Direktlänk till inlägg 16 februari 2014

BESTIGNINGEN AV BERGET KARMEL. Bok 2 F.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 16 februari 2014 16:27

KAPITEL SEX.
DÄR DET VISAS HUR DET ÄR DE TRE TEOLOGALA DYGDERNA SOM SKALL FULLKOMNA SJÄLENS TRE KRAFTER , OCH HUR DE SKAPAR TOMRUM OCH MÖRKER I DESSA KRAFTER.

1.    Nu skall vi tala om hur själens tre krafter, förståndet, minnet och viljan, skall införas i andens natt som medel till föreningen med Gud.  Då anser jag det lämpligt att nu först i detta kapitel visa hur de tre teologala dygderna, tron, hoppet  och kärleken, skapar samma tomrum och samma mörker, var och en i sin motsvarande själsförmögenhet: tron  förståndet, hoppet i minnet, kärleken i viljan.

Ty till dessa tre själsförmögenheter står de  tre teologla dygderna i nära förhållande såsom deras egentliga övernaturliga objekt, och genom dessa dygders förmedlande verksamhet förenar sig själen med Gud genom sina själsförmögenheter.

Sedan vill vi visa hur förståndet måste fullkomnas i trons mörker, och hur minnet måste fullkomnas i hoppets tomrum, liksom slutligen också hur viljan måste gå in i lösgörandet och befrielsen från varje öjelse, om själen skall l yckas nå fram till Gud.

        Först när detta är gjort, kommer man att klart förstå hur nödvändigt det är för själen, om hon vill gå denna andliga väg i trygghet, att träda in i denna mörka natt och bara stödja sig på dessa tre dygder, som lsgör henne från alla skapade ting och gör henne oemottaglig för dem.

Ty, som vi redan har sagt, själens förening här på jorden med Gud äger inte rum på förståndets väg, inte på de andliga upplevelsernas eller fantasins väg, inte heller genom någon som helst annan sinnesfunktion, utan endast och allenast genom tron vad förståndet beträffar, genom hoppet vad minnet beträffar och genom kärleken vad viljan beträffar.

2.   Dessa tre dygder skapar, har vi sagt, tomhet i våra själskrafter: tron skapar tomhet och mörker i förståndet i fråga om den naturliga fattningsförmågan, hoppet gör minnet tomt på allt som finns där, kärleken befriar och  utblottar viljan på varje böjelse till och vaje njutande av allt som inte är Gud.

       Som vi redan vet, lär oss tron vad man i förnuftets ljus inte med sitt förstånd kan fatta.  Därför definierar den helige Paulus tron på följande sätt i sitt brev till hebreerna:

"Tron är en visshet om det som man hoppas på, en övertygelse om vad man ser" ( 11:1 ).

Även om förståndet med bestämdhet och säkerhet instämmer i dessa ting, ligger de inte på ett område som är öppet för förståndet, ty om de kunde uppenbaras för förståndet vore det inte längre tal om tro.

Tron förmedlar en kuskap som visserligen är säker för vårt förstånd, men det är dock inte en klar kunskap utan snarare en dunkel.

3.     Vad hoppet angår, råder det inget tvivel om att det ochså försäter minnet i tomhet och mörker i fråga om både himmelska och jordiska ting.

Ty hoppet hänför sig alltid till något som man ännu inte kan kalla sitt eget, och om man kunde det, skulle det inte tal om hopp.  Som den helige Paulus säger till romarna: "Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte hopp.

Ty hur kan någon hoppas på vad han redan ser uppfyllt?"  ( 8:24 ).   Så åstadkommer också denna dygd en tomhet i själen, då den har till föremål vad man inte har, och inte vad man har.

4.    Kärleken skapar i sin tur tomhet i viljan beträffande alla skapade ting, eftersom den gör det till vår plikt att älska Gud över allting.   Detta sker först när den lösgör vår känsla från allt skapat och inriktar den helt på Gud.  

Därför säger Krisus hos den helige Lukas: "Den som inte försakar allt vad han äger, kan inte vara min lärljunge"

( 14:33 ).

Och sålunda försätter dessa tre teologala dygder själen i mörker och tomrum ifråga om alla skapade ting.

5.  Här är det lämpligt att infoga den liknelse som vår Frälsare ger oss hos den helige Lukas i det elfte kapitlet

( v. 5 ), om hur "en vän mitt i natten gick till sin vän och bad honom om tre bröd".

Dessa tre bröd symboliserar de tre teologala dygderna.

Men nu säger han att vännen bad om de tre bröden "mitt i natten", för att låta oss förstå att själen i mörker ifråga omalla skapade ting har att förvärva dessa tre dygder och i denna natt fullkomna sig i dem.

      sjäte kapitlet hos Jesaja  ( v. 2 ) läser vi att de två seraferna som profeten såg på var sin sida om Guds tron hade sex vingar var.    Med två betäckte de sina fötter, vilket betyder den blindhet och försakelse som viljans böjelser måste försättas i för att viljan skall föras till Gud.

Med två andra vingar betäckte de sitt ansikte, för att symbolisera förståndets mörker i Guds närvaro.

Och med de sista två vingarna flög de, vilket betecknar hoppets flykt till det goda som det inte äger, när det häjer sig över allt som man kan äga här på jorden och i himmelen, utom Gud.

6.   Själens tre krafter bör alltså ledas in i dessa tre dygder, och var och en efter sin respektive dygd.  Själen måste utblotta sig på och bli oemottaglig för allt som står främmande för desa dygder.   Sådan är alltså den andens natt som vi ovan har kallat aktiv, därför att själen här gör vad på henne ankommer för att träda in i den.  När vi talade om sinnenas natt gav vi anvisningar om hur man lösgör sinnensförmögenheterna från deras begär efter förnimbara objekt, för at själen skulle kunna lämna sin utgångspunkt och nå fram till tronn som medel till målet.

På liknande sätt vill vi nu i denna andens natt med Guds hjälp ge anvisning om hur de andliga själsförmögenheterna skall nli renade och befriade från allt som inte är Gud, och hur de sedan skall stå fast i dessa tre dygders natt, som är den oundgängliga vägen och förberedelsen till själens förening med Gud.

7.   På den vägen kommer hon att vara i fullkomlig säkerhet mot djävulens påfund och mot egenkärlekens makt och dess förgreningar, som är så otroligt fina att de oftast förblindar de själar som ägnar sig åt andlighet och försenar dem på deras vandring.   

De förstår inte att verkligen lösgöra sig från allt skapat och låta sig styras av dessa tre dygder.

Och så lyckas de aldrig förvärva det verkligt väsentliga i det andliga goda och dess renhet.  De går inte en så direkt och kort väg som de skulle kunna göra.

8.   Lägg märke till att jag nu vänder mig särskilt till dem som redan har börjat träda in i kontemplationens stadium.

Ty för dem som gör sina första försök måste jag behandla denna punkt utförligare, vilket vi också skall göra när i den andra boken, med Guds hjälp, vi talar om deras egenheter.


 
Det här inlägget går inte att kommentera.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se