VISHETENS BOK. 16:1-14.

 

EGYPTIERNA PLÅGAS AV DJUR, ISRAELITERNA

    RÄDDAS.

 

Vishetens bok. 16:1.

 

1.  #Därför var det rättvist att dessa människor straffades med liknande ting:

      med djur i mängder som plågade dem#.

 

Egyptierna bestraffades plågades rättvist med

    mängder av olika djur.

 

Vishetens bok. 16:2.

 

2.  #Och det straffet lät du motsvaras av en välgärning mot ditt eget folk, ty när hunger ansatte

       dem bjöd du dem vaktlar att äta, något som de aldrig förr hade smakat#.

 

Bestraffningen visades sig till ditt eget folks

    välsignelse.

När deras hunger efter nyttig föda plågade dem:

       tillät du manna regna över dem från din himmel.

 

Vishetens bok. 16:3.

 

3.  #När fienderna längtade efter mat skulle de till

och med mista den livsnödvändiga lusten att äta

     ----- så vidriga var de som djur som sändes mot dem ----- medan ditt folk skulle få mat, till och med

        sådan som de aldrig smakat, efter bara

en kort tid av brist#.

 

När fienderna längtade efter mat:

        skulle mista lusten att äta.

Varför?

      Fåfängliga djur plågade dem.

Ditt egendomsfolk:

       Fick mat i överflöd: som de aldrig förr smakat. 

 

Vishetens bok. 16:4.

 

4.  #Förtyckarna skulle obönhörligt känna bristen,

men de dina skulle bara få en föreställning om

     hur deras fiender led#.

 

Förtryckarna skulle ha o-rubblig känsla i brist

     på mat.

Ditt folk skulle få erfara sina fienders brist på föda.

       

Vishetens bok. 16:5.

 

5.  #Inte ens när de själva överfölls av vilda

och rasande djur och höll på att tillintetgöras av de

       ringlande ormarnas bett, höll din vrede

i sig till det yttersta#.

 

Egyptierna blev överfallna av vilda rasande djur.

     Blev tillintetgjorda dödade av ringlande giftormars bett.

 

Vishetens bok. 16:6.

 

6.  #Att de hölls i skräck för en tid var bara en varning; de hade ett tecken som lovade räddning

      och påminde om ditt lagbud#.

 

Hölls fångna i skräck under en tid.

      Var skräckslagna: var bara en varning.

Lydnaden inför dina lagbud: skulle bli dem till

        tecken om räddning.

 

Vishetens bok. 16:7.

 

7.  #Ty den hjälpsökande räddades inte av tecknet

han såg utan av dig, allas räddare#.

 

Hjälp-sökande räddades av dig.

       Du: du folkens räddare.

 

Vishetens bok. 16:8.

 

8.  #Också på det sättet bevisade du för våra fiender att du är den som befriar från allt ont#.

 

Vad du lovat du gjorde: blev till gott vittnesbörd

        för våra fiender.

Du: vår befriare från ondskan. 

 

Vishetens bok. 16:9.

 

9.  #De dödades av gräshoppors och flugors bett

och fann inget botemedel att rädda livet med,

     ty de förtjänar att straffas med sådans djur#.

 

Fienderna: Egyptierna: dödades av giftiga

     gräshoppors och flugors gift-bett.

Inget botemedel mot giftet fanns.

      Deras syndfulla liv förtjänade bli bestraffade

av giftiga djur.

 

Vishetens bok. 16:10.

 

10.  #Men dina söner kunde inte ens giftiga reptilers tänder rå på, ty din barmhärtighet kom dem till

       hjälp och botade dem#.

 

Dina söner beskyddade mot giftiga kräldjurs

      gift-tänder.

Din barmhärtighet var ditt folks hjälp.

       Du botade dem. 

 

Vishetens bok. 16:11.

 

11.  #För att påminnas om dina ord blev de stungna

och sedan snabbt hjälpta; de skulle inte få

      förskjunka i glömskas dvala och bli likgiltiga

för din godhet#.

 

Din godhet: gav dem hjälp i sin o-lydnad:

    blev stungna av giftiga kräldjurs bett. 

I tacksamhet tackade för din godhet.

 

Vishetens bok. 16:12.

 

12.  #Ty det var varken örter eller salvor som gjorde dem friska utan ditt ord, Herre, det som botar allt#.

 

Ditt ord botade dem.

       Örter salvor gjorde dem inte friska.

 

Vishetens bok. 16:13.

 

13.  #Du har makten över liv och död, du leder oss

ner till dödsrikets portar och för oss upp därifrån#.

 

Dig är given all makt över livet och döden.

       Du leder oss ner till döds-rikets portar.

Befrias oss från dödsrikets portar.

 

Vishetens bok. 16:14.

 

14.  #En människa däremot kan visserligen döda

i sin ondska, men hon kan inte föra anden tillbaka

      sedan den lämnat kroppen och inte befria

en själ som döden tagit till fånga#. 

 

Människan kan döda i sin dödliga ondska.

     Inte befria en själ som döden fångat.

Anden som lämnat jordiska kroppshyddan:

     kan människan inte föra tillbaks till kroppen.