TREDJE BOKEN.

    DÄR RENINGEN I DEN AKTIVA NATTEN HOS MINNET OCH VILJAN BEHNDLAS.  DET UNDER-

     VISAS OM DEN HÅLLNING SOM SJÄLEN BÖR

INTA TILL DESSA TVÅ SJÄLSFÖRMÖGENHETERS

  FÖRNIMMELSER, FÖR ATT NÅ FRAM TILL FÖR-

ENINGEN MED GUD GENOM FULLÄNDNING AV

                    HOPPET OCH KÄRLEKEN.

                         KAPITEL.  1.

1.   Vi har det föregående visat hur den första

själsförmögenheten, förståndet, måste renas

i alla sina förnimmelser genom den första teologala

dygden, tron.

       Först när detta har skett, kan själen genom

denna själsförmögenhet förena sig med Gud

på den rena trons väg.

       Nu återstår oss att ge liknande anvisningar

för de båda andra själsförmögenheterna,

minnet och viljan.  Ty också dessa måste först

renas i sina förnimmelser, så att själen också

genom dem kan förena sig med Gud i ett

fulländat hopp och en fulländad kärlek.

        Det är detta som vi i korthet skall göra

i denna tredje bok.

       Vi är nu klara med förståndet.  På sitt sätt

är det som en uppsamlingsplats för alla övriga

föremål.  Därmed har vi fullgjort en stor del av

den uppgift som vi har förelagt oss.

       Det blir alltså inte nödvändigt att behandla

dessa båda själsförmögenheter lika utförligt.

       I själva verket är det omöjligt att en

andlig människa, som underordnar sitt förstånd

under tron i enlighet med vår undervisning,

skulle kunna underlåta att samtidigt öva de två andra själsförmögenheter i de båda andra

dygderna, hoppet och kärleken,

       Ty den enas verksamhet är beroende av

de båda andras.

2.