Direktlänk till inlägg 11 april 2016

SJÄLENS DUNKLA NATT. ANDRA BOKEN. T. Kapitel. 19.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 11 april 2016 19:42

VI BÖRJAR FÖRKLARINGEN AV DE TIO

TRAPPSTEGEN PÅ DEN GUDOMLIGA

KÄRLEKENS MYSTISKA STEGE ENLIGT

DEN HELIGE BERNHARD OCH DEN HELIGE TOMAS.

DE FEM FÖRSTA FRAMSTÄLLES.


1.  Det finns som vi sade tio trappsteg på den

kärlekens stege på vilken själen steg för steg

stiger upp till Gud.


      DET FÖRSTA STEGET i kärleken ger själen

en sjukdom som är hälsosam.

På detta berg stod Bruden i Höga Visan när

hon sade:

"Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om

I finnen min vän, så sägen honom att jag

är sjuk av kärlek!"  ( 5:8 ).


      Men denna sjukdom är inte till döds,

utan till Guds förhärligande.

Ty i denna sjukdom dör själen bort från synden

och från allt som inte är Gud, och detta sker

genom kärleken till Gud själv, såsom David

betygar när han säger:

"Min ande förgås"  ( Ps. 143:7 )  i fråga om allt skapat för din frälsnings skull.  

      Liksom den sjuke förlorar aptiten och förändrar

färg, så förlorar också själen på detta kärlekens

trappsteg all smak och lust för alla ting här på

jorden.

Som en älskande förändrar den färg och det

utseende hon hade i sitt förgångna liv.

Men själen faller inte i denna vanmakt om hon

inte från ovan får motta ett övermått av kärlek,

såsom det uttryckes i följande vera av David:

      "Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud;

ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du"

( Ps. 68:10 ).


       Denna sjukdom, denna vanmakt ifråga om allt

skapat är utgångspunkten, är det första steget

som leder till Gud.

Vi har redan förklarat det, när vi talade om den

förintelse själen befinner sig i när hon börjar

att stiga uppför denna stege av renande

kontemplation.  Ty då finner själen inte stöd

i någonting, har inte smak för och finner inte tröst

eller vila i någonting, vad det än må vara.


Därför lämnar hon dett asteg och stiger

genast upp till nästa.


2.   På DET ANDRA STEGET söker själen oavlåtligt

sin Gud.

Och därför sade Bruden i Höga Visan, när hon hade sökt sin Älskade och inte hade funnit honom

på hans läger och när hon försmäktade av kärlek:

     "Jag vill stå upp och söka honom som min själ

har kär"  ( 3:2 ).

Det är detta som själen oavlåtligen gör,

och David tillråder också detta i följande ord:

"Frågen efter Herren och hans makt, söken hans

ansikte beständigt"  ( Ps. 105:4 ),

och stanna inte upp förrän ni finner honom.

      Så gjorde Bruden, när hon frågade väktarna

var hennes Älskade fanns och sedan snabbt

gick vidare och lät dem står där ( Höga V. 3:3-4 ).


      Så handlade också Maria Magdalena, som inte

ens brydde sig om ängeln vid graven ( Joh. 20:12 ).


      På detta andra steg känne rsjälen sig så berusad av kärlek att hon söker sin Älskade

överallt, i allt hon tänker drömmer hon om den

Älskade  och i allt vad hon säger och gör talar hon om honom och sysselsätter sig med honom.


Antingen hon äter, sover eller vakar eller utför

något argete, så vilar hennes tankar på den

Älskade, såsom vi sade när vi beskrev

kärlekens häftiga längtan.


          Men här på detta andra steg håller själen

redan på att tillfriskna och hämta nya krafter,

och hon förbereder sig till att snabbt stiga upp till

det tredje steget genom någon ny rening

 kontemplationen, såsom vi senare skall tala om.

      Detta steg ger följande verkningar i själen.


3.    DET TREDJE STEGET på kärlekens stege sätter

själen i verksamhet och fyller henne med iver

så att hon inte förtröttas.

       Den kunglige profeten talar om detta när han

säger:  "Säl är den man som fruktar Herren

och har sin lust i hans bud"  ( Ps. 112:1 ).


     Men om nu redan fruktan, som är kärlekens

dotter, skapar en sådan lust, vad skall då inte kärleken själv kunna frambringa?

När själen har nått detta steg, anser hon de stora

ting vara ringa som hon utför för den Älskade,

det stora antalet verk tycker hon vara litet

och den långa tid hon anväder i att tjäna Gud

tycker hon är kort, så brinnande är den kärlekseld

som har upptänt henne.


       Sålunda tyckte Jakob när han hade tjänat sju år

att sju år till var "allenast några dagar",

så upptänd var han av kärlek  ( 1 Mos. 29:30 ).


Men om nu Jakobs kärlek till en skapad varelse

hade en sådan kraft, vad förmår då inte kärleken

till Skaparen, när den väl har bemäktigat sig

själen på detta tredje steg?


Själen så brinnande i sin kärlek till Gud, att hon

är förtvivlad och djupt bekymrad när hon ser

hur litet hon gör för Gud, och det skulle vara

henne en glädje att offra sig tusen gånger

för honom om hon kunde.


Och därför tycker hon sig vara onyttig i allt hon

gör, hela hennes liv tycker hon är misslyckat.


      Av detta uppstår i henne en annan underbar

verkan, den inre övertygelsen att hon är den sämsta

av alla skapade varelser, för det första därför

att kärleken lär henne hur mycket hon borde

göra för Gud, och för det andra därför att hon

märker att de många verk hon utför för Gud

är felaktiga och ofullkomliga.


     De orsakar henne allesamman bara skam

och plåga, därför att hon inser hur eländigt

hennes handlingssätt är gentemot en så upphöjd

Konung.

På detta tredje steg ligger ingenting henne mera

fjärran än fåfäng ärelystnad, inbilskhet

och fördömande av andra.

         Detta är de verkningar som tillsammans

med många liknnade frambringas på det tredje

steget.

Och därför hämta själen mod och kraft att stiga upp till nästa steg. 


4.   DET FJÄRDE STEGET på denna kärleksstege

är det där själen för den Älskade utstår ett lidande

som aldrig tröttar henne.

     Ty, säger den helige Augustinus, de största

och besvärligaste och tyngsta bördor är ett

intet för den som älskar.

Bruden i Höga Visan befann sig på detta trappsteg

när hon längtade efter att vara på det sista

och till Brudgummen:

"Hav mig såsom ensignetring vid ditt hjärta,

såsom en signetring på din arm.

Ty kärleken är stark som döden, dess trängtan

obetvinglig såsom dödsriket" ( 8:6 ).


       Anden får här en sådan styrka, att den med

lätthet gör sig till herre över köttet och inte

fäster mera avseende vid det än tädet gör vid ett

av sina blad.

    Själen söker här på intet sätt tröst och njutning,

varken i Gud eller i något skapat, och hon varken

önskar eller begär några nådebevis av Gud,

därför att hon klart inser att hon redan har fått

så många.


     Alla hennes önskningar samlas i en enda,

nämligen att försöka behaga Gud på något sätt

och tjäna honom, kosta vad det kosta vill,

såsom han förtjänar och såsom hon är skyldig

att göra efter alla de välgärningar hon har mottagit.


Därför säger hon med hjärta och ande:

O min Herre och Gud, hur många finns det inte

som bara söker tröst och njutning i dig och ber

om välsignelser och välgärningar!

      Men hur få är inte de som försöker att glädja dig

och själva ge dig någonting somkan kosta dem

ett offer eller några egna intressen!


Felet är inte ditt, o min Gud, ty du står alltid redo

att ge oss nya välgärningar, utann det är vårt,

som inte använder dem i din tjänst för att förmå

dig att fortsätta att ge oss dem.


      Denna grad av kärlek är mycket hög.

Själen är så upptänd av kärlek att hon oavlåtligt

drages till Gud, och därför kommer han

också ofta och på et mycket vanligt sätt

till henne för att ge henne glädje.


Guds Majestät besöker henne och ger henne

ljuvliga och stimulerande glädjestunder.

      Den oändliga kärlek som Kristus, Ordet,

hyser för själen tillåter honom inte att se henne

lida utan att trösta henne.

     

Det är detta som han säger oss genom dessa

Jeremias ord:

"Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms

kärlek ....... huru du följde mig i öknen"  ( 2:2 ).

     Ur andlig synpunkt betyder denna öken den

inre frigörelse från allt skapat som den själ

har nått som inte stannar up vid något

och inte vilar sig i något.


        Det fjärde steg eldar själen så och upptänder

i henne en sådan längtan efter Gud, att han låter

henne stiga upp till det femte steg, och det

är detta som nu följer.


5.  DET FEMTE STEGET på denna kärleksstege

kommer själen att längta efter Gud och söka honom

med en helig otålighet.

       Den kärlek som sporrar Bruden att söka den Älskade och förenas med honom är så brinnande

at varje dröjsmål hur litet det än må vara tyckes

henne långt och plåtsamt och outhärdligt.


     Alltid tror hon att hon äntligen har funnit

den Älskade, och när hon ser sig besviken i sina

förhoppningar, vilket händer nästan varje

ögonblick, så försmäktar hon av kärlek som

psalmisten uttrycker det och säger:

"Min själ längtar och trängtar i Herrens gårdar"

( Ps. 84:3 ).

        På detta stadium måste den älskande själen

antingen få se den hon älskar eller också dö.

     Så kände Rakel det när hon längtade efter att få barn och sade till Jakob:

"Skaffa mig barn, eljest dör jag"  ( 1 Mos. 30:1 ).


     Dessa själar är lika uthungrade som de hundar

som stryker omkring i Guds stad  ( Ps. 59:15 ).


    Men försmäktande av hunger får själen på detta

steg näring av kärleken.

        Och sådan hunger, sådan mättnad,

och därför kan hon stiga upp til det sjätte steget,

vilket frambringar de verkningar vi strax skall beskriva.


 


   



 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.

ccc

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 17 aug 06:40

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se