BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

KAPITEL. 32.

OM DE TVÅ FÖRDELAR MAN VINNER NÄR MAN

AVSTÅR FRÅN DEN GLÄDJE SOM KOMMER AV

ÖVERNATURLIGA NÅDEGÅVOR.

1.  Oberoende av de fördelar som själen får genom att frigöra sig från tre skador vi just har talat om, när hon avhåller sig från glädjen åt övernaturliga gåvor, vinner hon dessutom två andra mycket

       värdefulla fördelar.

För det första bidrar hon nämligen til Guds förhärligande och upphöjelse, och för det andra höjer hon sig över sig själv.

Ty på två sätt blir Gud förhärligad i själen.

Det första är när hon frigör sitt hjärta och sin viljas glädje från allt som inte är Gud, för att rikta den uteslutande mot honom.

Det är detta som David ville säga i den text som anförde redan i början av vår avhandling om

viljans natt:

"Människan lyfter upp sitt hjärta, och Gud skall bli upphöjd"  ( Ps 64:7-8 Vulg.)

Så snart hjärtat lyfter sig upp över alla ting, blir

också själen upplyft.

2.  Då hon på detta sätt vänder sig endast till Gud,

blir också Gud upphöjd och förhärligad.

Han uppenbarar för henne sin härlighet och storhet,

och eftersom hon höjer sig över all skapad glädje, ger han henne ett vittnesbörd om vem han är.

Detta kan emellertid bara ske om viljan avstår från glädje och tröst från tingen, så som det heter hos

      David:

"Lämnat allt, och betänk att jag är Gud"

( Psalm. 46:11 ).

Och påett annat ställe säger han:

"I ett tort land, som försmäktar utan vatten, där har jag trätt fram inför dig i helgedomen, för att få se din makt och ära"  ( Ps. 63:3-4 )."

Och om det är sant att Gud blir upphöjd när man avstår från all glädje som kommer av det skapade,

      blir han det ännu mer när man avstår från

glädjen över alla dessa sällsamma nådegåvor för att söka sin glädje uteslutande i Gud.

Ty eftersom de är övernaturliga, är demycket mera upphöjda än andra ting.

Och när man därför avstår från dem för att endast glädja sig i Gud, bevisar man Gud mycket större ära och förhärligande. 

Ty det är så att ju värdefullare ting man lämnar obeaktade för en annans skull, desto mera ärar man honom.

3.  Vidare blir Gud ärad på ett annat sätt när viljan vänder sig bort från detta slags gärningar, ty ju mera tillit man har till Gud och tjänar honom helt utan tecken och under, desto mera ärar man honom.

Själen har då genom sin tro en större kunskap om Gud än hon någonsin kunde få av uppenbarelser

och underverk.

4.  Den andra fördelen är den att själen själv växer till.

När hon frigör sin vilja från all känsla för förnimbara tecken och under, höjer hon sig till en tro som är renare och som Gud ingjuter och förökar i henne. 

Samtidigt låter han också de två andra teologala dygderna växa till inom henne:

hoppet och kärleken.

Själen njuter då den mest upphöjda insikt i Gud,

tack vare den dunkla, rena och vanemässiga tron.

Och hon njuter av den ljuvligaste kärleksglädje

i kärleken, eftersom viljan inte längre känner till

någon annan glädje än glädjen i levande Gud, och inte finner någon annan tillfredsställelse för

       minnet än i hoppet.

Allt detta utgör en förunderligt stor vinning,

som har en direkt och väsentlig betydelse för själens fullkomliga förening med Gud.