Direktlänk till inlägg 8 februari 2020
VISHETENS BOK. 17B-21.
MÖRKER I EGYPTEN, LJUS ÖVER ISRAELITERNA.
Vishetens bok. 17:1b.
1b. #Därför förvillades de själar som var utan
fostran#.
Egptiernas själar saknade fostran i andliga
dygderna.
Vilket förvillade deras själar.
Vishetens bok. 17:2.
2. #När de laglösa trodde sig kunna förslava det
heliga folket blev de själva mörkrets fångar och
låg fjättrade en lång natt, inspärrade i sina
hus som flyktingar undan den eviga försynen#.
De laglösa i sin förvillelse trodde sig kunna
för-slava ditt heliga folk.
I sin gudlöshet blev de själva fångade i mörkrets
fängelse-håla.
Vishetens bok. 17:3.
3. #De som syndade i det fördolda och trodde sig
trygga för upptäckt i skydd av glömskans mörka
slöja skingrades nu i ohygglig, fasa skräckslagna av inbillade syner#.
De ondsinta levde i sin ondska trodde sig vara
i trygghet i beskydd av glömskans falska mörker.
Blev skräckslagna av fantasi-fulla syner.
Vishetens bok. 17:4.
4. #Inte ens den vrå som gömde dem gav skydd
mot rädslan.
Runt omkring dem genljöd dånande skrällar,
och gestalter med bistra ansikten skymtade
dunkelt#.
Ingenstans fanns tryggt beskydd mot rädslan.
Levde skräck-slagna av dånande oljud.
Människors hotfulla ansikten.
Vishetens bok. 17:5.
5. #Ingen eld hade kraft att sprida ljus, och inte heller stjärnornas klara lågor kunde lysa upp
denna hemska natt#.
Elden saknade sin kraft sprida ljus.
Stjärnornas klara ljus-lågor mist sin förmåga
vara ljuset under nattens mörker.
Vishetens bok. 17:6.
6. #Ingenting annat syntes inför deras ögon än
ett fasansfullt bål som tänds av sig själv,
och i deras besinnigslösa skräck för denna aldrig förut skådade syn blev det de såg ännu
fruktansvärdare#.
Inför deras ögon: syntes hemska bålet:
själv-tänt bål.
Vilket i deras närhet gav dem fruktansvärd skräck.
Vishetens bok. 17:7.
7. #Magins taskspelarkonster förmådde ingenting,
och domen över dem som skrutit med sitt förstånd
blev förödmjukade#.
Spådoms-konster försvars-lös.
Deras skrytsamhet blev dem till dom.
Vishetens bok. 17:8.
8. #Ty de som hade utfäst sig att befria sjuka
själar från ångest och skräck låg nu själva sjuka
av löjlig, vidskeplig rädsla#.
De som själva lovat befria själar från själslig
ångest och rädsla.
Blev själva drabbade av sjukdom.
Av rädslans dårskap och vanföreställningar.
Vishetens bok. 17:9-10.
9-10. #Det som skrämde dem var ingenting att vara
rädd för ----- ändå var de nära att förgås av fasa,
där de hölls i skräck av kringrytande djur
och väsande reptiler.
Själva luften, som de inte kunde undkomma,
vägrade de att se på#.
Rädslans dumdristighet var falsk rädsla.
De blev bedragna in i farofyllt tänkande:
villket gjorde dem skräckslagna av kringrytande
vild-djur och väsande kräldjur.
Vishetens bok. 17:11.
11. #Ty ondskan är feg och får sin dom på eget
vittnesbörd; ansatt av samvetet väntar den sig alltid
det värsta#.
Ondskan förgås själv i sin feghet.
Ondskan blir dömd av sitt själviska vittnesbörd.
I sitt onda samvete bedrar sig själv in i egna
farligheter.
Vishetens bok. 17:12.
12. #Fruktan består just i att förnuftets bistånd
sviker#.
När förnuftets tanke sviker sig själv:
Tillåts fruktan bli hennes herre.
Vishetens bok. 17:13.
13. #Och ju svagare den ängslige är invärtes,
desto mer föredrar han att vara okunnig om det
som vållar hans plåga#.
När Ängsliges oro o-trygghet kontrollerar den inre
människan ju svagare är hon.
Vilket gör henne o-kunnig om orsaken till hennes
lidande och själsliga problem.
Vishetens bok. 17:14.
14. #Och under denna natt, som i verkligheten
saknade makt att skada och som hade kommit
från det maktlösa dödsrikets skrymslen,
fick nu alla sova på samma vis#.
Under nattens vila: som görs sig maktlös till skada
människor.
Vilket kommit från döds-rikets falskhet.
Vishetens bok. 17:15.
15. #De jagades av inbillade spöksyner men förlamades av att förnuftet svek dem, ty plötsligt
och utan förvarning överrumpade skräcken dem#.
Blev förjagade av fantasifulla spök-syner.
För-blindade bedragna av förnuftets
onda trolöshet.
Utan för-varning blev skräckslagna.
Vishetens bok. 17:16.
16. #Vem det än gällde, sjönk han ner på stället,
stängdes in och hölls fången bakom galler som
inte var av järn#.
I förnuftets syn-villa blev instängd fånge.
Vishetens bok. 17:17.
17. #Antingen det var en bonde eller en herde
eller en arbetare som trälade i ensamhet,
överraskades han och måste finna sig i sitt
oundvikliga öde#.
Antingen han var bonde eller fårens herde.
Arbetare i arbets-bördans ensamhet.
Överraskades hans av sitt förnufts o-undvikliga öde.
Vishetens bok. 17:18.
18. #Ty fjättrades med samma mörkrets boja.
Vare sig de hörde vindens sus och fåglarnas ljuvliga
sång bland lummiga grenar eller upprörda vågors rytmiska dån#.
Blev i sitt förmörkade förnuft: fångad i mörkrets
fängelse-bojor.
O-beroende av vindens hörande susande ljud.
Fåglarnas underhållande ljuvliga fågel kvittrande.
Vattnets tillströmmande vågors rytmiska ljud.
Vishetens bok. 17:19.
19. #Och det fruktansvärda braket från nedrasande
klippblock eller trampet av djur som rusade omkring
utan att synas och rytande från de fruktansvärdaste vilddjur eller ekot som slungrades
tillbaka från bergsklyftorna, blev de förlamade
av skräck#.
Utan hänsyn till fruktansvärda o-ljudet från
tungt nedrasande klippblock.
Djurens fasta tunga ljudsteg.
Eko-ljudet som rör sig fram och tillbaks mellan
de fasta bergs-klyftorna.
Vilket gjorde dem skräckslagna.
Vishetens bok. 17:20.
20. #Hela världen lystes upp av strålande dagsljus,
och alla skötte obehindrat sina sysslor#.
Alla var fria till utföra sina dagliga sysslor.
I sin frihet hade nytta av dags-ljusets
solstrålar.
Vishetens bok. 17:21.
21. #Bara dessa människor höljdes av en tryckande natt, lik det mörker där de till sist skulle hamna.
Men för sig själva var de en börda mer
tryckande än mörkret#.
I sin upproriska själviskhet: var de sig själva
till tryckande börda i andligt mörker.