KAPITEL.   20.

DE FEM ÅTERSTÅENDE STEGEN FRAMSTÄLLES.

1.  DET SJÄTTE STEGET åstadkommer att själen

på lätt fot ilar mot Gud och ofta förnimmer

hans tydliga närvaro.

Utan att förtröttas löper hoppet fram emot honom,

och stärkt av kärleken ilar det med lätthet framåt.

      Det är om detta sjätte steg som Jesaja

har sagt:  "De heliga som bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna.

Så hasta de åstad utan att uppgivas,

de färdas framåt utan att bliva trötta"  ( 40:31 ),

       såsom de gjorde på det femte steget.

Till detta sjätte steg hänför sig likaså denna

text av David:

"Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar,

så trängtar min själ efter dig, o Gud" ( Ps. 42:2 ).

    Ty enhjprt som törstar löper mycket hastigt och lätt till vattnet.

Den lätthet som själen äger på detta steg,

den får hon däravat kärleken redan har vidgats

inom henne och att hon nu nästan helt har renats från synd, såsom följande psalm låter

oss förstå:

"Fri frånmissgärningar löpte jag fram emot dig"

( Ps. 59:5 ),

liksom denna andra psalm:

"Jag löpte dina buds vägar, då du vidgade

mitt hjärta"   ( Ps. 119:32 ).

Och därför övergår själen genast från det sjätte steget till det följande. 

2.   DET SJUNDE STEGET på denna mystiska stege ger själen en helig djärvhet.

På deta stadium får inget sunt förnuft kärleken

att vänta och inget råd får kärleken att dra sig

tillbaka.

Inte heller kan den hejdas av någon skamkänsla.

        Ty al den nåd som Gud har givit själen kommer

henne att handla med stor djärvhet.

Därav följer det som Aposteln säger:

"Kärleken tror allting, den hoppas allting,

den förmår allting"  ( 1 Kor. 13:7 ).

      På detta bergstod Moses, när han talade till

Gud och sade att Gud skulle förlåta sitt folk

eller också utplåna hans namn ur livets bok

( 2 Mos. 32:32 ).

Sådana själar uppnår av Gud allt vad de i sitt hjärtas glädje ber honom om.

       Därför sade David:

"Hav din lust Herren, då skall han giva dig vad

ditt hjärta begär"  ( Ps. 37:4 ).

   Det är först när hon väl har anlänt till detta steg

som Bruden i Höga Visan tillåter sig att säga:

"Kyssar give hanmig, kyssar av sin mun!"  ( 1:1 ).

    Men i varje fall måste man här noga betänka

att själen inte får tillåta sig en sådan djärvhet

om hon inte inom sig känner att "Konungens spira med välvilja riktas emot henne"  ( Est. 8:4 ).

    Ty annars skulle hon falla ned från alla de steg

hon dittills hade bestigit och på vilka hon alltid endast genom ödmjukhet kan hålla sig kvar.

     Ur den djärvhet och frihet som Gud på det sjunde steget har givit själen för att hon med kärlekens

hela kraft och utan fruktan skall kunna umgås med

Gud, därur följer nu det åttonde steget.

     Där gripes hon avde Älskade och förenas med

honom på följande sätt.  

3.   DET ÅTTONDE STEGET på kärlekens stege

binder själen och förenar henne oupplösligt med den Älskade, såsomm Bruden i Höga visan

beskriver det med följande ord:

"Jag fannhonomsom min själ har kär; jag tog

honom fatt och jag släppte honom icke"

( 3:4 ).

På detta stadium av föreningen är själens begär

tillfredsställt, men med avbrott; många själar

uppnåt visserligen föreningen för kort tid,

men snart glider de åter tillbaka.

     Om inte så vore, utom om själen kunde stanna kvar på detta stadium, då skule hon besitta ett slags härlighetens tillstånd redan här på jorden.

Och därför kanhon bara för mycket korta stunder

stanna kvar där.

Profeten Daniel, somm var en begärens man, fick

av Gud befallning att stanna kvar på detta berg när

Gud sade till honom:

"Håll dig kvar på ditt steg, ty du är en begärens

man"  ( 10:11 ).

På detta steg följer så det nionde, och det är där som de fullkomliga själarna befinner sig, såsom

vi nu skall förklara.

4.   DET NIONDE STEGET i kärleken gör att själen brinner för Gud i en stilla hänryckning.

Detta är det steg där de fullkomliga står,

de som brinner i ljuvlig kärlek till Gud.

     Den helige Ande delger dem denna kärlek,

och den är helt uppfylld av stilla ljuvlighet 

och glädje på grund av deras förening med Gud.

         Därför sade den helige Gregorius, att i den stnd då den Helige Ande synligen nedstig

över Apostlarna var de allesamman upptända i sitt

inte av en hänryckt kärlek. 

     De nådegåvor och gudomliga rikedomar som själen på detta steg får njuta kan inte med ord beskrivas.

Även om man skrev många böcker därom, så skulle

ändå det mesta återstå att säga.

       Av denna orsak, och också därför att vi senare får anledning att tala därom, vill jag nu inte säga mera om detta steg.

Jag tillägger bara att därpå följer det tionde steget på denna kärleksens stege, men det steget tillhör

inte längre detta livet.

5.  DET TIONDE OCH SISTA STEGET på denna hemliga kärleksstege gör själen helt och hållet

lik Gud, i kraft avv den klara vision av Gud

som hon genast och på ett omedelbart sätt får

njuta, när hon lämnar kroppen efter att i detta

livet har uppnått de tionde steget.

Sådana själar är fåtaliga; eftersom kärleken

i dem  har utfört en fullständig rening behöver

de inte genomgå skärselden.

Och det var därför som den helige Matteus sade:

"Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud"

( Matt. 5:8 ).

Som vi nyss har sagt är detta seende, denna

vision, orsaken till att själen blir helt och hållet

lik Gud, enligt detta ord av den helige Johannes:

       "Det veta vi, att vi skola bliva honom lika"

( 1 Joh. 3:2 ).

Detta uttryck betyder inte att själen skulle bli lika

mäktig som Gud, ty det äromöjligt, utan att allt det som själen är, det skall bli likt Gud.

Därför kallas hon, och hon kommer verkligen

också att vara, Gud genom delaktighet.

6.   Detta är alltså den hemliga stege som själen

talar om.

Den är på de översta trappstegen visserligen inte

längre så hemlig för henne, ty kärleken åstadkommer inom henne så stora verkningar

att den avslöjar en mängd underbara  ting för

henne.

Men när hon väl har nått det sista steget och den

klara visionen, detta sistasteg där Gud vlar såsom

vi har sagt, då finns det därefter ingenting som

är fördolt för själen, ty då är hon fullkomlig

lik Gud.

     Därför också vår Frälsare sagt:

"Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något"  ( Joh. 16:23 ).

Men ändå fram till den dagen finns det för själen,

hur upphöjd hon än må vara, alltjämt mycket

som är fördolt, och detta i propotion till vad som ännu fattas henne för att hon skall vara

fullständigt lik den gudomliga Väsendet.

På detta sätt går själen sålunda genom denna gudsvishet och hemlighetsfulla kärlek ut ur

alla ting och ut ur sig själv och stiger upp till

Gud.

Ty kärleken är som elden, den stiger alltid mot

höjden, i längtan efter att nå centrum av sin sfär.