BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

Kapitel.  11.

1.   OM DEN FJÄRDE SKADAN SOM UPKOMMER

UR MINNETS ÖVERNATURLIGA TYDLIGA

FÖRNIMMELSER OCH SOM BESTÅR I ATT

HINDRA FÖRENINGEN.

1.   Om den fjärde skadan finns det inte mycket att tillägga, i betraktande av allt som vi redan har sagt på varenda sida i denna tredje bok.

Vi har nämligen visat hur själen för att genom hoppet förena sig med Gud måste avstå från allt vad

hon äger i sitt minne.

Ty för att hoppet skall vara helt inställt på Gud,

får det inte finnas någonting i minnet som inte är

Gud själv.

Vidare har vi påvisat, att ingen av de former, gestalter, bilder eller föreställningar som minnet kan uppfatta är Gud eller ens liknar Gud, det må

        nu vara en himmelsk eller jordisk, naturlig

eller övernaturlig föreställning.

David hänvisar till detta med följande ord:

"Ingen är dig lik bland gudarna, Herre"  (Ps. 86:8 ).

Om minnet därför befattar sig med detta slags meddelanden och kunskaper, gör själen sig oförmögen till förening med Gud.

För det första därför att hon invecklar sig i svårigheter, och för det andra därför att ju mer

hon äger av dessa kunskaper, desto mindre äger hon av hopp.

2.  Det är alltså ofrånkomligt att hon frigör sig från dessa tydliga former och kunskaper om övernaturliga ting och genom ett fullkomligt hopp.