O, MIN GUD, TREENIGHET SOM JAG TILLBER.
Här följer den kända Bönen till denheliga Treenigheten, som spontant steg upp inomm henne sedan hon hade förnyat sina klosterlöften på festen för Jungfru Maria tempelgång den21 november 1904.

      En sådan bön är syntesen av ett helt liv.

BÖN TILL TREENIGHETEN:

  O, min Gud, Treenigheten, jag tillber dig!

Hjälp mig att gömma bort mig själv helt och hållet, så att jag kan slå mig till ro i dig, stilla och i frid, som om min själ redan befann sig i evigheten.  

Låt ingenting rubba min frid, ingenting avlägsna mig från dig, o du min Oförändlige, utan låt varje ögonblick för mig allt längre och djupare in i ditt mysterium!

   Stilla min själ, gör den till din himmel, till din älskade boning och viloplats.

Tillåt inte att jag någonsin lämnar dig ensam där, utan låt mig få vara där med hela mitt väsen, vaken i min tro, i tillbedjan och i överlåtelse åt din skapargärning.

   min älskade Kristus, korsfäst för kärleks skull, jag skulle vilja vara en brud för ditt hjärta, jag skulle vilja överhopa dig med ära och älska dig ..... ända tills jag dör av kärlek.

Men jag känner min oförmåga, och därför ber jag, att ikläda sig dig själv, att förena min själ med varje rörelse i din själ, att låta mig drunkna i dig, att inta mig helt och hållet och att sätta dig själv i mitt ställe, så att mitt liv inte blir något annat än en utstrålning av ditt liv.

Tag din boning i mig och bli där till Tillbedjare, Försonare och Frälsare.

    O, eviga Ord, min Guds Ord, jag vill tillbringa mitt liv med att lyssna till dig.   Jag vill bli idel öra för dig så att jag lär mig allt av dig.   Sedan, när jag får gå igenom mörker, tomhet och oförmåga, vill jag fästa min blick på dig för alltid och förbli i ditt strålande ljus.    O min älskade Stjärna, fängsla mig, så att jag aldrig mer kan lämna din solkrets.

     O förtärande Eld, kärlekens Ande, kom och intag mig, så att Ordet liksom blir kött än en gång i min själ.

Låt mig få vara en annan mänsklighet för honom, där han på nytt kan låta hela sitt mysterium bli till verklighet.

Och du, o min Fader, böj dig ned över din ringa skapade varelse, se i henne inte något annat än din älskade Son,

i vilken du har allt ditt behag.

     O, mina Tre", mitt allt, min salighet, oändliga Ensamhet, Omätlighet där jag förlorar mig själv, såsom ett byte överlämnar jag mig åt dig.

Dölj dig i mig, så att jag blir dold i dig, i väntan på den dag, då jag i ditt ljus skall få skåda din storhets omätliga djup!