Direktlänk till inlägg 30 mars 2014

BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL. BOK 2 I.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 30 mars 2014 15:58

KAPITEL NIO.
    HUR TRON ÄR DET RÄTTA MEDLET FÖR FÖRSTÅNDET ATT LEDA SJÄLEN TILL DEN GUDOMLIGA KÄRLEKSFÖRENINGEN.

DETTA BEVISAS MED TEXTER OCH BILDER UR DEN HELIGA SKRIFT.

1.   Ur det föregående framgår att förståndet för att förbereda sig för den gudomliga föreningen måste vara frigjort och renat från allt som kan nå det genom sinnena, befriat från allt som det klart kan förstå, försänkt i djup ro och tystnad, och fast grundat i tron.

Tron ensam är det rätta och val avpassade medlet för själens förening med Gud.  

Ty den likhet som föreligger mellan tron och Gud är så stor att det inte finns någon annan skillnad än den mellan att se Gud och att tro på Gud. Gud är oändlig, tron framställer honom för oss som oändlig.

Gud är trefaldighet i personerna och enhet i naturen, och det är så som tron framställer honom för oss.

Gud är mörker för vårt förstånd,, tron förblindar också förståndet och berövar det dess ljus.

Tron är det enda medel genom vilket Gud uppenbarar sig för själen i sitt gudomliga ljus som övergår allt förstånd.

Och därför är det så att ju mera en själ har av tro, desto mera är hon förenad med Gud.

      Detta är den sanning som den helige Paulus uttryckte i den redan citerade texten: "Den som vill komma till Gud måste börja med att tro att han är till" ( Hebr. 11:6 ), det vill säga genom att vandra till honom genom tron.

Förståndet måste alltså befinna sig i mörker och blindhet och låta leda sig uteslutande genom tron, ty det är tack vare detta mörker som förståndet förenas med Gud, och det är i  detta mörker som Gud döljer sig.

Sålunda säger David:  "töcken var under hans fötter; han höljde sig över keruberna och han svävade på vindens vingar.

Han gjorde mörkret till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom: mörka vatten, tjocka moln" ( Ps. 18:10, 12 ).

2.   Och detta töcken som han har lagt under sina fötter, detta mörker som han har gjort till sitt täckelse, dessa tjocka moln som omger honom som en hydda, allt detta betecknar ju trons mörker, där han är innesluten.

När det sägs att han höjer sig över keruberna och att han svävar på vindens vingar, låter man förstå att han svävar över allt förstånd.

Med keruberna menas egentligen de andar som ser och kontemplerar honom, och med vindens vingar menas den genomträngande fina insikten och uppfattningen hos dessa andar.  Eftersom det gudomliga väsendet är upphöjt över dem alla, finns det ingenting skapat som av sig självt kan nå honom.

3.   Vi har en bild av denna sanning i den Heliga Skrift.

När Salomo hade fullbordat byggandet av templet, nedsteg Gud där höljd i en molnsky och  uppfyllde den heliga platsen med ett sådant mörker att Israels barn inte kunde urskilja någonting.

Då sade Salomo: "Herren har lovat att förbli i molnskyn" 

( 1 Kon. 8:12 ).

Likså var det i en molnsky som Gud dolde sig, när han uppenbarade sig för Mose på berget ( jfr. 2 Mos. 24:15-18 ).

Alla de gånger som Gud har uppenbarat sig, har han visat sig i en molnsky, något som man ytterliggare finner i Jobs bok, som berättar för oss att Gud talade till Job ur ett mörkt moln  ( 38:1; 40:1 ).

      Dessa moln betecknar allesammans trons mörker, i vilket Gudomen insveper sig när den vill meddela sig med själen.

detta mörker skall en gång skingras, som den helige Paulus säger, då det som nu är ett styckeverk skall fullkomnas, då trons töcken försvinner, och då det kommer som är fullkomligt, det vill säga Guds ljus ( ( 1 Kor. 13:10 ).

Vi har en bild av denna sanning i Gideons härskaror

( Dom 7:16 ).  Alla krigarna bar brinnande facklor i händerna, och de såg inte dessa facklor, ty de höll dem dolda i lerkärl.

Men så snart dessa lerkärl hade slagits sönder, syntes ljuset.

Så är det också med tron, för vilken dessa lerkärl är en bild.

Tron innehåller i sig det gudomliga ljuset.

Men när vid slutet av detta dödliga liv trons lerkärl kommer att slås sönder, då skall Godomens ljus och härlighet,  

som låg förborgade i tron, flamma upp.

4.   Det står alltså klart att den själ som i detta liv vill förena sig med Gud och stå i intim förbindelse med honom nödvändigtvis måste bli ett med "molnskyn", när Gud hade lovat Salomo att förbli ( 1 Kon. 8:12 ).

Hon måste hålla sig tätt intill detta "mörka moln", ur vilket han värdigades uppenbara sina hemligheter för Job.

Hon måste "i mörker bära Gideons krukor i händerna", för att i sina händer ( det vill säga i sin viljas handlingar ) ha ljuset, som är kärleksföreningen, även om det är i trons ljus, en gång slås sönder, då kommer hon att få skåda Guds ansikte mot ansikte i himlens härlighet.

5.   Det återstår mig nu att ingående behandla de olika kunskaper och uppfattningar som förståndet kan skaffa sig, och likaså de hinder och skador som dessa kunskaper kan förorsaka på trons väg.

Vidare skall vi tala om hur själen därvid bör förhålla sig, för at dessa kunskaper, som kommer från sinnena eller från anden, skall bli henne till nytta och inte till skada.       

 
Det här inlägget går inte att kommentera.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se