KAPITEL.  15.

HÄR ÅTERGES OCH FÖRKLARAS DEN

ANDRA STROFEN.

                      ANDRA STROFEN

          JAG VAR IMÖRKER OCH I TRYGGHET

      NÄR JAG GICK UT FÖRKLÄDD PÅHEMLIG STEGE

                   ----------  O LYCKLIGA LOTT-------

           JAG VAR I MÖRKER NÄR JAG SMÖG UT

           OCH HELA MITT HUS LÅG I VILA.

                       FÖRKLARING

1.  I denna strof besjunger själen än en gång

några av egenskaperna hos denna mörka natt

och upprepar de värdefulla fördelar hon vunnnit

genom den.

Detta gör hon för att besvara en tyst invändning,

och påpekar att även om hon i denna natt

och i detta mörker har genomgått alla slags

plågor, ångest, tvivel, fruktan och skräck,

så som vi har beskrivit det, så skall man inte

tro att hon därför har varit i någon större fara

att gå förlorad.

    Tvärtom har denna mörka natt medfört stora

fördelar: i den befriades hon  från sina fiender

och undslapp dem skickligt när de vid varje steg

framåt ställde sig i vägen för henne.

I skydd av nattmörkret bytte hon kläder och förklädde sig genom att ta på sig tre klädnader

i olika färger, såsom vi skall berätta om längre

fram.

Sedan flydde hon ut på en mycket hemlig stege som

ingen i huset kände till, nämligen den  levande trons

stege.

Också detta skall vi senare förklara.

Så förklädd och oigenkännlig gick hon därifrån för att bättre kunna utföra sitt verk.

Och hon hade verkligen inte kunnat vara säkrare, särskilt som hennes begär, böjelser och lidelser i denna rennade natt redan hade slumrat in,

förkvävts och undanröjts.

Ty de hade återfått sin kraft och levat upp på nytt,

så skulle de aldrig ha tillåtit att hon avlägsnade

sig.

Själen fortsätter alltså med denna versrad

som säger:

           JAG VAR I MÖRKER OCH I TRYGGHET.