Alla inlägg under februari 2017

Av Jan-Owe Ahlstrand - 19 februari 2017 06:02

FULLKOMLIGHETENS VÄG.


TERESIA AV AKVILA.


KAPITEL.  10.


TALAR OM ATT DET INTE RÄCKER MED ATT


FRIGÖRA SIG FRÅN DET OVANNÄMNDA OM MAN


INTE SAMTIDIGT FRIGÖR SIG FRÅN SIG SJÄLV,


OCH ATT DENNA DYGD ÄR FÖRBUNDEN MED


ÖDMJUKHETEN. 


1.  När vi har frigjort oss från världen och våra släktingar och lever instängda här under de redan beskrivna vilkoren, kunde vi lätt inbilla oss,

        att vi hade gjort allt och att det inte finns flera faror att bekämpa.


O, mina systrar, känn er inte för säkra och slå er till ro, ty då handlar ni som mannen, som lugnt gick till

            vila efter att ordentligt ha låst alla dörrar av rädsla för tjuvar, när de redan var inne i huset.


Ty som ni vet blir vi kvar med oss själva och den egna naturen är den farligaste tjuven.


Om vi inte vandrar med stor vaksamhet och var och en noga ger akt på att hon kuvar sin egen vilja,

       vilket är det viktigaste av allt, kommer det

att finnas en mängd ting som berövar oss denna andens heliga frihet och hindrar oss från att flyga

         till vår Skapare, befriade från denna jordens blytunga laster.


2.  För att vända våra böjelser från denna världens förgängliga ting och till det som aldrig skall förgå är det en god hjälp att ständigt bevara i minnet,

          hur fåfängt allt är och och hur snart det förgår.


Det kan synas vara enn svag hjälp, men ändå har det förmågan att så smånigom göra själen allt starkare.


Dessutom måste vi vara mycket på vår vakt också angående obetydliga ting och så snart vi känner oss

          lockade av något av dem, måste vi försöka att vända tankarna därifrån och i stället rikta dem mot Gud.  


Och han skall hjälpa oss.


Han har ju förlänat oss en stor nåd genom att sörja för att det mesta redan är gjort i detta hus.


Men nu återstår det att frigöra oss från oss själva och kuva oss själva, och det är sannerligen mycket

         svårt, eftersom vi står oss själva så nära och älskar oss själva så högt.


3.  Här är det sanna ödmjukheten kan göra sitt inträde, ty denna dygd tycks mig alltid gå tillsammans med självförnekelse.


Det är två systrar som det inte finns någon anledning att skilja från varandra.


Det är inte dessa släktingar som jag rådde er att undvika.


Nej, dessa måste ni tvärtom omfamna, älska och aldrig synas förutan.


O suveräna dygder, mästarinnor över allt skapat, världens härskarinnor!


Det är ni som berfiar oss från alla de snaror och fällor djävulen kan lägga ut.


Hur älskade var ni inte av vår läromästare Jesus Kristus som aldrig ett ögonblick syntes utan er.


Den människa som äger dessa dygder kan lugnt ge sig i strid med hel ahelvetet, med hela världen och alla dess frestelser.


Hon behöver inte frukta någon, ty henne tillhör himmelriket.


Det finns ingen anledning för henne att rädas, ty hon bekymrar sig inte om eller räknar det ens som en förlust ifall hon skulle förlora allt.


Hennes enda fruktan är att misshaga sin Gud

och därför bönfaller hon honom att styrka henne i dessa dygder, så att hon inte förlorar dem av egen skuld.


4.  Dessa dygder är visserligen så beskaffade,

att de döljer sig för den som äger dem.


Hon märker dem aldrig hos sig själv och kan inte tro

att hon äger någon av dem, även om någon annan

skulle påpeka det.   


Men hon värderar dem så högt, att hon ständigt försöker uppnå dem och sålunda fullkomnar hon dem allmer i sig.


De ger sig också till känna hos den som äger dem;

så snart som man närmar sig henne lägger man märke till dem utan att hon vill det.


Men vilken dårskap avmig att prisa självförnekelsen

och ödmjukheten, när härlighetens Konung så har lovprisat dem och bekräftat dem genom sitt lidande!


Sålunda, mina döttrar, det är häri ni måste uppbjuda era krafter om ni vill lämna Egyptiens land, ty när ni finner dessa dygder, finner ni mannat.


Då skall alla ting smaka er, och ur bittra de än är för

världen, så skall ni ändå finna dem ljuva.


5.  Det första vi nu måste göra är att befria oss från kärleken till vår kropp. 


Somliga av oss är naturen så bortskämda att detta inte kommer att kosta litet; de har så många

          bekymmer för sin hälsa att Gud bevare oss för allt besvär de förorsakar, det gäller särskilt nunnor men även andra.


Det finns nunnor som tycks tro att vi kommit till

klostret endast för att se till att vi inte dör, och i denna avsikt tar de till alla medel till buds.


I detta hus finns det visserligen föga möjlighet att omsätta sådana omsorger i handling, men jag skulle

        vilja att man inte ens önskade sig dem.


Systrar, besluta er då äntligen för att ha kommit hit för att dö för Kristus, inte för att omhulda er för Kristi skull.


Djävulen intalar oss ibland att det är nödvändigt att omhulda sig för att kunna följa och iaktta ordensregeln.


Och somliga är, bevars väl, så måna om att akta på

          och bevara hälsan för regelns skull, att de dör utan ha följt den till punkt och pricka en månad,

kanske inte ens en enda dag.


Jag förstår verkligen inte varför vi i så fall

komit till klostret.


6.  Oroa er inte för att vi i detta hänseende skall brista i måtta!


Det vore ett under, ty biktfäderna befarar genast at vi skall ta livet avv os genom botövningarna.


Och själva har vi en sådan avsky för blotta tanken på att vi häri kunde brista i måtta, att jag önskar att

        vi vore lika samvetsgranna i allt det övriga.


Jag vet liksom inte heller jag bryr mig om ifall de säger, at jag dömer andra efter mig själv, ty de skulle bara säga sanningen.


Jag tror för min del att ju mer vi skämmer bort oss desto sjukare gör oss Herren, åtminstone har han

        bevisat mig stort förbarmande genom att

handla så mot mig; ty eftersom jag skulle ha skämt

       bort mig i vilket fall som helst, ville han ge mig

enn orsak därtill.


Det är skrattretande att se vilka stor abekymmer enn del gör sig i detta avseende.


Ibland känner de ett plötsligt behov att göra bot så att säga utan rim och reson, men det varar inte mer

       än ett par dagar, sedan inbillar djävulen dem att de skadar sig själva och får dem at sky boten.


Och sedan vågar de inte ens fullgöra den som regeln föreskriver, ty de har ju redan erfarit följderna.


Och snart uppfyller vi inte ens regelns minsta föreskrifter, inte ens tystnaden, som verkligen inte kan skada oss.   


Knappt känner vi en smula huvudvärk, förrän vi uteblir från koret, fastän inte heller det skulle betytt döden för oss. 


Och därtill vill vi uppfinna botövningar efter vårt eget huvud, så att vi till slut varken kan  göra det ena eller det andra.


Ibland är det en helt ringa opasslighet som kommer oss att inse att vi ej är förpliktade at göra någonting

       alls och att vi redan uppfyllt allt, när vi bett

priorinnan om befrielse frånn alla våra skyldigheter.


7.   Men varför, kommer ni att säga, gör piorinnan det?

Hon kanske inte skulle göra det, om hon visste vad som försiggick inom oss.


Men det är ju ni själva som säger henne att det är nödvändigt och det finns alltid någon läkare till hands för att bekräfta det som ni säger;

      en vännina eler släkting kanske gråter vid er sida.


Vad vill ni att den stackars priorinnan skall göra?


Hon är alltför rädd att brista ut i kärek och låter hellre er göra det.


8.  Detta är saker som någon gång kan inträffa, därför framhåller jag demm här så att ni må akta er för dem.


Ty om djävulen börjar med att skrämma oss med att vi kan förlora hälsan så kommer vi aldrig att göra

någonting.


Må Herren ge oss ljus att i allt handla tillbörligt!

     Amen.      





      


   



   



      


 


 



         


Av Jan-Owe Ahlstrand - 19 februari 2017 06:02

FULKOMLIGHETENS VÄG.


TERESIA AV AKVILA.


KAPITEL.   11.


FORTSÄTTER ATT BEHANDLA SJÄLVFÖRNEKELSEN.


TALAR OM HUR VI SKALL ÖVA DEN UNDER SJUKDOM.


1. Att vi ständigt beklagar oss över små opassligheter är för mig, mina systrar, ett tecken på ofullkomlighet.


Gör det inte om ni kan bär adem!


Om lidandet är stort så säger det självt ifrån.


Och det är ett annat slags klagan, den kan man inte ta miste på.


Tänk på att ni är få till antalet!


Tar en av er till vana att ständigt klaga, kan hon,

förutsatt at ni älskar varandra och att kärleken

       härskar bland er, oroa alla de andra.


Om någon verkligen är sjuk så skall honn säga det och ta det nödvändiga botemedlet.


Om ni befriats från kärleken till er själva, kommer  ni att sörja över minsta lindring, så att det inte finns någon fara för att ni skall tillgripa den i onödan

       eller beklaga er utan orsak.


Men om det är nödvändigt vor edet mycket sämre att inte säga något än att söka lindring i onödan.


Det vore också mycket orätt om man då inte visade er medlidande.


2.  Jag är emellertid säker på att där kärleken råder och ni är få till antalet, där skall det aldrig fattas er någon omsorg när ni är sjuka.


Men börja inte att beklaga er över vissa kvinnliga

svagheter och opassligheter, ty det är i ibland djävulen som intalar oss dessa smärtor vilka

        kommer och går.


Om ni inte lägger bort vanan att tala om em och beklaga er över allting ----- utom för Gud allena ------

       så kommer det aldrig att bli någon ände på

dem.


Vår kropp har nämligen det felet att ju mer den blir

omskött, desto fler behov upptäcker den.


Det är förunderligt hur mycket den älskar att bli bortskämd.


Det minsta behov tjänar den som täckmantel för att den stackars själen och hindra den att uvecklas.


3.  Tänk på alla fattiga, sjuka människor som inte har någon att beklaga sig för.


Det går inte att både vara fattig och bortskämd.


Glöm inte heller bort de många gifta kvinnor -----

jag vet att sådana finns, även i den högsta samhällsklassen ------ som, svåra lidanden och svåra prövningar, inte vågar klaga för at inte misshaga sina män.


Ni och jag, arma synderska, vi har väl inte kommit hit för att bli bättre behandlade än de? 


O, hur fria är ni inte från världens många bekymmer!


Lär er då att lida en smula för Guds kärleks skull utan att alla måste veta det!


En kvinna som är olyckligt gift lider svårt av detta utan att söka tröst hos någon av fruktan för att det kunde komma till hennes mans öron, ifall hon

         talade om det eller beklagade sig för någon.


Och vi skulle inte med Guds hjälp kunna bära några av de lidande som han sänder oss för våra synders skull?


Allra helst som det inte blir det minsta bättre för

att man beklagar sig.


4.  Det jag har sagt gäller inte i fråga om allvarligare sjukdomar, som till exempel häftig feber, fast

      jag även i sådana fall ber er att alltid bevara måtta och tålamod.


Jag tänker snarare på de små  krämpor som inte fordrar sängliggande.


Men vad skulle hända om dessa rader blev lästa utanför detta hus? 


Vad skulle alla nunnorna säga om mig?


Hur gärna skulle jag inte bära allt om det hjälpte någon att bättra sitt liv!


Det behövs bara att en enda syster tar för vana at beklaga sig utan orsak, för att man till sist skall få för vana att inte tro någon annan,  hur sjuk hon än är.


Låt oss minnas våra heliga fäder, dessa eremiter från forna dagar, vars liv vi försöker efterlikna.


Vilka smärtor har de inte utstått, och det i en så stor ensamhet!


Vilken hunger och kyla!


Vilken brännande sol och hetta har de inte lidat av utan att ha någon at beklaga sig för, utom för

Gud allena!


Tror ni att de var gjorda av järn?


Nej, de var lika ömtåliga som vi.


Var övertygade om, döttrar, att ni väl börjar underkuva denna stackars kropp kommer den inte längre att besvära oss så mycket.


Det kommer att finnas tillräckligt många systrar som sörjer för vad ni behöver.


Ödsla därför inte omsorger på er själva, såframt det inte skulle röra sig om ett tvingande behov.


Om vi inte en gång för alla beslutar oss föra att stå ut med både död och dålig hälsa, kommer vi aldrig att göra någnting.


5.  Försök att inte längre frukta döden och överlämna er fullständigt åt Gud, hända vad som hända vill.


Vad betyder det väl om vi dör?


Hur ofta har inte kroppen gäckat oss?


Kan vi inte för en gångs skull gäcka den?


Tro mig, detta beslut är långt viktigare än vi kan föreställa oss.


Ty om vi ofta och i allt högre grad anstränger oss i denna sak skall vi med Guds nåd bli herrar över kroppen.


Att besegra en dylik fiende är en stor hjälp för att kunna kämpa vidare i livets strid.


Herren förläne oss denna nåd eftersom han har makt därtill! 


Dock är jag helt säker på att endast den förstår vinningen som redan njuter av segern.


Den är så stor att jag inte tror någon kommer att ångra de mödor hon gått igenom för att uppnå denna frid och detta herravälde över sin kropp.  


  




  


 


     



 


 



Av Jan-Owe Ahlstrand - 16 februari 2017 06:03

ORD FÖR DAGEN.   


APRIL MÅNAD 2017.


Första dagen.


a.  Tålamodets ::: uthållighetens jordmån : tiden ::

väntan ::: tystnaden. 


b.  Påverkas under en kortare eller längre tid av den in-väntande tiden : vilket beskyddar mot

förhastade beslut.


Andra dagen.


Mogen ::: ödmjuk manlighet : värdesätter :: uppskattar kvinnlighetens emotionella rikedomar.


Tredje dagen.


Tillåter sig lockas av penning-begäret ::: på sikt

kommer begäret helt äga hennes hjärta.


Fjärde dagen.


Livets dagar innehåller tid ::: tiden kan lockas av tids : energitvuvar :: viljan väljer ::: vad vi vill göra av tiden.


Femte dagen.


Planering ::: ordning : ger ett välbehagligt :

innehållsrikt liv.


Sjätte dagen.


Där det finns ett ödmjukt hjärta ::: finns det

en ödmjukhetens utstrålning.


Sjunde dagen.


Där det finns ett sakmodigt hjärta ::: finns det

en saktmodighetens utstrålning. 


Åttonde dagen.


Där det finns ett högmodigt hjärta ::: finns det

en högmodig utstrålning.


Nionde dagen.


Högmodet skadar människo-hjärtat :::

hela människo-släktet.


Tionde dagen.


Högmodige saknar tacksamma hjärtat.


Elfte dagen.


Ödmjuke välkomnar tacksamheten ::: i hjärta

och sinne.


Tolfte dagen.


Manlig mogenhet : trösta : stöder :: hjälper

kvinnliga mogenheten.


Trettionde dagen.


De båda könens mogenhet ::: växer fram till ett bestående liv i harmoni och trygghet.


Fjortonde dagen.


Båda könen längtar efter en sann trygghets-känsla ::: känslan av vara värdefulla : inför varandra :: vilket gör livet meningsfullt :::

       under livets intressanta-resa tillsammans :

upptäcka och göra nya saker.


Femtonde dagen.


Vi människor har en sökande längtan : efter en fin

:: god gemenskap :: utvecklas som naturliga människor ::: i vår personlighet och indentitet.


Sextonde dagen.


Dominant människa : har ofta en svårighet i att bygga upp en god vänskaps-krets :: eftersom de flesta i hans omgivning undviker hennes beteende.


Sjuttonde dagen.


God vänskap ger hälsa och välstånd.


Artonde dagen.


Flitiga händer ger hälsa och välstånd.


Nittionde dagen.


Kvinnans sexualitet är en fin gåva till manlighetens mogenhet.


Tjugonde dagen.


Mannens sexualitet är en fin gåva till kvinnlighetens mogenhet.


Tjugoförsta dagen.


Mannens äkta manlighet.


a.  Att ge : Trygghet och stabiltet till kvinnans mogenhet.


b.  Hans manlighet är beskyddande för hennes kvinnlighet.


c.  Den har en utvecklande förmåga ta sitt fulla ansvar : för henne och familjen.


d.  Han placerar alltid sin kvinna i centrum av sitt liv : inte sig själv :: sina egna intressen.


e.  Manligheten visar en öppen omsorg mot henne

och familjen.


f.   Mannens mogenhet ingen dörrmatta : lever ut livet som en mogen manlighet.


g.  Som ett fint gensvar till mannens manlighet :

vill hon ge allt av sin fina dyrbara kvinnliga mogenhet :: till sin man av uppmuntran : omsorg ::

        värme ::: tacksamhet på olika områden

av deras gemensamma liv.


Tjugandra dagen.


O-mogna manligheten ::: förtjänar inte att öppet bemöta kvinnliga sexualiteten.


Tjugotredje dagen.


O-mogna kvinnligheten ::: förtjänar inte att öppet bemöta manliga sexualiteten.


Tjugofjärde dagen.


a.  Man kan se den öppna sexualiten mellan de båda könen som vackra fina gåvor : till manliga och kvinnliga mogenheten.


b.  Allt det som är vackert och fint skapat är något man ska vårda om och ha en full respekt för.


Tjugofemte dagen.


Förstöra och missbruka andras intressen :

låta sina egna intresse behov :: gå före andras.


Tjugosjätte dagen.


I sitt hjärta : sin tanke-värld :: vara självstyrd utifrån sina egensinniga behov ::: odlar upp :

självtänkandet utifrån sig själv :: ständigt uppfylla sina egoistiska behov.


Tjugosjunde dagen.


Nyfikna människor har ett intresse : för andras

o-fullkomligheter.


Tjugoåttonde dagen.


Ödmjuke bevakar sin tungas dörr.


Tjugonionde dagen.


Ödmjuke bevakar sin tungas ingång och utgång.


Trettionde dagen.


Ödmjuke : helt medveten om bevakandet av tungans dörr. 




 


  






Av Jan-Owe Ahlstrand - 16 februari 2017 06:02

ORD FÖR DAGEN. 


MARS MÅNAD 2017.


Första dagen.


Penning-begäret har ett dominantiskt inflytande

::: påverkan på dagens samhälle och närings-liv.


Andra dagen.


Manlighetens mogenhet ::: har det som en mogen

kvinnlighet söker.


Tredje dagen.


När den mogna manligheten ::: kvinnligheten funnit varandra : ger det en grund för djupare vänskap.


Fjärde dagen.


Vår tanke-värld ::: förvaringsrum : för alla våra tankar.

Våra aktiva sinnen : förmedlar olika budskap till

våra tankar.


Femte dagen.


Vårt tal aktiverar våra tankar som finns bevarade

i vår tanke-värld.

 

Vårt tal ger ut ::: vad vi tänker i vår tanke-värld :

till våra med-människor.


Sjätte dagen.


Fostra fladdrande tunga ::: liknas vid : fostra ett barn :: ja är ja ::: nej är nej.


Sjunde dagen.


När tungan ::: barnet : blir väluppfostrat :: känner mina med-människor ett välbehag ::: över tungans och barnets mogenhet.


Åttonde dagen.


Betjäna andra människor ::: offra tid utifrån sin egoistiska : ego-kärlek.


Nionde dagen.


Hur kan man uppmuntra sina med-människor :::

ge dem ord av vänlighet : omsorg :: omtanke.


Tionde dagen.


Ålder-fixerad människa tänker ut ::: när hon blir äldre under sitt liv : föds det fram o-sunda tankar

       i hennes tanke-värld :: själva människo-värdet förminskas ::: ju äldre hon blir.


Elfte dagen.


Ett ordspråk säger ::: #När man blir äldre : blir man både visare och klokare :: livs-lärdomen :::

livs-erfarenheten :::: de bästa läro-mästarna.


Tolfte dagen.


Högmodige sträcker fram en sluten hand inför

den behövande.


Trettionde dagen.


Ödmjuke sträcker fram en öppen hand inför

inför den behövande.


Fjortonde dagen.


Högmodige har få vänner.


Femtionde dagen.


Ödmjuke har många vänner.


Sextonde dagen.


Högmodige talar många stor-taliga Ord :::

utifrån sitt högmodiga : stolta hjärta.


Sjuttionde dagen.


Ödmjuke talar få-ordiga Ord ::: utifrån sitt ödmjuka hjärta.


Artonde dagen.


Högmodige har svårt att lyssna ::: på sin med-människor.


Nittionde dagen.


Ödmjuke ::: tålmodig : i sitt lyssnande.


Tjugonde dagen.


Högmodige ::: öppnar upp för sin strids-lystenhet :

bevisar för sig själv :: har rätt i vad han säger.


Tjugoförsta dagen.


Ödmjuke ::: undviker strids-lystenheten : bevisar inte för sig själv :: i vad han säger. 


Tjugoandra dagen.


Beskyddet runt tanke-världen ::: liknas vid en försvars-mur runt tanke-världen.


Tjugtredje dagen.


Tankarna befinner sig inom försvars-muren :::

hård panna.


Tjugofjärde dagen.


Styrd av själv-upptagenheten ::: har tid för sig själv.


Tjugofemte dagen.


Själv-upptagenheten ::: tänker bara på sig själv.


Tjugosjätte dagen.


Högmodige ::: vill inte se sina o-fullkomligheter.


Tjugosjunde dagen.


Ödmjuke ::: ödmjukar sig inför sin o-fullkomlighet.


Tjugoåttonde dagen.


Trovärdige ::: gör vad han säger : både i ord :: handling.


Tjugonionde dagen.


Tacksamme ::: värdesätter det han får : både i ord

:: handling.


Trettionde dagen.


Vaksam tunga ::: tänker först : innan den talar ::

vad den vill säga.


Trettioförsta dagen.


a.  Vaksam tunga får sin inspiration ::: utifrån ett

ödmjukt hjärta : där alla ödmjuka tankar ::

        förvaras i hennes förvarings-rum.


b.  Utifrån ödmjukhetens förvarings-rum :::

där de lagras : frigörs genom människans vilja ::

        placeras på hennes tunga.


c.   När orden ligger på tungan ::: med talets hjälp

: ges budskapet ut till med-människorna.


d.   Ord av uppmuntran : omsorg :: tröst ::: stöd

:::: hjälp till de behövande.  

 


 




            


Av Jan-Owe Ahlstrand - 11 februari 2017 06:09

GUDS EFTERFÖLJELSE:


VÅR KALLELSE.


"Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader

och ni i mig och jag i er.


Den som har mina bud och håller dem, han älskar 

mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och visa mig

      för honom"  ( Joh. 14.20-21 ).


Dessa ord visar oss att Treenighetens liv i oss inte är statiskt utan i högsta grad dynamiskt.


Källan i vårt inre till varje pris bryta sig ut.


Denn driver oss att älska, alltså att efterfölja Sonen och följa hans bud.


Jesus Kristus har uppenbarat tillvarons fullhet:


Guds treeniga liv.


Det är i relationerna mellan de gudomliga personerna vi finner urbilden och förebilden för våra mänskliga relationer .  


Det kristna livet är en Kristi efterföljelse; ja, vi är

------- som Gregorius av Nyssa ( 331-394? ) säger

------- kallade att vara hela "Treenighetens efterföljare".


Paulus instämmer ( eller rättare sagt ät de tnog Gregorius som håller med Paulus ):

        "Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn"  ( Ef 5:1, jfr Joh 6:45 ). 


Hela den kristna tradiotionen säger enhälligt:

     tecknet på vår kärlek och vår tro på den treenige Guden är att vi lever som han.


Att vi är eko och gensvar.


Kärleken, alltså kärlekens Gud som bor i oss, kan inte förbli instängd där.


Den måste ut och det kan den inte utan oss.


Den allsmäktige blir helt vanmäktig om i säger nej.


Vi bevarar vår frihet, men den som insats kan vi också i varje stund börja ett nytt liv, om vi lär oss lyssna både inåt och utåt.


Allt vad vi är och gör måste ytterst syfta till att återspegla Treenighetens liv.


Mystik, det vill säga gåvan att få erfara Gud i sitt liv, går alltid samman med etik, alltså uppgiften att leva och handla som han.


Genom "att befästas i Son och Fader och Ande"

som Ignatius av Antiokia ( död 115? ) säger,

      skapas enhet i vårt liv.


Det inre och yttre livet är ett och samma.


I Guds värld finns det inga skillnader dem emellan.


Inga avstånd skiljer oss från honom och från varandra.


Den eviga källan finns överallt.


Bara vi ser den, och vill dricka av den.


Den människa som söker kan finna Gud i allt.


"Ty alla ting befinnes för henne vara från Gud,

och Guds bild skönjes för henne i allt".


Treenigheten har samband med allt här på jorden.


Gud har lämnat sina spår efter sig i allt det kan

skapat.


Människan är jämte änglarna den enda varelse, som kanbejaka detta faktum och sw att Gud lyser emot henne i hela tillvaron.


Hon har också förmågan att locka fram Treenighetens spegelbild både i och runt omkring sig själv.


Allt måste genomsyras av det levande vattnet från den eviga källan.

 

Hela vårt liv går ut på at vattna den jord, som annars skulle förbli torr och ofruktbar.


Treenighetens liv ett dynamiskt spänningsfält, där vi får kraft att omskapa, omfördela och omstruktuera.




  





Av Jan-Owe Ahlstrand - 11 februari 2017 06:09

TANKAR AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE


DEL. 24.


#Ty visheten förtjänar sitt rykte, hon är inte

tillgänglig för alla#.  Syraks bok. 6:22.


2400.  Insikten ::: inte tillgänglig för alla.


2401.  Lydnaden ::: inte tillgänglig för alla.


2402.  Ödmjukhetens : enkelhetens :: litenhetens :::

rikedomar tillgänglig för alla. 


2403.  Mildhetens : saktmodighetens rikedomar :::

tillgänglig för alla.


2404.  Flitiga : fina :: uppmuntrande händer :::

fyllda av människors behov.


2405.  Milde ::: saktmodige ::: lever ett intressant liv.


2406.  Vetrige : häftige :: lever ett o-intressant liv.


2407.  Ödmjukheten har en god tillväxt :::

i det ödmjuka hjärtat.


2408.  Frimodigheten ::: inte bristfällig i ord :

handling.


2409.  Behärskade tungor besvarar inte talträngda

tungor.


2410.  Behärskade tungor ::: lyssnade tungor.


2411.  Behärskade tungor ::: ger svar i rätt tid.


2412.  Bättre med två lyssnande öron :::

än en o-behärskad tunga.


2413.  Tystnaden besvarar ::: o-behärskad tunga

med tystnadens vila.


2514.  O-behärskad tunga ::: främmande för

tungans tystnad.


2415.  Saktmodig tunga ::: tar sig inte tid :::

försvara sig själv.


2416.  Saktmodig tunga ::: har en större kärlek

till saktmodigheten ::: än till ego-kärleken.


2417.  Trösterika tystnaden : stillheten ::

lugnet :: talar ord av tystnaden ::: stillheten

:::: lugnet.


2418.  Lögnaktigt ::: falskt tal : dåraktigt :: dumdristigt tal.


2419.  Lögnaktigt ::: falskt tal : kommer med dåraktiga :: dum-dristiga förslag.


2420.  Lögnen ::: falskheten har ett stressande beteende.


2421.  Lögnen ::: falskheten : vem vill umgås med dem??


2422.  Lögnaktigheten ::: falskheten : belönings-lös.


2423.  Lögnens egoistiska vilja ::: ger aldrig upp.


2424.  Lögnen ::: falskheten : tror på sina egna

lögner.


2425.  Trösterrika ord ::: handlingar.


2426.  Tröstar längtande hjärtan.


2427.  Stöder längtande hjärtan.


2428.  Hjälper längtande hjärtan.


2429.  Trätgirighetens tunga ::: grälsjuk : lätt-retlig

::: strids-lysten tunga ::: sårar själs-livet.


2430.  Kivets tunga ::: tvistigheten : ordstridens tunga :: ill-viljans ::: envishetens tunga.


2431.  Föraktlig tunga ::: avskyvärd : förkastlig ::

äre-lös ::: o-värdig :::: eländig ::::: värde-lös tunga.


2432.  Äre-lysten tunga ::: äre-girig tunga :

äre-kär :: stolthetens tunga ::: stormodig ::::

fåfänglig tunga.


2433.  Kärleksfull tunga ::: hjärte-varm: barmhärtig :: faderlig ::: öm :::: ömsint :::::

      tillgiven tunga.


2434.  Sanningen === troheten === kärleken :::

varandras stöd : tröst :: hjälp.


2435.  Hjärtats trohet ::: återspelas i hennes

livsstil och livsföring.


2436.  Hjärtats o-trohet återspeglas i hennes

livsstil och livsföring.


2437.  Barmhärtigheten fördriver all förtvivlan

::: i hjärta och sinne.


2438.  Själens inre längtan ::: från själs-livets

faror ::: olyckor.


2439.  Själs-livets faror ::: olyckor.


a.   Lögnens ::: falskhetens sårbara påverkan

i själs-livet.


b.        Vredens ::: häftighetens sårbara påverkan

i själs-livet.


c.      Trätgirighetens : grälsjukhetens :: stridslystenhetens sårbara påverkan i själs-livet.


d.      Kivets : tvistighetens :: ord-stridens :::

ill-viljans :::: envishetens sårbara påverkan

i själs-livet.


e.      Föraktlighetens : avskyvärdighetens :: förkastlighetens sårbara påverkan i själs-livet.


f.       Äre-lystenhetens : äre-girighetens ::

äre-kärlekens ::: stolthetens :::: stormodighetens

::::: fåfänglighetens sårbara påverkan i själs-livet.


2440.   Själs-livets kärleksfulla läkedom.


a.     Kärleksfullhetens : hjärte-värmens :: barmhärtighetens ::: faderlighetens :::: ömhetens

       ::::: ömsinthetens :::::: tillgivenhetens läkedom

påverkar själs-livet.


b.      Sanningens : trohetens :: kärleksfullhetens

läkedom påverkar själs-livet.


c.      Godhetens : vänlighetens ::

varm-hjärtlighetens ::: god-hjärtlighetens ::::

hjärte-godheten ::::: hjärte-värmlighetens

     läkedom påverkar själs-livet. 


d.    Ömmighetens : ömsinthetens ::

öm-hjärtlighetens ::: med-lidsamhetens ::::

barmhärtighetens ::::: mildhetens :::::: mjukhetens

     läkedom påverkar själs-livet.


e.    Barmhärtighetens : förlåtandets :: förståelsens ::: förtroendets :::: tålamodets :::::

hjälpsamhetens läkedom påverkar själs-livet.


f.       Tröstens : stödets :: hjälpsamhetens :::

uppmuntrans läkedom påverkar själs-livet.


2441. Tacksamma ord ::: med-mänskliga ord :

uppmuntrar sorgsna :: bedrövade hjärtan.


2442.  Omsorgsfulla : ömmande :: ömsinta ord :::

uppmuntrar sorgsna : bedrövade hjärtan.


2443.  Snällhetens Ord


               Tacksamhetens Ord 


                    Finhetens Ord


                        Mjukhetens Ord



Trösterika Ord ::: tröstar : stöder :: hjälper.  


2444.   Hjärtats ömhet


                Hjärtats omsorg


                    Hjärtats värme


Kärleksfulla hjärtats liv ::: inför de sorgsna

::: bedrövade hjärtan.


2445.  Ömheten ::: växer till i ömsint hjärta.


2446.  Ömsintheten växer till i ömsinthetens hjärta.


2447.  Ärligheten växer till i ärligt hjärta.


2448.  Ödmjukheten växer till i ödmjukt hjärta.


2449.  Godheten växer till i godhetens hjärta.


2450.  Saktmodigheten växer till i saktmodigt hjärta.


2451.  Mildheten växer till i mildhetens hjärta.


2452.  Tacksamheten växer till i tacksamhetens hjärta.


2453.  Sanningen växer till i sannings-fyllt hjärta.


2454.  Manligt övermod ::: vill själv-njuta av den

kvinnliga emotionella rikedomen. 


2455.  Manlig ödmjukhet ::: uppskattar : värdesätter

:: kvinnlighetens emotionella rikedomar.


2456.  Lögnen förtjänar ::: ej sanningen.


2457.  Hjälplöses :: hungriges tomma händer :::

visar sina livs-behov.


2458.  Stillhetens ::: tystnadens jordmån : i vilket

formar karaktärs-livet.


2459.  Stillhetens ::: tystnadens rädsla : förhindrar

karaktärs-livets mognad.


2460.  Bemöter människor med mjukhetens :::

finhetens beteende : läkedomens beteende. 

 

2461.  Själs-livet : inre livet :: känslo-livet.


2462a.  Lögnaktigt tals ::: lögnaktiga argumenteringars : lockande utbjudande in i tanke-världas inbjudande.


b.  Deras aktiva budskap avslöjar sanningen.


c.  Inbillnings-bilder av lögner :: när verklighetens bemöts tvärtemot.


d.   Lockas till att underhålla dessa bilder ::

vilket ger förvirring ::: oro i sinnet.   


2463.  Själv-förgudning : själv-dyrkan :: själv-förhärligande ::: jag vet allt vad jag behöver veta.


2464.  Själv-tillbedjan : egen-kär :: egotism :::

livet i själv-avguderi.


2465.  Själv-godheten : själv-belåtenheten ::

själv-tillräckligheten ::: tilltro till sig själv.


2466.  Självisk : egoistisk :: jagisk ::: själv-upptagenhet :::: själv-uppfylld : jag-centrerad

:: ego-centrerad livsstil och livsföring.


2467.  Själv-kär : själv-klok : själv-behaglig :

själv-härlig : själv-tillräcklig : egen-rättfärdig.


2468.  Självisk vishet ::: egen-rättfärdig vishet.


2469.  Insiktig i sina egna ögon ::: själv-tillbedjan.


2470.  Svek-fritt hjärta ::: låter sig inte påverkas


falskheten : otroheten.


2471.  Svek-fritt hjärta ::: sveklös : trofast ::

rättsinnig i sitt tänkande.


2472.  Öppen-hjärtlig : genom-ärlig :: ren-hjärtlig.


2473.  Mod-lösheten : miss-modet :: rädslan
::: själv-uppgivelsen :::: livets o-vänner.


2474.  Missmodig : ned-stämd :: ned-slagen

::: mod-fälld :::: mod-lös ::::: bristande själv-förtroende ::: i sin livstil och livsföring.

     Ser dem som livets o-vänner.


2475.  O-vänners liv ::: ej villig vara i deras gemenskap.


2476.  Livet i miss-tröstan : förtvivlan ::

miss-mod ::: saknar livs-glädjen.


2477.  Själs-förmögenheter ::: intellektuell  förmåga : själs-krafter.


2478.  Vilan släpper inte in oron :::   förvirringen in i tanke-världen.


2479.  Vilan : ron :: lugnet ::: stillheten :::: själens läkande läkedom.


2480.  Rons : trygghets-känslans :: sinnesfridens :::

själs-fridens :::: harmonins livsstil och livsföring

: förändrar männskans livssyn.  


2481.  Lugnet : o-stördheten :: sinnesron ::: tryggheten :::: sorg-friheten : livets stödjepelare. 


2482.  Stillheten : tystnaden :: o-tystnadens

o-vänner. 


2483.  Tystnaden : tystheten :: ej talträngd tunga

::: lever i tysthetens rikedomar.


2485.  Sinnes-lugnet : saktmodet :: sinnesron :::

själens inre styrka.


2486.   Tystnaden : tystheten förstår våra hjärtan.


2487.   Själens inre längtan efter sanningens

fullkomliga liv ::: förändrar själs-livets livsstil

: livsföring.


2488.   Själens inre längtan efter trovärdighetens

fullkomliga liv ::: förändrar hjärtats och sinnets

livsstil och livsföring.


2489.   Själens inre längtan efter mildhetens

fullkomliga liv ::: hjärtats och sinnets renhet.


2490.   Tystnadens ::: tysthetens inre fullkomliga liv ::: hjärtats och sinnets trygghets-känsla.


2491.   Tala och lyssna på tystnaden ::: tystheten : värdesätter livet.


2492.   Tysthetens : tystnadens bråddjup :::

liknas vid en själens inre vårflöde ::: renar själens

o-tystnad.


2493.   Offra o-tystnadens tid ::: inför tystnadens : tysthetens tid.


2494.   Tystnadens och tysthetens tid ::: tillgänglig för alla.


2495.   Känna tystnadens ::: tysthetens närvaro i sitt inre liv ::: ger ingen längtan efter o-tystnaden.


2496.   Saktmodighetens liv ::: har en plats i den

saktmodiges hjärta.


2497.   Ödmjukhetens liv ::: har en plats i den ödmjukes hjärta.


2498.   Tystnaden ::: tystheten : har en plats

i den tystes hjärta.


2499.   Ömheten ::: ömsintheten : har en plats

i den ömsintes hjärta.













    


     

 



Av Jan-Owe Ahlstrand - 11 februari 2017 06:09

FULLKOMLIGHETENS VÄG.


KAPITEL.  9.


TERESIA AV AKVILA.


TALAR OM HUR HÄLSOSAMT DET ÄR FÖR DEM SOM


HAR LÄMNAT VÄRLDEN ATT OCKSÅ UNDVIKA


SINA SLÄKTINGAR OCH HUR MÅNGA TROGNA


VÄNNER DE SKALL FINNA I DERAS STÄLLE.


1.   O, om vi klosterfolk ändå förstod, vilken skada vi lider genom att ofta träffa våra släktingar,

        hur skulle vi då inte fly dem!


Jag kan inte förstå vilken tröst de kan skänka oss eller hur de, bortsett från att de får oss att försumma våra plikter mot Gud, kan bringa oss någon frid eller hjälp.


Ty vi kan inte och det är oss tillåtet att ta del i deras nöjen, men vi i deras bekymmer, över vilka vi måste gråta, och ibland mer än de själva.


I sanning, om de ger oss något lekamligt gott,

så får vår själ dyrt betala det.


Från detta är ni befriade här, eftersom allt är gemensamt och ingen få ta emot någon enskild

gåva.


Alla allmosor tillfaller gemenskapen och den enskilda är sålunda inte förpliktad att återgälda dem.


Ni vet ju att det är Herren som skall sörja för alla gemensamt.


2.   Jag är förskräckt över den skada som umgänget med våra släktingar förosakar oss.


Jag tror inte att någon som inte har erfarit det kan tro det.


Och ändå, hur bortglömd synes inte fullkomlighet i detta avseende vara i klostren idag!


Jag vet inte hur mycket vi egentligen lämnar av

världen, när vi säger att vi lämnar allt för Guds skull, om vi inte också skiljer oss från det

         huvudsakliga, det viktigaste av allt ------

våra släktingar.


Det har gått så långt att man anser klosterfolk brista i dygd om de inte håller mycket av sina släktingar och träffar dem ofta.


Och man säger det inte endast, utan man lägger också fram sina skäl.


3.  I detta hus, mina döttrar, måste ni beflita er om att anbefalla era släktingar åt Gud.


Det är tillbörligt.


Men annars måste vi utesluta dem från våra tankar så mycket som möjligt, eftersom naturen gör att vi mera fästa vid dem än andra människor.


Jag var mycket älskad av de mina, efter vad de brukade säga, och själv älskade jag dem till den

grad, att jag inte lät dem glömma bort mig.


Men jag har genom min egen och andras erfarenhet lärt mig att det är Guds tjänare som hjälper mig, när jag befinner mig i trångmål. 


Mina släktingar, bortsett från mina föräldrar,

har hjälp mig mycket litet.


Det vore ju mycket underligt om föräldrar inte skulle hjälpa sina barn.


Det är därför inte mer än rätt att vi inte håller oss borta från dem, när de är i behov av tröst.


Om vi bara ser till att vi inte sviker vårt huvudändamål, så kan vi träffa dem liksom våra syskon och ändå bevara andens frukt.


4.  Tro mig, mina systrar, om ni tjänar Gud som ni bör skall ni inte finna bättre släktingar än dem som Herren sänder er.


Jag vet att det är så, och om ni fortsätter att leva som om ni nu gör, samtidigt som ni betänker hur mycket ni skulle misshaga er sanne Vän och

          Brudgum om ni handlade annorlunda, så kan ni vara övertygade om, att ni snart skall uppnå denna frihet.


Då kommer ni att lita mer på dem som som älskar er endast för hans skull än på alla era släktingar, och de kommer aldrig att svika er, och sålunda

      kommer att finna föräldrar och syskon där ni aldrig väntade er det.


Eftersom de endast söker lön hos Gud, hjälper de oss för intet.


De andra däremot som vill ha gengåvor av oss tröttnar snart när de ser att vi är fattiga och inte i stånd att göra något för dem.


Fastän detta inte alltid är fallet, är det idag vanligen så i världen, ty sådan är nu en gång världen.


Om någon skulle säga er något annat och det är en dygd att handla så, tro honom inte.


Om jag skulle tala om allt ont detta kan föra med sig, vore jag tvungen att vara mycket utförlig.


Men andra, som bättre förstår vad de säger än vad  jag gör, har skrivit om detta, därför kan det sagda räcka.


Om jag, som är så ofullkomlig, förstår detta så väl, vad skall då inte de som är fullkomliga göra?


5.  Alla de råd som helgonen ger oss att fly världen är sannerligen mycket goda.


Tro mig, det som mest binder oss vid världen är, som jag redan sagt, våra släktingar.


Och det finns ingenting som det är svårare att bli fri från än från dem.


Därför handlar de klokt som flyr från sin hembygd, om det hjälper, menar jag, ty jag tror inte att det beror så mycket på att kroppsligen avlägsna sig,

        som på att tveklöst hänge sig åt den gode Jesus, vår Herre, ty i honom finner ju själen allt och glömmer därför bort allt det övriga.


Den yttre skilsmässan är dock en stor hjälp till dess vi grundligt fattat denna sanning.


Senare kan det hända att Herren vill att vi åter skall träffa dem, så att vi skall finna ett kors där vi förut sökte oss själva. 


       

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se