PREDIKAREN. 2:1-26.

 

NJUTNING OCH RIKEDOM ÄR FÅFÄNGLIGT.

 

¤Predikaren. 2:1.

 

1.  #Jag tänkte:  Nåväl, då vill jag pröva på

glädjen och njuta livets goda.

       Men även detta var tomhet#.

 

Jag, Predikaren tänkte:

      När stor kunskap ger stor sorg.

Mer kunskap ger mer plåga.

    Ändå villig pröva på livets goda:

I glädjen och njutningen leva i livets goda.

         Detta livet: gav mig tomhet och fåfänglighet. 

 

¤Predikaren. 2:2.

 

2.  #Det är dåraktigt, sade jag om skrattet,

och om glädjen:

     Vad tjänar den till?#. 

 

Vilket dåraktigt liv.

        Vilket jag i skrattet säger: till om glädjen:

Vad till nytta den är att tjäna den?

 

¤Predikaren. 2:3.

 

3.  #Jag beslöt mig för att njuta av vin men

ändå låta visheten råda i mitt hjärta.

      Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad

som är bäst för människor att göra under himlen,

        de dagar livet varar#.

 

Efersom glädjen visar sig vara tomheten.

         Beslöt mig njuta av vinets njutning.

I denna njutning åndå tillåta visheten råda i mitt

     hjärta.

Leva mitt liv åt dårskapen:

         för undersöka vad som är bäst för människor.

Göra under himlen: under livsdagar livet varar.

 

¤Predikaren. 2:4.

 

4.  #Jag grep mig an den stora företag:

jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar#.

 

Jag beslutade mig för att bygga hus åt mig själv.

          Plantera vingårdar. 

 

¤Predikaren. 2:5. 

 

5.  #Jag anlade trädgårdar och parker med

fruktträd av alla slag#.

 

Anlade trädgårdar parker med olika fruktträd.

 

¤Predikaren. 2:6.

 

6.  #Jag byggde dammar för att bevattna en skog

av grönskande träd#.

 

Byggde vatten-dammar.

      Vilka bevattnar en skog av grönskande träd.

 

¤Predikaren. 2:7.

 

7.  #Jag skaffade mig slavar och slavinnor,

och nya slavar föddes i mitt hus.

       Mina hjordar av oxar och får blev större

än vad någon haft före mig i Jerusalem#.

 

Skaffade mig slavar och slavinnor.

      Nya slavar blev födda i mitt hus.

Mina hjordar av oxar och får förökade sig.

         Större i antal än någon före mig i Jerusalem.

 

¤Predikaren. 2:8.

 

8.  #Jag hopade silver och guld, rika skatter

från kungar och provinser.

       Jag skaffade mig sångare och sångerskor

och det som är männens lust:

      kvinnor och åter kvinnor#.

 

Jag samlade silver och guld; rika skatter

      från kungar och olika provinser.

Skaffade mig underhållande sångare

      sångerskor.

Till männens köttsliga lust:

        kvinnor och åter kvinnor.

 

¤Predikaren. 2:9.

 

9.  Så överträffade jag alla som varit före mig

i Jerusalem.

      Och min visdom svek mig inte.

 

Mitt livs rikedomar: överträffade alla som levt

     innan mig.

Min visdom var mig trofast.

 

¤Predikaren. 2:10.

10.  #Allt vad mina ögon begärde lät mig dem få,

ingen glädje nekade jag mig.

      I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen

fick jag för min möda#.

 

Mina ögons begär blev uppfyllda.

      Livets njutning rikedomar nekade mig ingen 

livsglädje.

      Mitt arbete belönades med glädje.

Min arbetsmöda gav mig belöning.    

 

¤Predikaren. 2:11.

 

11.  # Men så vände jag blicken mot allt jag hade

utfört, mot all den möda jag haft.

       Och allt vad tomhet, ett jagande efter vind.

Det fanns ingen vinst under solen#.  

 

Min blick begrundade allt vad jag i min

         arbets-möda själv utfört.

Av detta fanns ingen vinst.

    Vilket var idel tomhet jagande efter vind.

Livets köttsliga njutningar i rikedomar:

      Livets tomhet  fåfänga.    

 

¤Predikaren. 2:12.

 

12.  #Så vänder jag blicken mot visheten,

dumheten och dårskapen ----- Vad kan den göra

     som kommer efter kungen?

Bara det som man förut gjort!#.

 

Vänder sedan min blick till vishetens verklighet.

     Livets dumhet  dårskap.

 

¤Predikaren. 2:13.

 

13.  #Jag såg att visheten är bättre än dårskapen,

liksom ljuset är bättre än mörkret#.

 

Jämförde visheten med livets dårskap:

      där dårskapen råder behövs visheten.

Visheten ljuset i livet.

      Dårskapen mörkret i livet.

 

¤Predikaren. 2:14.

 

14.  #Den vise har ögon att se, med dåren

vandrar i mörker.

      Men jag vet att samma öde drabbar dem båda#.

 

Vises ögon äger livets klara ljus vilket belyses

    av hjärtats inre vishet.

Dårens ögon förmörkade:

         Vandrar på villovägar från visheten.

 

¤Predikaren. 2:15.

 

15.  #Jag tänkte:  Dårens öde drabbar också mig.

    Vad har då all min vishet tjänat till?

Och jag sade mig:

      Även detta är tomhet#.

 

Tänkte: Vises vishet begränsad till vises 

      jordiska vandring likt dårens.

 

¤Predikaren. 2:16.

 

16.  #Ty minnet av den vise lever inte evigt,

inte längre än minnet av dåren.

      Inom kort är båda glömda.

Och den vise dör liksom dåren#.

 

Minnet av den vises jordiska levnad inte evigt.

       Den vise och dåren födda i arvssynd:

vilka dör efter sina jordiska liv.

         

¤Predikaren. 2:17.

 

17.  #Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga.

        Allt är tomhet, ett jagande efter vind#.

 

När jag såg verkligheten: insåg jag det.

      Jag: Salomon hatade livet.

Alla olika skeende under solen blev för mig

    livets plåga. 

 

¤Predikaren. 2:18.

 

18.  #Jag hatade också allt som jag med möda

förvärvat under solen. det måste jag lämna 

      till den som kommer efter mig#.

 

Efter mitt jordeliv: tvungen lämna allt som

    mitt livs arbetsmöda utfört.

    

¤Predikaren. 2:19.

 

19.  #Vem vet om han är vis eller dåraktig?

    Ändå skall han råda över allt vad jag med möda

och klokhet har förvärvat under solen.

      Även detta är tomhet#.

 

Antingen han är vis  eller dåre i sitt jordiska liv:

    Ändå råda över allt vad hans arbets-möda  utfört

klokhet förvärvat under solens ljusdagar:

       Vara till idel tomhet.

 

¤Predikaren. 2:20.

 

20.  #Då greps jag av förtvivlan över all min

möda under solen#.

 

Efter min självrannsakan: greps av förtvivlan

     över all min arbets-möda under solen. 

 

¤Predikaren. 2:21.

 

21.  #Ty också den som har strävat med klokhet,

insikt och framgång måste lämna vad han äger

       åt en som inte lagt ner någon möda på

det.  Även detta är tomhet och ett stort elände#.

 

Den som ägt klokheten insikt och framgång

      under sin arbets-möda: efter sitt jordeliv 

överlämna allt till dem som saknar mödan.

       Vilket gör all arbetsmöda till idel

tomhet och stort livs elände.

 

¤Predikaren. 2:22.

 

22.  #Vad får då människan ut av all sin möda,

av all sin mödosamma strävan  under solen?#.

 

Vad är till nytta av all flitig möda under solen.

           

¤Predikaren. 2:23.

 

23.  #Var dag är en smärta, var syssla en plåga.

   Inte ens om natten finner hjärtat ro.

Även detta är tomhet#.

 

Varje dag smärtsam: varje arbetssyssla 

     en livets plåga.

Inte under nattens vila: finner hjärtat sin ro.

        Vilket är idel tomhet.

 

¤Predikaren. 2:24.

 

24.  #Det finns för människan ingenting gott

utom att äta och dricka och finna glädje mitt

     i all möda.

Jag har insett att detta är en Guds gåva#.

 

Guds Gåva är: äta och dricka: för finna glädje

      i all livdets möda. 

 

¤Predikaren. 2:25.

 

25.  #Ty vem äter och vem gläder sig Gud förutan?#.

 

¤Predikaren. 2:26.

 

26.  #Han ger vishet, kunskap och  glädje åt den'

som behagar honom, men syndaren ger han

      arbetet med att samla och lägga på hög -----

sedan lämnar han alltsammans åt den som behagar

            honom.

Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.

 

Gud ger sin vishet kunskap glädje åt de

     som i sitt hjärta behagar honom.

Syndaren i sin anletes möda samla ihop sitt

    livsverk vilket tillfaller de som behagar honom.