21 Juli 2015.

INRE ELD.

Varje människa har en medfödd längtan efter en inre eld.

Så länge denna eld inte brinner är livet tomt,  glädjelöst och utan mening.

Hur mycket oro den inre elden än skapar, vet vi på ett dunkelt,

intuitivt sätt att den heliga oro som råder när elden inte är tänd.

en eld vi längtar efter är den helige Ande.  När han börjar brinna i oss 

rivs den gamla människans alla dåliga vanor successivt ut.

Därför åstadkommer elden konflikt.  Det är inte mening att vi själva ska skapa konflikt, men vi skall inte vara rädda för den när den kommer.

Konflikter, både inre och yttre, som är en följd av Andens eld i oss,

är ett hälsotecken.

Var inte rädd för den inre oro som Andens ankomst i ditt liv åstadkommer. 

Fortsätt inte leva i den döda ro som kanske hittils präglat ditt liv.

Låt dig omskakas av Anden.  Den frid som Jesus utlovat förutsätter en total omorganisering av ditt liv.

Var inte rädd att avstå från gamla vanor, att till en början känna

dig otrygg och osäker.  Var inte rädd för sanningen, även om den är obeväm.

Var inte heller rädd at bli ett motsägelsens tecken. 

Om Anden brinner i dig blir du nödvändigtvis en annorlunda människa.

Du blir främmande för världen, en pilgrim på jorden.

Du kmmer at göra vissa människor besvikna, av andra kommer du att betraktas som naiv.  Men det är inte världens frid du skall söka.

Jesus säger:  "Min frid ger jag er:  jag ger er inte det som världenn ger"

(  Joh.  14:27 ).

23  Jui  2015.

ERFARENHET I STÄLLET FÖR TEORI.

#Utan mig kan ni ingenting göra#,  säger Jesus  ( Joh. 15:5 ).

Detta måste innebära ett löfte om att det är möjligt att alltid och överallt fina hans närvaro.  I den helige Ande är Jesus alltid mitt ibland oss. 

Genom Andne bor Jesus i oss,  genom Anden är han vårt liv.

Tack var Anden behöver du inte söka Jesus utanför dig själv,

han är i ditt innersta.  Det är Andens särskilda uppgift att leda till

djupen.  När han börjar verka i en människa öppnar sig oanade

djup  inom henne där hon kan möta Gud.

Om Fadern i höjden i Treenigheten och Sonen bredden, så är den

helige Ande djupet.  I Treenigheten har var och enav de gudomliga Personerna sin egen uppgift.

Fadern gör upp planerna, Sonen utför dem och genom den helige

Ande blir Sonens verk en existentiell verklighet i människans liv.

Fadern har sammanställt rceptet, Sonen har berett läkemedlet och den  helige Ande använder det på oss.

Allt det som Jesus gjort skulle stanna utanför oss om inte den

helige Ande förde det in i oss.

Allt det som Jesus gjort skulle stanna utanför oss om inte

den helige Ande förde det in i oss.  Utan Anden skulle vi inte

ha någon nytta av all Faderns och Sonens möda, det skulle förbli en teori.   Genom den helige Ande blir det istället en erfarenhet.

Anden bor i ditt hjärta och genom sakramenten är du märkt med hans sigill.  Men Anden är en vän av tystnad och stillhet. 

När du i bön lysnar till hans ordlösa rop inom dig   ( Rom. 8:26 ),

ger du honom möjlighet att leda dig allt djpare in i Gud. 

24   JULI  2015.

FARISEN SOM BLIR PUBLIKAN.

Det som utmärker farisen i Jesu liknelse att han ser ner på andra som inte gör samma saker som han.

#Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor ....

eller som tullindrivaren där#.    ( Luk. 18:11 ).

Vilken dårskap att döma andra efter vissa yttre tecken och indicier!

Vi ser ju bara fasaden och vet inte vilken inställning som döljer sig bakom den.  Samma yttre handling kan hos den ene ha positiva

fötecken och hos den andre negativa, beroende på om den framspringer ur kärlek eller ur egoism.

Farisens fasta tjänade endast till att göra honom ännu mer upblåst.

Helgonens fasta var en följd av deras hunger efter Gud.

Gud ensam vet om han skall säta plus- eller minustecken.

Den som verkligen lärt känna kärleken har inte längre behov att

döma andra.  Han vet att den inre verkligheten inte kan mätas.

Den sanna kärleken jämför sig aldrig med andra. 

Den jämför sig endast med sig själv, och anser att den alltid är för liten,  att skulden aldrig är avbetald.

Fariseen och tullindrivaren lever i två skilda världar.

Ändå är vägen som skiljer dem mycket tunn.  Farisen kan när som helst bli publikan.  DEt  räcker att han visar sin fariseism för Gud.

Då blir själva fariseismen den dörr genom vilken Guds nåd strömmar in.  Om farisen stiger ned från sin piedestal och säger:

"Gud, se vilken farise jag har varit, var nådig mot mig, syndare",

då blir han publikanens broder, och de går båda, hand i hand,

rättfrärdiggjorda hem. 

25  JULI   2015.

GUD I DIN NÄSTA.

Du behöver inte välja melan Gud och människan, välja vem av dem du skall ägna din kärlek.

Därför att Gud har blivit människa,  har han själv blivit din nästa, din allra närmaste nästa.  Han identifierar sig så med människan

att du i var och en kan möta oh älska honom. 

"Har du mött din broder, så har du mött Gud",  sade ökenfäderna.

Du kan bara älska din nästa med sann kärlek om du ser honom

så som Gud ser honom.  Gud ser tvärs igenom det yttre och  tränger fram till människans innersta,  där Anden vittnar om att hon är

Guds barn  (  Rom. 8:16  ).

Om varje människa säger Gud:  Detta är mitt älskade barn,

min utvalde  ( Matt 3:17 ).

Jesus Kristus är varje människas ljus, ett ljus som lyser i mörkret

(  1 Joh.  1:4-5  ).  Kärleken ser detta ljus,  mitt i mörkret.

Att möta det ljuset är att möta det allra mest personliga hos din

nästa, den punkt där hon är mest sig själv.

Det är i det gudomliga som människan är till fullo människa.

"Människans medelpunkt är Gud",  skriver Johnnes av Korset.

Kärleken fäster sig inte vid oväsentligheter:

egenskaper, karaktär, begåvning.   Kärleken hoppar överalla förskansningar som den andre byggt upp och möter honom

i hans medelpunkt.

När du ser till din nästas innersta, då älskar och vördar du Gud

i honom och i ud.

NJUT AV LIVET.   DEL. 3.

Jesus Syraks bok.  14:11-1.

11.   #Mitt barn, unna allt gott du kan, och ge Herren de offer

som tillkommer honom#.

Glöm inte dig själv; mitt barn. 

Ge Herren det offer som tillhör honom.

Predikaren.  11:9.

9.   #Gläd dig, yngling, medan du är ung, njut i fulla drag av din ungdom.

Följ ditt hjärtats vägar, gå dit ögat leder dig.

Men tänk på att för allt du gjort skall du ställas till ansvar av Gud#.

Ungt vist hjärta behagar sin skapare.

Njut din ungdomstid i Treenighetens närvaro; när du blir gammal;

du har nytta av denna tid av livet.

Följ ditt hjärtats inre väg, din livsvandring blir trygg och säker.

Alla ska ställas till försvars för sina handlingar; antingen de är

12.   #Minns att döden inte ger uppskov, men tiden som dödsriket

fastställt känner du inte#.

Dödens vilja förändrar sig inte; den är hänsynslös.

Döden fastställer en tid; vi inte känner till; när den kroppliga hyddan

blir till stoft.

13. #Gör gott mot din vän innan du dör, ge åt honom så frikostigt

du förmår#.

Var vänlig, omtänksam och tacksam mot din vän innan du dör.

Glöm dig själv+din egen-kärlek; var frikostig i de andliga dygderna

mot honom.

14.   #Neka dig inte en glad dag,  och försaka inte ett oskyldigt nöje#.

Predikaren.  8:15.

15.  #Då prisade jag glädjen, ty för människan inte något gott under solen

utan att äta, dricka och vara glad.

Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne

under solen#.

Glädjens personlighet och vilja; finns i att äta, dricka och vara glad.

Detta kan var en uppmuntran för henne under livets möda av

lidande och bekymmer.

Livet är en dyrbara gåva; tiden och dagarna av livet; givna av

Hans Majestät under solen.

15.   #Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop och låta dem

dela upp det du har arbetat för?#

Människans ödmjukhet; känner en välvilja att lämna ifrån sig det hon slitit för.

Job. 27:16-19.

Job besvarar Bildads tredje tal:

16.   #Om han också hopar silver som sand och samlar dyrbara kläder

på hög#.

Samla ihop silver likt sandskornen på havets botten; och dyrbara kläder;

utan att använda dem.

17. #Blir det den rättfärdiga som bär dem, och den ostrafflige som tar

hand om silvret#.

18.  #Huset han bygger är som ett fågelbo, som den koja en väktare gör#.

19.  #Rik går till sängs ----- en sista gång: när han slår upp sina ögon

är allt borta#.

Ej varaktigt i vad han har samlat ihop under livet av silver och dyrbara kläder.

Psalm.  49:18.

18.  #Ty ingeting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom

inte dit ner#.

Hans rikedom som han förtröstade på är ingen trogen följslagare.

Predikaren. 2:21.

21.   #Ty också den som strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det.

Även detta är tomhet och ett stort elände#.

När livet är slut får han lämnat allt det han äger; som han erhållit genom klokheten, insikten och all framgång; åt en som utan möda få det.

Vid dödens skeende blir det till tomhet och ett stort elände.

16.   #Ge och ta, och njut av livet, ty i dödsriket finner du ingen njutning#.

Vara givmild och att få är att njuta av livet.

I dödsrikets närvaro finns ingen njutning.

Predikaren.  5:17.

17.   #Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i sin möda under solen,

de dagar som Gud har gett henne att leva.

Det är hennes beskärda del#.

Gud har gett henne livsdagar; eftersom livet är en Guds gåva.

Under livets vedermödor; är det uppmuntrande för henne att äta och dricka

och finna glädje under solens hetta.

17.   #Allt som lever slits ut som ett klädesplagg, ty sedan urminnes tid lyder budet:  Du skall dö#.

Alla levande varelser; föråldras som ett utslitet klädesplagg.

Till varje människa; lyder budet:  Du skall dö.

Psalm. 102:27.

27.   #De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut,

du byter ut dem som kläder och de är borta#.

En psalm+en bön av en betryckt som är modlös och utgjuter

sin sorg inför Herren.

Eftersom alla lever i avsaknad från Guds härlighet.  ( Rom. 3:24 ).

Vår mästares bråddjup av kärlek, ödmjukhet och barmhärtighet

består för evigt.

Människans föråldringsprocess i sin jordiska kropphydda;  gör att hon slits ut.

Kan kan liknas vid utslitna klädesplagg; som förmultnar till stoft.

1. Mos. 2:17.

17.   #Utom om trädet som ger kunskap om gott och ont.

Den dag du äter av det trädet skall du dö#.

Mänsklighetens faders och moders olydnad; ätandet av den Guds förbjudna frukt; vars frukt; gjorde att hela skapelsen; blev lagd under dödens makt

och inflytande.   Hon valde o-lydnaden; istället för lydnaden.

18.   #Som grönskande löv på ett lummigt träd ------ några faller av, andra

spricker ut ----- är också släktet av kött och blod:  ett släktled dör,

och ett annat föds#.

Beskrivning på människor släktets fortsatta fortplantning:

släktled dör och ett nytt släktled föds.

Jesaja.  40:6-8.

Tröstande ord till Guds folk.

6.   #En röst sade:  Förkunna!

Jag frågade;  "Vad skall jag ?"

Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen#.

7.   #Gräset torkar, blommar vissnar, när Herrens vind går fram.

Ja, folket är gräs#.

8.   #Gräset torkar bort, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet#.

Tröstens ord  till ett vandrande folk; skapade av jordens stoft.

Människans liv kan liknas vid gräset; under ungdomstiden är det grönt, friskt och fruktbart.  I jämförelse med Guds ord; är ett människor liv; ej bestående ty det vara allenast en kort liten tid; det vissnar bort som blomman och 

torkar bort som gräset.

Predikaren. 1:4.

4.   #Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma#.

19.   #Allt människoverk multnar och förgår, och med det försvinner

dess upphovsman#.

Predikaren.  9:5-6.

6.   #De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting.

De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta#.

6.   #Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen#.

När jordelivet är slut; kan inte en människan längre ge sin, ömhet, omsorg,

kärlek, uppmuntran och inre glädje till sin medmänniska och omgivning.

När jordelivet är slut; kan inte människan längre ge sin; hatiskhet, avundsjuka, bitterhet, självgodhet, självupptagen, förtal och skvaller till

sin medmänniska och omgivning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NJUT AV LIVET.   DEL. 2.

Jesus Syraks bok.   14:1-4.

1.   #Lycklig den som håller sin tunga i styr och inte behöver

känna syndernas sting#.

Behärskad tunga en välsigelse in i tystnadens närvaro.

O-behärskad tunga gör syndens frukter kännbar.

Jesus Syraks bok.  25:8.

8.   #Lycklig den som lever samman med en klok hustru,

den som aldrig slinter med sin tunga,  den som slipper tjäna

en underlägsen herre#.

Livet tillsammans med en klok hustru; ger ett tryggt och

innehålsrikt äktenskap.  Trygg uppväxttid för barnen.

O-behärskad tunga+fladdrande tunga; slinter och halar iväg;

i vad hon inte ska säga.   Det som är sagt; det är sagt.

Tänka först; och sedan tala; är ett ord av vishet och klokhet.

2.   #Lycklig den som inte måste döma sig själv och som aldrig

ger upp hoppet#.

Välsignad den inte är själv-dömande. Föraktar och anklagar sig själv.

Den beslutsamme ger aldrig upp hoppet.

3.    #Illa passar rikedom för en snål människa ----- vad skall den

ogine ha pengar till?#

Rikedomar för den girige; gör honom ännu girigare.

Ordspråket säger;   #Den som älskar penningar känner aldrig en

mättnad på penningar#. 

Vad skall den girige har penningar till; om han aldrig; använder dem;

ge till de fattigas och behövandes behov.

4.   #Den som inte unnar sig själv något samlar åt andra:

hans egendom får främlingar njuta av#.

Den som samlar åt andra gör sig själv; en björntjänst.

Predikaren.  2:18.

18.   #Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig#.

Jag blir o-tacksam mot mig själv; för allt som mitt liv förvärvat under solen.

När mitt liv är fullbordat; jag får överge allt; till de efterkommande.

Predikaren.  6:1-2.

1.   #Det finns inget ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan:#

2.   #Det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting

fattas av allt som han åtrår, men inte låter njuta av det; det får istället

en främling göra.  Detta är tomhet och en svår plåga#.

Gods och guld och ära har sitt ursprung ifrån Hans Majestäts kärleksfulla Faders hjärta; Guds omsorg, kärleksfullhet och ömhet visar sig i hans givande.  Blir det inte herre i livet; tillfaller det en för mig okänd människa.

Kärleken till Treenighetens inre liv; har ändå ett större evighetsvärde; än

matriella rikedomar; av gods, guld och ära. 

Jesus Syraks bok.  14:5-7.

5.   #Är man hård mot sig själv, mot vem kan man då var god?

Aldrig får man då någon glädje av sina pengar#.

Ordspråksboken.  11:7.

7.   #När mannen dör är hopet ute, av hans kraft är inget mer att vänta#.

Älskar och uppmuntrar man inte sig själv; hur kan man då älska och

uppmuntra sin med-människa.

Vad för nytta och glädje har man då med sina penningar.

Vid livets slut; när livskraften; finns det inget mer att vänta.

6.   #Ingen är värre än den som är ogin mot sig själv; just detta

är straffet för hans ondska#.

Vad kan vara värre att inte älska och uppmuntra sig själv.

Ondskans straff mot sig själv är att förakta och hata sig själv.

7.   #Om han gör något gott gör han det av misstag, men till sist

avslöjar han sin ondska#.

Den som hatar och föraktar sig själv; men trots allt älskar och

uppmuntrar sig själv; ser han det själv som ett misstag.

Till sist avslöjar sig; hans egna handlingssätt mot sig själv; han avslöjar

sin egen ondska.

Jesus Syraks bok.  14:8-10.

8.  #Ond är den som har en ogin blick och föraktfullt vänder sig bort 

från andra#.

Ondskefull är den som med sin blick på föraktsfullt sätt; vänder sig

ifrån en vänskap med sina med-människor.

9.   #Den girige blir aldrig nöjd med vad han fått, och av självisk

orättfärdighet förtvinar själen#.

Girigheten blir aldrig tillfredsställd av penningar.

Dess vilja är att föröka sitt penning-begär.

Självgodhet och egoismen är själens förgörare.

Ordspråksboken. 27:20.

20.   #Dödsriket och avgrunden är omättliga, och omättliga är

människors ögon#.

Människors seende ögon kan jämföras med dödsrikets och

avgrundens omätlighet.

Människors seende ögon förtröttas aldrig på att se.

Predikaren.  5:9.

9.   Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som

älskar rikedom får aldrig nog.  Även detta är tomhet.

Kärleken till penningar; kan bli en tids och energitjuv.

Dess tomhet består i att aldrig få nog.

Tomhetens personlighet talar om ett jagande efter vind.

Man vet inte varifrån vinden kommer; eller vart den går.

Salomos Vishet.  6:23.

23.   #Med den tärande missunnsamheten skall jag inte slå följe ------

den har ingeting gemensamt med visheten#.

Den smärtsamma missbelåtenheten; låt den inte bli din följeslagare.

Varför?  Den har ingen gemenskap och samhörighet med

treenighetens visdom.

1 Tim. 6:9-10.

9.   #De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer

för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i

fördärv och undergång#.

10.  #Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många

förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande#.

Hälsning från Apostlafursten Paulus till Timoteus, hans äkta barn i tron.

Rikedomens frestelse ; snärjer hjärtats tro till ett avfälligt hjärta.

Blir ett välbehagligt offer på rikedomens offeraltare; för dåraktiga och

skadliga begär.  Vars syfte är att vilseleda och störta ned människo-själar

in i fördärv och undergång.

Hjärtats kärlek till penningar är roten till ondska; dess påverkan har fört

många till avfall från sin tro.  Frukten av dess avfall; ger ett lidande.

10.   #Den snåle unnar sig inte brödet och lider brist vid sitt eget bord#.

Snål och girig är den som inte äter bröd vid sitt egna bord.