JEREMIA BOK. 12:7-13.

HERREN KLAGAR ÖVER SITT FOLK.

Jeremia bok. 12:7.

7.  #Jag har lämnat mitt hus, övergett min egendom.'

Min älskade har jag utlämnat åt hennes fiender#.

Jag har i min vrede: övergett mitt älskade

     egendomsfolk.

Utlämnat dem åt fiendens våld.

Jeremia bok. 12:8.

8.  #Hon, min egendom, har vänt sig mot mig som

ett lejon i skogen, hon har höjt rösten mot mig.

       Därför har jag förskjutit henne#.

Min älskade egendom:

      I sin gudlöshet vänt sig från mig.

Likt lejonet i skogen.

        Höjt sin upproriska röst mot mig.

Var hon gjort mot mig: vill jag förkasta henne från

      min helighet.

Jeremia bok. 12:9.

9.  #Har mitt land blivit en hyenas näste med

rovfåglar kretsande ovanför?

       Kom hit, alla vilda djur, samlas här

och kalasa!#.

Har mitt land jag gav till henne blivit en hyenas

       rövarnäste?

Tillhåll för rovgiriga fåglar.

       Vilka säger: kom hit alla ni vilda djur

invadera detta land.

Jeremia bok. 12:10.

10.  #Herdar i mängd har härjat i min vingård,

trampat ner min åker.

     Min ljuvliga åker har de gjort till en öde öken#.

Själviska herdar i sitt övermod vanhelgat min

     fruktsamma vingård.

Min ljuvliga sköna åkerjord blivit förstörd.

       Ödelagd till öken för ökendjuren.     

Jeremia bok. 12:11.

11.  #De har ödelagt den, sörjande och öde ligger

den framför mig, hela landet är förött, ty ingen

      bryr sig om det#.

Ödelagt min vingård: vilket nu ligger sörjande

    och öde framför mina kärleksfulla ögon.

Hela det land jag gav: ligger nu förstört.

        Ingen visar landet någon omsorg.

Jeremia bok. 12:12.

12.  #Över öknens kala höjder rycker förhärjare

fram.

     Ett Herrens svärd förtär allt från den ena

änden av landet till den andra; inget levande

      kommer undan#.

Vingårdens förstörare anfaller öknens ödelagda

      höjder.

Herrens svärd i förhärjarnas händer förstör allt

      i landet.

Där förbannelsens ödemark råder:

     finns inget liv. 

Jeremia bok. 12:13.

13.  #De sådde vete, men skördade tistlar,

de tröttade ut sig till ingen nytta, besvikna står

      de där med sin gröda för Herrens flammande

vredes skull#.

De sådde med sina hårda hjärtan:

     fick skörda förbannelses tistliga taggar.

Blev utröttade i sitt fåfängliga såningsarbete.

        Blev besvikna: då deras gröda blev

Herrens flammande vredes rovbyte.