3  JULI.  2015.
ONÖDIG SJÄLVHÄVDELSE.

Om du är medveten om att Gud bejakar dig, kan du

också bejaka dig själv.  Du behöver då inte analysera

dig själv och gräva fram dina positiva sidor.

Om du bygger din självtillit på sådant som duglighet och begåvning, kan du aldrig nå en djup bejakelse.

Du vet ju inte hur länge du kommer att ha din hälsa,

intelligens och kraft.

Endast om du bejakar dig själv därför att Gud bejakar dig, lever du i sanningen, och endast i den kan du finna en absolut trygghet. 

När du vet att du är värdefull i Guds ögon, behöver du inte själv finna orsaker som skulle bevisa ditt värde.

Det blir då inte heller mer nödvändigt för dig att försöka hävda dig gentemot andra.  Den tendens till självhävdelse som vi alla har, och som bottnar i otrygghet, smälter så småningom bort när man lär sig vila i Guds kärlek.

Det finns ingen anledning att vara så känslig för andras omdömen om jag vet vilket omdöme Gud har om mig.

För den som kan bejaka sig själv såsom bejakad och älskad av Gud blir det inte svårt att bejaka och älska andra.

Detta är tydligt i Jesu liv.

Han var fullkomligt trygg i Faderns kärlek.

Därför att han vilade i Faderns bejakande knde han sig inte hotad av någon och kunde frimodigt och full av kärlek gå allt och alla till mötes.

Den kärlek han tog emot av Fadern var en outtömlig källa i honom, och ur den strömmande en mäktig flod ut över världen.

Jesus vill ge dig sitt eget liv, han vill att du tar emot honom så att du kan leva samma liv som han. 

4 JULI 2015.

ALLT ÄR MÖJLIGHET TILL UTVECKLING.
Du kan alltid vara tacksam, därför att du vet att Gud använder varje situation, hur tung och svår den än kan tyckas.  Genom allt som sker vill han uppfostra och leda dig närmare sig.
Om du av hela ditt hjärta förtröstar på att allt är i Guds hand, kan du också frimodigt låta honom få veta alla önskningar.  Även om du ber att Gud skall ändra på situationen, är din bön buren av förvissningen om att Gud leder alt till det det bästa.
Då blir du inte besviken eller bitter om din bön inte blir upfylld på det sätt du önskat.

Det förunderliga är att tacksamheten ofta har en förvandlande inverkan på de mest svårbemästrade situationer.  När du tackar för det mödosamma kan det, utan att du bett därom, börja bli annorlunda.

etta har ibland en psykologisk förklaring.

När din inre hållning förändras fär du en annan blick på saker och ting.

Du ser inte längre situationen ur ditt eget dystra perspektiv, utan du ser den som den verkligen är.

Men det händer inte så sällan att själva situationen i dess materialitet också omvandlas.

Gud är som en lärare.  Han ger sina elever allt svårare läxor 

för att de skall mobilisera alt mer av sin  kapacitet.

När Gud ger dig en svårlöst läxa och du reagerar med tacksamhet, är målet nått.

Du har bestått provet och den svåra situationen har ingen mening mer.  Därför får den försvinna.

Säkert kommer senare andra situationer som är ännu svårare.  Men de är då chanser för dig att utveckla ännu mer av din inneboende förmåga att blint lita på allt Gud gör är bra.  

6  JUNI  2015.

VISHET.
Vishet är  något annat än intelligens.  Man kan vara hur

intelligent som helst och ändå långt ifrån vis.
Vis är den som harr en djup insikt på många områden,

skärskilt de som angår människans villkor och livets mening.

Vishet är en insikt som inte är teoretisk utan praktisk, inte abstraktutan konkret, en insikt som inte bara finns i huvudet utan som har blivit kött och blod.

en vishet som prisas i Gamla Testamentet har en delvis en allmänmänsklig karaktär.

Det är den sunda insikt i livet som finns hos alla stora

filosofer, i alla religioner och hos alla visa människor.

Den tar fasta på allt som är sant, upphöjt, rätt och rent,

på allt som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd

och som förtjänar beröm (  Fil. 4:8 ).

Till denna allmänmänskliga vishet hör vetskapen om alltings förgänglighet och sålunda även insikten om att vi inte

behöver ta saker och ting så dramatiskt.

Men Gamla testamentets vishet är mer än en sund livsfilosofi. Den säger oss också att Gud är Herre över allt. 

Inte endast att han skapat allt, utan även att han är den som leder världshistorien.  Han står bakom allt och är med i allt som händer.

Gamla testamentet gär även klart för oss att det är Gud själv som meddelar visheten.

Han  kungör för sitt folk sina vägar.  Han ger Israel stadgar och förordningar så att de vet hur de skall leva 

( 5 Mos. 4:6 ).  Att leva enligt Guds vilja är den högsta visheten.  Men fullheten av hans vilja blir bara uppenbar i Jesus Kristus, som har blivit vår vishet från Gud 

( 1 Kor. 1:30 ).   

OMVÄNDELSE INÅT.

Att omvända sig är att vända om, ändra riktning.

Det grekiska ordet #metanoia# betyder att få andra tankar, förvärva djupare insikt, bli medveten.  Metanoia är i Bibeln inte ett statiskt begrepp.

Man omvänder sig inte en gång för alla, det är i stället en ständigt pågående process.

En sann omvändelse består i att vända sig bort från  ytan och rikta sig mot djupet.  I stället för att vända oss utåt kan vi vända oss inåt.

Omvändelse innebär alltid inre samling.  Den som går in i sig själv, till sitt väsens djup, har funnit riktningen mot Gud.

Människans hem är i Gd som bor i hennes  innersta. Tyvärr lever hon ofta i exil och har en lång väg att gå för att återfinna sitt hem.

När hon ägnar  kraft  och uppmärksamhet främst åt ytliga omsorger är hon

som en fisk uppslängd på stranden.  Hon riskerar at dö därför att hon inte är i sitt rätta element.

Du är skapad för att varje ögonblick bada i Gud.

Det är i honom du lever, rör dig och är till ( Apg. 17:28 ).

Ständigt inblåser han sin livsane i din näsa ( 1 Mos. 2:7 ).

Din omvändelse består i att bli medveten om den varklighet du lever i .

Det är i bön och tystnad som dina ögon kan öppnas.

Om du är beredd att lämna din periferi förd du allt längre in mot ditt sanna hem.  Omvändelse leder dig inte till något främmande och okänt.

Du går mot din längtans innersta mål.

12  JULI  2015.

LÄMNA VÄRLDEN FÖR VÄRLDENS SKULL.

När en människa  blir gripen av Guds kärlek och lämnar jordiska intressen

för att hänge sig, så långt det är möjlig, åt ett liv i bön och stilla lyssnande,

betyder denna människa då ingenting mer för världen?

Vår tid är besatt av en beräknings anda.   Ständigt frågar man: 

#Vad tjänar det till?  Hur mycket vinner vi på det?

Vad är resultatet?#  De som lämnar denna matematik för att bara "slösa bort"

sin tid och kraft på att vara stilla hos Gud, är kanske de som allra mest

tjänar världen.

Även om det är sant att de på visst sätt lämnar världen, så är det ännu mera sant att träder in i själva dess hjärta.

De flyr inte UT UR världen, de flyr IN I världens djup.

Världen, så som Gud ser den,  är en gigantisk kamp mellan honom och ondskans makter, mellan ljus och mörker.

De flesta människor anar ingenting av denna kamp.

Men de som drar sig undan från världens skådebana för att vara stilla hos Gud, engagerar sig med hela sitt väsen i den.

I sitt inre ställer de sig mitt i konfrontationen mellan ljuset och mörkret, och tar ständigt ställning för ljuset.

Jesus frälste inte världen främst genom sin predikan och sina under,

utan genom att i kärlek utblotta sig själv i döden på korset.

De som lever i bön dör ständigt bort från sig själva, och så öppnar de portar

genom vilka Guds kärlek kan strömma in i världen.

13  JULI  2015.

KONTEMPLATION:  ATT MÖTA GUDS BLICK.

Det finns människor som undrar varför vi, som kristna, skall tala om kontemplation och mystik när Bibeln själv inte säger ett ord om det.

Svaret är att Bibeln säger mycket om kontemplationen.

Längtan efter att Gud skall visa sig är ett ständigt återkommande

tema i Bibeln.

#Låt ditt ansikte lysa över din tjänare#  ( Ps. 119:135 ).

#Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?#   ( Ps.  42:3 ).  

Eller den underbara dialogen i psalm 27:   #Mitt hjärta förhåller dig ditt ord:

Sök mitt ansikte.  Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag, dölj inte ditt ansikte för mig.#

Alla dessa texter uttrycker längtan efter att få betrakta, kontemplera Gud.

I Nya Testamentet lovar Jesus också att han skall visa sig för den som älskar honom och håller hans bud    ( Joh. 14:21 ).

Det ligger i kärlekens natur att man vill se , uppleva, vara intimt nära den älskade.  Om denna längtan saknas finns det orsak att undra om kärlekens

låga någonsin tänts.

Himlen skall vara ett evigt kontemplerande av Gud, ett klart skådande.

Men för den som lever ett bönens liv är det möjligt att redan i i denna tillvaro smaka något av kontemplationens lycka.

Ändå är inte det mest väsenliga att Vi får betrakta Gud.

Långt innan vi ens kunnat tänka på vad det är att se Gud  har HAN sett oss och låtit sitt ansikte lysa över oss.

Kontemplationens gåva är inget annat än att människan får sina ögon öppnade för att möta Guds blick som av evighet vilat på henne.    

BÖNEN MOGNAR.

Det finns två sätt, att be.  Det ena är att vilja få något av Gud:  man ber, man insisterar, man envisas och #kämpar# med Gud för att få sina önsningar uppfyllda.

Liknelsen om änkan och domaren  ( Luk. 18:1-7 )  åskådliggör enna bön.

Änkan ber domaren om att få ut sin rätt.  Domaren vägrar först, men eftersom änkan är så envis i sin uthållighet, ger han slutligen efter.

#Skulle då inte Gud#, tillägger Jesus, #låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt?

Skulle han låta dem vänta?  Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt.#

Meningen med enna liknelse är inte vi skall vara så idärdiga att Gud till sist uppfyler vår bön därför att hans å att säga blir #besegrad # av oss.

Gud är INTE som domaren.   Han ger oss SNART vår rätt när bi ber honom.

Han besvarar varje bön.  Han uppfyller alltid bedjarens behov.

Men kanske kommer en dag då du inser att dina  önskningar inte gäller dina verkliga behov, att du bör ändra på dina önskningar.

Att be om något är vanligen denn första böneform som människan lär sig.

Det är utmärkt.  Gud vill ju hjälpa dig.

Med din bön mognar och växer till.  Tyngdpunkten i den förflyttas allt mer bort från ditt eget jag och till Gud.

Bönen blir ett sät att vara, att vara tyst hos Gud, se på honom,

beundra honom, lysna och vara öppen för at ta emot.

Bönen blir att låta sig älskas.