Direktlänk till inlägg 11 februari 2017
GUDS EFTERFÖLJELSE:
VÅR KALLELSE.
"Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader
och ni i mig och jag i er.
Den som har mina bud och håller dem, han älskar
mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och visa mig
för honom" ( Joh. 14.20-21 ).
Dessa ord visar oss att Treenighetens liv i oss inte är statiskt utan i högsta grad dynamiskt.
Källan i vårt inre till varje pris bryta sig ut.
Denn driver oss att älska, alltså att efterfölja Sonen och följa hans bud.
Jesus Kristus har uppenbarat tillvarons fullhet:
Guds treeniga liv.
Det är i relationerna mellan de gudomliga personerna vi finner urbilden och förebilden för våra mänskliga relationer .
Det kristna livet är en Kristi efterföljelse; ja, vi är
------- som Gregorius av Nyssa ( 331-394? ) säger
------- kallade att vara hela "Treenighetens efterföljare".
Paulus instämmer ( eller rättare sagt ät de tnog Gregorius som håller med Paulus ):
"Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn" ( Ef 5:1, jfr Joh 6:45 ).
Hela den kristna tradiotionen säger enhälligt:
tecknet på vår kärlek och vår tro på den treenige Guden är att vi lever som han.
Att vi är eko och gensvar.
Kärleken, alltså kärlekens Gud som bor i oss, kan inte förbli instängd där.
Den måste ut och det kan den inte utan oss.
Den allsmäktige blir helt vanmäktig om i säger nej.
Vi bevarar vår frihet, men den som insats kan vi också i varje stund börja ett nytt liv, om vi lär oss lyssna både inåt och utåt.
Allt vad vi är och gör måste ytterst syfta till att återspegla Treenighetens liv.
Mystik, det vill säga gåvan att få erfara Gud i sitt liv, går alltid samman med etik, alltså uppgiften att leva och handla som han.
Genom "att befästas i Son och Fader och Ande"
som Ignatius av Antiokia ( död 115? ) säger,
skapas enhet i vårt liv.
Det inre och yttre livet är ett och samma.
I Guds värld finns det inga skillnader dem emellan.
Inga avstånd skiljer oss från honom och från varandra.
Den eviga källan finns överallt.
Bara vi ser den, och vill dricka av den.
Den människa som söker kan finna Gud i allt.
"Ty alla ting befinnes för henne vara från Gud,
och Guds bild skönjes för henne i allt".
Treenigheten har samband med allt här på jorden.
Gud har lämnat sina spår efter sig i allt det kan
skapat.
Människan är jämte änglarna den enda varelse, som kanbejaka detta faktum och sw att Gud lyser emot henne i hela tillvaron.
Hon har också förmågan att locka fram Treenighetens spegelbild både i och runt omkring sig själv.
Allt måste genomsyras av det levande vattnet från den eviga källan.
Hela vårt liv går ut på at vattna den jord, som annars skulle förbli torr och ofruktbar.
Treenighetens liv ett dynamiskt spänningsfält, där vi får kraft att omskapa, omfördela och omstruktuera.