KAPITEL NIO:
DÄR DET TALAS OM HUR BÖJELSERNA SMUTSAR SJÄLEN.

DETTA BEVISAS GENOM LIKNELSER OCH CITAT UR DEN HELIGA SKRIFT.

1.  Den fjärde skadan som begären orsakar i själen består i att de smutsar och befläckar henne.  Det är detta som menas i Syraks bok: "Den som kommer vid tjära, han blir orenad"

( 13:1 ).  Men nu är det så att den som finner behag i något skapat, han rör vid tjära.

Man måste nämligen lägga märke till att den Vise på detta ställe liknar det skapade vid tjära.

Ty det är större skillnad mellan själens förträfflighet å ena sdan och allt gott som det skapade kan ha å andra sidan, än det är mellan å ena sidan en klar diamant eller rent guld och å andra sidan den otäcka tjäran.

Ty om man upphettar guld eller diamant och lägger det ovanpå tjära, blir det snart nedsmort av tjära, eftersom hettan smälter tjäran och drar den till sig.

Likadant sker med den själ som är upphettad av längtan efter något skapat: i sitt begärs hetta upptar hon i sig det orena och smutsiga.

     Ja, det är mellan själen och den övriga synliga skapelsen ett större avstånd än mellan en alldeles klar vätska och mycket smutsig gyttja.   På samma sätt som nu en sådan vätska skulle bli förorenad genom att sättas i kontakt med gyttjan, blir också den själ förorenad som kärleksfullt hänger sig åt det skapade, ja hon blir till och med lik det ifrågavarande skapade förmålet.

På samma sätt som sotfläckar skulle vanställa det allra vackraste ansikte, vanställer de oordnade böjelserna själen, som dock är en oändligt vacker och fullkomlig avbild av Gud.

2.   Därför beklagar också Jeremia den avskyvärda ödeläggelse i själen som dessa oordnade böjelser åstadkommer, i det att han först talar om hennes skönhet och sedan om hennes fulhet i dessa ord: "Hennes hår är vitare än snö, ljusare än mjölk, mera glänsande än gammalt elfenben, vackrare än safir.
Nu är hennes ansikte svartare än  kol, och man känner inte längre igen henne på gatorna" ( Klag. 4:7-8 ).

      Med bilden av hår menas här själens böjelser och tankar.  Om dessa nu är inriktade på det mål mot vilket Gud har inordnat dem, då är de vitare än snö, ljusare än mjölk, mera glänsande än gammalt elfenben och vackrare än safir.

Dessa fyra föremål representerar varje slag av skönhet och förträfflighet i hela den synliga skapelsen.

Och det sägs att upphöjd över dem alla står själen med sina krafter, vilka liknas vid de nämnda huvudhåren.

Men om dessa nu är i oordning, och inriktade på det som Gud inte har bestämt dem till, alltså vända mot det skapade, då blir hennes ansikte, svartare än kol, säger Jeremia.

3.   Hela denna olycka och ännu mycket mera ont vållar böjelserna själens skönhet när de inriktas på denna världens ting. Ville vi avsiktligt tala om vilken ful och smutsig gestalt som själen kan få av begären, kunde vi sannerligen ändå inte tänka ut någonting att likna den vid, hur mycket detta något än var betäckt med spindelväv och ohyra.

Inte ens ett otäckt lik eller vad det annars finns för osnyggt och smutsigt, inte vad man i detta liv än kunde tänka ut, ingenting skulle kunna uthärda jämförelsen med en sådan själ.

       Ty även om det är sant att en själ som fördärvats av sina böjelser visserligen beträffande sitt naturliga väsen alltjämt är så fullkomlig som Gud skapade henne, är hon likväl beträffande sitt andliga väsen vanställd, avskyvärd, smutsig, förmörkad och full av allt det onda vi nyss räknat upp och mer därtill.

Även om ett enda oordnat begär visserligen inte är någon dödssynd, vilket vi senare skall visa, är det ändå tillräckligt för att göra själen mörk, smutsig och ful, så att hon i vilket fall inte kan ingå någon som helst förening med Gud förrän hon renat sina begär.  Hur avskyvärd måste då inte den själ vara, som helt och hållet har råkat i oordning genom sina lidelser och som är utlämnad åt sina begär!

Hur långt borta måste hon inte stå från Gud och hans renhet!

4.  Ord kan inte uttrycka och förståndet kan inte fatta hur mångfaldig den orenhet är som de mångfaldiga begären förorsakar i själen. 

Kunde man uttrycka det på ett begripligt  sätt, ja, då skulle man både häpna och gripas av medlidande, när man såg hur varje begär, alltefter sin art och häftighet, efterlämnar sin egen fläck och bottensats av smuts i själen; hur det bara i en enda oordning kan finnas otaliga skiftningar och otaliga grader av smuts, och hur dock varje orenhet är ensam i sitt slag.

Den rättfärdiges själ äger i en enda fullkomlighet, i själens rätlinjighet, de rikaste gåvor i överflöd och de härligaste dygder utan tal, den ena olik den andra, var och en är i sitt slag full av behag, alltefter de skiftande kärlekskänslor som ur hans själ stiger mot Gud.

På liknande sätt fylls också den oordnade själen av otaliga sorters smuts och gemenhet, alltefter hennes många böjelser och begär till det skapade.

5.  Denna mångfald av orenhet har blivit mycket väl symboliserad hos Hesekiel.  Där läser vi om hur Gud i templets inre visade profeten alla slags maskar som kryper på jorden, liksom också all styggelse hos orena djur, så som allt detta var avbildat på väggarna runt omkring.

Därpå sade Gud till Hesekiel: "Människbarn, har du nu sett all styggelse som dessa djur begår, var och en inne i sin hålas dunkel?" 

Därpå befallde Gud profeten att han skulle gå längre in i templet, där han skulle få se ännu värre styggelse.

Och profeten berättar att såg han kvinnor som satt och begrät kärleksguden Adonis.  Åter befallde Gud honom att gå längre in, där hanskulle få se ännu värre styggelse.

Och profeten berättar att där inne såg han tjugofem gamla gubbar som alla satt med ryggarna vända mot templet

( 8:10-16 ).

6.  De likartade maskar och de orena djur som var avbildade i den första tempelhallen föreställer de tankar och uppfattningar som förståndet gör sig om de låga jordiska tingen och om allt skapat.  Så som dessa verkligen är, präglar de in sin bild i själens tempel, om hon genom dem förvirrar sitt förstånd, vilket är själens första rum.

     De kvinnor som satt längre in i det andra rummet och begrät guden Adonis betyder de begär som har sitt fäste i själens andra förmåga, viljan.

Dessa gråter på sätt och vis, för så vitt de hyser en varm längtan efter det som är det verkliga föremålet för deras kärlekslust, nämligen den ohyra vars bild redan har inpräglats i förståndet.

     De män som befann sig i det tredje rummet, det är de intryck och föreställningar om det skapade som den tredje själsförmågan, minnet, gömmer och ständigt på nytt beskådar.

Om dem heter det att de hade vänt ryggen mot templet.

Ty om själen med dessa tre själsförmögenheter helt och fullt omfattarnågot slags skapat väsen, då kan man mycket väl säga att hon har vänt ryggen mot Guds tempel, det vill säga mot själens rätta hållning, som inte tillåter någonting skapat i själen.

7.  Vad vi hittils har sagt räcker för att ge enn ide om den oordning som böjelserna förosakar i själen.

Om vi behövde särskilt avhandla den minsta lilla fulhet som ofullkomligheterna och deras varianter orsakar i själen, den större fulhet som de förlåtliga synderna och deras otaliga mångfald orskar, och slutligen den vanskapliga fulhet som böjelserna till dödssynd orsakar, ja, då skulle vi aldrig sluta.

Inte ens änglarnas insikt är i stånd att fatta detta.

     Vad jag säger det vidhåller jag, och det är att varje böjelse, hur liten den ofulkomliga än må vara som den leder till, är en fläck och en orenhet för själen.