Alla inlägg den 21 december 2012

Av Jan-Owe Ahlstrand - 21 december 2012 05:44

                                               TÅLAMODETS UPPHÖJDA LUGN: dess goda påverkan på våra liv.

   I det lilla markområdet Diolkos vid en av Nilens sju mynningar mötte vi abba Piamon, senior och präst bland emeriterna där.  Den gamle abban liknade ett ståtligt fyrtorn och denna "stad uppe på ett berg" som evangeliet talar om  ( Matt. 5:14 ) kunde inte döljas för våra blickar.

Abba Piamon: Kära söner, en konstart --- sak samma vilken  --- kan man bara lära sig om mann är hängiven; framför allt måste man följa anvisningarna från konstartens stora mästare och ta till sig deras undervisning.

Många har redan kommit hit från samma trakter som ni. De färdas ensamma och besöker kloster efter kloster. Men de praktiserar inte vad de ser och lär och deras andliga liv förändras inte. Därför frågar man sig till slut varför de alls gör en så lång resa. Men ni vill tydligen lära känna oss  därför att ni söker Gud.  Då råder jag er att göra rent hus med allt ni har lärt er och ödmjukt följa det ni ser att våra fäder praktiserar och lär. Bekymra er inte och bli inte förvirrade om ni för ögonblicket inte förstår denn djupare meningen i ett ord eller i en viss övning. Följ bara vad som sägs utan att diskutera allting.  Er insikt kommer att växa ur konkreta erfarenheter. Om mann vill börja med att diskutera, kommer man aldrig att tränga in i sanningens väsen. Om fienden märker att någon hellre följer sin egenn uppfattning än fädernas, driver han honom med lätthet så långt att även det hälsosammaste och nyttigaste tycks honom vara onödigt och skadligt.  Sådan förmätenhet är den listige fiendens angreppspunkt; ju envisare en människa driver sin egen uppfattning, desto mer övertygande blir hon om att endast det är heligt som hon själv i sin förbindelse anser gott och riktigt.

Ni båda vill, så vitt jag förstår, gå vidare från cenbiternas berömvärda skola till det allra högsta stadiet, eremiternas skola.  Då måste ni framförallt öva er i ödmjukhet och tålamod, vilket ni utan tvivel redan har lärter som cenobiter. Öva er med hjärtats  uppriktiga hängivenhet. Hyckla inte ödmjukhet, som somliga gör när de förringar sig själva med fromma ord och och yttre åthärvor.

Abba Serapion avslöjade en gång finurligt en sådan människas bedrägliga ödmjukhet. En dag kom en man till honom, vilken framställde de allra lägsta tankar om sig själv, både muntligt och på andra sätt.

Den gamle abban bjöd honom enligt seden att inleda bönen. Men vår man hävdade allra underdånigast att han var fånge i stora laster att han inte ens var värdig att andas samma luft som abban.

Inte heller ville han sätta sig på mattan, utan han skulle sitta på marken. Att få sina fötter tvättade kom inte ifråga.

Efter kvällsmaten, vid en sedvanliga stunden för samtal, började abba Serapion milt och vänligt förmana sin gäst: det kunde inte vara bra för honom att vandra omkring överallt på detta rastlösa sätt. Han borde hellre stanna i sin cell och, som fäderna lär, livnära sig på sina händers arbete istället för att leva på andras frikostighet. Men då blev den unge mannen så arg och upprörd att han inte ens i sin uppsyn kunde dölja sitt hjärtats förbittring.  

Ödmjukhet i hjärtat är det avgörande! Ödmjukhet som inte demostreras med böjd rygg och hycklande tal utann istället kommer ur hjärtats djup. Denna dolda ödmjukhet visar sig tydligast i tålamod. Ödmjukhet består inte i att man visar sina synder på torget.  Den uppenbaras när någon med milt hjärta uthärdar de oförrätter han får utstå.

Germanus: Vi skulle gärna vilja veta hur man gör för att vinna och bevara hjärtats ro. Hjärtats ro är ju inte bara att ålägga sig tystnad, hålla igen munnen och inte låta undslippa sig ett enda ord ------ det hade inte varit svårt.

Men hjärtats ro betyder ju att man inte förlorar sin inre ro. Det förfaller som att man bara kan bevara sitt tålamod om man drar sig tillbaka i sin cell och lever i avskildhet.         

Abba Piamon: Sant tålamod och verklig ro kan bara vinnas genom djup ödmjukhet. Om tålamod och ro rinner ur den källan behöver ni varken cell eller ensamhet. Varför skulle ni behöva skydd utifrån om ni har skydd inifrån, av dess "moder", ödmjukheten?

Om någon utmanar oss och vi blir upprörda , kan vi vara säkra på att vår ödmjukhet inte vilar på en fast och stadig  grund. Finns det skäl att beundra någons tålamod om hann bara kan bevara friden så länge ingen kommer och stör?  Nej, bara det tålamod som håller stånd i frestelsernas stormar är stort och beundransvärt.

Ett verkligt tålamod vacklar inte under vedervärdigheter, utan stärks.

Glöm  inte att i ordet PATIENTIA, tålamod, finns ordet ordet PARTI: tåla, lida, uthärda.

Så är det också i grekiskans ord för tålamod, HYPOMONE, som kommer ur ett verb som betyder att uthärda ut under något. Därför kan man bara tala om tålamod hos dem som villigt uthärdar allt man gör mot honom. 

Ett citat ur boken "HJÄRTATS RO"  av Johannes Cassianus. 




Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se