Direktlänk till inlägg 11 juni 2016

ANDLIG SÅNG. SJÄTTE STROFEN. O vem skall kunna bota mig!

Av Jan-Owe Ahlstrand - 11 juni 2016 05:03

SJÄTTE STROFEN.


O VEM SKALL KUNNA BOTA MIG!


FULLFÖLJ DETTA OCH GE DIG ÅT MIG


I ALL SANNING.


SÄND MIG INTE LÄNGRE


HÄDANEFTER BUDBÄRARE


SOM INTE KAN SVARA PÅ DET SOM JAG VILL.


FÖRKLARING.


1.   De skapade tingen har givit själen en viss kunskap om hennes Älskade; det har visat henne att de inom sig bär spår av hans skönhet och hans

härlighet; själen har sålunda sett sin kärlek till 

       honom växa till; därigenom har också smärtan över hans frånvaro ökats. 


Ju mer själen lär känna Gud, ju mera längtar hon efter at få se honom.

Då hon fastställer att ingenting kan bota hennes smärta utom åsynen och närvaron av den Älskade, så vill hon inte hå något annat botemedel.


Och det är därför som hon i denna strof ber om nåden att få se och äga honom.

       Hon förklarar att hon hädanefter ej vill ta emot dessa andra kunskaper som han skulle kunna ge

henne eller de meddelanden som han skulle kunna

sända henne;

       ty allt sådant skulle ändå inte kunna uppfylla hennes önskningar och inte heller hennes kärlek.


Hennes kärlek kan inte tillfredsställas annat än genom hans åsyn och hans närvaro;

måtte han nu äntligen värdigas ge sig i sanning i kärlekens hela fullkomlighet.


       O VEM SKALL KUNNA BOTA HENNE!


2.   Det vill säga:  Alla världens ljuvligheter, alla

sinnenas tillfredsställelser, alla andens fröjder

och hänryckningar, nej, ingenting kan bota mig,

ingenting kan tillfredsställa mig.

Och eftersom det är så,


         FULLFÖLJ DETTA OCH GE DIG ÅT MIG


I ALL SANNING,


säger hon alltså.


3.   Härvid måste man lägga märke till, att varje

själ som i sanning älskar, inte kan eller inte vill

finna tillfredsställelse eller ro förrän hon i sanning

får äga Gud.


Ty det är inte bara utan som vi sagt ökar de i stället hennes hunger och begär efter att  å skåda honom såsom han är.


Varje besök som hon får av den Älskade, antingen det är kunskap, känsla eller något annat han

meddelar, och dessa besök är såsom budbärare

som på avstånd ger henne insikt vem han är, ökar och väcker hennes begär än mer, liksom smulor gör när man lider svår hunger.


Eftersom hon lider av att behöva nöja sig med så föga, säger hon alltså:

Fullfölj detta att ge dig åt mig i all sanning.


4.  I själva verket är det så, att vad man i detta livet kan veta om Gud är, hur upphöjt den ej må vara,

      ändå inte den perfekta kunskapen, utan en delkunskap och mycket långt borta från verkligheten.


Att känna Gud i hans Väsen är den enda sanna kunskapen; detta är den kunskap som den själ begär som inte kan nöja sig med de andra

slagen av meddelanden.

       Och det är därför som hon genast tillägger:


                  SÄND MIG INTE LÄNGRE


                  HÄDANEFTER BUDBÄRARE.


5.   Hon tycks säga:  Jag vill hädanefter inte känna dig så ofullkomligt.  Sänd mig inte längre budbärare som ger mig kunskaper om dig och känslor, som är så långt borta från vad du är och så främmande för det som jag önskar av dig.


Ty du vet ju, o min Brudgum, budbärarba bar aökar smärtan hos den själ som suckar efter din närvaro.


Å ena sidan öppnar de på nytt kärlekssåret genom

de underrättelser de medför, och å andra sidan ger beviset på att din ankomst dröjer.


Från och med idag ber jag dig alltså att inte längre sända mig dessa kunskaper som är så fjärran från vad du är.


Att jag ända fram till idag har kunnat nöja sig med dem, der beror på att jag kände dig så litet och älskade dig så litet; men den kärlek jag nu hyser

för dig är så intensiv, att jag inte kan nöja mig

med dessa budbärare.

Fullfölj därför detta och ge dig åt mig.

           Eller för att överföra hennes bönfallan till

ett klarare språk:


     O Herre, min Brudgum, du ger dig åt mig i fragment.  Fullfölj nu detta och ge dig hel

och hållen åt mig.

       Vad du visar mig liksom genom små springor, visa mig, det i fullt dagsljus,


Vad du meddelar mig genom mellanhänder,

liksom på lek, ge mig det nu genom att själv meddela dig åt mig.

Vid dina besök känns det ibland som du just

skall ge mig lyckan att får äga dig, men när min själ

       går in i sig själv för att njuta dig finner hon

sig tom, ty du har dragit dig undan; är inte detta

att skämta?


Utlämna dig alltså i sanning åt mig.

    Ge dig hel och hållen till min själ hel och hållen,

så att hela min själ kan äga dig helt.


Men sänd mig hädanefter inte mera budbärare


     SOM INTE KAN SVARA PÅ DET SOM JAG VILL.


6.    Med andra ord:  Jag vill ha dig hel och hållen;

men dessa budbärare kan inte sägamig allt,

och de kan inte säga dig allt, ty ingenting på jorden

eller himlen kan ge själen den kunskap om dig

som hon önskar; så de kan inte svara på det som jag vill.

Följaktligen, träd i deras ställe, bli själv

budbäraren och budskapet. 

   




        


  

 




 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 25 juni 08:54

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 25 juni 08:54

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 25 juni 08:54

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 25 juni 08:54

Av Jan-Owe Ahlstrand - Tisdag 25 juni 08:53

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se