KAPITEL.  32.

DÄR VI BEHANDLAR DE INRE KÄNSLOR SOM

SJÄLEN PÅ ÖVERNATURLIG VÄG FÅR MOTTA

     OCH SOM UTÖVAR INFLYTANDE PÅ FÖR-

STÅNDET.  ORSAKEN TILL DETTA FÖRKLARAS,

OCH LIKASÅ DEN HÅLLNING GENTEMOT DEM

SOM SJÄLEN BÖR INTA, FÖR ATT DE INTE SKALL

BLI ETT HINDER FÖR HENNES FÖRENING MED

                            GUD.

1.   Nu kommer vi till den fjärde och sista

kategorin av intellektuella förnimmelser.

Det gäller vissa andliga känslor, som på övernaturlig väg mycket ofta ges åt kontemplativa

själar och som utövar inflytande på förståndet.

      Vi räknar in dem under förståndets tydliga

förnimmelser.

2.    Dessa tydliga andliga känslor kan var

av två slag.  

       Det första innefattar de känslor som bottnar

i själens lust och håg.

       Det andra, de känslor som har sin grund

i själens väsen.

       Båda slagen kan omfatta en skiftande mångfald.

       De känslor som har sitt ursprung i viljan är,

när de kommer från Gud, mycket upphöjda.

       Men de andra, de som har sitt säte 

i själens väsen, överträffar alla andra och är

ofantligt rika på välsignelse och nytta.

Varken själen själv eller hennes ledare kan fatta

och förstå orsaken till att de kommer, och inte

på vilka vägar eller för vilka ändmål Gud

beviljar så stor nåd.

      Ty det beror ingalunda på det arbete själen

utför, ochinte på de meditationer hon gör,

även om både arbete och meditationer lägger

en god grund för att få dem.

Gud ger dem till vem han vill och för det ändmål

han vill.  En person kan ha utfört många goda verk,

och Gud ger honom inte dessa kontakter.

     

      En annan kan  ha gjort mycket mindre, 

och han får dem i all deras upphöjdhet och fullhet.

Det är alltså inte nödvändigt att själen just då

är sysselsatt med andliga ting, för att Gud

skall ge henne dessa kontakter eller beröringar,

som framkallar de känslor vi talar om.

       Fastän att verkligen vara sysselsatt med

sådant är mycket bättre för att få dem.

Oftast ges de henne i det ögonblick då hon

minst av allt tänker på dem.

        Bland dessa gudomliga kotakter finns det sådana som är mycket starka och tydliga

och som snabbt går över.

Och så fiinns det andra som inte är lika tydliga 

och varar längre.

3.   Dessa känslor, sådana som vi här förstår dem,

hör inte till förståndslivets område utan till

viljelivets.

      Därför vill jag inte diskutera dem mera

ingående här, utan jag återkommer till dem

i den tredje boken, som nu följer, där jag tänker

behandla viljans natt och den rening som den

innebär för viljans många böjelser.

      Men eftersom det från dessa känslor ofta,

ja nästan hela tiden, strömmar en förnimmelse

och kunskap och förståelse över till förståndet,

måste jag med hänsyn till detta nämna

dem också här.

      Alla dessa känslor alltså, både de som har

inflytande på viljan och de som har sitt säte

i själens väsen,  och antingen de är varaktiga

eller på varndra följande, låter ofta förståndet

få ett intryck av insikt och förståelse.

       Detta intryck är vanligen en beröring

eller kontakt med Gud i förståndet, och den

är mycket upphöjd och fylld av lycksalighet.

Men det är omöjligt att beskriva den, såväl som

den känsla som den uppstår ur.

        Dessa förestående förnimmelser är mycket

olikartade, ibland upphöjda och  tydligt märkbara,

ibland åter mindre upphöjda och tydliga.

Detta beror på olikheten hos de gudomliga

berörningarna, som ju förorsakar de känslor ur

vilka de där förnimmelserna framgår,

och på beskaffenheten hos dessa känslor.    

4.   Det är inte nödvändigt att här spilla en mängd

ord på att ge råd för att få förståndet mitt

ibland dessa insikter hålla fast vid tron för att

nå fram till förening med Gud.

       Ty som de nämnda känslorna på ett passivt

sätt kommer själen till del, utan att hon bemödar sig om att få dem, mottas också de förnimmelser

som dessa ger upphov till på ett passivt sätt

i förståndet, utan att det självt bemödar sig om

att få dem.

Filosofin talar här om den mottagande delen av

förståndet.  För att därför undvika varje misstag

som skulle kunna uppstå genom förståndets

ingripande och vara ett hinder för dessa

nådegåvor, får förståndet inte blanda sig in

i någonting, utan bör bevara en passiv hållning

och lämna sin naturliga fattningsförmåga åsido.

Ty, som vi sade redan när vi behandlade de successiva orden, förståndet skulle med sin

aktivitet lätt kunna störa och förjaga dessa

så fina och ömtåliga insikter.

De består ju av ett ljuvligt övernaturligt vetande,

som är fullständigt ouppnåeligt för det naturliga

förståndet och som detta inte kan fatta genom

sin egen verksamhet utan bara genom att

ta emot det.     

Och det är därför som förståndet inte får försöka

att självt skaffa sig sådana insikter, ja inte

ens känna någon längtan efter att få dem.

       På det sättet kommer det inte att på egen hand

skapa sig andra insikter som bara vore ur

dess egen fatabur, och vad mer är, det utsätter

sig inte för risken att djävulen i sin tur kommer

och suggererar fram, alla möjliga skenbilder

i själen.

Ty djävulen förstår sig mycket bra på att skapa sådana genom att påverka de kroppsliga

siinena, när själen söker dem genom de känslor vi

har talat om.

Själen bör här alltså vara undergiven, ödmjuk

och passiv.

Det är passivt som hon får motta dessa nådegåvor av Gud. 

Gud ger dem åt henne när han anser det lämpligt

och om hann finner själen ödmjuk och osjälvisk.

Om hon lever på det sättet, skapar hon inga

hinder inom sig för den vinning som dessa

förnimmelser utgör för den gudomliga föreningen.

Och det är verkligen en stor vinning, ty alla

dessa förnimmelser är beröringar av gudomlig

förening, som på ett passivt sätt går

i fullbordan i själen. 

5.   Låt oss här avsluta denna avhandling om

förståndets övernaturliga förnimmelser och om

hur själen bör betrakta dessa, för att kunna

vandra trons väg till föreningen med Gud.

       Enligt min egen uppfattning har jag sagt

tillräckligt för att själen, vilka förnimmelser

hon än får, bör än får, bör kunna finna

nödvändiga förklaringar och försiktighetsmått

i den undervisning vi gett om olika slags

förnimmelser.

        Visserligen kan det emellanåt tyckas själen

att hon inte kan finna något som motsvarar

just hennes speciella fall -------- enligt min åsikt

torde det i varje fall inte finnas någon intellektuell

förnimmelse som inte kan föras tillbaka på en

av de fyra kategorierna av bestämda förnimmelser

som vi har talat om.

         I en sådan situation kan hon hämta

anvisningar och råd ur det som sagts i de fyra

underavdelningarna för liknande förhållanden.