Alla inlägg den 14 oktober 2019
PSALTAREN. PSALM. 150:1-6.
HALLELUJA!
¤Psalm. 150:1
1. #Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans höga himmel#.
Halleluja: Prisa Herren, i hans helgedom:
i hans himmel.
¤Psalm. 150:2.
2. #Prisa honom för hans mäktiga gärningar,
prisa honom för hans väldiga storhet#.
Prisa honom: ära hans mäktiga gärningar.
För hans väldiga storhet.
¤Psalm. 150:3.
3. #Prisa honom med hornstötar,
prisa honom med harpa och lyra#.
Prisa honom: med spelharpa och lyra.
Med hornsignaler och hornklang.
¤Psalm. 150.4
4. #Prisa honom med tamburin och dans,'
prisa honom med strängspel och flöjt#.
Prisa honom med: Tamburin och dans.
Prisa honom med: Strängaspelet och flöjt-spel.
¤Psalm. 150:5.
5. #Prisa honom med klingande cymbaler,
prisa honom med jublande cymbaler#.
Prisa honom med: ljudande cymbaler.
Med klingande cymbaler.
¤Psalm. 150:6.
6. #Allt som lever och andas skall prisa Herren#.
Halleluja!
Alla levande varelser: vilka andas gud själv
inblåste sin livsande i människans näsorgan.
PREDIKAREN. 1:1-11.
INGENTING NYTT UNDER SOLEN.
¤Predikaren. 1:1.
1. #Ord av Predikaren, son till David
och kung i Jerusalem#.
Allt som sker i nutid: har i historien förut inträffat.
Visa ord av Predikaren.
Kung Salomon son till Kung David.
Kungar i Jerusalem.
¤Predikaren. 1:2.
2. #Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren,
tomhet, idel tomhet, allt är tomhet#.
Allt som inträffat: allt som i framtiden sker:
Säger Predikaren:
Sker i tomhetens idel tomhetens skeenden.
Allt som sker räknas som tidens tomhet.
¤Predikaren. 1:3.
3. #Vad får människan ut av sin möda
under solen?#.
Människans ego-verk: sin arbets-börda under solen.
¤Predikaren. 1:4.
4. #Släkte går och släkte kommer,
jorden är evigt densamma#.
Äldre släkten försvinner: nya släkten kommer.
Jordens existens för evigt likadan
i alla släkten.
¤Predikaren. 1:5.
5. #Solen går upp och ner, så skyndar
den tillbaka till platsen för sin undergång#.
Solens uppdrag sedan sin skapelsen i sitt uppdrag:
Gå upp och ned under varje dygn.
¤Predikaren. 1:6.
6. #Vinden blåser åt söder, så slår den om
mot norr, ständigt slår vinden om,
slår om och vänder igen#.
Vinden uppdrag sedan sin skapelse i sitt
livs-uuppdrag.
Blåser åt söder.
Vinden byter sin vind-styrka från söder
till norr.
¤Predikaren. 1:7.
7. #Alla floder flyter mot havet, men havet
blir aldrig fullt.
Dit floderna har vandrat vandrar de alltid
på nytt#.
Alla flod-flöden: flyter fram mot stora havet.
Havet blir aldrig fyllt vatten.
Vattnets vattenflöde: har samma flöden
vad förut hade sitt flöde.
¤Predikaren. 1:8.
8. #Inga ord räcker till, ingen kan utsäga allt.
Ögat blir aldrig mätt på att se, örat får aldrig nog
av att höra#.
Inga ord betydelsfulla: inför vad har inträffat
vilket som skall ske.
Människo-ögat: finner ingen mättnad på sitt seende.
Människo-örat: finner o-mättnad på
sitt hörande.
¤Predikaren. 1:9.
9. #Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen.
Det finns ingenting nytt under solen#.
Vad som inträffat: vilket sker i framtiden.
Ingenting nytt ske igen och solen.
¤Predikaren. 1:10.
10. #Säger man om något:
"Det här är nytt!"
så har det ändå funnits före oss,
alltsedan urminnes tid#.
Sägs orden: "Det här är nytt"
Vilket förut inträffat.
Predikaren. 1:11.
11. #Ingen minns de släkten som gått,
och framtida släkten skall glömmas av dem
som följer efter#.
Gårdagens släkten som levt: kommer inte
ihåg förgågna släkten.
Framtida släkten: glöms av de släkten som
följer dem.
OLIKA LIVSVÄGAR PRÖVAS:
PREDIKAREN. 1:12-18.
¤Predikaren. 1:12.
12. #Jag, Predikaren, var kung över Israel
i Jerusalem#.
Jag, Predikaren: var Israels konung
i Jerusalem.
¤Predikaren. 1:13.
13. #Jag föresatte mig att med vishet utforska
och undersöka allt som sker under himlen.
Tungt är det arbete Gud har lagt på människan#.
Genom min givna vishet:
utförska undersöka allt sker under himlen.
Gud har genom människans högmodiga o-lydnad
lagt tung arbetsbörda på människan.
¤Predikaren. 1:14.
14. #Jag betraktade allt som sker under
solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind#.
Jag betraktade: allt som sker under solen.
Allt sker i tomhet: jagande efter vinden.
¤Predikaren. 1:15.
15. #Krokigt kan inte bli rakt.
Vad man inte har kan man inte räkna#.
I jagandet i tomhetens vindar:
Det krokiga blir inte rakt.
Idel tomheten äger ingenting.
¤Predikaren. 1:16.
16. #Jag tänkte: "Jag har samlat större visdom
än någon annan som före mig har härskat över
Jerusalem.
Jag har trängt djupt i vishet och vetande#.
Jag, Salomon tänkte:
Samlat på större visdom från Gud.
Än någon annan som levt före mig.
Härskat före över Jerusalem.
Med mitt hjärta trängt djupt in vishet
och kunnighet.
¤Predikaren. 1:17.
17. #Jag försatte mig att förstå vad vishet
och vetande är, vad dumhet och dårskap är,
men jag har insett att också detta
är ett jagande efter vind#.
Jag skaffade mig kunnighet om vad visheten
vetandet är.
Vilket visar sig i vad dumheten och dårskapen
verkligen är.
Efter denna verklighet: vilket visade sig för mig
vara likt jagandet efter vinden.
¤Predikaren. 1:18.
18. #Stor visdom, stor sorg.
Mer kunskap, mer plåga#.
Där stor visdom finns: blir till stor sorg.
Mer kunskap, mer plåga för människan.
PREDIKAREN. 2:1-26.
NJUTNING OCH RIKEDOM ÄR FÅFÄNGLIGT.
¤Predikaren. 2:1.
1. #Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på
glädjen och njuta livets goda.
Men även detta var tomhet#.
Jag, Predikaren tänkte:
När stor kunskap ger stor sorg.
Mer kunskap ger mer plåga.
Ändå villig pröva på livets goda:
I glädjen och njutningen leva i livets goda.
Detta livet: gav mig tomhet och fåfänglighet.
¤Predikaren. 2:2.
2. #Det är dåraktigt, sade jag om skrattet,
och om glädjen:
Vad tjänar den till?#.
Vilket dåraktigt liv.
Vilket jag i skrattet säger: till om glädjen:
Vad till nytta den är att tjäna den?
¤Predikaren. 2:3.
3. #Jag beslöt mig för att njuta av vin men
ändå låta visheten råda i mitt hjärta.
Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad
som är bäst för människor att göra under himlen,
de dagar livet varar#.
Efersom glädjen visar sig vara tomheten.
Beslöt mig njuta av vinets njutning.
I denna njutning åndå tillåta visheten råda i mitt
hjärta.
Leva mitt liv åt dårskapen:
för undersöka vad som är bäst för människor.
Göra under himlen: under livsdagar livet varar.
¤Predikaren. 2:4.
4. #Jag grep mig an den stora företag:
jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar#.
Jag beslutade mig för att bygga hus åt mig själv.
Plantera vingårdar.
¤Predikaren. 2:5.
5. #Jag anlade trädgårdar och parker med
fruktträd av alla slag#.
Anlade trädgårdar parker med olika fruktträd.
¤Predikaren. 2:6.
6. #Jag byggde dammar för att bevattna en skog
av grönskande träd#.
Byggde vatten-dammar.
Vilka bevattnar en skog av grönskande träd.
¤Predikaren. 2:7.
7. #Jag skaffade mig slavar och slavinnor,
och nya slavar föddes i mitt hus.
Mina hjordar av oxar och får blev större
än vad någon haft före mig i Jerusalem#.
Skaffade mig slavar och slavinnor.
Nya slavar blev födda i mitt hus.
Mina hjordar av oxar och får förökade sig.
Större i antal än någon före mig i Jerusalem.
¤Predikaren. 2:8.
8. #Jag hopade silver och guld, rika skatter
från kungar och provinser.
Jag skaffade mig sångare och sångerskor
och det som är männens lust:
kvinnor och åter kvinnor#.
Jag samlade silver och guld; rika skatter
från kungar och olika provinser.
Skaffade mig underhållande sångare
sångerskor.
Till männens köttsliga lust:
kvinnor och åter kvinnor.
¤Predikaren. 2:9.
9. Så överträffade jag alla som varit före mig
i Jerusalem.
Och min visdom svek mig inte.
Mitt livs rikedomar: överträffade alla som levt
innan mig.
Min visdom var mig trofast.
¤Predikaren. 2:10.
10. #Allt vad mina ögon begärde lät mig dem få,
ingen glädje nekade jag mig.
I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen
fick jag för min möda#.
Mina ögons begär blev uppfyllda.
Livets njutning rikedomar nekade mig ingen
livsglädje.
Mitt arbete belönades med glädje.
Min arbetsmöda gav mig belöning.
¤Predikaren. 2:11.
11. # Men så vände jag blicken mot allt jag hade
utfört, mot all den möda jag haft.
Och allt vad tomhet, ett jagande efter vind.
Det fanns ingen vinst under solen#.
Min blick begrundade allt vad jag i min
arbets-möda själv utfört.
Av detta fanns ingen vinst.
Vilket var idel tomhet jagande efter vind.
Livets köttsliga njutningar i rikedomar:
Livets tomhet fåfänga.
¤Predikaren. 2:12.
12. #Så vänder jag blicken mot visheten,
dumheten och dårskapen ----- Vad kan den göra
som kommer efter kungen?
Bara det som man förut gjort!#.
Vänder sedan min blick till vishetens verklighet.
Livets dumhet dårskap.
¤Predikaren. 2:13.
13. #Jag såg att visheten är bättre än dårskapen,
liksom ljuset är bättre än mörkret#.
Jämförde visheten med livets dårskap:
där dårskapen råder behövs visheten.
Visheten ljuset i livet.
Dårskapen mörkret i livet.
¤Predikaren. 2:14.
14. #Den vise har ögon att se, med dåren
vandrar i mörker.
Men jag vet att samma öde drabbar dem båda#.
Vises ögon äger livets klara ljus vilket belyses
av hjärtats inre vishet.
Dårens ögon förmörkade:
Vandrar på villovägar från visheten.
¤Predikaren. 2:15.
15. #Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig.
Vad har då all min vishet tjänat till?
Och jag sade mig:
Även detta är tomhet#.
Tänkte: Vises vishet begränsad till vises
jordiska vandring likt dårens.
¤Predikaren. 2:16.
16. #Ty minnet av den vise lever inte evigt,
inte längre än minnet av dåren.
Inom kort är båda glömda.
Och den vise dör liksom dåren#.
Minnet av den vises jordiska levnad inte evigt.
Den vise och dåren födda i arvssynd:
vilka dör efter sina jordiska liv.
¤Predikaren. 2:17.
17. #Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga.
Allt är tomhet, ett jagande efter vind#.
När jag såg verkligheten: insåg jag det.
Jag: Salomon hatade livet.
Alla olika skeende under solen blev för mig
livets plåga.
¤Predikaren. 2:18.
18. #Jag hatade också allt som jag med möda
förvärvat under solen. det måste jag lämna
till den som kommer efter mig#.
Efter mitt jordeliv: tvungen lämna allt som
mitt livs arbetsmöda utfört.
¤Predikaren. 2:19.
19. #Vem vet om han är vis eller dåraktig?
Ändå skall han råda över allt vad jag med möda
och klokhet har förvärvat under solen.
Även detta är tomhet#.
Antingen han är vis eller dåre i sitt jordiska liv:
Ändå råda över allt vad hans arbets-möda utfört
klokhet förvärvat under solens ljusdagar:
Vara till idel tomhet.
¤Predikaren. 2:20.
20. #Då greps jag av förtvivlan över all min
möda under solen#.
Efter min självrannsakan: greps av förtvivlan
över all min arbets-möda under solen.
¤Predikaren. 2:21.
21. #Ty också den som har strävat med klokhet,
insikt och framgång måste lämna vad han äger
åt en som inte lagt ner någon möda på
det. Även detta är tomhet och ett stort elände#.
Den som ägt klokheten insikt och framgång
under sin arbets-möda: efter sitt jordeliv
överlämna allt till dem som saknar mödan.
Vilket gör all arbetsmöda till idel
tomhet och stort livs elände.
¤Predikaren. 2:22.
22. #Vad får då människan ut av all sin möda,
av all sin mödosamma strävan under solen?#.
Vad är till nytta av all flitig möda under solen.
¤Predikaren. 2:23.
23. #Var dag är en smärta, var syssla en plåga.
Inte ens om natten finner hjärtat ro.
Även detta är tomhet#.
Varje dag smärtsam: varje arbetssyssla
en livets plåga.
Inte under nattens vila: finner hjärtat sin ro.
Vilket är idel tomhet.
¤Predikaren. 2:24.
24. #Det finns för människan ingenting gott
utom att äta och dricka och finna glädje mitt
i all möda.
Jag har insett att detta är en Guds gåva#.
Guds Gåva är: äta och dricka: för finna glädje
i all livdets möda.
¤Predikaren. 2:25.
25. #Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan?#.
¤Predikaren. 2:26.
26. #Han ger vishet, kunskap och glädje åt den'
som behagar honom, men syndaren ger han
arbetet med att samla och lägga på hög -----
sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar
honom.
Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
Gud ger sin vishet kunskap glädje åt de
som i sitt hjärta behagar honom.
Syndaren i sin anletes möda samla ihop sitt
livsverk vilket tillfaller de som behagar honom.
PSALTAREN. PSALM. 142:1-8.
BÖN I ENSAMHET OCH NÖD.
¤Psalm. 142:1.
1. #En dikt av David när han var i grottan.
En bön.
Davids vistelse i grottan i tryggt skydd mot fienden.
Där han var i ensamhet och i själsnöd.
¤Psalm. 142:2.
2. #Med hög röst ropar jag till Herren,
med hög röst bönfaller till Herren#.
Låter mitt bönerop höras inför Herren.
¤Psalm. 142:3.
3. #Jag utgjuter mina bekymmer för honom,
till honom bär jag fram min nöd#.
I ödmjukhet utgjuter mitt hjärtats bekymmer
inför honom.
Visar min själs nöd inför honom.
¤Psalm. 142:4.
4. #Där modet sviker mig vet du
hur jag har det ställt.
På den väg jag vandrar gillrar de fällor för mig#.
I min modlöshet känner du mitt hjärta.
Mina motståndare gillrar listiga fällor
för mitt liv.
Psalm. 142:5.
5. #Jag ser mig omkring, men ingen bryr sig
om mig.
Ingenstans kan jag fly, ingen vill veta
av mig#.
Söker hjälp av min nästa: ingen villig hjälpa mig.
I min grotta: där jag är instängd.
Psalm. 142:6.
6. #Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
Du är min tillflykt, min lott i de levandes land#.
I min nöd ropar till Herren.
Jag säger i ord: Du, den ende tillflykt för mig.
Min del i de levandes land.
Psalm. 142:7.
7. #Lyssna till min klagan, ty jag står utan hjälp.
Rädda mig från förföljarna, ty de är starkare
än jag#.
Låt min böneklagan vara hörbar för dig.
Finner ingen hjälp.
Var min räddare: från mina förföljare.
Mina förföljare äger större kroppslig styrka
än mig själv.
Psalm. 142:8.
8. #För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan
prisa ditt namn.
De rättfärdiga samlas kring mig,
ty du är god mot mig#.
Befria mig ur mitt fängelse.
I min frihet: prisa ditt heliga namn.
De rättfärdiga delar sin gemenskap med mig.
Du, visar din godhet mot mig.
PSALTAREN. PSALM. 141:1-10.
BÖN OM HJÄLP MOT FIENDEN.
¤Psalm. 141:1.
1. #En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig, skynda till min hjälp,
lyssna på mig när jag ropar#.
Davids bön: hjälp mot fienden.
Herre, lyssna på mitt bönerop.
Var min hjälpare i min nöd mot fienden.
¤Psalm. 141:2.
2. #Låt min bön vara rökelse för dig,
mina lyfta händer ett kvällsoffer#.
Bönen inför min Herre: låt min bön vara ett
rökelse inför ditt ansikte.
Mina lyfta händer ett välbehagligt kvällsoffer.
¤Psalm. 141:3.
3. #Herre, sätt en vakt för min mun,
en dörrvakt för mina läppar#.'
Herre, bevaka min muns ord.
Låt en vaksam dörrvakt bevaka mina
läppars ord. Inte tillåta ondsinta ord få vara
på mina läppar.
¤Psalm. 141:4.
4. #Låt mig inte få lust till onda ord
och utföra gudlösa handlingar tillsammans
med ogärningsmän.
Deras läckerheter vill jag inte smaka#.
Låt inte mitt hjärta få ha behag till ondsinta ord.
Vilket beskyddar mig från utföra gudlösa
handlingar.
O-gärningsmännen gör gudlösa handlingar.
Deras ondskas sötma undviker jag.
¤Psalm. 141:5.
5. #De rättfärdiga kan slå mig, i kärlek
kan de tukta mig, men de gudlösa får inte
njuta olja på mitt huvud#.
Rättfärdiga människa får tukta mig:
i kärlek in de andliga dygderna.
Tillåter inte gudlösa i sitt övermod håna
förakta mig.
¤Psalm. 141:8.
8. #Herre, min härskare, mot dig vänder
jag blicken, hos dig söker jag min tillflykt.
Låt inte mitt liv gå till spillo!#.
Herre, min härskare bland de gudlösa.
Mot dig vänder min tilltro, söker tröst
trygghet hos dig.
Bevara mitt liv.
Psalm. 141:9.
9. #Bevara mig för fällorna de lägger ut,
för ogärningsmännens snaror#.
Bevara mina fotsteg från mina fienders utlagda
fällorna.
Låt inte o-gärningmännens snaror snärja mig.
Psalm. 141:10.
10. #Låt de gudlösa snärjas i sina egna nät
medan jag går oskadd förbi#.
De gudlösa snärjs själva i sina själviska
utlagda nät.
Själv går jag o-skadd förbi dem.
PSALTAREN. PSALM. 140:1-14.
BÖN OM SKYDD MOT ONDA MÄNNISKOR.
¤Psalm. 140:1.
1. #För körledaren. En psalm av David.#.
Psalm av David: för körledaren.
¤Psalm. 140:2.
2. #Rädda mig, från onda människor,
skydda mig mot våldsmän#.
Var min livs räddare, från ondsinta människor.
Mitt försvar: beskydd mot gudlösa våldsmän.
'
¤Psalm. 140:3.
3. #De som har ont i sinnet och alltid vållar strid#.
De som äger ondsint sinne.
Stridigheter rider på Ondsinta sinnet.
¤Psalm. 140:4.
4. #De gör sin tunga vass som ormens,
de har etter på sina läppar#.
Ondsinta människor: vässer sinn tungors ord
likt ormens förgiftande tunga.
På Deras läppar finns ormgiftet.
Ormgiftet sprider dödliga ord.
¤Psalm. 140:5.
5. #Bevara mig, Herre, för de gudlösa,
skydda mig mot våldsmän som försöker
få mig att falla#.
Bönen: Herre, bevara mitt liv: från de gudlösa.
Beskydda mig mot ondsinta våldsmän.
Vilka försöker ta mitt liv.
¤Psalm. 140:6.
6. #De högmodiga gillrar fällor för mig,
de illvilliga lägger ut sina nät, längs vägen
sätter de snaror för mig#.
Högmodiga människor: lägger ut fäller för mig.
I illvillghet försöker snärja mig med sina
utlagda nät.
¤Psalm. 140:7.
7. #Jag säger till Herren: Du är min Gud, hör,
Herre, när jag bönfaller dig#.
Säger till Herren: Du, alltid min Gud.
Lyssna, Herre på mina ord.
I ödmjukhet: bön-faller mig inför dig.
¤Psalm. 140:8.
8. #Herre, min härskare, min starke hjälpare,
du skyddar mitt huvud på stridens dag#.
Herre, min ende härskare.
Du, min starke hjälpare.
Beskydda mitt huvud mot fienden på
stridens dag.
¤Psalm. 140:9.
9. #Uppfyll inte de gudlösas önskningar,
Herre, låt inte deras planer lyckas#.
Tillåt inte de gudlösas önskningar bli uppfyllda.
Herre, låt deras planer misslyckas.
¤Psalm. 140:10.
10. #Låt inte dem som omringar mig triumfera,
låt deras hotfulla tal drabba dem själva#.
Låt de gudlösa misslyckas.
Deras hotfyllda ord: kommer över dem själva.
Psalm. 140:11.
11. #Låt glödande kol regna över dem,
låt dem falla i gropar de inte kan ta sig ur#.
Låt din vredes glödande kol regna över dem.
Låt dem falla i gropar de själva fångats i.
¤Psalm. 140:12.
12. #Den som sprider förtal får inte leva
i landet, våldsmännen skall jagas av olyckor,
slag på slag#.
Förtalaren sprider ut förtalets ord:
tillåts inte leva i landet.
Våldsmännen jagas bort av flera olyckor.
¤Psalm. 140:13.
13. #Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösas
sak och skaffar de fattigas rätt#.
Känner Herrens omsorg för de hjälplösa behov.
Försvara de fattiga i sin rättvisa.
Psalm. 140:14.
14. #De rättfärdiga skall tacka dig,
de redbara bo i din närhet#.
De rättfärdigas tacksamhet tackar dig.
De svekfria får leva i din närhet.
ORD AV PPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.
DEL. 188.
18800. Där stoltheten och föraktet råder
finns förlåtelsen.
18801. Frimodigheten inte kraftlös.
18802. Mörkrets förvirring och elände
förmörkar själen.
18803. Ljusets tysthet och välbefinnande
tillgänglig för Alla.
18804. Barmhärtiges livsstil livsföring
o-barmhärtighetens skräck.
18805. Ondskans o-barmhärtighet:
Tillgänglig: vilkens vilja skadar mänskligheten.
18806. Godhetens kärlekens barmhärtighet:
tillgängliga för Alla.
18807. Tänk få vara vän med kärlekens
och godhetens barmhärtiga liv.
18808. Kärleken: tänk få vara i leva i kärlekens
frihetens liv fri från föraktet och hatet.
18809. Snällheten: tänk få leva i vara beroende av
snällhetens liv fri från elakheten.
18810. Barmhärtigheten: tänk få leva i gemenskap
med den vara fri från o-barmhärtigheten.
18811. Tystnaden sanningen leva i dem
känna deras närhet vara i deras trygghet.
18812. Vilket intressant liv leva i
tystnadens sanningens närhet.
18813. Själviska egot egoismens vän:
välj livets o-själviska liv.
18814. Tänk få leva i kärlekens i stillhetens liv
livet i gemenskap med sinnesron sinnesfriden.
18815. Ödmjuke valt ödmjukheten istället
för smärtsamma högmodet.
18816. Saktmodige valt sakmodet istället för
smärtsamma ilskenheten.
18817. Vänlige valt vänligheten istället för
smärtsamma elakheten.
18818. Hänsynslösa o-barmhärtiga människor
värdesätter inte människo-värdet.
18819. Livet i ödmjukheten ger nya livs-möjligheter.
18820. Livet i högmodet saknar nya
livs-möjligheter.
18822. Skrytsamma lögner bjuder på livets
mörka sidor där ljuset är rådlöst.
18823. Ondskans högmod roten till mänsklighetens
undergång.
18824. Ondskans högmod livets farligaste snara.
18825. Ondskans högmod förkväver allt liv.
18826. Högmodets ondska leder till
sjukdom och död.
18827. Saktmodige förlorat sitt ego i saktmodet.
18828. Ödmjuke förlorat sin stolthet i ödmjukheten.
18829. Godhjärtlige förlorat sin egoism
i godheten.
18830. Ilskenheten livets snara snärjer
männniskans hjärta in i ondskans djupa mörker.
18831. Elakheten livets farliga snara snärjer
människans hjärta in i ondskans djupa mörker.
18832. Övermodet livets inkräktare värd att
hata och förakta.
18833. Ödmjukheten alltid lydig.
18834. Stoltheten alltid o-lydig: i vad den gör:
stoltheten går före undergång.
18835. O-tåligheten tåliges skräck
olycka undergång.
18836. O-tåligheten alltid o-lydig. högmodig
tänker bara på sig själv: självisk.
18837. O-tåliges beteende äger högmodigt
beteende: högmodet går före fall:
i den o-tåliges liv.
18838. Barmhärtige tar hand om hjälplöse
övergivne trösterik till stöd för sin nästa.
Alltid tillgänglig i sitt tjänande.
18839. Livet i ilskenheten avskyvärd för saktmodiga
finner inte någon tröst och hjälp i den.
18840a. Ilskenheten dålig uppmuntrare.
18840b. O-tåligheten dålig uppmuntrare.
18840c. Häftigheten dålig uppmuntrare.
18841. Elakheten dålig uppmuntran.
18842. Tvivlet högmodigt o-lydigt.
18843. Tvivlet resultat-löst.
18844. Tvivlet tomhetens liv.
18845. Tvivlet belöningslöst.
18846. Tvivlet skadllig smärtsam.
18847. Tvivlet tillhör Livets lidande.
18848. Tron ödmjuk lydig sanningen.
18849. Tvivlet lydig lögnen.
18850. Rädslan rider på tvivelaktga ord.
18851. Rädslan rider på tvivlet.
18852. Livet med glädjen och meningen vad
mänskligheten idag Behöver.
18853. Trolöst övermod själens fiende.
18854. Tro-löst övermod sårar själs-livet.
18855. Trolöst övermod vad nyttigt ger det
till Livet.
18856. O-ärligheten gör Livet glädjefattigt.
18857. Ärligheten Livets rikedom.
18858a. Arvssynden rider på högmodet
och o-lydnaden.
18858b. Arvssynden Livets undergång.
18858c. Arssynden Livets fördärv tomhet.
18859. Mildheten trösterik: Livets harmoni
och vila.
18860. Sinnesron ++ friden: Livets stillhet och vila.
18861. Livets smärtsamma lidande:
Livets oro och förvirring.
18862. Ondskans elakhet utkämpar daglig
kamp mot vänligheten.
18863a. Ondskans o-barmhärtighet skadlig smärtsam.
18863b. Ondskans ilskenhet utkämpar daglig
kamp mot saktmodet.
18863c. Ondskans girighet utkämpar daglig
kamp mot givmildheten.
18864. Förtalaren o-tacksam i sitt beteende.
18865. O-tyglad tunga förbannelsens gissel:
sprider o-vänskap o-sämja.
18866. Tänk få vara vara ödmjuk av hjärtat.
18867. Tänk få vara saktmodig av hjärtat.
18868. Ödmjuke lever dagligen i o-böjlig trohet
mot ödmjukheten.
18869. Envisheten rider på högmodet.
18870. Nyfikenheten rider på högmodet.
18871. Tanklösa ord äger splittrande hjärtan
och tankar.
18872a. Tacka godheten lev i den älska den
dela livet med den uppskatta den.
18872b. Tacka godheten uppmuntra den
se den som älskvärd låt den vara dyrbar.
18872c. Godheten vill trösta hjälpa.
18873a. Elakheten o-social kivaktig dumdristig.
18873b. Elakheten självgod självisk älskar egot.
18874. Du, snälla människa tack för att du
sprider dina snälla ord i din omgivning.
18875. Högmodet målmedveten beslutsam
i vad den gör: kontrollerar människor.
18876a. Kärleken släcker hatets farligheter.
18876b. Kärleken släcker ont begär och
stridigheter.
18877. Ärligheten släcker ondskans o-ärligheten.
18878. Där ärligheten råder släcks
ondskans o-ärlighet.
18879. Ondskans o-ärlighet vad ger den.
18880. Ondskans o-ärlighet fåfänglighet
idel tomhet.
18881. Ondskans o-ärlighet livets tomma liv.
18882. Tänk få tillåta visa ord få bo i våra hjärtan
tankar.
18883a. Egoismen lever i o-kunnighet
om insikten.
18883b. Egoismen lever i dårskap mot visheten.
18883c. Egoismen lever i dumdristighet
mot klokheten.
18884a. Saktmodet befriar människan från
vredens förbannelse.
18884b. Vredens förbannelse äger dödligt beteende.
18884c. Saktmodet befriar människan från Häftighetens förbannelse.
18885. Häftighetens förbannelse äger dödligt beteende.
18886. Tåligheten befriar människan från
o-tålighetens förbannelse.
18887. O-tålighetens förbannelse äger dödligt
beteende.
18888. Tåligheten befriar människan i sin kärlek
omsorg från o-tålighetens lidande och smärta.
18889. Vår arma värld av förvirring och elände
behöver stillheten och tystnaden.
18890. Vår förvirrade eländiga värld styrs
av hatet dödens vän.
18891. Förbannelsens tunga:
äras av förtalet.
18892. Förtalet rider på förbannelsens tunga.
18893. Skvalleriet rider på förbannelsens tunga.
18894. Skvalleriets vredens tunga rider på
förbannelsens tunga.
18895. Ilskna ord häftiga Ord rider på
förbannelsens tunga.
18896. Tänk så fint få vara tacksam.
18897. Bedragaren begrar människors hjärtan.
18898. Lögnaren ljuger för människors hjärtan.
18899. Tiden och livet tillhör varandra.
PSALTAREN. PSALM. 135:1-21.
HERRENS STORA UNDER.
¤Psalm. 135:1.
1. #Halleluja!
Prisa Herrens namn, prisa Herren, ni hans tjänare#.
Halleluja: för dina stora underverk.
Prisa med våra läppar Herrens namn.
Ni, Herrens tjänare i tacksamhet.
¤Psalm. 135:2.
2. #Ni som står i Herrens tempel, på förgårdarna
till vår Guds hus#.
Ni, tjänare vilka är i Herrens tempel.
På för-gårdarna till vår Guds hus.
¤Psalm. 135:3.
3. #Prisa Herren, ty han är god, lovsjung hans
namn, ty det är ljuvligt#.
Prisa hans högtlovade namn.
Med lovsång prisa hans godhet.
Hans eviga namn ljuvligt att höra.
¤ Psalm. 135:4.
4. #Jakob har Herren utvalt åt sig, Israel
är hans dyrbara egendom#.
Herren utvalt åt sig Jakob.
Israels folk hans dyrbara egendoms-folk.
¤Psalm. 135:5.
5. #Jag vet att Herren är stor, vår härskare
är större än alla gudar#.
Herren har visat sin storhet i ord gärningar.
Vår ende härskare.
Större än alla andra gudar.
¤Psalm. 135:6.
6. #Allt vad Herren vill, det gör han i himlen
och på jorden, i haven och de stora djupen#.
Allt vad han beslutat göra: gör han i himlen
och visas synligt på jorden.
I stora haven i de stora havens djup.
¤Psalm. 135:7.
7. #Han får regnmoln att stiga vid världens ände,
han låter blixtar ljunga och regnet falla
och sänder ut vindar från sina förråd#.
Regnmoln på hans befallning: vara nyttiga vid
världens ände.
Tillåter åsk-blixtar höras.
Regnet faller ner från åskans blixtar.
Sänder ut vindar från sina rika förråd.
Psalm. 135:8.
8. #Han dödade de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap#.
Dödade de förstfödda i Egypten.
Både människor och boskap blev dödligt offer.
Psalm. 135:9.
9. #Han sände tecken och under inne i Egypten
mot farao och alla hans män#.
Han gjorde tecken och under inne i Egypten.
Mot Farao Egyptens härskare alla hans
män i landet.
Psalm. 135:10.
10. #Han besegrade många folk och dräpte
mäktiga kungar#.
I sin allmakt besegrade många folk:
dräpte mäktiga kungar.
Psalm. 135:11.
11. #Sichon, amoreernas kung, och Og,
kungen av Bashan, och alla Kanaans Kungadömen#.
Dräpte kungar som:
Sichon Bashan alla Kanaans kungadömen.
Psalm. 135:12.
12. #Han gav deras land som egendom,
som egendom åt sitt folk Israel#.
Gav sin besegrade mäktiga kungars land
till sitt egendomsfolk.
Psalm. 135:13.
13. #Herre, ditt namn är evigt, Herre,
i alla tider skall man åkalla dig#.
Herre, ditt namn evigt.
I alla tidsåldrar skall man åkalla dig.
Psalm. 135:14.
14. #Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare#.
Herren ger rättvisa åt sitt utvalda folk.
Låter sitt förbarmande vila över sina tjänare.
Psalm. 135:15.
15. #Folkens gudar är silver och guld,
verk av människorhänder#.
Folkens egna händers utförda verk: handgjorda
avgudar gjorda av guld och silver.
Psalm. 135:16.
16. #Mun har de men kan inte tala,
ögon men kan inte se#.
Stumma avgudar människoverk.
Med Blinda o-rörliga ögon.
Psalm. 135:17.
17. #Öron har de men ingen hörsel,
ingen andedräkt finns i deras mun#.
Äger döva öron: saknas livs-anden i deras munnar.
Psalm 135:18.
18. #De som gjort dem skall bli som de,
ja, alla som sätter sin lit till dem#.
De som i sin själviskhet; gjort dem blir dem lika.
Alla som förtröstar på dem.
Psalm. 135:19.
19. #Israels släkt, lova Herren,
Arons släkt, lova Herren!#.
Israels släkt: lova Herrens namn.
Arons släkt: lova Herrens namn.
Psalm. 135:20.
20. #Levis släkt, lova Herren,
ni gudfruktiga, lova Herren!#.
Levis släkt: lova Herrens namn.
Ni, gudfruktiga, lova Herrens namn.
Psalm. 135:21.
21. #Lovad vare Herren från Sion,
ham bor i Jerusalem#.
Högt lovad vare Herren från Sion,
han har sin bo-plats i Jerusalem.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|