HELGA BIRGITTAS UPPENBARELSER

UR FJÄRDE BOKEN.

KAPITEL 124.

                     DYGDERNAS KRONA.

Agnes talar till Krist brud:

  "Kom, min dotter, och sätt på dig denna krona som

gjord av sju ädla stenar.

      Vad är nämligen kronan annat än det beprövade

tålamodet, som flätas av prövningar och pryds

     av Gud med dessa smycken?

DEN FÖRSTA STENEN i din krona är allså jaspis.

     Den sattes dit av honom som föraktfullt sade till

dig att du inte visste med vilken ande du talade

     och att det vore nyttigare för dig att du på

kvinnors vis ägnade dig åt att spinna än du

    samtalade om Skriften.

Liksom alltså jaspis skärper blicken och tänder

     glädje i själen, upplyser förståndet till att fatta

andliga ting och dödar de oordnade rörelserna

     i själen.

DEN ANDRA STENEN är safiren.

      Den sattes dit av honom som talade berömmande om dig framifrån men bakom din rygg

      förtalade dig.

Liksom alltså safiren har himlens färg och håller

     kroppens lemmar friska, så prövar ondskans

människor den rättfärdige så att han blir himmelsk

     och bevarar själens olika lemmar så att den inte

förhäver sig av  högmod.

DEN TREDJE STENEN är smaragden.

      Den sattes dit av honom som påstod att du 

hade sagt sådant som du varken tänkt ellr sagt.

       Liksom alltså smaragden i sig är skör och dock

vacker i sin gröna färg, så blir lögnen snabbt 

      tillintetgjord men gör dock själen vacker genom

den belöning som tålamodet utverkar.

DEN FJÄRDE STENEN är pärlan.

      Den sattes dit av honom som i din närvaro talade illa om en Guds vän.

      Av  förtalet av honom blev du mera bestört 

än om det hade gällt dig själv.

      Liksom alltså pärlan är vit och vacker 

och lättar hjärtats plåga, så för kärlekens smärta

      Gud in i själen och hämmar vredens 

och otålighetens lidelser.  

DEN FEMTE STENEN är topasen.

       Den sattes dit av honom som talade bittra ord

till dig som du däremot välsignade.

       Liksom alltså topasen har guldets färg

och bevarar kyskheten och skönheten, så är inför

       Gud ingenting vackrare och honom mera

välbehagligt än att man älskar den som skymfar

    en och att man ber för dem som förföljer en.

DEN SJÄTTTE STENEN  är diamanten.

       Den sattes dit av honom som gjorde dig 

en kroppslig skada, som du bar med tålamod

     utan att vilja vanhedra honom.

Liksom alltså diamanten inte krossas genom slag 

       men däremot av blod från en bock, så är det

välbehagligt för Gud när en människa för

   Guds skull glömmer och överser med en kroppslig 

skada och i stället alltid tänker på vad Gud gjort

        för människan.

DEN SJUNDE STENEN är karbunkeln.

      Det sattes dit av honom som kom till dig med

falska nyheter ----- nämligen att din son Karl

     skulle vara död ----- och du tåligt bar detta

och överlämnade din vilja åt Gud.

       Liksom alltså karbunkeln lyser i huset och är

den skönaste stenen på ringen, så lockar den som

     är tålig ----- då han förlorar något som han

älskar ----- Gud till att älska honom och lyser han

      själv behagfullt, likt en dyrbar sten inför

de heligas blickar.

Stå alltså fast, min dotter, ty för att din krona'

    skall bli ännu rikare är ytterligare några stenar

nödvändiga.

      Abraham och Job blev ännu bättre och mera

kända och rycktbara genom att de prövades

       och Johannes Döparen blev ännu heligare

genom sitt vittnesbörd för sanningen.