BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.  Kapitel. 18.

SOM BEHANDLAR DEN GLÄDJE SOM KOMMER

AV TIMLIGA TING.

DET VISAS HUR DEN SKALL RIKTAS MOT GUD.

1.  Det första slaget av goda ting vi har talat om utgörs av de timliga.

Med sådana menar vi rikedomar, ägodelar, social ställning, höga ämbeten och andra fördelar.

Dit räknar vi också barn, släkt, äktenskap och så vidare, allt saker som viljan kan glädja sig åt.

Men var och en inser hur fåfänglig glädjen är över rikedomar, titlar, ägodelar, ämbeten och liknande ting som vanligen eggar ärelystnaden.

Ty om en människa genom att vara rik bättre tjänade Gud, då fick hon glädja sig åt sina rikedomar.

Men i stället blir de ofta en anledning till att Gud skymfas, somm den Vise med dessa ord påminner

oss: 

"Min son, om du är rik, skall du inte bli fri från synd"  ( Syr. 11:10 ).

Visserligen leder inte timliga ägodelar i sig själva

till synd, men en människas hjärta fäster sig vanligen vid dem och glömmer Gud, vilket

dock är synd.

Ty det är en verklig synd att glömma sina plikter mot Gud, varför den vise också säger:

     "Du skall inte bli fri från synd".

Det är också därför som herre i evangeliet kallar rikedomar för "törnen"  ( Matt. 13:22; Luk. 8:14 ),

    för att låta oss förstå att den som är fästad vid dem genom viljan, han skall skadas av synden.

Också hans utrop hos Lukas bör fylla oss med fruktan:

"Och hur svårt är det inte för de rika att komma in

i himmelriket!  ( Luk. 18:24 ), det vill säga för dem

     som har sin glädje i sina rikedomar.

Han vil låta oss förstå att vi inte få glädja oss åt rikedomar, eftersom de utsätter oss för så stora faror.

För att skydda oss för dessa faror utropar David:

"Om än er rikedom växer, förtösta inte på den"

  ( Ps. 62:11 ).

2.  Det är onödigt att utföra fler vittnesbörd i en så klar fråga.

Det skulle aldrig ta slut på citat ur den Heliga Skrift och på uppräknandet av allt det onda som Salomo beskriver i boken Predikaren.

Denna kung, som hade ägt så stora rikedomar

och den högsta visdom, han kände till vad man

bör tänka om dem när han sade:

"Jag såg på allt vad som finns under solen, och se, det är allt fåfänglighet och ett jagande efter vind"

Och vidare:

"Den som älskar rikedom har ingen vinning av det".

Och återigen:

"Hopsparad rikedom kan bli sin ägare till skada"

( 1:4, 5:9, 12 ).

I evangeliet läser vi också om gladde sig åt att han hade samlat stora förråd som skulle räcka under flera år, men från himlen blev det sagt till honom:

"Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlati förråd?"  ( Luk. 12:20 ).

Slutligen ger oss David samma uppmaning, med orden:

"Frukta inte nären man blir rik; ty av allt detta fårhan vid sin död ingenting med sig"

( Ps. 49:17-18 ).

Därmed vill han låta oss förstå att den rike snarare

är att anklaga.

3.  Av detta följer att människan inte bör glädja sig över de rikedomar hon äger eller över dem somm hennes nästa äger, om de inte används i Guds tjänst.

Om man alltså får finna någon glädje alls i dem, skall det vara när man ger ut dem till Guds tjänst,

ty annars drar man ingen nytta av dem.

Samma sak gäller också för alla övriga timliga ägodelar, för titlar, social ställning, ämbeten

och så vidare.

Det är fåfänga att glädja sig åt dessa, om man inte kan konstatera att man tack vare dem tjänar Gud bättre och att man följer en väg som säkrare leder till det eviga livet.

Och eftersom man aldrig kan veta om man med hjälp av dem tjänar Gud bättre, ärdet fåfänga att på allvar glädja isg över dem, eftersom det inte finns någon verklig orsak till en sådan glädje.

Ty Herren säger:

"Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"   ( Matt. 16:26 ).

Det finns alltså ingen anledning att glädja sig, om inte rikedomen bidrar till att Gud tjänas bättre.

4.  Man skall inte heller glädja sig över att ha barn,

eller över att dessa är många till antalet eller rika,

eller över att de är utrustade med talanger och företräden och har framgång, utan bara över

att de tjänar Gud.

Tänk på Absalom, Davids son, honom gagnade varken skönhet eller rikedom eller förnäm härkomst, ty han tjänade inte Gud ( 2 Sam 14:25 ).

Och därför var det fåfängt att glädja sig över

dessa ting.

Likså är den längtan efter barn fåfäng som många föräldrar har, vilka i sin häftighet sätter hela världen i gungning och uppror.

Ty de vet ju inte om dessa barn kommer att bli goda och tjäna Gud; de vet inte om den  glädje de väntar sig av dem kanske kommer att förvandlas till smärta, och om inte den ro och tröst och den ära de

        räknar med kommer att förbytas i deras olycka, i hjärtesorg, vanära och förolämpningar

           mot Gud, så som det redan har gått för

så många människor.

Det är om dem Krisus säger, att de "far omkring över land och vatten" för att göra sina barn rika,

     och istället åstadkommer de att de blir

         "fördärvets barn, dubbelt så dåliga som sina

föräldrar"  ( Jfr Matt 23:15 ).

5.   När därför allt går mäniskan väl i händer och allt lyckas, så att som man säger allt går efter önskan, bör hon dock snarare frukta än glädja sig, eftersom som sagt därmed faran och risken ökarför att man

      glömmer Gud och förolämpar honom.

Därför säger Salomo, som i dessa ting gick försiktigt fram, i boken Predikaren:

"Jag måste säga om löjet:

Det är dårskap, och om glädjen:

    Vad gagnar den till?"  ( 2:2 ).

Somm om han sade:

Om också allt log emot mig, skulle jag hålla det för dårskap, och glädjen över det för en illusion.

Ty det är i sanning ett stort misstag och en stor dårskap om en människa gläder sig över sådant som verkar angenämt och framgångsrikt, när hon ju inte säkert vet om detta skall medföra något

gott för evigheten.

" De visas hjärtan", säger den Vise,

"är sorgehus, och dårars hjärtan i hus där mann gläds"  ( Pred 7:5 ).

Ty den fåfänga glädjen gör hjärtat blint och ger det inte tid att betrakta och avväga tingenmen sorgen öpnar ögonen och låter människan inse nackdelar och fördelar.

Därför står det i samma bok:

"Bättre är grämelse än löje"  ( 7:4 ).

Och strax innan heter det

"Bättre än attgå in i gästabudshus är det att gå i sorgehus, ty där är änden för alla människor" 

      ( 7:3 ).

6.  Det är också fåfänglighet när äkta makar gläder sig, då de ju inte säkert vet om det äkta ståndet kommer att hjälpa dem att tjäna Gud mera fullkomligt.

De borde snarare vara förlägna över att de, som den helige Paulus säger, genom den ömsesidiga kärlek de hyser för varandra inte har gett sina hjärtan helt och hållet åt Gud  ( 1 Kor. 7:33-34 ).

Därför ger Aosteln detta råd:

"Är du utan hustru, så sök inte få hustru", ty även ommanhar en hustru, måste man ha det med en stor hjärtats frihet, "Som om man intehade någon" 

( 1 Kor 7;27, 29 ). 

Denna undervisning återkommer, i förenng med vad vi har sagt om timliga ägodelar, också i dessa

ord av Aposteln:

"Men det säger jag, mina bröder:

    Tiden är kort; därför må hädanefter de som har hustrur vara somom de inga hade, och de som gråter som om de inte grät, och de som gläder sig

        som om de inte gladde sig, och de som köper något som om de inte fick behålla det,

          och de som brukar denna värld som om de inte gjorde något bruk av den"  ( 1 Kor 7:29-31 ).

Allt detta säger han för att låta oss förstå att om man finner glädje i sådant som inte hänför sig

      till Guds ära, är allt fåfänglighet och utan vinst,

ty den glädje som inte är i enlighet med Gud kan inte vara till gagn för själen.