BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

Kapitel.  14.

DÄR DET TALAS OM DE ANDLIGA INSIKTER SOM

MINNET ÄR I STÅND TILL.

1.  De andliga insikterna kallade vi för det tredje slaget av minnets förnimmelser, inte därför att de skulle hänföra sig till fantasins kroppsliga sinne som de andra, ty de har varken bild eller kroppslig

       form, utan därför att de faller inom området för

den andliga eringsförmågan och minnet.

Har själen en gång upptagit i sig en sådan insikt, kan hon erinra sig den så ofta hon vill.

Detta beror på att denna förnimmelse skulle ha lämnats kvar någon gestalt eller bild i det kroppsliga sinnet, ty det som är kroppsligt är,

        som vi har sagt, ur stånd att motta andliga former.

Utan själen erinrar sig den intellektuellt och andligt,

genom den form som den andliga insikten har kvarlämnat i själen, en form som också är en bild eller ett begrepp av andlig eller formell art.

Det är ur denna som erinringen uppstår, antingen ??direkt eller genom den verkan som den åstadkommit.

Av denna orsak inräknar jag dessa förnimmelser bland minnets förnimmelser, fastän de inte tillhör fantasins förnimmelser.

2.  Men vad är nu detta för slags insikter, och hur skall själen använda sig av dem för att uppnå förening med Gud?

Dessa frågor har vi tillräckligt ingående besvarat

i det 26:e kapitlet av den andra boken, där vi har betraktat dem som förståndets förnimmelser.

Läsaren må se efter där, och han skall finna att vi har uppdelat dem i två kategorier: insikter i de

oskapade och insikter i de skapade tingen.

Vad nu den frågan beträfar hur minnet har att förhålla sig till dessa insikter för att uppnå föreningen, så hänvisar jag till det jag sagt om föreställningarna i föregående kapitel, ty dit hör också dessa föreställningar av skapade ting.

Frambringar de en god verkan kan man erinra sig dem, inte för att vilja bevara dem inom sig,

utan bara för att på nytt uppliva kärleken till Gud

       och kunskapen om honom.

Orsakar emellertid erinringen ingen god verkan,

så må man avlägsna den ur minnet.

Rör det sig däremot om oskapade ting, säger jag

att man bör bemöda sig om att så ofta som möjligt rikta sina tankar på dem, deras verkan är alltid mycket betydelsefull.

Ty som vi ovan har sagt gäller det beröringar

och upplevelser av förening med Gud, det mål till vilket vi vill föra själen.

Dessa erinrar sig minnet inte med hjälp av någon

i själen inpräglad form eller bild eller gestalt,

eftersom dessa beröringar och upplevelser av föreningen med Skaparen inte har någon sådan, 

         utan med hjälp av de verkningar som de

ger upphov till.

Och dessa verknngar är ljus, kärlek, ljuvlighet

och andlig förnyelse som strömmar in i själen,

och som delvis förnyas inom henne varje gång som hon på nytt tänker på dem.