BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

KAPITEL.  30.

DÄR VI BÖRJAR ATT BEHANDLA DET FEMTE SLAGET

AV GODA TING SOM VILJAN KAN GLÄDJA SIG

ÅT, NÄMLIGEN DE ÖVERNATURLIGA.

VI FÖRKLARAR DERAS NATUR OCH VISAR PÅ

VILKET SÄTT DE SKILJER SIG FRÅN DE ANDLIGA

GODA TINGEN, OCH HUR MAN SKALL RIKTA

MOT GUD DEN GLÄDJE MAN ERFAR AV DEM.

1.  Vi skall nu övergå till att behandla det femte slaget av goda ting i vilka skälen kan söka sin glädje, nämligen de övernaturliga.

Vi menar därmed alla de gåvor och nådebevis som vi får av Gud, och som övergår vår naturliga förmåga och kraft.

Men kallar dem i teologin "dona gratis data":

gåvor givna för intet.

Sådana gåvor var de vishetens och kunskapens gåvor som gavs åt Salomo, och likaså de nådegåvor som den helige Paulus talar om:

Tron, helbrägdagörelsens gåva, underverkens gåva, profetians gåva, gåvan att kunna skilja mellan andarna, tungomålstalandets gåva och gåvan att uttyda dessa tungomål"  ( 1 Kor 12:9-10 ).

2.  Dessa goda ting är i själva verket andliga, liksom de av det sjätte slaget som vi snart skall tala om.

Men eftersom det finns stor skillnad mellan de båda slagen, så har jag velat behandla dem var för sig.

Utövandet av de övernaturliga nådegåvorna hänför sig omedelbart till medmänniskornas nytta,

      och det är för detta ändamål som Gud förlänar dem, säger den helige Paulus.

"De gåvor i vilka Anden uppenbarar sig ges åt var och en så att de kan bli till nytta för andra"

 ( 1 Kor. 12:7 ), och detta gäller just dessa nådegåvor.

Men när det gäller andliga nådegåvor, ligger deras verksamhetsfält enbart i förbindelsen mellan Gud  och själen och mellan själen och Gud med hjälp

        av förståndet och viljan och så vidare, vilket vi senare skall tla om.

Skillnaden ligger alltså i objektet, eftersom de andliga gåvorna hänför sig till umgänget mellan Skaparen och själen, under det att de övernaturliga

       gåvorna, de som vi här skall tala om, är avsedda för de skapade varelserna och deras bästa.

De skiljer sig från de rent andliga gåvorna genom sin natur och följaktligen också genom sin verksamhet, varför de måste behandlas för sig.

3.  Vi skall nu alltså tala om de övernaturliga gåvorna och nådebevisen i den mening som vi här förstår dem.

För att lättare kunna visa ifrån sig den fåfänga glädje som kommer av dem, måste man lägga

märke till två fördelar som åtföljer detta slags gåvor, en timlig och en andlig.

Den timliga är den hälsa som ges åt de sjuka, synen som ges åt de blinda, uppvaknandet åt döda,

       befrielsen åt besatta, förutsägelserna om framtiden som upplyser människor så att de kan ta sig i akt, och andra liknande saker.

Den andliga och eviga verkan består i att Gud blir känd och förhärligad genom sina underverk,

      genom dem som blir hjälpta och dem som är närvarande när detta sker.

4.  Vad den första, timliga fördelen beträffar, skall själen inte känna något större välbehag över de övernaturliga ärningarna och underverken,

       eftersom dessa, bortsett från den andra, andliga fördelen, ger människan så liten nytta,

    eller ingen nytta alls.

Ty sig själva är dessa gärningar inte något medel till själens förening med Gud, vilket endast

kärleken är. 

Övernaturliga gärningar kan man göra utan att äga den heliggörande nåden och kärleken, och Gud kan också förläna dessa nådegåvor så som han gjorde

      till den gudlöse profeten Bileam och till Salomo.

Man kan också göra underverk på bedrägligt sätt genom djävulens medverkan, så som Simon Trollkarlen gjorde, och slutligen kan de utföras genom hemliga krafter i naturen.

Och några av dessa gärningar och underverk blev till nytta för den som  utförde dem, då var det frågan om de äkta, om dem som kommer från Gud.

Vilket värde dessa gärningar har, bortsett från den andra fördelen, det lär oss den helige Paulus

med följande ord:

"Om jag talar både människors och änglars språk, men inte hade kärlek, är jag bara ekande brons eller en klingande cymbal.

Och om jag har profetians gåva och känner alla hemligheter och har jag all kunskap, och om jag har all tro, så att jag kan förflytta berg, men inte hade

      kärlek, är jag ingenting"   ( 1 Kor. 13:1-2 ).

När därför många som har värderat sina gärningar högt en gång kommer att av Kristus begära himlens härlighet som lön och säga:

"Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och gjort många kraftgärningar?", då kommer vår Herre

    att svara:

"Gå bort från mig, ni ogärnngsmän"   Matt. 7:22-23 ).

5.  Människan skall alltså inte glädja sig över att hon äger sådan äger och använder dem, utan över den andliga vinst hon gör honom att hon tjänar Gud

      i verklig kärlek, ty i kärleken ligger det eviga livets frukt.

Det var därför som vår Frälsare förebrådde sina lärljungar när de visade sin glädje över att ha drivit ut djävulen och sade till dem:

"Gläd er inte över att andarna underkastar sig er,

utan gläd er över att era nämn är skrivna i himlen"

   ( Luk 10:20).

I god teologi har dessa ord följande mening:

"Gläd er om era namn är skrivna i himlen".

Människan skall inse sig lycklig endast om hon går på vägen till detta himmelska liv, det vill säga när hon utför sina handlingar i kärlek till Gud.

Ty vartill tjänar sådant som inte är kärlek till Gud?  

Vad har det för värde?

Men denna kärlek till Gud är inte  fullkomlig så länge den inte äger tillräcklig kraft och vishet för att rena själen från all den fåfänga glädje som kommer av det skapade, och tillräcklig kraft och vishet för att endast glädja sig åt att Guds vilja sker.

Det är på detta villkor som viljan kan förena sig med Gud genom de övernaturliga goda tingen.