TJUGOTREDJE STROFEN.

DETTA ENDA HÅR,

SOM DU HAR SETT FLADDRA KRING MIN HALS

SOM DU HAR BETRAKTAT MOT MIN HALS

HAR HÅLLIT DIG FÅNGEN,

OCH EN ENDA AV MINA BLICKAR HAR SÅRAT DIG.

FÖRKLARING.

1.   Själen vill lära oss tre ting i denna strof:

För det första att den kärlek som flätar samman dygderna ingenting annat är än den starka kärleken;

ty den måste i sanning vara stark för att kunna

bevara dem.

För det andra säger hon oss att Gud i allra högsta grad har fångats av kärlekens hårstrå, då han

såg hur ensamt och starkt det var.

För det tredje, den glödande kärlek till henne som har gripit Gud uppkommer ur anblicken av renheten och fastheten i hennes tro.

       DETTA ENDA HÅR,

     SOM DU HAR SETT FLADDRA KRING MIN HALS.

2.  Halsen är symbolen för kraft.

Det är det, säger själen, som kärlekens hårstrå fladdrade, och det är en stark kärlek som tjänar till att sammanfläta dygderna sinsemellan.

Det är inte nog att denna kärlek bara tjänar till att bevara dygderna; den måste dessutom vara stark, för att inte någon motstridande last skall kunna göra det minsta angrepp mot fullkomligheternas

       girland, ty dygderna hos själen är så väl sammanbundna med varandra genom detta kärlekens hårstrå, att om en av dem skulle lossna så skulle alla de andra genast försvinna,

     som vi har sagt.

Ty dygderna har den speciella egenskapen att där en av dem finns, där finns också alla de andra,

och tvärtom, där en fattas där fattas också alla

de andra.

Själen säger alltså att håstrået fladdrade kring hennes hals; ty tack vare denna kraft

( symboliserad av själens hals ) stiger denna kärlek upp emot Gud med stor styrka och rörlighet, utan att fästa sig vid någonting.

Liksom vindpusten kommer hårstrået att röra sig och fladdra kring halsen, så sätter den Helige Andes vindpust den starka kärleken i rörelse för att den skall svinga sig upp till Gud; ty utan denna

       gudomliga vind som väcker själens krafter till att öva den gudomliga kärleken, så handlar inte

      dygderna, fastän de finns i själen, och de

åstadkommer inte någon som helst påverkan.

    SOM DU HAR BETRAKTAT MOT MIN HALS.

3.   Enligt dessa ord så är det inte bara uppskattning och värdering som Gud ger åt

denna kärlek, utan han älskar den därför att han

har funnit att den är stark; ty att Gud ser betyder

att Gud älskar, och när Gud betraktar, så är det

som vi har sagt så, att han uppskattar vad

han betraktar.

Själen upprepar här ordet hals och just när hon talar om hårstrået.

DU HAR SETT DET FLADDRA KRING MIN HALS;

     ty som vi har sagt, orsaken till att den Älskade känner den livligaste kärlek till denna kärlek som symboliseras av hårstrået är att han har sett att det var en stark kärlek,

Själen tycks alltid säga:

Du har älskat denna kärlek när du såg att den var stark, fri från försagdhet och fruktan; den var

frigjord från all annan kärlek, och dess uppsving var därför snabbt och brinnande av iver.

Därför tillägger själen:

      OCH DET HAR HÅLLIT DIG FÅNGEN.

4.  O under, som väcker vår beundran och glädje!

Gud som hålles fången av ett håstrå!  

Orsaken till att han så lyckligen har hållits fången, det är som vi har sagt detta att han har stannat upp för att betrakta, vilket är likvärdigt med att säga

att han älskar vårt ringa sätt att vara; ty om inte

i sin barmhärtighet betraktade oss och inte

       älskade oss först, som de helige Johannes säger ( Joh. 4:10 ), och inte sänkte sig ner,

          så skulle fladdrandet från vår ynkliga lilla kärleks hårstrå inte ha fått något grepp alls

om honom; det skulle inte kunna lyfta sig högt nog för att fånga denna gudomliga Fågel i hans

      svindlande höjder.

Men så som han har sänkt sig ner för att betrakta oss, framkalla vår flykt och göra den ännu högre genom att göra vår kärlek ännu starkare,

      så har nu själv gripits i flykten av vår kärleks hårstrå; han har funnit sitt nöje och sin glädje i det,

          han har blivit fången av det.

Det är detta som själen vill säga med dessa ord:

DU HAR SETT DET DET FLADDRA KRING MIN HALS,

OCH DET HAR HÅLLIT DIG FÅNGEN.

Sålunda kan vi tro på att den lilla fågeln med sin låga flykt kan fånga in den kungliga örnen med

dess sublima flykt, om den sänker sig ner mot den och vill låta sig fångas.

 OCH EN ENDA AV MINA BLICKAR HAR SÅRAT DIG.

5.   Med blick menar själen tron.

Hon talar om en enda av sina blickar och tillägger

att den har sårat den Älskade; ty om tron och enheten hos själen i förhållande till Gud inte vore

     det enda, utan förenades med någon rädsla för människors omdöme eller med någon jordisk

           hänsyn, då skulle hon inte lyckas ge Gud något kärlekssår.

Det behövs alltså inte mer än en enda blick för att ge den Älskade ett kärlekssår, liksom inte mer än ett enda hårstrå för att göra honom till fånge.

Men det kärleksband som binder den Älskade vid hans Brud är mycket starkt när han i henne ser

denna unika trohet, och om det var genom hennes kärleks hårstrå som han fångades av henne, så är

       det genom hennes tros blick som hans fångenskap förseglas med en så oupplöslig knut

           att han såras av kärlek på grund av den ömhet och kärlek han hyser för henne,

detta innebär att han leder henne ännu längre

in i sin kärlek.

6.  Denna liknelse med hårstrået och blicken har vi fått av Brudgummen i Höga visan, när han vänder sig till Bruden och säger:

"Du har sårat mitt hjärta, du min syster, du har sårat mitt hjärta med en enda blick, med ett hårstrå mot

     din hals"  ( Höga. V. 4:9 ).

Två  gånger säger han att hans hjärta har sårats,

först av en av hennes blickar, och därefter

av ett hårstrå.

Och det är därför som själen talar om båda dessa två i strofen, liksom för att tacka den Älskade

och lova honom för en så stor nåd.

Hon gör det också för att visa vilken jublande glädje som det ger henne att ha kunnat behaga sin Älskade.

Och det är därför som hon tillskriver honom all äran

i den följande strofen när hon säger: