FÖRSTA BOKEN.

SINNENAS NATT.

FÖRSTA STROFEN.

UT I DEN MÖRKA NATTEN

AV KÄRLEK OCH ÅNGEST DRIVEN

---------- O LYCKLIGA LOTT!  -------

GICK JAG OSEDD AV ALLA

TY HELA MITT HUS LÅG I VILA.

FÖRKLARING.

1.   I denna första strof skildrar själen på vilket

sätt hon har gått ut ur sina böjelser både för

det egna jaget och för alla skapade ting.

och hur i sann självförnekelse har dött

bort från sig själv och från allt skapat;

det är därigenom som hon har uppnått

att få leva ett liv fyllt av den ljuvliga och glädjerika

kärleken i Gud.

Hon säger att detta utgående ur sig själv

och ur allt skapat har skett i en dunkel natt.

        Därmed menar hon, såsom senare skall

förklaras, det kontemplationens renande ljus,

vilket åstadkommer denna frigörelse

från jaget och från allt skapat,

varunder själen är passiv.

2.   Hon har kunnat göra detta, säger hon,

tack vare den kraft och den glöd som kärleken

till hennes Brudgum har upptänt i henne

i denna dunkla kontemplation.

     Hon framhäver det lyckliga öde hon fått att kunna nå fram till Gud så lyckligt genom denna natt,

ty ingen av hennes tre fiender, världen, djävulen

och hennes eget kött, vilka ständigt bereder

svårigheter på denna väg, har kunnat hindra

hennes framåtskridande.

       Denna den renande kontemplationens natt 

har nämligen dämpat och nersövt i hennes sinnlighetens hus alla de lidelser och böjelser

som stod henne emot.

       Därför säger denna versrad:

                  UT I DEN NMÖRKA NATTEN.   

KAPITEL.  1.

VI BÖRJAR ATT TALA OM NYBÖRJARNAS

OFULLKOMLIGHETER.

1.   Själen börjar träda in i denna djupa natt

när Gud lyfter henne över deras stadium

vilka använder meditationen på sin andliga väg;

       Gud försätter henne långsamt till deras stadium.  Och när dessa väl har genomgått detta,

då uppår de de fullkomligas stadium, som består

i själens gudomliga förening med Gud

För att bättre kunna förklara vad denna natt är

som själen genomgår och varför hon av Gud införes

i den, är det lämpligt att här allra först kortfattat

tala om några ofulkomligheter hos nybörjarna,

och denna utläggning, hur kort den än må vara

       kan inte undgå att vara nyttig för dem.

Ty genom den kommer de att förstå svagheten

i sitt tillstånd och kommer att känna en längtan

efter att Gud skall införa dem i denna natt.

       Ty här vinner själen kraft och styrka

i dygderna och får njuta outsägliga ljuvligheter 

i Guds kärlek.

Men även om vi måste stanna upp en smula vid

denna utläggning, så sker det endast därför att

det är nödvändigt, så att vi därefter genast

skall kunna övergå till att behnadla den

dunkla natten.

2.   Så snart själen beslutar sig för att tjäna Gud

på ett generöst sätt, så börjar Gud vanligen

att lyfta upp henne och vårda henne så som en älskande mor vårdar sitt lilla barn.

Hon värmer det vid sitt modersbröst, när det med

söt mjölk och mild, välsmakande mat,

bär det i sina armar och smeker det.

       Altefter som barnet tillväxer bemödar hon sig

om att avhålla sig från smeknigar, hon avlägsnar

det från bröstet vilket hon bestryker med

besk aloesaft, och hon sätter det på golvet

för att det skall lära sig att gå och lämna

sina barnsligheter och så småningom ända

sig till mera väsentliga ting.

    Så snart Guds nåd, denna älskande moder,

har återfött en själ till nytt liv och till iver

i Guds tjänst, handlar den med henne på

samma sätt.

Gud låter henne utan någon möda finna den

söta och välsmakande mjölken i de

himmelska tingen och stor glädje i andliga

övningar.  Gud bjuder henne som om hon vore

ett litet barn sin ömma kärlekes modersbröst. 

3.   Och själen finner sin stora gädje i att länge,

ja kanske hela nätter, ägna sig åt bön.

Botövningar är ett nöje, att fasta en glädje,

mottagandet av sakramenten och andliga samtal

är en stor tillfredsställelse.

Naturligtvis hänger hon sig åt dessa nådemedel med al flit och ihärdighet, hon drar nytta av dem

och är mycket omsorgsfull i allt sitt handlande,

men ur andlig synpunkt ådagalägger hon

inte sällan stor svaghet och ofullkomlighet.

        Ty att hon hänger sig så ivrigt åt dessa

andliga övningar och sysselsättningar,

det gör hon på grund av de tröst och glädje hon

finner i dem.

Och då hon ännu intehar prövats i en hård kamp

för att uppnå solida dygder, så begår hon många

fel och ofullkomligheter i sina andliga övningar.

Ty i sista instans handlar varje människa efter

den grad av fullkomlighet som hon har uppnått.

Men då hon ännu inte har haft tilfälle att

skaffa sig en stark karaktär, så följer därav

med nödvändighet att hon handlar som

ett barn, svagt och bristfälligt. 

   

      För att man nu alldeles klart skall inser hur

svaga dessa nybörjare ännu är i fråga om

utövandet av dygder och att de med lätthet

endast utför sådant som bereder dem glädje,

så skall vi här behandla de sju kardinalsynderna,

och likaså några av de ofullkomligheter som nybörjaren begår vid var och en av dessa.

       Därvid kommer man att klart inse att de

handlar som barn.  Men man kommer dessutom

att inse hur mycket gott den dunkla natten som

vi skall tala om därför, eftersom det är den

som renar själen och befriar den från alla

fel och ofullkomligheter.