KLAGOVISORNA. 1:1-22.

 

FÖRSTA SÅNGEN.

 

PROFETENS KLAGAN: JERUSALENS NÖD.

 

KLAGOVISORNA 1:1-11.

 

Klagovisorna. 1:1.

 

1.  #Ack, övergiven ligger hon, den förr

så folkrika staden.

 

En änka liknar hon, hon som var främst bland

   folken.

Drottningen bland länder gör nu trältjänst#.

 

Olyckan kom över dig; du sköna folkrika stad.

     Ligger slagen övergiven.

Jämförs med änkans sorg och bedrövelse.

 

Du, stad kallad för städernas Drottning prydlig

     skön och vacker.

Avföll i gudlöshetens övermod tillbad andra gudar.

      Gör nu trältjänst.

 

Klagovisorna. 1:2.

 

2.  #Hon gråter bittert i natten, kinden våt av tårar.

Bland alla hennes vänner finns ingen som ger 

        henne tröst.

De som stod henne nära har svikit och blivit

      och hennes fiender#.

 

Drottningen gråter med bittert hjärta i natten.

         Hennes kind blir vått av sorgens tårar.

Hennes vänner blivit dåliga tröstare.

        Hennes kära vänner blivit livets svikare.

Hennes fiender söker inte hennes gemenskap.

 

Klagovisorna. 1:3.

 

3.  #Juda har drivits i landsflykt efter nöd

och vedermöda.

       Nu bor hon bland främmande folk och finner

ingen ro.

      Förföljarna han upp henne, och ingen

flykväg fanns#.

 

Juda folk fördrivits i landflykt från sitt trygga land.

           Levt i nöd och vedermöda.

Har sin boplats bland främmade folk.

      Folkets närvaro fattig på sinnesro.

 

Klagovisorna. 1:4.

 

4.  #Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer

till högtiderna. 

        Hennes portar står övergivna, hennes präster

suckar, de unga kvinnorna klagar.

      Bitter är hennes sorg#.

 

Vägarna till Sions berg ligger i sorg.

          Ingen besöker hennes högtider.

Hennes prydliga portar: övergivna.

       Sions präster lever modlösa.

Unga kvinnor på Sion höjer klagorop.

        Bitterheten hennes dagliga sorg. 

 

Klagovisorna. 1:5.

 

5.  #Hennes fiende har tagit makten, hennes motståndare är trygga.

     Herren har straffat henne för hennes många synder.

      Hennes barn fick gå i fångenskap, de fördes

bort av fienden#.

 

Hennes fiender äger makten över henne.

       Hennes o-vänner lever i trygghet.

Herren bestraffat henne: för hennes synders skull.

          Hennes avkomma fördes bort som fångar.

 

Klagovisorna. 1:6.

 

6.  #Sion har förlorat all sin prakt.

Hennes furstar liknade hjortar som inte funnit

     bete.

Kraftlösa flydde undan förföljarna#.

 

Sion förlorat sitt praktfulla liv.

        Sions furstar liknar utmattade hjortar på föda.

Hungriga kraftlösa: flydde undan förföljarna. 

 

Klagovisorna. 1:7.

 

7.  #I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem

de skatter hon ägt sedan forna dagar.

       När hennes folk föll i fiendehand och ingen

kom till hjälp, såg motståndarna på och skrattade

       åt hennes undergång#.

 

Nödens hemlöshetens Jerusalem minns:

       sitt liv i de skatter hon ägde.

Hennes trygga folk föll i fiendens obarmhärtiga

         händer.

Folket var hjälplösa.

      Motståndarna skrattade gav sitt bifall till

hennes undergång.

 

Klagovisorna. 1:8.

 

8.  #Svårt har Jerusalem syndat, därför väcker 

hon avsky.

     De som ärat henne visar nu förakt då de ser

henne naken.

      Hon suckar hon vänder sig bort#.

 

Jerusalem övergav Herrens trygga vägar.

          Tillbad andra gudar.

Hennes gudlöshet väcker avsky bland folken.

          De som ärat henne: nu visar henne

hat och förakt.

        

Klagovisorna. 1:9.

 

9.  #Orenhet fläckar hennes släp.

Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut.

       Ofattbart djupt har hon sjunkit.

Ingen tröstar henne.

      Herre, se mitt elände!

Se fiendes triumf!.

 

O-renheten befläckat hennes dagliga liv.

      Hennes orena liv förde henne till ett eländigt liv.

Hon är tröst-lös djupt bedrövad i sin orenhet.

         Hennes innerliga bön:

Se mitt elände!

      Fiendens föraktfulla beteende!

 

Klagovisorna. 1:10.

 

10.  #Fienden sträcker ut handen efter alla 

hennes skatter.

      Hon fick se sin helgedom beträdas av hedningar, dem som du hade förbjudit att komma

    in i din församling#.

 

Hennes skatter: blev fiendens egendom.

      Hennes helgedom invaderades för hennes

synders skull av hedningar.

      Vilka var ovälkomna in i din församling.

 

Klagovisorna. 1:11.

 

11.  #Hela hennes folk suckar och söker efter mat.

Sina skatter byter mot bröd för att uppehålla livet.

      Se, Herre, hur föraktad jag är!#.

 

Hennes folk övergivna i sitt sökande efter föda.

      Sina skatter betalas mot brödet.

Brödet hennes livsnäring.

        Se Herre mitt föraktade liv:

för min gudlöshets skull.

STADENS LIDANDE. 

 

KLagovisorna 1:12-22.

 

Klagovisorna. 1:12.

 

12.  #Något sådant har ni aldrig sett, ni som går

vägen förbi: när såg ni en plåga sådan som min,

        den som lades på mig då Herren lät mig lida

på sin glödande vredes dag#.

 

Folket som gick förbi min övergivenhet:

        Var skräckslagna inför min livs plåga.

Herren tillät mitt lidande: på sin glödande

    vredes dag. 

 

Klagovisorna. 1:13.

 

13.  #Från höjden sände han eld ända ner i 

mitt innersta.

        Han gillrade en snara för mina fötter,

han stötte bort mig och lämnade mig övergiven,

      i ständig svaghet#.

 

Från sin himmelska höjd sände vredens glöd

     in i mitt innersta liv.

Gillrade farofylld snara inför mina otrygga fötter.

         Övergav sin faderskärlek till mig.

 

Klagovisorna. 1:14.

 

14.  #Han gjorde min synd till ett ok, han lade det på mig, det tynger min nacke.

       Han har brutit min kraft.

Herren har utlämnat mig åt övermakten#.

 

Mitt syndiga liv blev livets tunga ok.

         Vilket jag får bära.

Gjort mig kraftlös.

      Överlämnat mig i fiendens våld. 

 

Klagovisorna. 1:15.

 

15.  #Alla kämpar jag ägde föraktades av Herren.

Han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa

       unga män.

Herren trampade Juda som druvor i en vinpress#.

 

Mina medkämpar jag stolt ägde:

      föraktades av Herren.

Herrens vredesglöd över Judas gudlöshet:

      jämförs bildligt som levande druvor i en

vin-press.

 

Klagovisorna. 1:16.

 

16.  #Därför måste jag gråta, tårar strömmar från mina ögon.

        Fjärran är de som kunde trösta och ge mig

nytt mod.

      Mina söner ligger slagna, ty fiende var övermäktig#.   

 

För Herrens vredes skull: gråter jag i sorg

   och bedrövelse.

Mina tårar liknar vatten-strömmar från mina

       tårfyllda ögon. 

Trösterika vänner nu otröstliga: vilket gör

     mig modlös.

Mina tappra söner ligger döda på marken:

       fienden besegrade dem.

       

Klagovisorna. 1:17.

 

17.  #Sion sträcker ut sina händer, men ingen

tröstar henne.

       Mot Jakob uppbådade Herren grannfolken 

som fiender.

      För dem har Jerusalem blivit något som

väcker avsky#.

 

Sion sträcker ut sin hjälplösa händer:

     ingen vill trösta henne.
Mot Jakob: gjorde Herren Sions grannfolk till

    hennes fiende.

 

Klagovisorna. 1:18.

 

18.  #Herren har gjort rätt, ty jag trotsade

hans bud.

        Lyssna nu, alla folk, och se min plåga!   

Mina unga män och kvinnor har förts bort 

     i fångenskap#.

 

Herren handlade rättvist mot Sions avfall

      från lagen.

Var lydiga lyssna nu: alla folk.

      Se hur jag plågas av min gudlöshet.

 

Klagovisorna. 1:19.

 

19.  #Jag kallade på mina älskare, men alla

svek mig.

         Mina präster och äldste gick under i staden

de de sökte efter föda för att uppehålla livet#.

 

Kallade på mina o-tuktiga älskare.

      Alla övergav mig.

Mina präster äldste levde i olydnad:

     blev fiendens byten.

Sökte efter daglig föda: men fann ingen.

 

Klagovisorna. 1:20.

 

20.  #Herre, se, jag är i nöd!

Mitt inre är i uppror, ånger fyller mitt hjärta:

       jag har trotsat dig.

Ute har svärdet dräpt mina barn, inomhus

     härskar döden#.

 

Ropade ut min nöd: se mitt liv är i fara!

       Mitt inre är upproriskt.

Hjärtat är ångestfyllt: jag levt syndigt liv.

         Dödens svärd dräpt mina barn.

Döden blivit vår Herre.

 

Klagovisorna. 1:21.

 

21.  #Alla hör hur jag suckar, men ingen

tröstar mig.

      Fienderna hör om min olycka och gläds över

att den är ditt verk.

      Den dag du förkunnade lät du komma.

Men för dem skall det gå som för mig#.

 

Alla folk hör min inre klagan: ingen villig trösta mig.

            Fiende hör mina eländiga olyckor.

Försvara mig inte: ty det är ditt rättvisans verk.

        

Klagovisorna. 1:22.

 

22.  #Rannsaka deras ogärningar och gör med dem som du gjort med mig för alla mina

    synders skull.

Jag suckar ständigt, mitt hjärta är tungt#. 

 

Klagar dagligen: mitt hjärta tyngt av klagorop.