NJUT AV LIVET.   DEL. 3.

Jesus Syraks bok.  14:11-1.

11.   #Mitt barn, unna allt gott du kan, och ge Herren de offer

som tillkommer honom#.

Glöm inte dig själv; mitt barn. 

Ge Herren det offer som tillhör honom.

Predikaren.  11:9.

9.   #Gläd dig, yngling, medan du är ung, njut i fulla drag av din ungdom.

Följ ditt hjärtats vägar, gå dit ögat leder dig.

Men tänk på att för allt du gjort skall du ställas till ansvar av Gud#.

Ungt vist hjärta behagar sin skapare.

Njut din ungdomstid i Treenighetens närvaro; när du blir gammal;

du har nytta av denna tid av livet.

Följ ditt hjärtats inre väg, din livsvandring blir trygg och säker.

Alla ska ställas till försvars för sina handlingar; antingen de är

12.   #Minns att döden inte ger uppskov, men tiden som dödsriket

fastställt känner du inte#.

Dödens vilja förändrar sig inte; den är hänsynslös.

Döden fastställer en tid; vi inte känner till; när den kroppliga hyddan

blir till stoft.

13. #Gör gott mot din vän innan du dör, ge åt honom så frikostigt

du förmår#.

Var vänlig, omtänksam och tacksam mot din vän innan du dör.

Glöm dig själv+din egen-kärlek; var frikostig i de andliga dygderna

mot honom.

14.   #Neka dig inte en glad dag,  och försaka inte ett oskyldigt nöje#.

Predikaren.  8:15.

15.  #Då prisade jag glädjen, ty för människan inte något gott under solen

utan att äta, dricka och vara glad.

Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne

under solen#.

Glädjens personlighet och vilja; finns i att äta, dricka och vara glad.

Detta kan var en uppmuntran för henne under livets möda av

lidande och bekymmer.

Livet är en dyrbara gåva; tiden och dagarna av livet; givna av

Hans Majestät under solen.

15.   #Måste du inte lämna åt andra det du har slitit ihop och låta dem

dela upp det du har arbetat för?#

Människans ödmjukhet; känner en välvilja att lämna ifrån sig det hon slitit för.

Job. 27:16-19.

Job besvarar Bildads tredje tal:

16.   #Om han också hopar silver som sand och samlar dyrbara kläder

på hög#.

Samla ihop silver likt sandskornen på havets botten; och dyrbara kläder;

utan att använda dem.

17. #Blir det den rättfärdiga som bär dem, och den ostrafflige som tar

hand om silvret#.

18.  #Huset han bygger är som ett fågelbo, som den koja en väktare gör#.

19.  #Rik går till sängs ----- en sista gång: när han slår upp sina ögon

är allt borta#.

Ej varaktigt i vad han har samlat ihop under livet av silver och dyrbara kläder.

Psalm.  49:18.

18.  #Ty ingeting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom

inte dit ner#.

Hans rikedom som han förtröstade på är ingen trogen följslagare.

Predikaren. 2:21.

21.   #Ty också den som strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det.

Även detta är tomhet och ett stort elände#.

När livet är slut får han lämnat allt det han äger; som han erhållit genom klokheten, insikten och all framgång; åt en som utan möda få det.

Vid dödens skeende blir det till tomhet och ett stort elände.

16.   #Ge och ta, och njut av livet, ty i dödsriket finner du ingen njutning#.

Vara givmild och att få är att njuta av livet.

I dödsrikets närvaro finns ingen njutning.

Predikaren.  5:17.

17.   #Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i sin möda under solen,

de dagar som Gud har gett henne att leva.

Det är hennes beskärda del#.

Gud har gett henne livsdagar; eftersom livet är en Guds gåva.

Under livets vedermödor; är det uppmuntrande för henne att äta och dricka

och finna glädje under solens hetta.

17.   #Allt som lever slits ut som ett klädesplagg, ty sedan urminnes tid lyder budet:  Du skall dö#.

Alla levande varelser; föråldras som ett utslitet klädesplagg.

Till varje människa; lyder budet:  Du skall dö.

Psalm. 102:27.

27.   #De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut,

du byter ut dem som kläder och de är borta#.

En psalm+en bön av en betryckt som är modlös och utgjuter

sin sorg inför Herren.

Eftersom alla lever i avsaknad från Guds härlighet.  ( Rom. 3:24 ).

Vår mästares bråddjup av kärlek, ödmjukhet och barmhärtighet

består för evigt.

Människans föråldringsprocess i sin jordiska kropphydda;  gör att hon slits ut.

Kan kan liknas vid utslitna klädesplagg; som förmultnar till stoft.

1. Mos. 2:17.

17.   #Utom om trädet som ger kunskap om gott och ont.

Den dag du äter av det trädet skall du dö#.

Mänsklighetens faders och moders olydnad; ätandet av den Guds förbjudna frukt; vars frukt; gjorde att hela skapelsen; blev lagd under dödens makt

och inflytande.   Hon valde o-lydnaden; istället för lydnaden.

18.   #Som grönskande löv på ett lummigt träd ------ några faller av, andra

spricker ut ----- är också släktet av kött och blod:  ett släktled dör,

och ett annat föds#.

Beskrivning på människor släktets fortsatta fortplantning:

släktled dör och ett nytt släktled föds.

Jesaja.  40:6-8.

Tröstande ord till Guds folk.

6.   #En röst sade:  Förkunna!

Jag frågade;  "Vad skall jag ?"

Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen#.

7.   #Gräset torkar, blommar vissnar, när Herrens vind går fram.

Ja, folket är gräs#.

8.   #Gräset torkar bort, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet#.

Tröstens ord  till ett vandrande folk; skapade av jordens stoft.

Människans liv kan liknas vid gräset; under ungdomstiden är det grönt, friskt och fruktbart.  I jämförelse med Guds ord; är ett människor liv; ej bestående ty det vara allenast en kort liten tid; det vissnar bort som blomman och 

torkar bort som gräset.

Predikaren. 1:4.

4.   #Släkte går och släkte kommer, jorden är evigt densamma#.

19.   #Allt människoverk multnar och förgår, och med det försvinner

dess upphovsman#.

Predikaren.  9:5-6.

6.   #De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting.

De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta#.

6.   #Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen#.

När jordelivet är slut; kan inte en människan längre ge sin, ömhet, omsorg,

kärlek, uppmuntran och inre glädje till sin medmänniska och omgivning.

När jordelivet är slut; kan inte människan längre ge sin; hatiskhet, avundsjuka, bitterhet, självgodhet, självupptagen, förtal och skvaller till

sin medmänniska och omgivning.