksverk skall utföras genom en tredje persons förmedling, för att de skall bli mera kända.

Andra åter eftersträvar bådadera.

Detta kallas att "stöta i basun" för sina verk,

som Frälsaren säger i evangeliet.

Och detta gör de hycklare som inte har någon lön att vänta av Gud  ( Matt 6:2 ).

6.  Vill man undgå detta onda, då skall man i stället dölja sina verk så att bara Gud ser dem och önska att ingen skall lägga märke till dem.

Man skall dölja dem för alla andra, men alldeles särskilt för sig själv, det vill säga man får inte

     känna sig nöjd med sig själv och anse sina verk

vara någon märkvärdigt, utan göra som

vår Herre säger:

"Låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör"

( Matt. 6:3 ).

Uppfattat på ett andligt sätt betyder detta:

Bedöm inte dina andliga verk med en jordisk och kropplig blick!

På detta sätt kommer viljekraften att riktas mot Gud och verket att bringa frukt inför honom.

Och så kommer inte bara verket att inte gå förlorat, utan det kommer dessutom att medföra stor förtjänst.

Det är i den meningen som man bör fatta detta ord av Job:

"Hände det att mitt hjärta hemligen lät sig dåras, så att jag gav min egen hand en kyss med min mun,

      då vore det en straffbar missgärning"

( 31:26-28 ).

"Handen" symbolisrar här verket och "munnen" viljan som gläder sig åt det.

Ett sådant handlingssätt skulle som vi sagt vara självbelåtenhet, och den uttrycks med orden:

"att mitt hjärta hemligen lät sig dåras",

      vilket alltså enligt Job vore  "en straffbar missgärning, en förnekelse av Gud".

Det är som om han ville säg att han varken fann behag eller glädje över det i det fördolda.

7.   Dem femte skadan består i att sådana själar i nte gör några framsteg på fullkomlighetens väg.

Eftersom de bara söker tröst och njutning i sin verksamhet, blir de modlösa och förlorar all  uthållighet så snart de inte längre finner sådan

tillfredsställelse i sina fromma gärningar

       och verk.

Dem som Gud vill leda vidare framåt i andlighet,

em ger han vanligen de fullkomligas torra bröd och

undandrar dem barnens mjölk.

På detta sätt vil han pröva deras kraft ochrena deras veka smak, så att de skall bli i stånd att leva på de vuxnas bröd.

Men de förlorade själarna ofta modet, därför att de

inte längre finner någon glädje i sina goda verk.

Man kan på dem använda den andliga betydelsen av den Vises ord:

"Giftflugor vållar stank och jäsning i salvberedarens salva"   ( Pred. 10:1 ).

Ty när sådana själar får tillfälle till försakelser,

utför de inte dessa.

De förlorar uthålligheten, vilken i sig själv innehåller andlig sötma och inre tröst.

8.  Den sjätte skadan kommer av att man i allmänhet tar fel, när man anser de fromma gärningar och verk som är behagliga vara bättre än de som inte är behagliga.

Man lovordar och skattar somliga verk högt och kritiserar och undervärderar andra.

Och ändå är i allmänhet de verk som kostar mera självövervinnelse för själen, särskilt om hon inte har hunnit så långt i fullkomning, värdefullare och

        behagligare för Gud genom den självförnelse man övar än de verk där själen finner tröst och lätt

           kan söka sig själv.

Profeten Mika säger i detta ämne:

"Sina händers onda verk kallar de gott"  ( 7:3 ).

Detta kommer sig av de söker nöje i sina verk och

inte i den enda önskan att behaga Gud.

Det skulle föra för  långt att försöka påvisa hur utbrett detta onda är, både bland andliga själar och hos vanliga troende.

Ja, jag vågar påstå att man knappast kan finna en enda människa som i sina verk låter sig drivas

       enbart av kärlek till Gud utan att samtidigt ha sitt personliga ändamål i sikte, sin tröst, sin

          tillfredsställelse eller något annat intresse.

9.  Den sjunde skadan visar sig i att den människa som inte har undertryckt den fåfänga glädjen över sina moraliskt goda verk, blir oförmögen att ta mot goda råd och förnuftiga upplysningar som kan

        behövas för de verk hon bör utföra.

Ty den vanemässiga svaghet somhon har ådragit sig att i sina verk söka en fåfäng njutning som sitt eget goda, den håller så till den grad fången

      att hon antingen inte anser en annans råd

vara bättre, eller om hon finner att det är bättre,

         vill hon av modlöshet ändå inte följa det.

Kärleken blir då hos dessa själar mycket svag,

    både kärleken till Gud och kärleken till nästan.

Ty den avkyls av den egenkärlek som de utövar i sina verk. 

  

 

TANKAR TILL UPPMUNTRAN OCH

VEDERKVICKELSE.  

Insikten :: en dyrbar pärla i människors hjärtan.

##HÅLL FAST VID INSIKTEN OCH BEVARA DEM INOM DIG ##.    Ords. 7:1.

300.  Insikten villig tillfredsställa mänisklighetens behov.

301.  Insiktens in-bjudan ::: trösta, hjälpa

och stödja mänskligheten.

302.  Förlorad tåla-mod ::: förlorad tröst, stöd

och hjälp. 

303.  Förlorad ut-hållighet ::: förlorad tröst,

stöd och hjälp.

304.  Förlorad stånd-aktighet ::: förlorad tröst,

stöd och hjälp från sanningen.

305.  Ljuger jag ::: så ljuger jag.

306.  Talar jag sanning ::: så talar jag sanning.

307.  Lögnen : ljuger om sig själv.

308.  Sanningen talar sanning om sig själv.

309.  Ödmjukheten, enkel-heten och litenheten :::

talar ödmjukt om sin enkelhet och litenhet.

310.  O-moralen utför sina onda syften i ord

och handlingar.

311.  Mänsklighetens egen-kärlek :::: hindret för

ödmjukhetens, enkel-hetens och litenhetens

inre liv :::: i mänsklighetens hjärta.

312.   Ödmjukt och milt hjärta ::: önskar inte

sin nästas fara och olycka.

313.  Nationens o-moral ::: dess under-gång.

314.  Ödmjukt och längtande hjärta villigt umgås med tystnaden och still-heten.

315.  Uppmuntran och tack-samheten  ::: finns i

ödmjuka och milda hjärtan och tankar.

316.  Milt, ödmjukt och klokt be-teende :::

god före-bild i ord och handling.

317.  Klagandet, knotandet och gnällandet  :::

inget hälso-medel för hjärta och sinne.

318.  Hjälp-samma händers längtan att få hjälpa

be-hövandes behov.

319.  O-hjälpsamma händer ::: ej betjänande händer.

320.  O-hjälpsamma händer :: känner ingen längtan ::: be-tjäna andras livsbehov.

321.   Tal-trängda personer : pratsamma :: känner  ingen längtan ::: be-tjäna andras livsbehov.

322.  Vist hjärta :: rädd om tystnaden och stillheten.

323.   Lögnens och falsk-hetens språk sprider :::

oro och för-virring.

324.   Det som inte fungerar :::: ett miss-lyckande.

325.   Tystnadens inre harmoni, ro och vila  :::

sprider glädje och tack-samhet i människors hjärtan

Och tankar.

326.   O-tystnaden ::: sprider oro och för-virring ::::

i människors hjärtan och sinnen.

327.   Stillhetens inre styrka ::: ger livs-glädje & framtids-hopp.

##HÅLL FAST VID INSIKTEN OCH BEVARA DEM 

          INOM DIG##.    Ord. 7:1.

328.   Tystnadens inre styrka ::: styrker mod-fällda

och upp-givna människor.

329.   Djup-sinnigt språk ::: talar ej om väder

och vind.

330.   Ego-centriska viljan :: ej formbar i ödmjukheten.

331.   Tålamodets väntan ::: karaktärs-livets mognad.

332.   Tystnadens ödmjukhet :: karaktärs-livets

mognad.

333.   O-tåligheten ::: karaktärs-livets o-mognad.

334.   O-tystnadens övermod ::: karaktärs-livets

o-mognad. 

335.   Öronens ingång in i tanke-världen skapar :::

vad den hör på.

336.   Ögonens ingång in i tanke-världen skapar ::

vad den ser på.

337.   Ärliga leds av sin ärlighet.

338.   Skrytsam tunga leds av sin skryt-samhet.

339.   Aktivt försvars-vapen mot talrängd tunga :::

tystnadens : tysthetens still-het.

340.   I milda och ömjuka ord ::: finns inte

över-modet och stolt-heten.

341.   Lyssna på o-mogna människors tal ::: oroar

och för-virrar människors hjärtan och sinnen.

342.   O-vist hjärta :: kan ej leda längtande 

hjärta in i insikten.  

343.   Ödmjukheten, enkel-heten och litenheten :::

lever i o-lydnad mot övermodet och stoltheten. 

344.   Med-känslan och medömkan ::: värdesätter livet.

345.   Glatt leende :: påverkar livs-stilen

och livs-föringen.

346.   Mod-lös-heten och upp-given-heten :::

påverkar livsstilen och livsföringen.

347.   Sysslo-lös-heten och rast-lös-heten ::

påverkar livsstilen och livsföringen.

348.  Leende läppar :: vredens &

Och häftighetens fiender & o-vänner.

348.  Dum-dristiga ord ::: o-kloka och o-visa ord.

349.  Dårens ord ::: själens ångest, slaveri

och träl-dom.

350.  Stridiga viljor  ::: stolt-hetens och över-modets

ord och handlingar.

351.  Dårens tunga ::: själens smärta, plåga

och bitter-het.

352.  Villiga, hjälp-samma fotsteg ::: ser behoven.

353.  Hör-bara öron ::: väljer vad man vill lyssna på.

354.  Seende ögon :: väljer själv vad de vill se på:

355.  Talande tunga :: väljer själv vad den vill tala.

##HÅLL FAST VID INSIKTEN OCH BEVARA DEM

       INOM DIG##.    Ord. 7:1.

356.  Lydnadens ögon ::: ser inte på o-nyttigheter. 

357.  O-lydnadens ögon ::: ser på allt.

358.  Seendets intryck ::: på-verkar talet.

359.  Hörandets intryck ::: på-verkar talet.

360.  Stoltas och över-modigas vilja :: känner ingen ömhet och omsorg ::: för de små,

svaga och fattiga.

361.  God-hjärtliga och människo-vänliga ord ::

fria från stoltheten och övermodet.

362.  Tjuv-aktigheten & girig-heten tacksamhetens

Och förnöjsamhetens fiender & o-vänner.

363.  Med-känslan ++ medömkan och med-lidande

:: värdesätter livet.

364.  Tom-hetens ord :: spridande agnar för vinden.    

365.  De smås, fattigas och behövandes hjälp, stöd, och tröst ::: giv-mildes hjälpande händer.

366.  Övermodets och stolthetens få-fäng-lighet.

367.  Girig-hetens egna liv tillfredsställer sina

egna behov.

368.  Samvetslöse och ondsinte ::: själv-tänkande

i Ha-begärets behov.

369.  Girig-heten och snål-heten :: tillsluter sina

händer ::: inför sin nästas behov.

370.  Kloka och Visa ord :: till-sluter tungan för

tom-hetens ord.

371.  Ren-hjärt-liges önskan :: vill sprida sin renhjärtlighet in i mänsklighetens hjärtan.

372.  Kärleks-fullheten och om-tänksamheten :: läker såriga och blödande hjärtan.

373.  Tom-ma ord ::: hjärtats tomhet.

374.  Tystnadens : tysthetens tunga :: tal i rätt tid.

375.  Tystnadens : tysthetens tunga :: insiktens tunga.

376.  Tystnadens : tysthetens tunga :: på-verkad av hjärtas insikt.

377.  Vis tunga :: klar och tydlig i sitt språk.

378.  Vis tunga ::: god råd-givare.

379.  Talet :: uttrycker sin vilja och tanke.

380.  Seendets ögon-intryck :: ut-talade ord talar

till andra vad de ser.

381.  #Det hjärtat är fullt av det talar munnen#.

   

382.  Hjärtats tankar ::: ut-talar munnen.

383.  Munnens dag-liga språk ::: på-verkas av

hjärtats ord-förråd.

384.  Själv-upptagenheten och själv-godheten :: lyder sin egna vilja.

385.  Ord, tankar och viljan ::: på-verkar varandras livsstil och livsföring.

386.  Sinnes-ron, livsharmonin och livs-glädjen :::

värdesätter livet.

387.  Väl-doftande blommor :: doftar trygghet ::: sinnes-ro och livsglädje.

##HÅLL FAST VID INSIKTEN OCH BEVARA DEM

       INOM DIG##.  = Ord. 7:1.

388.  När människor känner en inre rädsla

i umgängelse med tystnaden och still-heten :: saknas denna gemenskap.

389.  Oron, rädslan och för-virringen :: finns inte

i tystnaden, tystheten och stillheten.

390.  Livet i tystnadens lydnad :: skapar fram

djupare ödmjukhet, enkel-het och litenhet.

391.  Livet i o-lydnaden :: övermodets och stolthetens livsstil och livsföring.

392.  Över-modet och stolt-heten känner ingen gemenskap med lydnaden.

393.  Villig att göra efter sin ego-vilja ::

behagar egoismen.

394.  Ego-viljan ::: övermodets och stolthetens :::

goda jordmån.     

    

395a.  För-tvivlan och upp-given-heten ::: till

fara och olycka.

395b.  Förlorad ödmjukhet  förlorad tröst stöd

Och hjälp i hennes närhet.

395c.  Förlorad saktmod  förlorad tröst stöd

Och hjälp i hennes närhet. 

396a.  Tillåta insiktens närhet vid min sida ::

till kunskap och upplysning i hjärta och tankar.

396b.  Klagandet & knotandet Och gnällandet

förnöjsamhetens fiender Och o-vänner.

396c.  Förlorad snäll-het & vänlig-het  förlorad tröst stöd Och hjälp i deras närhet.

397a.  Insikten vet och förstår allt.

397b.  Vreden karaktärs-livets o-mognad.

397c.  Förtalet & skvalleriet  karaktärs-livets

o-mognad.

398a.  Med-människor känner en avundsjuka

och längtan efter insikten ::: i insiktsfulla

människors närhet.

398b.  Ilskenheten Och häftighetens  karaktärs-livets o-mognad.

398c.  Förlåtelsen & barmhärtigheten

karaktärs-livets mogenhet.

398c.  O-förlåtelsen Och o-vänligheten karaktärs-livets o-mogenhet.

399a.  Insikten vägleder den insiktsfulle.

399b.  Behärskad tunga  karaktärs-livets mogenhet.

399c.  Vredes-modige leds av vreden.

399d.   Ilskne & häftige leds av ilskenheten

Och häftighet.

399e.   För-talaren & tal-trängde leds av

förtalet Och talträngdheten.

399f.   Klagaren & knotaren leds av 

klagande Och knotande.

399g.  Övermodige & o-lydige leds av

över-modighet Och o-lydnad.