PREDIKAREN. 8:1-17.

 

LYCKA OCH OLYCKA.

 

¤Predikaren. 8:1.

 

1.  #Vem är den vise, vem förstår att tyda tingen?

Vishet får människans ansikte att lysa,

       mildrar hennes hårda uppsyn#.

 

Visheten belyser människans ansikte.

         Förändrar hennes hård-hjärtliga beteende.

 

¤Predikaren. 8:2-3.

 

2-3.  #Lyd konungens befallningar, svär ingen

ingen förhastad ed inför Gud.

      Kungen gör vad han behagar, lämna honom

därför i fred och driv inte en dålig sak#.

 

Lyssna lydigt på konungens befallningar.

          Låt inte tungan svärja; förhastad eds-ord

inför Guds ansikte.

        Kungen i landet gör vad Gud behagar.

Lämna honom i fred respektera honom.

        

¤Predikaren. 8:4.

 

4.  #Kungens ord är lag, till honom kan ingen säga:

   "Vad gör du?"#.

 

Kungens uttalade ord är lagen för landet.

      Ingen kan motsäga honom: Vad gör du?

 

¤Predikaren. 8:5.

 

5.  #Den som lyder hans befallning råkar inte illa ut.

Den vise vet när man bör handla och hur#.

 

Den som lyda ödmjuka sig inför hans befallning:

     blir  räddad från olyckor.

Vises vishet till hjälp: för vad han bör handla

      i  ord och handling.

 

¤Predikaren. 8:6.

 

6.  #För allting finns det en tid och ett sätt.

Det onda vilar tungt på människan#.

 

Finns tillgänglig tid för allting.

          Ondskan vilar genom arvssynden tungt

på människans liv.

 

¤Predikaren. 8:7.

 

7.  #Hon vet inte vad som skall hända,

vem kan säga henne vad som skall ske?#.

 

Människan i sin o-förmåga vet inte vad som 

      hända henne.

Vem kan kan säga det till henne?

 

¤Predikaren. 8:8.

 

8.  #Ingen har makt över vinden, ingen kan

hejda vinden.

       Ingen råder över dagen för sin död,

ingen slipper undan i striden.

      Ondskan räddar aldrig sin man#.

 

Ingen i sin själviskhet har makt över vndens styrka.

       Ingen i sig själv råder över sin dödsdag.

Ingen undkommer i sig själv striden med ondskan.

     Ondskans listighet aldrig sin mans räddare.

 

¤Predikaren. 8:9.

 

9.  #Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid  då människa har makt

       över människa till hennes olycka#.

 

Betraktade i mitt seende vad som sker under

     solen.

I en tid av ondskan: då människan har skadlig

       makt över människan till hennes o-lycka.

 

¤Predikaren. 8:10.

 

10.  #Sedan såg jag de onda ----- Även detta

   är en tomhet#.

 

Onda gärningar tomhetens gärningar.

 

¤Predikaren. 8:11.

 

11.  #Eftersom det onda inte får sin dom med

ens uppmuntrans människor att göra orätt#.

 

Eftersom ondskan undviks bli dömd:

   uppmuntras människan till utföra syndiga

gäningar.

 

¤Predikaren. 8:12.

 

12.  #Så begår syndaren hundratals brott 

och får ändå i sin frist.

        Nog vet jag att det skall gå väl för de gudfruktiga, ty de fruktar Gud#.

 

När ondskan går fri från rättvisans dom:

       Begår syndaren frimodigt hundratals lagbrott.

I o-rättvisan: vet jag beskyddas den gudfruktige.

 

¤Predikaren. 8:13.

 

13.  #Och illa för de onda ----- de lever kort,

flyktiga som skuggan ----- ty de fruktar inte Gud#.

 

De ondsinta förkortar sina liv.

       Deras liv liknar flyktig skugga:

ty de är gudlösa.

 

¤Predikaren. 8:14.

 

14.  #Men tomhet är också detta som sker på

jorden, att rättfärdiga drabbas av det öde 

      som de onda förtjänat och onda får den

lott de rättfärdiga förtjänat.

      Jag tänkte: även detta är tomhet#.

 

Tomhetens liv råder på jorden:

    De rätfärdiga drabbas av det livsöde vilka

de gudlösa förtjänat.

       Gudlösa får den beskärda del de 

rättfärdiga förtjänat.

       Vilket i sig visar livets tomhet.

 

¤Predikaren. 8:15.

 

15.  #Då prisade jag glädjen, ty för människan

finns inget gott under solen utom att äta,

      dricka och vara glad.

Detta står henne till buds i livets möda, de dagar

      som Gud ger henne under solen#.

 

Såg denna tomhet: vilket gjorde jag prisade i

      i gläderika ord.

För människans liv under solen ger livet glädje

       i ätandet drickandet vara glad i det.

Vilket tillhör henne i livets möda.

 

¤Predikaren. 8:16.

 

16.  #Så föresatte jag mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar

       överallt, både dag och natt, utan att få

en blund i ögonen#.

 

När jag såg livets mödas verklighet: förstod jag

       värde av bli visheten trogen.

Livets mödosamma liv: människor arbetar överallt,

        både dag och natt utan nattens vila.

 

¤Predikaren. 8:17.

 

17.  #Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker 

      under solen.

Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte,

       ja, även om den vise säger sig förstå 

fattar han ändå aldrig#.

 

Förstod när det gäller Guds hela skapelseverk:

      Människan i sig själv förstår inta all

den tomhet som sker under solen.

      Hon än är flitig sitt arbete: förstår ändå

arbetets tomma liv.

         Även vise när han sig förstår vad som

sker under solen: till fullo fattar det.