FÖRORD.

Gud har en särskild plan för varje människa.

Även ett människoliv som till synes är helt ordinärt, kanske

torftigt och intetsägande, är ändå i Guds plan helt unikt.

Ingen kan ersätta den andres plats i Guds rike.

I mänskliga förhållanden är aldrig någon helt oumbärlig, hos Gud är det tvärtom.

Var och en är utvald av Gud för sitt uppdrag.

Om vi är trogna uppdraget eller ej ankommer på oss.

   Adrienne von Speyr tycks vara en människa som inte i något har sparat sig för att vara trogen sin gudomliga kallelse.

Kanske är det hennes reservationslösa svar på Guds vilja som gjort hennes uppdrag så överväldigande rikt.

   Uppdraget är ovanligt.  Adrienne har att förmedla en nästan allomfattande teologi som direkt, genom offer och bön, skall omsättas i kyrkans och de enskildas liv.

Hon förmanar, ödmjukt men bestämt, en kyrka som blivit alltför teoretisk, som inte längre finner sin styrka i att knäböja inför Guds storhet.

    Men Adrienne är ingen ensam andlig gigant som står på en isolerad piedestal, bortom allt mänskligt beroende.

Hennes liv och verk är oupplösligt sammanbundna med

Hans Urs von Balthasars verk.

Hennes lydnad mot honom, och mot kyrkan och ämbetet som han representerar, är absolut och avgörande.  De är bara i hans närvaro som hon kan föra sina andliga diktamina, alla hennes erfarenheter är relaterade till honom.

Deras nära vänskap och kärlek till varandra, som kan utläsas på ibland rörande sätt "mellan raderna", är samtidigt en mycket funktionell relation, helt inriktad på deras verk.

Detta breda spektrum av mänsklig relation kan lära oss mycket om fullödig vänskap som har både en saklig och en sensibel sida.

      Adrienne talar ofta om "bikthållning", en total transparens och öppenhet inför Gud via kyrkans ämbetsbärare.  Hon lever själv detta i dess yttersta konsekvens inför Hans Uhrs.  Även  om propotionerna är olika när det gäller oss, gör vi klokt i att gå i hennes skola.

Endast i total sanning och ärlighet blir vi, för Gud och för människor, det vi är menade att vara.

Att fötränga sanningen är alltid destruktivt. 

    Denna transparens hör nära samman med en total disponibiltet  (Bereitschaft ) att utföra Guds vilja.

Här återvänder Adrienne ständigt till Jungfru Maria som är förebilden framför alla andra.

Det kristna livet skall på ett eller annat sätt vara en förlänging av Maria ja vid bebådelsen.

För Adrienne och Hans Urs, som är präglade av Ignatius av Loyala, innebär detta framför allt en beredvillighet till aktiv tjänst.  Men hennes undervisning går också att använda i det kontemplativa livet.  Hon betonar själv vikten av kontemplativ bön även i ett aktivt liv, och dem som har en utpräglad kontemplativ kallelse uppmanar hon att vara radikalt konsekventa.

   Som läkare har Adrienne ett ganska sakligt förhållande till kroppen och sexualiteten.  De texter som behandlar detta förvånar kanske, men om man ser dem i deras sammanhang och, framförallt, om man betraktar dem i det för henne så typiska trinitariska perspektivet, förstår man att det här handlar om en epokgörande insats.

Genom att det är henne förunnat att se allting med Guds ögon, blir allting för henne uppenbarelse av Guds eget mysterium.

   Adriennes uttryckssätt kan vara kärva och drastiska.

Det avspeglar väl något av hennes rättframma och frimodiga  

personlighet. Men att hon har fullgjort ett uppdra från Gud, det råder, enligt min mening, inga tvivel om.

     Själv återgår jag gärna till Adriennes beskrivningar av himlen ( främst i hennes dagböcker ).

Hon gör himlen mycket konkret.

Helgonen är människor av kött och blod med sina olika meningar och uppfattningar.

Ja, även i himlen kan man diskutera men alltid kärleksfullt!  Himlen är inte heller någon  "evig vila" utan ett strömmande liv av händelser och relationer.

Att få stifta bekantskap med Adrienne och Hans Urs kommer inte att vara det minst intressanta där.

Norraby, 14 januari 1999.

Wilfrid Stinissen o.c.d.