VISHETENS BOK. 13:1-9.

 

DYRKAN AV NATURKRAFTER.

 

Vishetens bok. 13:1.

 

1.  #Ohjälpliga dårar var alla de människor som

inte visste något om Gud, inte förmådde hämta

     kunskap ur det sköna de såg Honom som är 

och inte lärde känna konstnären genom att ge akt 

     på hans verk#.

 

Människor som levde i avsaknad brist på Guds

     kunskap: lärt känna honom.

 Saknade förmåga hämta nyttig kunskap i Guds

      sköna lärdom.

Vilket kan jämföras med skönheten som finns

     nedlagd i konstnärens sköna verk. 

 

Vishetens bok. 13:2.

 

2.  #Utan trodde att elden eller vinden eller den

   flyktiga luften eller stjärnornas krets eller det

svallande havet eller himlens ljusbärare var

     gudar och världens styresmän#.

 

I sin förvirrande dårskap i avsaknad av Guds

       givande sköna kunskap: likt konstnärens vackra

   konstnärs-verk.

Istället satte sin tilltro till eldens vindens styrka.

        Flyktiga luftmassorna stjärnornas kretslopp.

Svallande havets vattenströmmar.

           Himlens ljus-bärares prakt.

I sin förtröstan var avgudar och världens styresmän.    

Vishetens bok. 13:3.

 

3.  #Om de har hållit dessa ting för gudar därför

att de tjusats av deras skönhet, då bör de inse 

        hur mycket förmer än tingen deras härskare är.

All skönhets upphov har ju skapat dem#.

 

Skaparen i dess skönhet skapat natur-krafterna.

       Värdesatte inte skaparens förmåga:

när de tillbad och ärade skapelsen före Skaparen. 

 

Vishetens bok. 13:4.

 

4.  #Om än de drivits av förundran över tingens makt

och kraft bör de lära sig av dem hur mycket

      mäktigare deras skapare är#.

 

I sin förblindade o-kunnighet: istället lärt känna

       hur mycket mäktigare deras skapare är än skapelsen.

 

Vishetens bok. 13:5.

 

5.  #Ty ur storheten och skönheten hos det skapade

träder bilden av dess upphovsman fram för

    tanken#.

 

I jämförelse med skapelsens storhet och skönhet:

          Då kan jämföras hur större upphovsmannen

skaparen är i storhet och skönhet.

 

Vishetens bok. 13:6.

 

6.  #Ändå förtjänar dessa människor inte att klandras så strängt; det är kanske så att de söker

       Gud och gärna vill finna honom, fastän

de går vilse under sina ansträngningar#.

 

Dessa sökande människor efter sanningen:

      Inte alltför strängt döma dem i deras

o-kunnighet.

       I sitt sökande vill finna Gud.

 

Vishetens bok. 13:7.

 

7.  #De lever bland hans verk och utforskar dem,

och de förleds av den yttre anblicken, eftersom det

       de ser är så vackert#.

 

De sökande människorna lever bland hans 

     skapelse-verk.

Villiga utforska hans verk.

      Genom deras syn-intryck av skapelsens storhet

skönhet blir vilseledda från Skaparens. 

 

Vishetens bok. 13:8.

 

8.  #Men urskuldas helt kan de inte#.

 

Man kan inte förneka naturens storhet och skönhet.

 

Vishetens bok. 13:9.

 

9.  #Om de förmådde skaffa sig så stora kunskaper

att de kunde ana sig till evigheten, varför har

      då de inte redan funnit tingens härskare?#. 

 

De äger inte tillräcklig kunskap för förstå:

       Evighetens storhet och skönhet

bortom all naturens storhet och skönhet. 

 

VISHETENS BOK. 13:10-19.

 

DYRKAN AV GUDABILDER.

 

Vishetens bok. 13:10.

 

10.  #Ömkliga är de som kallar människorhänders

verk för gudar ----- de sätter sitt hopp till döda ting:

      guld och silver som bearbetats av konstnärer,

bilder av djur eller någon värdelös sten som huggits

     till för länge sedan#.

 

O-lyckliga människor som äger sin förtröstan på:

     människors egen skapades verk till bli avgudar.

Vilka har sitt framtids-hopp till döda ting.

      Döda ting: stumma avgudar.

Stumma o-rörliga avgudar: vilka bearbetats av

      konstnäres händers verk i guld och silver.

Vilka blir till avguda-bilder av djur.

        

Vishetens bok. 13:11.

 

11.  #En snickare sågar ner ett lämpligt träd,

med van hand skalar han av barken, och efter 

      alla konstens regler tillverkar han ett nyttigt

förmål till vardagslivets tjänst#.

 

Skicklig snickare sågar ner lämpligt formbart träd.

      Med flitig hand skalar av trädets bark.

Av trädet tillverkar nyttigt föremål till vardags-livet

       tjänst.

 

Vishetens bok. 13:12.

 

12.  #Spillbitarna från arbetet använder han till att

koka mat över, och så äter han sig mätt#.

 

Använder klokt de torra spill-bitarna till värma

     näringsrik föda.

 

Vishetens bok. 13:13.

 

13.  #Men den spillbit som inte duger till någonting,

en krokig trädstump som är full av kvistar, den tar

     han och täljer vårdlöst till under någon ledig

stund, och han formar den med lekfull skicklighet.

      Han ger den en människas gestalt#.

 

De o-dugliga spill-bitarna:

    krokig trädstump full av kvistar: täljer den med vass kniv.

    Med lekfull skicklighet till en människas bild. 

 

Vishetens bok. 13:14.

 

14.  #Eller gör han den lik ett simpelt djur.

Han målar den med rödockra och smink så att

      huden blir rosig, och när han har målat över

alla fläckarna på den#.

 

Eller till ett enkel djurbild.

      Målar den rödockra och sminkfullt utseende.

 

Vishetens bok. 13:15.

 

15.  #Och gjort ett fodral som passar för den att bo

i, sätter han upp den på väggen och fäster den

     med spik#.

 

Tillverkat ett fodral till sitt skapade verk.

      Placera den synligt på en vägg.

 

Vishetens bok. 13:16.

 

16.  #Han har alltså sörjt för att den inte skall falla

ner, eftersom han vet att den är ur stånd att hjälpa

     sig själv ----- den är ju bara en bild och

behöver hjälp#.

 

Vet att hans formverk: är hjälplöst en bild.

      

Vishetens bok. 13:17.

 

17.  #Men när han skall be om pengar, ett gott

gifte eller barn, skäms han inte för att tala till

       detta livlösa ting.

Han anropar det kraftlösa om hälsa#.

 

Vid behov av hjälp: om pengar gott gifte

     få barn: skamlös att tala till de handgjorda

liv-lösa tingen.

 

Vishetens bok. 13:18.

 

18.  #Han ber det döda om liv, han tigger hjälp

av det som saknar varje förnimmelse, lycka på

       resan av något som inte ens kan ta ett steg#.

 

Ber om de dödas hjälp.

     De döda kan inte ge liv.

Lycklig resa: de är ju o-rörliga avgudar.

 

Vishetens bok. 13:19.

 

19.  #Till affärer och arbete och lycka med handverket begär han duglighet av händer som

      är fullständigt odugliga#.

 

Begär om hjälp från fullständigt o-dugliga avgudar.

        Lycka framgång i affärer och arbete.

Hand-verkets framgång och lycka med händers

     yrkes-skickliga händer.

 

         

 

 

           

VISHETENS BOK. 14:1-11.

 

DYRKAN AV GUDABILDER. DEL. 2.

 

Vishetens bok. 14:1.

 

1.  #En annan planera en sjöresa, och då han

skall ge sig ut på de vilda vågorna åkallar han ett

      stycke trä, bräckligare än skeppet som

skall bära honom#.

 

Inför planerad sjö-resa förlitar sig: på

   förgängligt trä-stycke än skeppets styrka

mot havets kraftiga vattenmassor. 

       

Vishetens bok. 14:2

 

2.  #Begäret efter vinst väckte tanken på skeppet,

men den konstnär som byggde det var visheten#.

 

Tanken på skeppets nyttiga vinning uppväcker

     begäret efter penningar.

Likt konstnären visheten byggde skeppet.

 

Vishetens bok. 14:3.

 

3.  #Och det är din försyn, Fader, som styr dess färd.

Du har öppnat en väg också över havet, en trygg

    led genom vågorna#.

 

Efter Faderns omsorg: styrs skeppets färd på havet.

   Öppnar en trygg färd-väg genom havets vattenmassor med skeppets hjälp.   

 

Vishetens bok. 14:4.

 

4.  #Så visar du att du kan rädda ur alla faror,

för att också den som inte kan segla skall våga

      gå ombord#.

 

Livets i trygghet under skeppets framfart:

    jämförs med bli fri räddad från livets olika faror.

Tryggheten ombord på skeppet: ger människan

      frimodigheten resa: välsignad resa. 

 

Vishetens bok. 14:5.

 

5.  #Du vill inte att din vishets verk skall ligga

oounyttjade.

      Därför kan människor anförtro sina liv åt det

tunnaste träskal, och båten för dem välbehållna

     genom det svallande vattnet#.

 

Din vishets verk ska vara  till nytta.

        Vilket gör dem frimodigt använda sina liv

åt det tunnaste träskalet.

      Känna sig trygga under sin båt-färd på havets

svallande vågor. 

 

Vishetens bok. 14:6.

 

6.  #När de övermodiga jättarna förgicks i urtiden

    var det också i en båt som världens hopp kom

undan, och lotsades av din hand kunde den mannen

       efterlämna fröet till nytt människosläkte

i världen#.

 

De över-modiga jättarna för-gicks i urtiden.

       Båten Arken: genom Noas rättfärdiga liv:

blev till världens räddning.

       Blev lotsad av vishetens hand:

Noas rättfärdiga lydnad efterlämnade:

     trons-frö till nytt människo-släktet.

 

Vishetens bok. 14:7.

 

7.  #Välsignat är det trä som tjänar rättfärdigheten#.

 

Arken vilken byggdes av trä: istället för bli till

      en träbild som avguda-bild: blir till välsignelser:

tjänare i rättfärdigheten. 

 

Vishetens bok. 14:8.

 

8.  #Men förbannat är människoverket, liksom dess

tillverkare: han gjorde bilden, det förgängliga

      tinget tog Guds namn#.

 

Alla människors hand-verk: förbannat även

     tillverkaren som gjorde träbilden.

Förgängliga  tingen ersattes för Guds namn.

 

Vishetens bok. 14:9.

 

9.  #Den gudlöse och hans gudlösa verk är lika förhatliga för Gud#.

 

Gudlöse och gudlöses händers verk:

     Avskyvärda inför Gud.

 

Vishetens bok. 14:10.

 

10.  #Ty verket skall straffas tillsammans med

upphovsmannen#.

 

Gudlöses händers verk: bestraffas med den gudlöse.

 

Vishetens bok. 14:11.

 

11.  #Domen skall också drabba hedningarnas

gudabilder, eftersom de tillhörde Guds skapelse

     men förvandlades till skändligheter,

fick människors själar på fall och blev till snaror

       för de dåraktigas fötter#. 

 

Dom skall drabba också hedningarnas

       avguda-bilder.

Hedningarnas avgudabilder förvandlades

            till syndig styggelse.

Vilka vilseledde männniskorssjälar.

      Blev till syndig snara för dåraktiga fötter.    

 

BILDDYRKANS UPPKOMST.

 

Vishetens bok. 14:12-21.

 

Vishetens bok. 14:12.

 

12.  #Avfallet började med tanken på att göra gudabilder, när de uppfanns kom fördärvet in

     i människornas liv#.

 

Avfallet från tron började men vilseledda tankar

    från sanningen tillbedja Gud i ande och sanning.

Istället av människors händers verk:

      göra falska avgudabilder.

När de blev skapade av människo-händer:

       Vilka förledde männskors hjärtan in i

livets olycka och fördärv. 

 

Vishetens bok. 14:13.

 

13.  #De fanns inte till från begynnelsen, och de skall inte blir kvar i evighet#.

 

Dessa avguda-bilder skapades inte de olika

     skapelse-skeenden.

De har inget evigt värde.

 

Vishetens bok. 14:14.

 

14.  #Det var mänskliga vanföreställningar som

förde dem in i världen, och därför är det bestämt

       att de skall få ett hastigt slut#.

 

Mänskliga villfarelser: skapade avgudabilderna.

       De förutbestämda till förgängelsen.  

 

Vishetens bok. 14:15.

 

15.  #En far bröts ner av sorgen över sitt barn,

som plötsligt rycks bort i förtid.

       Han gjorde en bild av barnet, och det som

varit en död människa blev nu för honom en gud,

       som han tillbad.

Sedan lärde han sina underlydande hemliga

    cermonier och riter#.

 

En fader får sorgset hjärta: över sitt barns plötsliga

    död.

Skapade en gudabild av sitt hjärtas barn.

       Efter barnets saknad blev nu för honom en gud.

 

Vishetens bok. 14:16.

 

16.  #Med tiden vann det gudlösa bruket stadga

och iakttogs som lag.

       Likaså ledde envåldshärskares påbud till dyrkan av statyer#.

 

De gudlösas livsföring blev till livets lag-stadgar. 

       En-våldshärskares befallning: blev till

skapad staty-dyrkan.

 

Vishetens bok. 14:17.

 

17.  #Eftersom människor i avlägsna landsdelar

inte personligen kunde visa sin vördnad för

      härskaren gjorde de en bild av hans fjärran

gestalt, en staty av den vördade konungen som

       alla kunde se, så att de i undersåtlig iver

kunde krypa för den frånvarande, som om han

     befunnit sig där#.

 

Människor bebodda i landets avlägsna delar:

     som inte personligt träffat sin härskare.

För visad vörnad gjorde en avgudbild av härskaren.

         En staty av den vördande konungen.

En staty alla kan se.

        

Vishetens bok. 14:18.

 

18.  #Men dessutom lockade konstnärens ärelystnad ovetande människor ivrigt delta

    i kulten#.

 

Med vilka statyer lockade fram konstnärens 

      ärelystenhet.

O-kunniga människor om förbjuden avguda

        tillbedjan.

Vilka med ivrig tiilbedjan i sin villfarelse deltar i 

     avguda-dyrkan.

         

Vishetens bok. 14:19.

 

19.  #Ty han utnyttjade sin konst till att försköna

proträttet, kanske därför att han ville vara regenten

       till lags#.

 

Konstnären själviskt utnyttjar sin konst i sitt

      förskönande avguda proträtt.

 

Vishetens bok. 14:20.

 

20.  #Och folket, tjusades av konstverkets skönhet,

såg nu något heligt där de förut sett en vördad

      människa#.

 

Folket förblindat av konst-verkets skönhet.

       Ser skönheten till något heligt.

 

Vishetens bok. 14:21. 

 

21.  #Men detta av människorna, kuvade av olyckor

eller tyranner, gav stenar och trästycken det namn

        som bara en enda kan bära, det blev en

dödlig fälla för dem#.

 

Dessa falska avgudabilder: blev till dödliga fällor

      för deras liv.

 

 

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

 

DEL. 199.

 

19900.  Mörkret verksam i hatet föraktet.

 

19901.  Ljuset verksam i kärleken.

 

19902a.  Oroligt hjärta sårbart  för ondskan.

 

19902b.  Förvirrat hjärta sårbart för ondskan.

 

19903a.  Oron stör sinnesfriden.

 

19903b.  Förvirringen stör sinnesron.

 

19904.  Upprördheten gör dåliga beslut.

 

19905.  Stillheten gör goda beslut.

 

19906a.  Avundsjukan o-barmhärtig.

 

19906b.  Avundsjukan o-tacksam.

 

19907.  Förhastade handlingar tillhör kortsiktigt

tänkande.

 

19908.  Självbehärskningen tåligheten

goda vänner.

 

19909.  Återhållsamheten mildheten goda vänner.

 

19910.  Oron nedstämdheten vädersätter inte

människo-värdet.

 

19911.  Nedstämdheten oron dåliga uppmuntrare.

 

19912.  Sinnesfriden tillhör ödmjukheten.

 

19913.  Sinnesron tillhör mildheten.

 

19914.  Vilan harmonin goda botemedel mot tröttheten.

 

19915.  Ödmjuke räknas som ödmjukhetens egendom.

 

19916.  Falska löften  eländiga folkets olycka.

 

19917.  Lögnen rider på Falska löften.

 

19918a.  Där ilskne bor talar väggarna säger

här bor ilskenheten.

 

19918b.  Fåglarna kvittrar när de hör ilskna ord

säger de orden tillhör den ilskne.

 

19919.  Tålmodige undviker förhastade beslut

och handlingar vilket besparar honom oro

    och livets förvirring.

 

19920.  Ondskan avskyr människans inre frid.

 

19921.  Ondskan villig störa förstöra människans

inre ro och vila.

 

19922.  Om vi är villiga lyssna på godheten

undviker vi ondskan.

 

19923.  Tänk få tjäna godheten istället för ondskan.

 

19924.  Oron gör människan nedstämd.

 

19925.  Förtvivlan gör människan sorgsen.

 

19926.  Självisk människa söker uppskattning.

 

19927.  Självisk människa ärelysten.

 

19928a.  Argsintheten ett lidande. 

 

19928b.  Argsintheten smärtsamt i sitt beteende.

 

19928c.  Argsintheten kärleks-lös.

 

19929.  O-tacksamme visar sin o-tacksamhet.

 

19930a.  O-tacksamheten glädjefattig.

 

19930b.  O-tacksamme o-förnöjsam.

 

19930c.  O-tacksamheten gnällig knotande klagande.

 

19931.  Tålamodet ger gott vittnesbörd.

 

19932.  O-tåligheten vanärar tåligheten.

 

19933.  Barmhärtigheten kärleken goda

bundsförvanter.

 

19934.  Ödmjuke sökte ödmjukheten: fann den.

 

19935.  Saktmodige sökte sakmodet: fann den.

 

19936.  Snälle sökte snällheten: fann den.

 

19937.  Ödmjuke villig lyssna på ödmjukheten

låter sig fostras av den.

 

19938.  Ödmjukheten ödmjukes räddare från

högmodets frestelser och lockelser.

 

19939.  Lögnen talar för-virrande oroliga ord.

 

19940.  Tänk få leva friskt hälsosamt liv.

 

19941.  Godhetens tuktar fostrar människan

från elakheten.

 

19942.  Tänk få äga Hängivet god-hjärtligt hjärta.

 

19943.  Den som trätt in i ödmjukhetens djupa

boningar kan inte missta sig:

     älskar den uppskattar den.

 

19944.  Tänk få villigt vandra på sanningens

kärlekens väg.

 

19945a.  Rättvisan nationens räddning. 

 

19945b.  O-rättvisan nationens olycka

och undergång.

 

19945b.  Moralisk misär nationens olycka

och undergång.

 

19946.  Långmodigheten  Ståndaktigheten

Troheten nationens räddning.

 

19947.  O-rättvisan  Våldet: ondskans hant-langare.

 

19948.  Livet ljuset  livets bundsförvanter.

 

19949.  Döden mörkret bundsförvanter.

 

19950.  Mörkret vägen in i döden.

 

19951.  Glädjen sorgen inga bundsförvanter.

 

19952.  Överflödet fattigdomen inga bundsförvanter. 

19953.  Ondskan o-skyddande farlig.

 

19954.  Ondskan o-trygg farlig.

 

19955.  Gör ondskan till livets fiende o-vän.

 

19956.  Rättvisans godhet tänk få leva i den.

 

19957.  O-rättvisans ondska avskyvärd.

 

19958.  Troheten kärleken ömheten vad

mänskligheten idag Behöver.

 

19959. Tänk få vara kärleksfull trogen rättvis.

 

19960.  Livet i ödmjukheten ger ödmjuke liv

i ödmjukhetens närhet.

 

19961.  Ödmjukheten försvarar beskyddar

ödmjuke från högmodets listiga tankar.

 

19962a.  O-förlåtet hjärta  sargat hjärta. 

 

19962b.  Förlåtet hjärta läkt hjärta.

 

19962c.  Läkt hjärta förlåtet hjärta älskat hjärta.

 

19963.  Tänk få älska glömma och förlåta.

 

19964.  Sann kärlek förlåtande kärlek.

 

19965.  Sann kärlek värdefull kärlek.

 

19966.  Värdefull kärlek kan ge.

 

19967.  Tacksam kärlek  värdefull uppskattad kärlek.

 

19968.  O-tacksamheten kärlekslös.

 

19969.  O-tacksamheten o-välkommen

i tacksammes liv.

 

19970.  Tacksammes liv trösterikt liv.

 

19971.  Tacksammes liv glädje-fyllt liv.

 

19972.  Tacksammes liv förändrar andras liv.

 

19973.  Tacksammes liv mänskligheten Behöver.

 

19974.  Tacksamma ord säger vi behöver varandra.

 

19975.  Tacksamma ord förändrar o-tacksam värld.

 

19976.  Tacksamma ord bemöts av leende läppar.

 

19977.  Leende läppar tacksamma läppars ord.

 

19978.  Tänk få äga tacksamma ord.

 

19979.  Tänk få tala tacksamma ord.

 

19980a.  Ondskans förstörelse stulit människo-värdet.

 

19980b.  Ondskans förstörelse  tjuven bedragaren

vilseleder mänskligheten.

 

19980c.  Ondskans förstörelse  försvinner torkar

ut där sanningen råder.

 

19981.  O-moralens brutalitet  förblindelse

vilseleder mänskligheten från saningen.

 

19982.  Moraliska misärens blindhet  förmörkar

människors hjärtan och sinnen.

 

19983.  O-moralens onda planer  lögnaktiga

falska rider på ondskan.

 

19984.  O-moraliska misären  dårarnas herre.

 

19985.  O-moralen råder i dårars hjärtan.

 

19986a.  Ödmjuke överlämnat sitt hjärta

till ödmjukheten.

 

19986b.  Barmhärtige överlämnat sina hjärtats tankar till barmhärtigheten.

 

19986c.  Barmhärtigt hjärta  barmhärtigheten själv.

 

19987.  Barmhärtigheten bor i den barmhärtiges hjärta. 

 

19988.  Snällheten bor den snälles hjärtats tankar.

 

19989.  Godheten bor i den godhjärtliges hjärta.

 

19990.  Räddaren älskar den räddares liv.

 

19991.  Räddaren uppskattar värdesätter 

den räddares människo-värde.

 

19992.  Tänk få vara en räddare.

 

19993.  Tänk få vara en räddare: få mötas 

av tacksamma hjärtan.

 

19994.  Kärleken älskar den han älskar.

 

19995.  Sanningen kärleken vad en förvirrad

värld idag Behöver.

 

19996.  Sorgen bedrövad värld Behöver bli

tröstad älskad.

 

19997.  Världens kaos fyllda ångest bedrövelse

Behöver uppmuntran visheten.

 

19998.  Dåraktig värld saknar visheten.

 

19999.  Dåraktig värld behöver sanningen. 

 

 

 

 

 

 

VISHETENS BOK. 14:22-31.

 

BILDDYRKANS FÖLJDER.

 

Vishetens bok. 14:22.

 

22.  #Men inte nog med att människorna gick vilse

när det gällde kunskapen om Gud.

      Deras liv i okunnigheten är också ett bittert krig

och likväl kallar de allt detta onda för fred#.

 

Bilddyrkan vilseledde människors hjärtan:

     från kunskapen om Gud.

Deras liv i bilddyrkan gjorde dem o-kunniga:

     O-kunnigheten ett bittert krig mot kunskapen

om Gud.

       I sin o-kunnighet kallar det till livet i ondskan:

livet i frid.

 

Vishetens bok. 14:23.

 

23.  #De ägnar sig åt barnamod i sin kult eller åt

hemlighetsfulla riter och vilda fester med 

      sällsamma bruk#.

 

I sin o-kunnighet: ägnar sin tid åt barna-mod

     i sin tllbedjan.

Hade hemlighetsfulla ceremonier.

         Vilda lösaktiga fester med dåraktiga handlingar.

 

Vishetens bok. 14:24.

 

24.  #Och bevarar inte längre någon renhet i seder

och äktenskap: den ene dräper lömskt den andre

       eller pinar honom genom att förföra hans hustru#.

 

Lever o-rent liv lever i äktenskapsbrott.

      Dräper sin nästas liv.

Förför sin nästas hustru.

 

Vishetens bok. 14:25.

 

25.  #Överallt råder ett kaos av blod och mord,

stöld och svek, sedefördärv, trolöshet, oroligheter,

      mened#.

 

Överallt i landet: råder blods-utgjutelse.

       Mördar sin nästa.

I landet råder stölder och svekfullt liv.

       Trolösheten blivit herre i landet.

Inre oroligheter laglösheten råder i landet.

 

Vishetens bok. 14:26.

 

26.  #Hets mot de goda, otacksamhet, förförelse

av oskyldiga själar, onaturligt umgänge,

      o-tillåtna giften, äktenskapsbrott och orgier#.

 

Föraktar godhetens tjänare.

        Visar sin o-tacksamhet.

Vilseleder de o-skyldiga själarna.

        Lever i homo-sexuellitet.

Lever i mång-gifte.

        Lever i äktenskaps-brott och köttsliga 

ut-svävningar.

 

Vishetens bok. 14:27.

 

27.  #Ja, dyrkan av de namnlösa avgudarna är all

ondskas början och orsak och höjdpunkt#.

 

Fortsätter livet i namn-lös avgudadyrkan.

           Vilket är början till livet i ondskan.

 

Vishetens bok. 14:28.

 

28.  #Vare sig man driver festandet till vanvett,

profeterar falskt, lever i orättrådighet eller

      lättvindligt begår mened#.

 

I lösaktigt festande i dryckenskap.

        Intill dåraktigt liv.

Profeterar falskhetens budskap.

           Lever gudlöst sannings-löst liv.

 

Vishetens bok. 14:29.

 

29.  #Eftersom det är livlösa avgudar de tror på

väntar de sig inte att drabbas av något ont för

     att de har svurit falskt#.

 

Tror på stumma liv-lösa avgudar.

        Svurit falska ord inför dessa falska avgudar.

Förväntar sig inte ondskan över sina liv.

 

Vishetens bok. 14:30.

 

30.  #Men rättvisan skall straffa dem för båda brotten: för att de höll sig till avgudar och dåligt

      kände Gud och för att de svekfullt svor falska

eder i förakt för all redbarhet#.

 

Rättvisans sanning ska bestrafffa dem.

       För sin falska förtröstan på avgudarna.

Levde i upproriskhet mot Gud.

      Vara o-kunniga om kunskapen från Gud.

Levde svek-fullt liv mot sanningen.

       Svor i falskhet talade falska lögnaktiga ord.

Var föraktfulla mot svekfria livet. 

 

Vishetens bok. 14:31.

 

31.  #Ty det är inte kraften hos det de svär vid

utan rättvisans dom över syndare som gör

      att de o-rättfärdigas överträdelser alltid

blir hämnade#.

 

De o-rättfärdigas överträdelser i ord och gärningar:

        döms av rättvisans dom.

 

 

 

  

VISHETENS BOK. 15:1-19.

 

BILDDYRKANS MENINGSLÖSHET.

 

Vishetens bok. 15:1.

 

1.  #Men du, vår Gud, är god och sann, du är tålmodig

och styr allt med barmhärtighet#.

 

I Jämförelse med vem vår Gud är:

     Vår Gud: godheten.  Sanningens Gud.

Du: Vår Gud tålamodets ursprung.

      Din barmhärtighet styr hela dina skapelse. 

 

Vishetens bok. 15:2.

 

2.  #Även om vi syndar tillhör vi dig, eftersom vi vet

vad du förmår, men vi kommer inte att synda,

     eftersom vi vet att vi räknas som din egendom#.

 

Vårt liv har sitt ursprung från våra urföräldrars

     arvssynd.

Redan i vårt moderliv födda i arvs-synden.

      Vi räknas som hans egendom:

Hans skapade avbild.

 

Vishetens bok. 15:3.

 

3.  #Att känna dig är fullkomlig rättfärdighet,

och att veta vad du förmår är odödlighetens rot#.

 

Fullkomliga rättfärdigheten från dig min skapare:

      får vi delaktighet av när vi lär känna vår skapare.

      Få kännedom om din allmakt vilket ger

delaktighet av o-dödlighetens verklighet.

 

Vishetens bok. 15:4.

 

4.  #Oss lurar inte människors illistiga påfund

och målarnas meningslösa mödor, deras skenbilder

      av brokiga färgfläckar#.

 

Vi som lärt känna hans fulllkomlighet:

        låter sig inte bli bedragna av människors listiga onda planer.

     Konstnärernas menings-lösa avgudabilder.  

 

Vishetens bok. 15:5.

 

5.  #Som väcker den dåraktiges begär när han ser

dem, så att han åtrår den döda bildens livlösa

      gestalt#.

 

För ögat vackra tilldragna avguda-bilder vilket

     väcker den dåraktiges avguda-begär.

 

Vishetens bok. 15:6.

 

6.  #Det de älskar är ont, och på sådant förtjänar de att bygga sitt hopp, både de som gör dessa ting,

      och de som åtrå dem och de som tillber dem#.

 

Dårar älskar ondskan.

        I ondskan förtjänar de bygga sitt framtids-hopp i avguderiet.

        För de som formar avguderiets lockande

sköna bilder.

         

Vishetens bok. 15:7.

 

7.  #Krukmakaren, strävsamt knådar leran mjuk,

kan tillverka allt som är till nytta för oss.

      Men av samma jord dreja han både kärl för

rena ändamål och kärl av motsatt slag alla på

     samma sätt.

Vilken användning vart och ett av dessa förmål

    får bestämmer den som formar leran#.

 

Krukmakarens hantverk formas i hans formbara

     händer.

Formar mjuka leran till nyttiga föremål.

       Av samma jord formar han olika kärl.

 

Vishetens bok. 15:8.

 

8.  #Och om hans strävan är ond formar han av samma jord en falsk gud, han som själv nyss blev

     till av jord och och strax skall vända åter dit

varifrån han hämtades, när själen återkrävs som

      han har haft till låns#.

 

Krukmakaren i sin ivriga ondska formar 

     av samma jord falsk avgud.

Formaren själv blev av samma jord formad till

     Guds avbild.

Vilket han skall återvända vid livets slut.

       När själen återkrävs igen av sin skapare. 

       

Vishetens bok. 15:9.

 

9.  #Ändå är hans bekymmer inte att han skall dö

eller att hans liv så snart skall ta slut.

      Nej, han tävlar med guldsmeder och silvergjutare, han tar efter bronsskulptörer, och att

      förfalska deras produkter anser han ärofullt#.

 

Hans dagliga bekymmer för livets slut inget

     bekymmer.

Bekymra sig för sin tävling med andra guldsmeder

      och silvergjutare.

Han söker listigt efter bronsskulptörernas kunskap:

       villig förfalska deras produkter.  

 

Vishetens bok. 15:10.

 

10.  #Aska är hans hjärta, simplare än jord är hans

hopp är värdelösare än lera är hans liv#.

 

Hans hjärta liknas aska för vinden.

       Hans framtidshopp äger mindre värde än jordens.

       Värdelösare än lerans värde är hans liv.

 

Vishetens bok. 15:11.

 

11.  #Ty han känner inte den som formade honom själv, som andades in en själ med kraft att verka

       och blåse in en ande med liv i honom#.

 

Känner inte sin skapare: som formade honom.

        Inblåste sin livsande i hans andnings-organ.

 

Vishetens bok. 15:12.

 

12.  #Istället menar han att vår tillvaro är en lek,

att livet är en marknadsfest där det finns pengar

      att tjäna.

"Inkomster måste man skaffa sig bäst man kan,"

      säger han,  "även om medlen blir onda#.

 

Säger själv föraktfullt: vår tillvaro är en lek.

      Livet marknadsfest: för vinningslystnad.

Goda inkomster: livet leva för.

         Vinnings-lystnaden ondskefull.

 

Vishetens bok. 15:13.

 

13.  #Han vet ju bättre än någon annan att han syndar när han tillverkar bräckliga kärl

      och gudabilder av samma jordiska material#.

 

Krukmakaren äger kännedom om synden.

       När han tillverkar med syndiga händer:

bräckliga kärl och avguda-bilder.

 

Vishetens bok. 15:14.

 

14.  #Men dåraktigast alla, klenare än spädbarn

till förståndet, var ditt folks fiender och

     förtryckare#.

 

Dåraktigast av allt är:

      äga dumdristigt förstånd.

Ditt folks fiender och förtryckare handlade

    dåraktigt.

 

Vishetens bok. 15:15.

 

15.  #De höll alla hedningarnas bilder för gudar,

dessa som varken har ögon att se med eller näsor

       som kan dra in luft eller öron som kan höra

eller fingrar att känna med och vars fötter inte

      duger att gå med#.

 

Ditt folks fiender och förtryckare:

       håller fast vid hedningarnas avgudabilder.

Vilka äger o-rörliga ögon: ögon av blindhet.

        Deras näsor saknar luktsinne.

Saknar lyssnande öron.

         Äger o-rörliga känslolösa fingrar.

Vilkas fötter saknar rörlighet.

       Ger inga fot-avtryck. 

 

Vishetens bok. 15:16.

 

16.  #Det var en människa som gjorde dem, en som

har anden till låns gav den form, och ingen

    människa kan kan göra en gud av det som liknar

henne själv#.

 

Människan som med sina syndfulla händer.

      gjorde dem.

Som själva fick liv genom skaparens livsande.

               

Vishetens bok. 15:17.

 

17.  #Hon är dödlig, och tinget som hon tillverkar

med sina syndiga händer är livlöst.

      De föremål hon dyrkar är sämre än hon själv:

hon har fått liv, men aldrig de#.

 

Människan dödlig kommen av jordens stoft.

      Det hon själv skapat genom arbetsmöda och tid:

av sina syndiga händers verk: är liv-löst.

         Hennes dyrkade föremål: sämre än hennes

egna livs-värde.

           Hon fått sin livsande: vilket avguda-föremålet

   saknar.

 

Vishetens bok. 15:18.

 

18.  #Men dessutom dyrkar de djur av vidrigaste

slag, djur som har mindre förnuft än några andra#.

 

Dessutom dyrkar de olika fåfängliga djur.

        Djur som äger mindre förstånd än annat skapat.  

 

Vishetens bok. 15:19.

 

19.  #Som inte ens har sådan skönhet som man

kan lockas av hos djur, och som till och med

        står utanför när Gud prisar och välsignar

sitt verk#.

 

Som äger mindre skönhet för ögat än olika

     färg-rika djur.

       

 

       

VISHETENS BOK. 16:1-14.

 

EGYPTIERNA PLÅGAS AV DJUR, ISRAELITERNA

    RÄDDAS.

 

Vishetens bok. 16:1.

 

1.  #Därför var det rättvist att dessa människor straffades med liknande ting:

      med djur i mängder som plågade dem#.

 

Egyptierna bestraffades plågades rättvist med

    mängder av olika djur.

 

Vishetens bok. 16:2.

 

2.  #Och det straffet lät du motsvaras av en välgärning mot ditt eget folk, ty när hunger ansatte

       dem bjöd du dem vaktlar att äta, något som de aldrig förr hade smakat#.

 

Bestraffningen visades sig till ditt eget folks

    välsignelse.

När deras hunger efter nyttig föda plågade dem:

       tillät du manna regna över dem från din himmel.

 

Vishetens bok. 16:3.

 

3.  #När fienderna längtade efter mat skulle de till

och med mista den livsnödvändiga lusten att äta

     ----- så vidriga var de som djur som sändes mot dem ----- medan ditt folk skulle få mat, till och med

        sådan som de aldrig smakat, efter bara

en kort tid av brist#.

 

När fienderna längtade efter mat:

        skulle mista lusten att äta.

Varför?

      Fåfängliga djur plågade dem.

Ditt egendomsfolk:

       Fick mat i överflöd: som de aldrig förr smakat. 

 

Vishetens bok. 16:4.

 

4.  #Förtyckarna skulle obönhörligt känna bristen,

men de dina skulle bara få en föreställning om

     hur deras fiender led#.

 

Förtryckarna skulle ha o-rubblig känsla i brist

     på mat.

Ditt folk skulle få erfara sina fienders brist på föda.

       

Vishetens bok. 16:5.

 

5.  #Inte ens när de själva överfölls av vilda

och rasande djur och höll på att tillintetgöras av de

       ringlande ormarnas bett, höll din vrede

i sig till det yttersta#.

 

Egyptierna blev överfallna av vilda rasande djur.

     Blev tillintetgjorda dödade av ringlande giftormars bett.

 

Vishetens bok. 16:6.

 

6.  #Att de hölls i skräck för en tid var bara en varning; de hade ett tecken som lovade räddning

      och påminde om ditt lagbud#.

 

Hölls fångna i skräck under en tid.

      Var skräckslagna: var bara en varning.

Lydnaden inför dina lagbud: skulle bli dem till

        tecken om räddning.

 

Vishetens bok. 16:7.

 

7.  #Ty den hjälpsökande räddades inte av tecknet

han såg utan av dig, allas räddare#.

 

Hjälp-sökande räddades av dig.

       Du: du folkens räddare.

 

Vishetens bok. 16:8.

 

8.  #Också på det sättet bevisade du för våra fiender att du är den som befriar från allt ont#.

 

Vad du lovat du gjorde: blev till gott vittnesbörd

        för våra fiender.

Du: vår befriare från ondskan. 

 

Vishetens bok. 16:9.

 

9.  #De dödades av gräshoppors och flugors bett

och fann inget botemedel att rädda livet med,

     ty de förtjänar att straffas med sådans djur#.

 

Fienderna: Egyptierna: dödades av giftiga

     gräshoppors och flugors gift-bett.

Inget botemedel mot giftet fanns.

      Deras syndfulla liv förtjänade bli bestraffade

av giftiga djur.

 

Vishetens bok. 16:10.

 

10.  #Men dina söner kunde inte ens giftiga reptilers tänder rå på, ty din barmhärtighet kom dem till

       hjälp och botade dem#.

 

Dina söner beskyddade mot giftiga kräldjurs

      gift-tänder.

Din barmhärtighet var ditt folks hjälp.

       Du botade dem. 

 

Vishetens bok. 16:11.

 

11.  #För att påminnas om dina ord blev de stungna

och sedan snabbt hjälpta; de skulle inte få

      förskjunka i glömskas dvala och bli likgiltiga

för din godhet#.

 

Din godhet: gav dem hjälp i sin o-lydnad:

    blev stungna av giftiga kräldjurs bett. 

I tacksamhet tackade för din godhet.

 

Vishetens bok. 16:12.

 

12.  #Ty det var varken örter eller salvor som gjorde dem friska utan ditt ord, Herre, det som botar allt#.

 

Ditt ord botade dem.

       Örter salvor gjorde dem inte friska.

 

Vishetens bok. 16:13.

 

13.  #Du har makten över liv och död, du leder oss

ner till dödsrikets portar och för oss upp därifrån#.

 

Dig är given all makt över livet och döden.

       Du leder oss ner till döds-rikets portar.

Befrias oss från dödsrikets portar.

 

Vishetens bok. 16:14.

 

14.  #En människa däremot kan visserligen döda

i sin ondska, men hon kan inte föra anden tillbaka

      sedan den lämnat kroppen och inte befria

en själ som döden tagit till fånga#. 

 

Människan kan döda i sin dödliga ondska.

     Inte befria en själ som döden fångat.

Anden som lämnat jordiska kroppshyddan:

     kan människan inte föra tillbaks till kroppen.