"SJÄLVBIOGRAFISKA SKRIFTER"

AV LILLA THERESE.

1.   Hur reagerar du på Thereses språk?

TIDIGASTE MINNEN.

  Gud väckte mitt förstånd mycket tdigt

och inpräglade barndomens upplevelser så

djupt i mitt minne, att det förefaller mig som om

de saker jag skall berätta hade hänt i går.

Säkerligen ville Jesus i sin kärlek låta mig

lära känna den oförlikneliga mor somm han givit

mig, men som han gärna med det snaraste ville kröna i himmelen.

Hela mitt liv har den gode Guden omhägnat 

mig med KÄRLEK, mina första minnen är präglade

av leenden och ömma smekningar!

Men han inte endast omgav mig med mycken KÄRLEK, utan ingöt den också i mitt hjärta

så att det blev ömt och kängsligt;

sålunda höll jag mycket av pappa och mamma

och visade dem min ömhet på tusen sätt,

ty jag var mycket meddelsam.

Sid. 21.

Beder denna bön varje dag:

FÖR FÖRÄLDRARNA:

  I dina händer, Gud, anbefaller jag mina föräldrar.

Jag vill alltid lyda dem och aldrig bedröva dem.

       Beskydda och välsigna dem.

Vedergäll dem allt det goda, de gjort för mig.

Ge du själv far och mor den lön som de för alla

sina mödor och uppoffringar förtjänat.

Gör dem lyckliga här på jorden och låt dem en gång få skåda din härlighet. Amen. 

OLIKA CITAT UR THERESE MAMMAS BREV:

Therese frågade mig häromdagen om hon skulle

få komma till himmelen.

Jag svarade att det skulle hon om hon var snäll.

Då sade hon: Men om jag inte är snäll, så kommer

jag til helvetet ..... fast jag vet nog vad jag skall

göra, jag flyger med dig, som skall till himmelen,

hur skulle då Gud kunna få tag i mig ------ du håller

mig väl riktigt hårt i famnen?

Jag såg på hennes ögon att hon verkligen trodde

att den gode Guden inte kunde göra henne

något, om hon var i sin mors famn .... Sid. 22.

Jag var stolt över mina två äldre systrar, men den

som var mitt IDEAL i barndomen var Pauline ....

Jag hörde ofta sägas att Pauline säkert skulle bli

    NUNNA och då tänkte jag utan att veta vad det

betydde; "JAG SKALL också bli NUNNA.

Det är ett av mina tidigaste minnen.

Hennes beslutsamhet och målmedvetenhet;

kan jag själv återspeglas på mitt egna liv.

Konventera till den katolska läran.

 

Ta steget in i karmeliternas inre liv.

Läsa deras djupsinniga kontemplativa liv.

2.   Är det några speciella perioder eller

händelser i hennes liv som gjort särskilt

intryck på dig.    Varför???

Sid. 30. 

Detta lilla drag från min barndom är en sammanfattning av hela mitt liv.

Senare, då jag fått en inblick i fullkomligheten,

förstod jag att om man eftersträvar att bli

   ETT HELGON måste man lida mycket, alltid söka

ett fullkomliga och glömma sig själv,

jag förstod att fanns åtskilliga grader av

fullkomlighet och att varje själ är fri att bevara

       Herrens maningar, att göra litet eller mycket

för honom, det gäller kort sagt att VÄLJA mellan

de offer han begär.

Då utbrast jag liksom i barndomen:

"Min Gud JAG VÄLJER ALLT!

Jag vill inte vara HELGON BARA TILL HÄLFTEN,

jag är inte rädd för att lida för dig, det enda jag fruktar är att behålla min VILJA -------

tag den, ty jag VÄLJER ALLT vad du vill!.......  

När jag läser dessa enkla så innehållsrika rader:

Det är den vägen jag i mitt hjärta vill vandra.  

Vilket så tydligt återspeglas i Johannes av

Korsets böcker.

Bestigningen av berget karmel.

Själens dunkla natt.

Levande kärlekslågan.

Andlig sång.

I sitt liv får bemötas av med-människor av

samma personliga kemi.

Vilket kan forma och förändra ens tale

och tankesätt. 

3.   På vad sätt kan du inspireras av

Lilla Therese i ditt liv??

Lilla Teresias intresse för vackra blommor.

    Jag tyckte om att odla blommor i den trädgård

som pappa hade ett mig, och roade mig med att bygga små altaren i en fördjupning i trädgårdsmuren.

När allt var klart , sprang jag och hämtade pappa,

som måste blunda och inte öppna ögonen

förrän jag gav honom lov.

Han gjorde allt vad jag ville och lät sig ledas till

min lila trädgård, och då ropade jag:

"Öppna ögonen pappa!

Han öppnade dem, och för att glädja mig föll han

i extastisk beundran inför det som jag tog

för ett mästerverk!

Jag skulle inte kunna sluta om jag ville beskriva de

otaliga små händelser av det slaget som hopats

i mitt minne ..... Hur skulle jag kunna skildra

all den ömhet som pappa slösade på sin

"lilla drottning"?

Det finns saker som hjärtat känner men som inte

kan återges i ord eller ens i tanka´.......   

Det var härliga dagar då min "älskade kung"

tog mig med på fiske.

    Jag tyckte så mycket om landet, blommorna

och fåglarna!

Ibland försökte jag fiska med mitt lilla metspö,

men jag satt hellre ENSAM i gräset bland

blmmorna.

Där försjönk jag i djupa tankar, och utan att veta

vad meditation innebar hängav jag mig åt

verklig inre bön.    Sid. 37.

Lilla Teresias biktfader.

Det var också en onsdag som abbe Duccellier

kom på besök.

Jag var mycket stolt över att ta emot MIN BIKTFADER, ty kort innan hade jag biktat för

första gången.

Vilket underbart minne det är för mig!

Jag avlade min bikt som en STOR FLICKA och mottog hans välsigenelse med STOR ANDAKT,

ty du hade sagt att i det ögonblicket skulle

       JESUSBARNETS TÅRAR rena min själ.

sid. 40.

Lilla Teresias skyddshelogon.

När predikanten abbe Ducellier predikade:

sade något om den heliga Teresa brukade pappa

viska till mig:

"Hör noga på, lilla drottning, han talar om ditt

skyddshelgon.

sid. 41.

4.   Nämn några nyckelord som du tycker sammanfatta Therese lära.

HENNES TID MELLAN  4-14 år.

Något som roade mig var att leka med lilla Marie,

om jag händelsevis var ensam med henne, ty när

nte Celine Maudelonde var med och drog henne in i VANLIGA LEKAR lät hon mig bestämma, och då hittade jag på en alldeles ny lek.

Marie och Therese blev två EREMITER, som bara hade en enkel hydda och ett litet sädesfält

och några grönskaker att odla.

Deras liv förflöt i oavlåtlig kontemplation, den ena

EREMITEN avlöste nämligen den andra i bönen,

när denna måste ägna sig åt aktivt liv.

Allt genomfördes i en sådan sämja och tystnad och på ett så religiöst sätt att det var fulländat.

När moster kom och hämtade oss för promenaden fortsatte vi leken på gatan.

De två emeriterna bad rosenkransen tillsammans, men för att inte visa sin andakt för någon taktlös publik räknade de bönerna och på fingrarna.

En dag hände emellertid att den yngsta eremiten,

som hade fått en kaka, förgick sig och gjorde

ett stort korstecken innan hon började äta den,

vilket kom världsliga åskådare att skratta....

Sid. 50-51.

Jag kommer att alltid minnas, min älskade moder,

hur ömt du tröstade mig.

Sedan berättade du om livet i Karmel, som syntes mig så vackert!

När jag sedan gick igenom allt du hade sagt,

kände jag att Karmel var den ÖKEN där den gode

Guden ville att också jag skulle dölja mig ....

Jag kände det så starkt att det inte fanns minsta tvivel i mitt hjärta:

det var inte ett lättpåverkat barns dröm, utan

VISSHETEN om en gudomlig kallelse.

Jag ville inte gå in i Karmel för PAULINES skull,

utan för Jesus ........

Jag tänkte MYCKET som inte kan återges i ord men

som ingav min själ en djup frid.  

Sid. 54.

Thereses saknad efter Paulines inträde i Karmel.

Ja, det var en HÄRLIG DAG i min svåra prövning,

men den försvann snabbt.

Snart måste jag stiga upp i vagnen som skulle köra mig långt från Pauline, långt ifrån mitt älskade

Karmel.

När jag kom hem till Les Buissonnets måste jag

gå och lägga mig, fastän jag försäkrade att jag var fullständigt botad och inte längre behövde någon vård.

Tyvärr var jag ännu bara i början av prövnigen!

Nästa dag fick jag rediciv, och sjukdomen blev så allvarlig att jag mänskligt att döma inte skulle

kunna bli frisk igen ......

Jag vet inte hur jag skall beskriva denna besynnerliga sjukdom.

     Jag är nu övertygad om att det var ett djävulens

verk, men ännu långt efter tillfrisknandet trodde jag mig ha blivit sjuk med flit, och den tanken var ett

VERLIGT MATYRIUM för min själ.

Detta talade jag om för Marie, som med sin vanliga

GODHET lugnade mig så gott hon kunde, sedan biktade jag det, och även min biktfader, försökte

lugna mig och sade att man omöjligen kunde

låtsas vara sjuk som jag varit.

Gud, som utan tvivel ville rena mg och framför allt göra mig ÖDMJUK, lät mig känna detta inre    MATYRIUM ända till mitt inträde i Karmel,

då vår andlige rådgivare liksom med handen avbördade mig alla mina tvivel, och sedan dess

har jag varit fullkomligt lugn.

Sid. 58.

Då Therese inte funnit någon hjälp på jorden,

vände hon sig till sin MOder i himmelen och bad henne av hela sitt hjärta att äntligen ha medlidande med henne.

Plötsligt föreföll mig den heliga Jungfrun VACKER; så VACKER att jag aldrig förr sett något så vackert.

Hennes ansikte uttryckte en outsäglig godhet och ömhet, men det som trängde till djupet av min själ

var DEN HELIGA JUNGFRUNS UNDERBARA LEENDE.

Då försvann al min smärta och två stora tårar bröt fram i mina ögon och rann långsamt nedför kinderna, men det var tårar av oblandad glädje ....

O, tänkte jag, den heliga Junfrun har lett mot mig,

vad jag är lycklig, men jag skall aldrig säga det till

någon, ty då kommer min LYCKA ATT FÖRSVINNA.

Utan ansträngning sänkte jag ögonen och fick

syn på Marie, som kärleksfullt betraktade mig.

Hon såg rörd ut och tycktes ana något om den nåd den heliga Jungfrun hade bevisat mig.

Det var hennes gripande böner jag hade att tacka för nåden att Himmelens drottning hade lett mot mig.

När hon såg hur jag oväntat tittade på madonnabilden, sade hon till sig sälv:

"Therese är botad"!

Ja, den lilla blomman skulle pånyttfödas till livet, den LJUSSTRÅLE som hade värmt henne skulle fortsätta sina välgärningar.

Den verkade inte plötsligt utan sakta och varsamt

och fick blomman att växa och bli så stark att

den fem år senare kunde slå ut på det bördiga

berget Karmel.

Sid. 61. 

THERESES;  HELGONTANKAR.

När jag läste berättelserna om de franska hjältinnorna och deras patriotiska bragder, särskilt de om JEANNE d´ARC, kände jag stark längtan

att efterlikna dem.

Jag tyckte mig känna samma iver som hade besjälat dem, samma himmelska inspiration.

Då fick jag en nåd som jag alltid betraktat som

en av mitt livs största, ty i den åldern mottog jag

ännu inte INSIKTER så som nu, de gives mig i överflöd.

Jag trodde att jag var född för ÄRAN, men när ag sökte medlet att uppnå den, ingav Herren

mig de känslor jag just nämnt.

Han lät mig också förstå att min ÄRA inte skulle

synas för människorna, utan den skulle bestå

i att bli ett stort HELGON  !!!!..

Denna önskan kan väl verka förmäten om man tänker på hur svag och ofullkomlig jag var

och fortfarande är trots sju år i klostret.

Likväl hyser jag alltjämt samma djärva förtröstan att bli ett stort helgon, ty jag räknar inte med egna förtjänster, eftersom jag inte har EN ENDA,

utan hoppas på Honom som är Stykan

och Heligheten.

Han nöjer sig med mina svaga bemödanden,

han ensam kommer att lyfta mig upp till sig

och göra mig HELIG genom att överhölja mig med

sina oändliga förtjänster.

Jag betänkte inte då att man måste lida mycket för

att nå helighet, menn Gud påvisade det genom

att sända mig de prövningar som jag berättat om....

Sid. 65.