DEN INRE BORGEN. 

ANDRA BONINGEN.

ENDA KAPITLET.

HANDLAR OM  HUR VIKTIGT DET ÄR ATT VARA

IHÄRDIG FÖR ATT KOMMA TILL DE ÖVRIGA

BONINGARNA, OM DET STORA KRIG SOM DJÄVULEN

FÖR, OCH OM HUR NÖDVÄNDIGT DET ÄR ATT INTE

FRÅNN BÖRJAN SLÅ IN PÅ FEL VÄG OM MAN VILL

NÅ FRAMGÅNG; ANVISNING PÅ ETT MEDEL SOM

ÄR PRÖVAT OCH BEFUNNET MYCKET VERKSAMT.

1.  Nu går vi över till att tala om hurudana de själar är som kommer in i den andra boningen och vad de har för sig där.

Jag skulle inte vilja säga så mycket, därför att jag på andra ställen har talat rätt utförligt om det,

       men det är omöjligt att låta bli att än en gång säga åtskilligt därom, eftersom jag inte längre minns vad jag har sagt.

Om jag bara kan laga till det på annorlunda sätt kommer det säkert inte att förarga er, eftersom vi aldrig tröttnar på att läsa böcker som handlar om

        dessa ting, hur många de än är.

2.  Det rör sig om dem som redan har börjat ägna sig åt bönen och inser hur viktigt det är att inte stanna kvar i den första boningen.

Men det har ännu inte beslutat sig för att lämna den, ofast därför att de inte vill lämna de tillfällen som bjuds, vilket innbär stor fara.

Men det är också en stor nåd att de, om än bara för en stund, söker undfly snokarna och giftkrypen och inser att det är bra att fly dem.

På sätt och vis har dessa själar det svårare än de som finns i första boningen, även om faran för dem

      är mindre: de har kommit till bättre insikt om den, och det finns hopp om att de skall komma längre in i borgen.

Jag säger att de har det svårare, därför att de i första boningen liknar dövstumma som inte 

hör och alltså lättare står ut med olyckan att

inte kunna tala.

Mycket värre är det för dem som hör men inte

kan tala.

Men för den sakens skull bör man inte avundas dem som inte hör, ty när allt kommer omkring är det ändå en stor sak att hör vad man säger oss.

De uppfattar alltså de maningar som Herren riktar till dem, ju närmare de kommer det rum där

     Hans Majestät bor, deras mycket gode granne,

full av nåd och godhet.

Och detta fastän vi är kvar i våra förströelser och affärer och fröjder och i allt världensbuller, fastän vi faller i synd och reser oss igen; ty de där odjuren

       är så giftiga och bråkiga och umgänget med dem så farligt attdet vore ett under om vi inte

         snvade på dem och fölle.

Trots allt detta är Vår Herre så angelägen om att vi söker honom och åstundar hans umgänge att han

      aldrig slutar upp med att gång på gång kalla oss

för att vi skall finna honom.

Och denna röst är så ljuv att den stackars själen slits sönder när hon inte genast gör vad han befallt.

Och detta är ----- som jag har sagt ----- svårare än att inte höra.

3. Jag säger inte att dessa röster och maningar är lika de andra som vi längre fram skall tala om.

De kommer till oss genom goda människors ord, genom predikningar och genom vad vi läser i goda böcker och mycket annat som ni har hört och där

         Gud talar till oss, elle rgenom sjukdomar och vedermödor, eller i form av en sanning som uppenbaras för oss under några av de stunder vi ägnar åt bönen.

Hur svag denna än må vara sätter Gud stort värde på den.

Och ni, mina systrar, skall inte akta för fringa denna första nådaskänk, och inte heller misströsta om

      ni inte kan svara Herren genast, ty Hans Majestät vet att vänta många dagar och år, i synnerhet när han märker ihärdighet och god vilja.

Detta är  det mest nödvändiga, ty därmed kan vi inte undgå att vinna mycket.

Men fruktansvärt är det batteri som demonerna för fram på tusen olika sätt och som plågar själen mycket värre än något i den förra boningen.

Ty där var hon döv och stum ----- åtminstone hörd hon mycket litet ----- och gjorde svagare motstånd, liksom en som till en del har gett upp hoppet

om att segra.

Här är förståndet livligare och själskrafterna dugligare.

Vapenbraket och artilleriet går an, så att själen inte kan låta bli att höra.

Ty här framställer demonerna de där snokarna, alla denna världens ting och alla dess fröjder som om de vore eviga, likaså den aktning man åtnjuter där,

       vännerna och släktningarna, hälsan som hotas av botövningarna ----- en själ som träder in i denna

          boning börjar alltid längta efter något sådant

------ och tusen andra slags hinder.

4.  O Jesus, vilket oväsen demonerna här ställer till och hur de plågar den stackars själen, som inte vet om hon skall gå vidare eller vända åter till den

     första boningen!

Å andra sidan visar henne förnuftet vilken villfarelse det är att tänka att allt det där är av minsta värde

     i jämförelse med det hon eftersträvar.

Tron lär henne vad det är som kan fylla hennes begär.

Minnet framställer för henne vad alla dessa ting slutligen blir till; det påminner henne om deras död som hon har sett njuta mycket av dessa ting; några

         har hon sett dö plötsligt och strax därpå bli

glömda av alla; några som vihar känt när de levde

           i stor välmåga är nu därnere under jorden, vi trampar på deras grvar närvi gång på gång passerra dem, och vi tänker påhur deras kroppar sjuder

       av en mängd likmaskar; jämte tillräckligt

mycket annat att fästa blicken på.

Viljan blir böjd för att älsk aden som har visat så många tecken och prov på kärlek och vill återgälda några av dem.

Särskilt riktar den blicken på att den som verkligen älskar själen aldrig överger henne utan ständigt följer henne åt och skänker henne liv och tilltro.

Förståndet skyndar genast till och lär oss inse hur många år vi än lever kan vi inte få en bättre vän,

      och hela välden är fullav falskhet, och att de

fröjder som djävulen utmålar för oss består av vedermödor, bekymmer och motsägelser;

          det gör oss förvissade om att utanför denna borg finns det varken säkerhet eller frid; att själen

     må akta sig för att gå till andra hus, då hennes

eget är fullt av goda ting, om hon bara vill njuta av dem; att inte vem som helst hemma hos sig har

       allt som är nödvändigt, i synnerhet när världen på stället är herre övr allt gott, bara man inte vill

          gå i fördärvet och som den  förlorade sonen äta svinmat.

5.  Med sådana skäl besegras demonerna, men, o min Herre och min Gud, vad vanan vid fåfängligheterna och hela världens syn på dem förstör allt!

Däför blir tron så död att vi inte söker det den lär oss utan långt mera det vi ser.

Men i verkligheten ser vi ingenting annat än vilka stora olyckor de drabbas av som löper efter dessa synliga ting.

Så verrkar de giftiga kräldjur som vi har beskrivit.

Det går på samma sätt när man blir biten av en

huggorm: man blir helt och hållet förgiftad och svullnar upp.

Må vi ta oss i akt.

Det är klart att det behövs många kurer för att bli frisk, och det är en stor Guds nåd om vi inte

dör av bettet.

Själen får förvisso utstå svåra vedermödor, särskilt om djävulen förstår at hon är väl rustad, så att hennes beskaffehet och vanor lovar stora framsteg; då uppbådas hela helvetet för att söka driva ut henne ur borgen.

6.  Ack, min Herre!  Här ärh jälp avnöden, ty den förutan kan ingenting göras.

Låt för idn barmhärtighets skull inte denna själ bedra sig och avstå från det verk hon just har påbörjat.

Skänk henne ljus så att hon ser var allt hennes goda finns och så att hon håller sig borta från dåligt sällskap.

Det är något mycket stort att umgås med sådana som själva umgås med de djupa tingen.

Och själen bör inte bara sälla sig till dem som hon ser i samma boningar utan också till dem som

honn vet har nått längre.

Ty det är till stor hjälp om hon kan komma så nära dem att de drar henne med sig.

Må själen alltid vara på sin vakt och inte låta sig besegras.

Ty om djävulen ser henne vara fast besluten att hellre offra liv och själsfrid och allt som står till buds än att vända åter till första boningen, då kommer han att så mycket förr lämna henne i fred.

Må vi bete oss som män och inte som de där som lade sig på magen för att dricka när de skulle tåga till strid under jag minns inte vad det var för en befälhavare ( GIDEON, UPPLYSER PATER GRACIAN,

       Dom. 7:5 ).

I stället gäller det att beslutsamt gå till kamp mot demonerna. och bättre vapen  finns inte än korsets.

7.  Även om jag har sagt det på andra ställen betyder det så mycket att jag säger det här också:

      det passar sig inte att vilja ha skänker i början, ty det är ett dåligt sätt att sätta i gång arbetet på een så stor och dyrbar byggnad.

Om man börjar bygga på sanden ramlar allt till marken och det blir aldrig slut på prövningarna.

Ty det är inte i sådana boningar som detfaller manna, utan i de ine där själen får allt vad hon vill och önskar, därför att hon inte vill något annat än det Gud vill.

Det är en lustig sak att fastän vi har tusen virrigheter och ofullkomligheter och dygder som ännu inte kan gå därför att de nätt och jämt har

      börjat födas ---- och Gud give att de hade börjat

------ så skäms vi ändå inte för att kräva glädje i

         bönen och klaga över torka.

Må det aldrig händaer, systrar.

Fatta det kors som er Brudgum har lagt på sig och inse att det tillkommer också er att bära det.

Den som mest kan lida lider mest för honom och blir mest befriad.

Det andra är bisaker, men om Herren ger er det så tacka honom mycket.

8.  Ni tycker kanske att ni är fast beslutna att uthärda yttre vedermödor om Gud belönar er med inre gåvor.

Hans Majestät vet bättre vad som passar oss.

Det är inte vår sak attg e  honom anvisning om vad han skall ge oss, ty han kan med skäl säga att vi inte vet vad vi ber om.

Allt som nybörjaen i bönens värld bör sträva efter

------- glöm inte det, ty det är mycket viktigt ------

är att med såstor möda, beslutsamhet, ordning och omsorg som möjligt söka bringa sin vilja till överensstämmelse med Guds vilja.

Som jag längre fram skall visa är det alldelse säkert att just i detta består all den högsta fulländning man kan nå på den andliga vägen. 

Ju mer fullkomnad man blir man blir i detta desto mer får man ta emot av Herren och desto längre har man kommit på vägen.

Tro inte att detta är rotvälska ele rsaker som inget vet eller förstår; allt vårt väl ligger däri.

Ty om vi går vilse från början, genast kräver att Herren skall göra som vi vill och handla med oss efter våra inbillningar, vilken fasthet blir det då

      i den byggnad vi uppför?

Må vi försöka göra så gott vi kan och akta oss för de där giftiga kräldjuren. 

Mången gång är det Herens vilja att onda tankar förföljer och plågar oss utan att vi kan driva bort dem, vi drabbas av torka och ibland tillåter han att

     vi blir bitna, för att vi må veta att akta oss bättre i framtiden och för att pröva om vi sörjer mycket över att ha brutit mot honom.

9.  Om ni någon gång faller så skall ni inte bli modstulna för det och sluta upp med att vandra framåt.

Ur ett sådant syndafall kan Gud dra ut något gott, liksom den som säljer motgift prövar om det duger genom att först dricka gift. 

Om vi inte på annat sätt inser det elände och det stora fördärv som följer av att vi spiller bort oss själva, må det räcka med den kamp vi råkar in i när vi åter försöker samla oss. 

Finns det något värre ont för oss än är vi inte håller oss inom vårt eget hus?

Vilket hopp kan vi ha om att finna ro i andras hus när vi inte kan ha det i vårt eget?

Därtill kommer att så sanna vänner och nära släktingar som själskrafterna och sinnena, med vilka vi alltid måste leva ävenomvi inte vill det, tycks föra krig mot oss liksom för att hämnas

        för våra laster.

Frid, frid, mina systrar, säger Herren, och till frid manar han sina apostlar gång på gång.

Tro mig, om vi inte finner den och skaffar oss den i vårt eget hus skall vi aldrig fina den i främmnade.

Men då genast göra slut på det där kriget.

För det blod som är utgjutet för oss ber jag dem göra det, som ännu inte har börjat gå in i sig själva.

Och de som har börjat må akta sig för att vända tillbaka, väl vetande att återfall är värre än fall och att förlusten är stor.

Må de förlita sig på Guds barmhärtighet och ingalunda sig själva.

Då skall de få sehur Hans Majestät för dem från de ena boningarna  till de andra och ställer dem på säker mark där de där odjuren fångna och skrattar åt dem, medan de redan i detta livet åtnjuter mera gott än de någonsin kan önska sig.

10.  Som jag sade i början har jag förut skrivit hur ni skall bete er i de hemsökelser djävulen här utsätter er för:

när man skall börja gå in i sig själv bör man inte bruka armstyrka utan saktmod så att man kan förbli där mera beständigt.

Nu skall jag alltså inte säga något mera än at det tycks mig vara av stor vikt att tala med erfarna personer om dessa ting, ty annars kunde ni tro er lida stort avbräck genom att sköta era nödvändiga

         sysslor.

Bara vi inte förtröttas skall Herren leda allt till vårt bästa, även om vi inte finner någon som 

undervisar oss.

Ty för detta onda finns det inget annat botemedel än att ständigt börja på nytt; annars kommer själen

        att dag för dag förlora en smula mer och mer, vilket Gud give att hon begrepe.

11.  Nu kan någon komma på den tanken att om det är så illa att vända tillbaka, så vore det mycket bättre att aldrig börja utan hålla sig utanför borgen.

Men jag sade från början ----- och Herren själv säger det ------ att den som själv ger sig ut i fara förgås däruti, och att porten som leder in i borgen är bönen.

Det är därför dåraktigt att tänka att vi kan träda in

i himlen utan att träda in i oss själva, besinna och begrunda vårt elände och vad vi är skyldiga Gud samt gång på gång bönfalla om hans barmhärtighet.

Herren själv säger:  "Ingen uppstiger ( AV PATER GRACIAN ÄNDRAT TILL KOMMER ) till min Fader utom genom mig"  ( jag vet inte om jag citerar ordagrant, men jag tror det ) och "den som har sett

mig, har sett min Fader"  ( Joh 14:6, 9 ).

Om vi aldrig betraktar honom och  tänker på vad vi är honom skyldiga och på den död han led för oss, så förstår jag inte hur vi skall lära känna honom

       och  utföra gärningar i hans tjänst.

Ty vad är tron utan gärningar, och vad är gärningarna om de inte får sitt värde av Jesu Kristi, vårt högsta Godas förtjänst?

Och vad värde har det som inte uppväcker oss till att älska denne Herre?

Må Hans Majestät ge oss insikt om hur mycket vi  har kostat honom och om att tjänaren inte är förmer än sin Herre, om att vi måste arbeta för att få skåda hans härlighet och om hur nödvändigt det är

för oss att bedja, på det att vi inte ständigt må

      råka i frestelse. 

  

  

 

 

 

  

     

   

       

   

 

 

  

INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN :::

SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE. 

700.  Lära känna sakt-modig-heten och leva

i dess rikedomar.

701.  Vreden och häftig-heten :: smärt-fyllda :::

smärtande :::: lånar ut sig till människors tungor.

702.   Ut-lånade tankar i orolighetens och

för-virringens tankevanor:: skadlig för själ och kropp.

703.   Vår egna vilja väljer ::: vad hon vill låna den till.

704.   Brist-fällig karaktär visar sig i människors

livsstil och livsföring.

705.   Deras ord och handlingar ::: åter-speglar karaktärens mogen-het.

706.   Tungans : tröst :: hjälp ::: stöd.

707.   Tungans miss-bruk : osämja :: kiv :::

ord-strider :::: gnäll ::::: knot.

708.   O-sämjan och gnället :: skapar o-vänskap.

709    Kivet och ord-strider ::: övermodets ord

och handlingar.

710.   Över-modige och ödmjuke talar inte

samma språk.

711.   Över-modige och ödmjuke ::: har svårt för

god vän-skap.

712.   Ödmjuke och över-modige tänker inte

samma tankar.

713.   Ödmjuke och över-modige har inte samma med-lidande och med-känsla för de små, fattiga,  över-givna Och hjälplösa.

714.  Oroligt och för-virrat ::: kropps-språk :

åter-spelar själens och sinnets tillstånd.

715.  Gräl-sjuk-heten : skapar splittring :: o-vänskap

::: o-enighet :::: o-sämja och ordstrider.

716.  Ödmjukhetens, enkel-hetens och litenhetens

tale och tankesätt ::: på-verkar människans livsstil och livsföring.

717.  Bittra och be-svikna ögon ::: ej med-lidsamma

Och för-låtande.

718.  An-klagande ögon :: ej för-låtande.

719.  An-klagande blickar :: för-dömmande.

720.  Tröste-rik tunga ::: upp-muntrad och hjälpande.

  

721.  Tröstens källa ::: o-ut-tömlig.

722.  Tröste-rika källan har inga fel och brister.

723.  Fullkomlig i vad den har att ge.

724.  Tröstens källa :: till-gäng-lig för alla.

725.  Tröste-rikt tal :: ger tacksamma hjärtan.

726.  Tårar av tacksamhet ::: ut-trycker hjärtats tack-samhet.

727.  Känna hjärtats tack-samhet ::: ut-trycker

tankarnas tack-samhet.

728.  Tårar av ödmjuk-het ::: ut-trycker hjärtats ödmjuk-het.

729.  Känna hjärtats ödmjuk-het ::: ut-trycker

tankarnas ödmjuk-het.

INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTA :::

SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.

731.  Ödmjuka tankar ::: vanärar övermodiga tankar.

732.  Ödmjukhetens tåla-mod ::: finns i de

ödmjukas hjärtan.

733.  Ödmjukt hjärta : tankar :: tal : till-hör

full-komlig-hetens liv.

734.  Övermodigt hjärta : tankar :: tal : till-hör

o-fullkomlig-hetens liv .

735.  Hjärtats tack-samhet ::: tungans tack-samhet.

736.  Hjärtats oro och för-virring ::: tungans oro

och för-virring.

737.  Tankar av tack-samheten : livets lärdom

Och livs-erfarenhet.

738.  Livets lärdom och livs-erfarenhet :::

värde-sätter livet.

739.  Ögonens lockelser äger Ha-begärts lockelser ::: säger det vill jag ha.

740.   Jag vill ha ::: för-nöjsam-hetens o-vän.

741.   Livet i God-hetens trädgård.

742.   Livet i Sakt-modighetens trädgård :: i dess skönhet och ljuvlighet ::: livets be-skydd inför vredens och häftig-hetens ord Och handlingar.

743.  Sakt-modighetens skönhet och ljuvlighet :::

ger sin in-bjuda : lära känna den.

744.  Sakt-modigheten ::: till-hör fullkomligheten.

745.  Vandringen i sakt-modighetens inre liv :::  livet i full-komlig-heten.

746.  Sakt-modig-heten ::: fördjupat liv i

full-komlig-heten.

747.  Sakt-modig-heten ::: renar hjärtat och sinnet från vredens och häftighetens på-verkan.

748.  Träningen i tåla-modet ::: lära känna

egna fel och brister. 

749.  Träningen i ut-hållig-heten ::: lär oss med-ömkan Och med-lidande i sin nästas

o-full-komligheter. 

750.  Tåla-modiges ord och handling ::: god före-bild.

751.  Sakt-modiges ord och handlingar ::::

god före-bild.

752.   Uthållighetens livsstil och livsföring ::::

god förebild.

753.   Träningen i en-heten ::: formas i tvister : grälet :: kivet Och trät-girig-heten.

754.   Livet i Enhetens trädgård.

755.   Livet i En-hetens skönhet och ljuvlighet :::

formas i tvister : grälsjukheten :: kivets närvaro.

756.   En-hetens ::: er-bjudande lära känna hennes skönhet och ljuv-lig-het.

758.   En-heten ::: till-hör fullkomligheten.

759.   Vandringen i En-hetens inre liv :::  livet

i full-komlig-heten.

760.   En-heten ::: träningen in i fullkomligheten.

INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN

SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.

761.   Mild-heten ::: renar hjärtat och tankarna ifrån hård-hjärt-ligheten.

762.   Vredens och häftig-hetens skad-liga

på-verkan ::: i hjärtat och sinnet :: för-hindrar

sakt-modig-hetens inbjudan i hjärtat och sinnet.

763.   Tvisters : kivets :: gräl-sjuk-hetens skadliga

på-verkan ::: i hjärtat och sinnet :::: hindret för mildhetens in-bjudan i hjärtat och tanke-världen.

764.   Livets livsstil och livsföring :: i-kläda sig i

innerlig med-känsla och med-ömkan ::: för de små :

svaga :: fattiga ::: över-givna :::: hem-lösa.

765.   Livet i vän-lig-heten : ödmjuk-heten ::

mild-heten ::: tåla-modet.

766.   Livet i insiktens livsstil och livsföring :::

för-ändrar människors tale och tanke-sätt.

767.   Älska sin med-människa som sig själv :::

vägen in i full-komlig-heten.

768.   Ut-hållighetens liv i gemenskap med människors liv av fel och brister ::  slipar uthållighetens ädel-stenar.

769.   Lära och väg-leda varandra in i uthållighetens full-kom-liga liv ::: slipar egna fel och brister.

770.  Visa ut-hållighet i umgänge med andras 

o-fullkomligheter ::: livet i be-prövad uthållighet.

771.  I-kläda sig i uthållighetens klädnad :::

be-skyddet mot o-tåligheten :: o-tålmodigheten.

772.  Vandringen på lögnens stigar ::: för-blindar 

inför sanningens verk-lig-het.

773.  Sanningens verklighet finns i fullkomligheten.

774.  Lögnen ::: hindret för sanningens verkligheter.

775.  I-kläda sig sanningens full-het ::: be-skyddet mot lögnens listiga an-grepp.

776.  Lögnen använder tungan som ::: sitt vapen.

777.  Lögnen och falsk-heten an-vänder tungan :::

ut-föra sin vilja.

778.  Ödmjukheten, enkel-heten och litenheten :::

vägen i mogenhetens ::: karaktäriska ::::

full-komlig-het.

779.  God vän-skap ::::: väl-doftande blommor.

780.  God vänskap ::: be-prövad vänskap.

781.  Väg-ledande stjärnor ::: be-prövad vänskap.

782.  Öm-hjärtad : god-hjärtad :: öm-sit ::: för-barmar

sig över med-människors lidande.

783.  Öm-heten : kärleks-fullheten :: öm-sintheten :::

för-barmar sig över i medlidandet ::: för de små, fattiga : hem-lösa : över-givna.

784.  Visad för-ståelse ::: känner en med-ömkan och med-lidande för andras behov.

785.  Ödmjuke bär sin ödmjuk-hets ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.

786.  Sakt-modige bär sitt saktmods ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.

787.  Tål-modige bär sitt tålamods ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.

788.  Ut-hållige bär sin be-prövade uthållighet.

INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN

SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.

789.  Stånd-aktige bär sin beprövade

stånd-aktig-het ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.

790.  Tack-samme bär sin tacksamhets ::: dyr-bara skatt i sitt innersta.

791.  För-nöj-samme bär sin förnöjsamhets :::

dyr-bara skatt i sitt innersta. 

792.   Tåla-modets hjärta Och  sinne-lag ::: dyr-bara skatt tåla-modiges livsstil och livsföring.

793.   Ut-hålliges hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt

ut-hålliges livsstil och livsföring.

INSIKTENS ORD I MÄNNISKORS HJÄRTAN :::

SINNELAG DERAS SJÄLARS SKATTKAMMARE.

794.   Ödmjukes hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt

ödmjukes livsstil och livsföring.

795.   Sakt-modiges hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt saktmodiges livsstil och livsföring.

796.   Tack-sammes hjärta o sinnelag ::: dyrbar skatt tack-sammes livsstil och livsföring. 

797.   För-nöj-sammes hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara skatt för-nöj-sammes livsstil och livsföring.

798.   Öppen-hjärt-liges hjärta o sinne-lag ::: dyr-bara

skatt öppen-hjärt-liges livsstil och livsföring.

799a.   Öm-sintes hjärta o sinne-lag ::: dyrbara skatt

hans llivsstil och livsföring.

799b.  Sakt modiga tankar :: ej strids-lystna 

få-ordiga. 

799c.  Leende tankar  leende hjärtan.