PSALTAREN. PSALM. 136:1-25.

 

EVIGT ÄR HANS NÅD.

 

¤Psalm. 136:1.

 

1.  #Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd#.

 

Visa tacksamhet mot Herren.

       Tacka hans godhet.

För evigt varar hans nåd.

 

¤Psalm. 136:2.

 

2.  #Tacka gudarnas Gud, evigt varar hans nåd#.

 

Tacka med tacksamt hjärta gudarnas Gud.

         Hans outgrundliga nåd  varar för evigt.

 

¤Psalm. 136:3.

 

3.  #Tacka herrarnas Herre, 

evigt varar hans nåd#.

 

Varför tacka Herren?

     Han är herrarnas Herre.

Han o-uttömlig i sin nåd inför mänskligheten.

 

¤Psalm. 136:4.

 

4.  #Han ensam gör under,

evigt varar hans nåd#.

 

Han den ende Guden vilken utför underverk.

     Hans nåd alltid närvarande. 

 

¤Psalm. 136:5.

 

5.  #Han skapade himlen med vishet,

evigt varar hans nåd#.

 

Han vår ende skapade av himlen.

        Vara tacksam för hans och vishet.

 

¤Psalm. 136:6.

 

6.  #Han bredde ut jorden på vattnen,

evigt varar hans nåd#. 

 

I sin skaparkraft: bredde ut jorden på vattnen.

     Tack vare hans eviga nåd.

 

¤Psalm. 136:7.

 

7.  #Han gjorde stora ljusen,

evigt varar hans nåd#.

 

Tack vare sin nåd: gjorde de stora ljusen

      vilket ger liv till skapelsen.

 

¤Psalm. 136:8.'

 

8.  #Solen till att härska över dagen,

evigt varar hans nåd#.

 

Gav solen värme och ljusstrålar vara härskare

     över dagen.

Hans nådeord skapade Solen.

 

¤Psalm. 136:9.

 

9.  #Måne och stjärnor till att härska

över natten, evigt varar hans nåd#.

 

Skapade månen och stjärnorna vara härskare

    över natten.

Lova hans eviga nåd.

 

¤Psalm. 136:10.

 

10.  #Han slog Egypten, dräpte de förstfödda,

evigt varar hans nåd#.

 

Han besegrade Egypten: dräpte de förstfödda

    i Egyptens land.

 

¤Psalm. 136:11.

 

11.  #Han förde Israel ut därifrån,

evigt varar hans nåd#.

 

I sin gränslösa nåd: förde Israel ut från

    träldomslandet Egypten.

 

¤Psalm. 136:12.

 

12.  #Med stark hand, med lyftad arm,

evigt varar hans nåd#.

 

Med stark allmakts hand med upplyftad arm.

    befriade sitt Israel.

 

¤Psalm. 136:13.

 

13.  #Sävhavet klöv han mitt itu,

evigt varar hans nåd#.

 

Klöv i sin allmakt Sävhavet i två delar.

       

¤Psalm. 136:14.

 

14.  #Och lät Israel gå rakt igenom,

evigt varar hans nåd#.

 

Genom sin nåd: vilket visade sig genom

     Israels befrielse genom det torra havet.

 

¤Psalm. 136:15.

 

15.  #Han vräkte farao och hans här i havet,

evigt varar hans nåd#.

 

I sin nåd: förgjorde kung Farao hans här

    i havets djup. 

 

¤Psalm. 136:16.

 

16.  #Han ledde sitt folk i öknen,

evigt varar hans nåd#.

 

Hans folk leddes ut i öken vandringen.

    I sin nåd och barmhärtighet bevarade 

dem i öknen.

 

¤Psalm. 136:17.

 

17.  #Han fällde stora kungar,

evigt varar hans nåd#.

 

Tack vare sin nåd: besegrade stora kungar.

 

Psalm. 136:18.

 

18.  #Han dräpte väldiga kungar, evigt varar

hans nåd#. 

 

Hans nåd varar i evighet: han dräpte väldiga

      gudlösa kúngar.

 

Psalm. 136:19.

 

19.  #Sichon, amoreernas kung, evigt varar 

hans nåd#.

 

Dräpte gudlöse Sichon amoreernas kung.

 

Psalm. 136:20.

 

20.  #Och Og, kungen av Bashan,

evigt varar hans nåd#.

 

Dräpte Ogs liv: kungen av Bashan.

 

Psalm. 136:21.

 

21.  #Han gav deras land åt Israel,

evigt varar hans nåd#.

 

Psalm. 136:22.

 

22.  #Som är egendom åt Israel,

sin tjänare, evigt varar hans nåd#.

 

Gav amoreernas land Bashams land

    land åt Israel.  

Israel din tjänare.

 

Psalm. 136:23.

 

23.  #Han tänkte på oss i vår förnedring,

evigt varar hans nåd#.

 

Visade sin barmhätighet omsorg i vår förnedring.

 

Psalm. 136:24.

 

24.  #Och ryckte oss ur våra fienders grepp,

evigt varar hans nåd#.

 

I godhet och nåd: befriade oss från våra

     fienders angrepp. 

 

Psalm. 136:25.

 

25.  #Han ger bröd åt allt levande,

evigt varar hans nåd#.

 

Hans nådefulla barmhärtighet  ger bröd åt

     allt levande.

 

Psalm. 136:26.

 

26.  #Tacka himlens Gud, evigt varar hans nåd#.  

 

Tack Herren i alla tider himlens ende Gud.

PSALTAREN. PSALM. 137:1-9.

 

VID BABELS FLODER.

 

¤Psalm. 137:1.

 

1.  #Vid Babylons floder satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion#.

 

Vi tänkte på Herrens tempel i Sion.

          Vid vår fångenskap i Babylon vid dess

dess floder: i vårt betryck lidande satt

     och grät med tårefyllda ögon. 

 

¤Psalm. 137:2.

 

2.  #I Pilträden som växte där hade vi hängt

våra lyror#.

I Pilträden som växte i Babylon: hängde vi upp

       våra spellyror i träden.

 

¤Psalm. 137:3.

 

3.  #De som höll oss fångna bad oss att

sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor:

     "Sjung för oss en sång från Sion!"#.

 

Höll oss fångar i Babylon: ville höra oss sjunga:

        Bad oss sjunga glada visor:

sjunga för våra förtryckare en sång från Sion.

      

¤Psalm. 137:4.

 

4.  #Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger

i ett främmande land?#.

 

Vi levde i ett främmande land och folk:

          Vilka begärde oss sjunga Herrens sånger

för dem.

 

¤Psalm. 137:5.

 

5.  #Om jag glömmer dig, Jerusalem,

må min högra hand förlamas#.

 

Låt inte mig glömma dig, Jerusalem. 

        Gör jag det blir min högra hand kraftlös.

 

¤Psalm. 137:6.

 

6.  #Må mina tunga fastna vid gommen och jag inte

tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem

       högre än all annan glädje#.

 

Bönen: Låt min tunga vara återhållsam.

       Förlåt mig: glömt dig, min Herre.

Låter inte din stad Jerusalem vara i mitt hjärta.

         Vara högre i min glädje än allt annat.

 

Psalm. 137:7.

 

7.  #Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,

hur edomeerna ropade:

    "Riv ner, riv ner till grunden"#.

 

Herre, förkasta inte Jerusalems olycks-dag:

      efter edomeernas anfall mot den.

Vilka säger: i sitt övermod!

      Riv ner dess murar inta Jerusalem:

vanhelga din heliga stad. 

 

Psalm. 137:8.

 

8.  #Babylon, du förstföderska, lycklig den som

får vedergälla vad du har gjort mot oss#.

 

Babylon: du, förstföderska: välsignad den som

    får vedergälla ondskan de gjort mot oss.

 

Psalm. 137:9.

 

9.  #Lycklig den som får ta dina späda barn

och krossa dem mot klippan#.  

 

Välsignad den som får: döda Babylons späda barn

       mot den  hårda klippan.

      

PSALTAREN. PSALM. 138:1-8.

 

TACKSAM FÖR HERRENS HJÄLP.

 

Psalm. 138:1.

 

1.  #Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, inför gudarna

sjunga ditt lov#.

 

Jag, David vill tacka dig, min Gud.

       Med mitt hjärtats tacksamhet inför avgudarna:

min ärans lovsång inför ditt lov.    

 

Psalm. 138:2.

 

2.  #Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,

och prisa ditt namn, du som är god och trofast.

      Du har gjort långt mer än du lovat#.

 

Jag, ödmjukar mig: mitt ansikte mot ditt

      heliga tempel.

Prisa med mina läppar ditt namn.

        Du, godhetens Herre.

Din trofasthet visar sig inför den ödmjuke.

        Din trohet är av evighet. 

 

Psalm. 138:3.

 

3.  #Du svarade mig när jag ropade,

du fyllde mig med kraft#.

 

Du, besvarar mitt böne-rop.

      Din hjälp fyller mig med kraft.

 

Psalm. 138:4.

 

4.  #Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,

ty de har hört dina ord#.

 

Alla kungar visar sin tacksamhet inför

      dig, Herre.

 

Psalm. 138:5.

 

5.  #De skall sjunga om Herrens vägar, 

ty stor är Herrens härlighet#.

 

Jordens kungar sjunger om Herrens visa vägar.

         Herrens härlighet visar sin storhet.

 

¤Psalm. 138:6.

 

6.  #Hög är Herren, men han ser de låga,

upphöjd och fjärran känner han allt#.

 

Herren visar sin allmakt höghet.

    I sin höghet förbarmar sig över de svaga

fattiga och små.

        

¤Psalm. 138:7.

 

7.  #När jag drabbas av nöd bevarar du mitt liv.

   Mot mina fienders vrede  sträcker du ut din hand,

din starka hand räddar mig#.

 

Du bevarar mitt liv: i nödens tid.

        Mina fienders vrede vill förgöra mig:

din barmhärtiga starka hand blir min räddare. 

 

Psalm. 138:8.

 

8.  #Herren skall fullborda vad han gör för mig.

Herre, din godhet varar för evigt.

      Upphör inte med ditt verk!#. 

 

Herren trofasthet: fullbordar vad han beslutat

      gör för mig.

Herre, din godhet: min eviga trygghet.

 

 

PSALTAREN. PSALM. 139:1-24.

 

HERREN KÄNNER MIG.

 

¤Psalm. 139:1.

 

1.  #För körledaren.  Av David, en psalm.

     Herre, du rannsakar mig och känner mig#.

 

Davids psalm: för körledaren.

      Herre, din kännedom: utrannsakar mitt hjärtats

innandömen.

      Du som skapat mig: känner mig allt igenom. 

 

¤Psalm. 139:2.

 

2.  #Om står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker#.

 

Vad jag än gör vet du det. 

     Du känner mina tankar antingen de 

ärar eller vanärar dig.

 

¤Psalm. 139:3.

 

3.  #Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör#.

 

Under natten vila och dagens sysselsättning.

      Ser du alltid vad jag gör.

Förtrogen i allt vad jag gör i ord handling. 

 

¤Psalm. 139:4'

 

4.  #Innan ordet är på min tunga vet du,

Herre, allt jag vill säga#.

 

Känner mina ords tankar innan jag talat ut vad 

    min tanke säger.

 

¤Psalm. 139:5.

 

5.  #Du omger mig på alla sidor, jag är helt

i din hand#.

 

Du omsluter mitt liv på alla livets sidor.

         Mitt liv vilar tryggt i din faders hand.

 

¤Psalm. 139:6.

 

6.  #Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd#. 

 

Din vishet: outgrundlig för mig. 

        Din djupa vishet övergår mitt förstånd.

 

¤Psalm. 139:7.

 

7.  #Vad skulle jag komma undan din närhet?

Vart skulle jag fly för din blick?#.

 

Din allestädes närvaro: jag ej kan undfly.

      Vart skall fly från dina allvetande ögon. 

 

¤Psalm. 139:8.

 

8.  #Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där#.

 

Skulle jag tillbringa min tid i himlen är du där.

         Är jag i dödsriket: du också där.

 

¤Psalm. 139:9.

 

9.  #Tog jag morgonrodnadens vingar gick

till vila ytterst i havet#.

 

Skulle jag vila ytterst i havet  du också där.

 

¤Psalm. 139:10.

 

10.  #Skulle du då mig även där och gripa

mig med din hand#.

 

Vart jag än befinner mig du är där.

        Griper med din trygga hand mitt liv.

 

¤Psalm. 139:11.

 

11.  #Om jag säger: 

Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig

    bli natt#.

 

Om jag i min tanke säger:

      Låt mörkret övertäcka mig.

Ljuset omkring mig bli till nattens mörker.

 

¤Psalm. 139:12.

 

12.  #Så är inte mörkret mörkt för dig,

natten när ljus som dagen, själva mörkret är ljus#.

 

Mörkret har ingen makt över ditt seende.

        Nattens mörker, för dig ljust som

dagens ljusstrålar.

      Själva mörkret ljust för dig.

 

¤Psalm. 139:13.

 

13.  #Du skapade mina inälvor, du vävde mig

i moderlivet#.

 

Mitt livs inälvor skapades av dig i moderlivet.

      I min moders-liv sammanvävde du mig.

 

¤Psalm. 139:14.

 

14.  #Jag tackar dig för dina mäktiga under,

förunderligt är allt du gör.

      Du kände mig alltigenom#.

 

¤Psalm. 139:15.

 

15.  #Min kropp var inte förborgad för dig,

när jag formades i det fördolda, när jag

        flätades samman i jordens djup#.

 

I min moderliv: kände du min kropp.

       Min kropp formades: fördolt för

människors ögon. 

 

¤Psalm. 139:16.

 

16.  #Du såg mig innan jag föddes,

i din bok var de redan skrivna, de dagar

    som hade formats innan någon av dem

hade grytt#.

 

Såg mig i min modersliv: innan min jordiska

      födelse-dag.

I din livsbok över mina jordiska dagars innehåll:

     var planlagda av dig redan nedskrivna för dig.

 

¤Psalm. 139:17.

 

17.  #Dina tankar, o, Gud, är för höga för mig,

väldig är deras mångfald#.

 

Dina tankar, o, Gud högre än mina tankar.

        Dina tankar mångfaldiga för mig.

 

¤Psalm. 139:18.

 

18.  #Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,

når jag till slutet är jag ännu hos dig#.

 

Dina tankars antal: räknas flera än sandkornens

    antal på havens botten.

 

¤Psalm. 139:19.

 

19.  #Döda de onda, Gud!

Låt mördarna försvinna#.

 

Låt döda ondskans barn, Gud!

      Låt mördarnas liv  försvinna.

 

¤Psalm. 139:20.

 

20.  #De som trotsar dig med sina ränker

och fåfängt höjer sin röst mot dig#.

 

De övermodiga med sina livs listiga planer

    och fåfängliga tomhet mot dig.

Vilka med sin stolta tunga talar högt mot dig.   

 

¤Psalm. 139:21.

 

21.  #Skulle jag inte hata dem som hatar dig,

Herre, och avsky dem som reser sig mot dig#.

 

Varför skulle inte jag visa samma hat mot dem

     som du hatar.

Herre, visa mitt avsky mot dem övermodigt

     reser sig mot dig.

 

Psalm. 139:22.

 

22.  #Jag hatar dem med glödande hat,

mina fiender har de blivit#.

 

Jag hatar dem med hatiskt beteende.

     Vilka blivit mina fiender.

 

Psalm. 139:23.

 

23.  #Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, 

pröva mig och känn min oro#.

 

Utrannsaka mitt liv, Gud.

       Lär känna mina tankar.

Låt mina tankar bli dina tankar.

        Pröva mig: min tro lär känna min oro.

Rädda mig från min oro.

 

Psalm. 139:24.

 

24.  #Se om min väg för bort  från dig,

och led mig på den eviga vägen#.

 

Tillåt inte mina tankars väg vilseleda mig 

      från dig.

Var min rätta vägvisare på den eviga vägen.