DEN KLOKE.

               Ordspråksboken talar tydligt om den kloke som fått sin klokhet från Visheten som sin källa.

               Ordspråksboken.  10:1A:     En klok son är sin fars glädje.

               Ordspråksboken.  10:8A:     En klok man lyssnar på förmaningar.

               Ordspråksboken.  10:13A:   Vishet finns på en klokes läppar.

               Ordspråksboken.  10:19B:   Klok den som tyglar sin tunga.

               Ordspråksboken.  10:23B:   Den kloke handlar vist.

               Ordspråksboken.  11:12B.   En klok man tiger.

               Ordspråksboken.  12:15B:   Klok den som lyssnar på råd.

               Ordspråksboken.  13:1A:    En klok son älskar fostran.

               Ordspråksboken.  13:20A:  Den vistas bland kloka blir klok.

               Ordspråksboken.  14:3B:    De klokas tunga är deras skydd.

               Ordspråksboken.  14:6B:    För den kloke är kunskapen lätt att nå.

               Ordspråksboken.  14:8A:    Den klokes Vishet är att känna rätta vägen.

               Ordspråksboken.  14:18B:  Den kloke bär kunskapens krona.

               Ordspråksboken.  14:33A:  I den klokes bröst finner Visheten ro.

               Ordspråksboken.  15:5B:    Klok den som låter sig tuktas.

               Ordspråksboken.  15:14A:  En klok man söker kunskap.

               Ordspråksboken.  15:20A:  En  klok son är sin fars glädje.

               Ordspråksboken.  15:24A:  Den kloke vandrar uppåt på livets väg.

               Ordspråksboken.  16:14:    Kungens vrede bådar död, men en klok man kan stilla den.

               Ordspråksboken.  17:24A:  Den kloke har visheten för ögonen.

               Ordspråksboken.  18:15A:  Den kloke samlar kunskap.

               Ordspråksboken.  21:11B:  Undervisas den kloke tar han lärdom.

               Ordspråksboken.  22:3A:   Den kloke ser faran och tar skydd.