Direktlänk till inlägg 13 januari 2017

INRE BORGEN. SJÄTTE BONINGEN. TIONDE KAPITLET.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 13 januari 2017 20:47

INRE BORGEN.


SJÄTTE BONINGEN.


TIONDE KAPITLET.


BEHANDLAR ANDRA NÅDEGÅVOR SOM GUD


FÖRLÄNAR SJÄLEN, ANNORLUNDA ÄN DE REDAN


OMTALADE, OCH FRAMHÅLLER DEN STORA NYTTA


DE GÖR.


1.  På många sätt meddelar sig Herren med själen

i dessa uppenbarelser, ibland när hon betryckt, andra gånger när hon står inför svåra prövningar,

         åter andra när Hans Majestät vill glädja sig i hennes sällskap och öra henne glad.


Det finns inga skäl att gå in på enskildheter i varje särskilt fall.


Min avsikt är bara att i tur och ordning beskriva för er de olika saker som möter er på den här vägen

----- i den mån jag förstår dem ------ i den mån jag

      förstår dem ------ för att ni , mina systrar, skall fatta deras natur och verkningar och inte låta lura

       er att tro att varenda inbillning är en vision.


Och om det verkligen är en sådan skall ni veta att

      den är fullt möjlig och inte bör göra er förvirrade eller betryckta.


Ty därav har djävulen stor vinning och han njuter

      väleligen av att se en själ förtvivlad och orolig, eftersom han vet att detta hindrar henne från att helt ägna sig åt att älska och prisa Gud.


Hans Majestät kan meddela sig med oss på många andra sätt, mycket starkare och mindre farliga, eftersom jag tror att djävulen inte förmår

     efterapa dem.  


Därför är det också svårt att beskriva dem, ty de

       har något mycket hemlighetsfullt över sig,

och bildvisionerna är det vida lättare att ge en föreställning om.


2.  När Herren så behagar händer det att själen är försänkt i bön och i besittning av alla sinnesförmögenheter, och så kommer plötsligt en

          hänryckning under vilken Herren uppenbarar stora hemligheter, somsjälen tycker sig skåda i Gud själv.


De är inte visioner av hans allraheligaste Mänskliga Natur.


Fastän jag säger att själen ser, ser den ingenting,

ty det är ingen bildvision utom en högst intellektuell vision.


Vad den innebär är att alla ting liksom skådas i Gud så att han innefattar dem alla i sig själv.


Detta är till stort gagn, ty även om det bara varar ett ögonblick förblir det ständigt ingraverat i själen.


Hon grips därvid av den största skamsenhet och inser med full klarhet hur illa vi gör när vi förtörnar

      Gud, eftersom det är i Gud själv ------ det är inne i honom vi finns, menar jag ------ som vi begår våra stora ogärningar.


Jag skulle vilja framställa en liknelse ----- om det lyckas mig ------ för att komma er att förstå detta.


Ty fastän vi har hört det många gånger, har vi inte lagt märke till det eller brytt oss om att förstå det.


Hade vi verkligen fattat hur det står till förefaller en sådan oförskämdhet omöjlig.


3. Låt oss nu föreställa oss att Gud är som ett mycket stort och skönt hus eller palats och att detta palats är ------ som jag har sagt ----- Gud själv.


Är det då kanske möjligt för syndarna att gå ut ur detta palats för att utföra sina illgärningar?


Förvisso inte, utan just härinne, i själva detta palats

      som är Gud själv, begås de vederstyggligheter och anstötligheter och illgärningar som vi syndare

         ägnar oss åt.


O fruktansvärda tanke, värd att noga begrundas och till största gagn för oss som vet så föga och inte är

       i stånd att fatta dessa sanningar ---- om vi det

gjorde skulle en så vanvettig förhävelse inte vara möjlig!


Må vi betänka, mina systrar, hur nådig och långmodig Gud är som inte genast störtar oss i djupet.


Må vi ägna honom den största tacksamhet och skämmas över att vi känner oss kränkta av det man gör eller säger emot oss.


Ty värst i världen är att se de många oförrrätter som Gud vår Skapare får lida avsina skapade

        varelser och som begås inom honom själv, under det att vi ibland känner oss stuckna av ett ord som yttras i vår frånvaro, kanhända utan ond avsikt.  


4.  O mänskliga elände! 


HUr länge, mina döttrar, skall det dröja innan vi i någon mån efterliknar denns store Gud?


O hur föga det betyder att stå ut med de oförrätter som tillfogas oss.


Må vi fastmer gärna ta emot dem och älska var och en som begår dem, ty denne store Gud har inte upphört att älska oss, fastän vi mycket har förtörnat

     honom.


Han har alltså goda skäl att kräva attvi skall förlåta alla, vilken skymf de än har tillfogat oss.


Jag säger er, mina döttrar, att fastän en sådan vision snabbt drar förbi, är det en stor nåd Vår Herre bevisar dem som får den, om de söker dra nytta

       av den genom att daligdags ha denn för ögonen.


5.   Ibland händer det mycket plötsligt, på ett sätt som inte kan beskrivas, att Gud inom sig själv visar

          oss en sanning som kommer alla sanningar i den skapade att framstå som idel tomhet. 


Den lär oss klart inse att han ensam är sanningen

och att han aldrig an ljuga.


Därav fattar vi rätt vad David säger i en psalm, att varje man är en lögnare, något som vi aldrig annars

        skulle ha fattat på det viset, hur många gånger vi än hörde det.


Detta är en sanning som aldrig kan svika.


Jag minns berättelsen om Pilatus, som bland de många frågor han ställde till Vår Herre under hans Lidande också frågade vad är sanning,  och jag tänker på hur föga vi här nere kan fatta av denna högsta Sanning. 

  

6.  Jag önskar att jag kunde göra detta mer begripligt för er, men det låter sig inte beskrivas.


Den lärdomen kan vi, mina systrar, dra av detta,

      att om vi i något vill efterlikna vår Gud och Brudgum, så gör vi väl i att alltid och allvarligt sträva efter att vandra i denna sanning.


Jag menar inte bara att vi aldrig skall ljuga -----

de vet jag att ni, ära vare Gud, lägger stor vikt vid att aldrig göra, av något som helst skäl, här i våra

       kloster ------ utan att vi skall vandra i sanningen

inför Gud och människor, på alla sätt vi kan.


I synnerhet skall vi inte vilja bli hållna för bättre än vad vi är.


Må vi handla så att vi ger Gud vad som är hans och oss vad som är vårt.


Därmed låter vi sanningen komma till sin fulla rätt

och visar vår ringaktning för denna världen, sm är idel lögn och falskhet och därför utan bestånd.


7.  Jag har någon gång undrat över varför Vår Herre är en sådan vän av ödmjkuhetens dygd.


Och ---- som det tycktes mig plötsligt, utan att jag förut hade tänkt närmare på saken ----- stod skälet klart för mig:

     Gud är den högsta Sanningen, och ödmjukhet är är att vandra i sanningen.


Det är en stor sak att inte akta något hos oss för gott utan fastmer inse vårt elände och vår intighet.


Den som inte fattar detta vandrar i lögnen.


Den som bäst fattar det behagar mest den högsta Sanningen, därför att han vandrar i sanningen.  


Må Gud, mina systrar, förläna oss nåden att aldrig vika bort från denna självkännedom, amen.


8.  Sådana nådegåvor förlänar Vår Herre själen därför att han betraktar henne som sin sanna brud, fast besluten att i allt göra vad han vill.


Han önskar ge henne någon kännedom om  hur detta skall ske och om sin storhet.


Mer har jag inte att säga.


Jag har nämnt dessa två saker därför att jag anser dem vara till stort gagn.


I dylika nådegåvor finns ingenting att frukta, utan det tillkommer Herren tack och lov för att han

      har förlänat oss dem.


Här finns det ---- enligt min mening ----- inget rum för vare sig djävulen eller den egna inbillningen, varför själen kan vila i stor tillfredsställelse.





      



   

    



 


 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards