PSALTAREN.  PSALM. 104:1-34.

 

SKAPARENS LOV.

 

Psalm. 104:1.

 

1.  #Lova Herren, min själ!

Mäktig är du, Herre, min Gud,

     i höghet och härlighet är du klädd#.

 

Tillåt själen lova Herren.'

      Vår Herre, är mäktig.

Iklädd i din höghet och härlighet.

 

Psalm. 104:2.

 

2.  #Du sveper dig i ljus som i en mantel.

   Himlen har du spänt ut som ett tält#.

 

Du lever i ljuset.

       Likt omgiven av ljusets härlighet 

som vara beskyddad av manteln.

    Himlen du själv spänt i sin fulla storlek

likt utspända tältet.

 

Psalm. 104:3.

 

3.  #Ovan skyn har du timrat din sal.

Du gör molnen till din vagn och far på

    vindens vingar#.

 

Ovanför skyn: har du byggt din himmelska sal.

      Molnen du  gör till din vagn förflyttas på

vindens vingars styrka.

 

Psalm. 104:4.'

 

4.  #Du gör vindar till dina sändebud och eldslågor

till dina  tjänare#.

 

Vindarna gör du till dina heliga sändebud.

      Dina eldslågor till utvalda tjänare.

 

Psalm. 104:5.

 

5.  #Jorden har du ställt på stadig grund,

den kan aldrig i evighet rubbas#.

 

Jordens yta placerad på stadiga grunden.

      Vilken aldrig kan i evighet rubbas.

 

Psalm. 104:6.

 

6.  #Urhavet täckte den som en klädnad,

vattnet stod högt över bergen#.

 

Havets urvatten övertäckte jorden som klädnad.

        Vattnets nivå var högt över bergens toppar.

 

Psalm. 104:7.

 

7.  #Det flydde för ditt rytande, när du

dundrade tog det till flykten#. 

 

Jorden flydde för din allmakt rytande.

      

Psalm. 104:8.

 

8.  #Uppför bergen, ner i dalarna,

och stannade där du bestämt#.

 

Flydde uppför bergen.

      Ner i de djupa dalarna.

 

Psalm. 104:9.

 

9.  #Du satte en gräns för vattnet:

aldrig mer skall det täcka jorden#.

 

Satte en begränsad gräns för vattnet.

       Tillåter inte vattnet täcka jorden.

 

Psalm. 104:10.

 

10.  #Du låter källor rinna upp och bli

till strömmar som forsar fram mellan bergen#.

 

Du låter vattenkällor rinna fram.

       Bli forsande vattenströmmar vilka

flyter fram mellan bergen.

 

Psalm. 104:11.

 

11.  #De ger vatten åt alla markens djur,

vildåsnor släcker där sin törst#.

 

Vattenkällorna ger näringsrikt vatten åt

    alla markens djur.

Vildåsnor får sin törst släckt i dem. 

 

Psalm. 104:12.

 

12.  #Vid dem häckar himlens fåglar och sjunger

bland  täta löv#.

 

Vid källorna häckar himlens fåglar.

   Vilka sjunger bland  täta löv.

 

Psalm. 104:13.

 

13.  #Du vattnar bergen från din sal,

jorden mättas av allt, vad du ger#.

 

Du bevattnar bergen din himmelska sal.

       Jorden finner sin mättnad av allt,

vad du ger.

 

Psalm. 104:14.

 

14.  #Du låter gräs växa för boskapen

och örter till människans tjänst.

      Så frambringas föda ur jorden#.

 

Låter gräset växa till föda för boskapen.

      Olika örter till människans tjänst.

Utifrån jordens yta ges all föda.

 

Psalm. 104:15.

 

15.  #Och vin, som  gör människan glad,

olja, som ger hennes ansikte glans,

       och bröd, som ger henne styrka#.

 

Vinet: vilket gör människan glad.

       Oljan: vilket ger hennes ansikte glans.

Brödet:  vilket ger henne kroppslig styrka. 

 

Psalm. 104:16.

 

16.  #Libanons cedrar släcker sin törst,

Herrens träd, som han planterat#.

 

Libanons cedrar släcker sin dagliga törst

    vid vattenkällorna.

Herrens träd som han själv planterat.

 

Psalm. 104:17.

 

17.  #Där har fåglar sina reden, i deras kronor

har hägern sitt bo#.

 

I Herrens träd har himmelens fåglar sina

     bo-platser.

I trädens kronor har hägern sin boplats.

 

Psalm. 104:18.

 

18.  #De höga bergen är stengetens hem,

klyftorna ger klippgrävlingen skydd#.

 

Höga bergen stengetens hem.

      Bergs-klyfterna ger klipp-grävlingen 

sitt trygga beskydd.

 

Psalm. 104:19.

 

19.  #Du gjorde månen, som visar årets tider,

och solen, som vet när den skall gå ner#.    

 

Du, vår skapare gjorde månen, vilken visar

     årets alla tider.

Solen vet vilket tidpunkt den skall gå ner. 

 

Psalm. 104:20.

 

20.  #Du sänder mörker, och de blir natt.

    Då myllrar alla djur i skogen fram#.

 

Sände mörkret, vilket ger natt.

     I mörkret kommer nattens djur fram.  

 

Psalm. 104:21.

 

21.  #De unga lejonen ryter efter rov

och begär sin föda av Gud#.

 

Unga lejonen längtar efter daglig föda.

     Begär den av sin Gud.

 

Psalm. 104:22.

 

22.  #Solen går upp, och de drar sig undan

och lägger sig ner i sina hålor#.

 

Solen går upp vid sin givna tidpunkt.

       Nattens djur går till vila.

 

Psalm. 104:23.

 

23.  #Människan  går ut till sina sysslor

och arbetar tills kvällen kommer#.

 

När solen visar sig går människor ut till

    sina dagliga sysslor.

Tills kvällen kommer.

 

Psalm. 104:24.

 

24.  #Otaliga är dina verk, o Herre!

Med vishet har du gjort dem alla,

     jorden är full av vad du har skapat#.

 

Dina händers verk oräkneliga, o Herre!

       Din vishet har skapat dem alla.

Jorden fylld av allt ditt skaparverk.

  

Psalm. 104:25.

 

25.  #Där är havet, det väldiga, vida,

med en myllrande skara utan tal av djur

      både stora och små#.

 

Havets djup väldigt i sin storhet.

      Fyllt av levande varelser av rikt djurliv.

 

Psalm. 104:26.

 

26.  #Där strävar skeppen fram, där är Leviatan,

som du skapat till att tumla om i djupet#.

 

Skeppen rörs sig på havets djup.

       Leviatan rörs sig där.

 

Psalm. 104:27.

 

27.  #Alla sätter sitt hopp till dig,

du skall ge dem föda i rätt tid#.

 

Alla levande varelser sätter sitt framtidshopp

     till dig.

Ge dem daglig föda i rätt tid.

 

Psalm. 104:28.

 

28.  #Du ger dem, och de tar emot,

du öppnar din hand, och de äter sig mätta#.

 

Ger dem villigt tar tacksamt emot.

      Öppnar din givmilda hand: äter sig till mättnad.

 

Psalm. 104:29.

 

29.  #Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,

du tar ifrån dem deras ande, och de dör 

      och blir åter till mull#.

 

När du döljer ditt ansikte  blir de förskräckta.

      Du har allmakt låta sin livsande tas ifrån dem.

Vilket gör de dör  återkommer till mullen.

 

Psalm. 104:30.

 

30.  #Du sände din ande, då skapas liv.

    Du gör jorden ny#.

 

Sänder din livsande då liv skapas.

      Du förnyar jorden.

 

Psalm. 104:31.

 

31.  #Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren

glädja sig över sina verk#.

 

Herrens allmakt ära består för evigt.

       Herren gläder sig över sina händers verk.

 

Psalm. 104:32.

 

32.  #När han ser på jorden skälver den,

rör han vid bergen börjar de ryka#.

 

Ser själv på jorden vilket gör skräckslagen.

       När han vidrör bergen  de börjar ryka.

 

Psalm. 104:33.

 

33.  #Jag vill sjunga till Herrens ära

så länge jag lever, lovsjunga min Gud 

     så länge jag är till#.

 

Jag villig lovsjunga till Herrens ära.

      Under hela mitt liv.

I mina livsdagar lovsjunga min Gud.

 

Psalm. 104:34.

 

34.  #Må min bön behaga Herren,

må jag få glädja över honom#.

 

Må min hjärtats bön vara välbehaglig inför Herren.

        Vilket gör få glädjas över honom.

 

Psalm. 104:35.

 

35.  #Må syndarna försvinna från jorden,

de onda inte längre finns till.

     Lova Herren, min själ!

Halleluja#. 

 

Låt de ondsinta utplånas från jorden.