Direktlänk till inlägg 28 augusti 2016
BESTIGNINGEN ABV BERGET KARMEL.
TREDJE BOKEN.
Kapitel. 10.
OM DEN TRDEJE SKADAN, VILKEN DJÄVULEN
OCH SOM BIBRINGAS MINNET I FORM AV BILDER.
1. Av allt som hittils har blivit sagt ser man klart
vilka faror djävulen utsätter själen för, när hon går de övernaturliga förnimmelsernas väg.
Han har makt at förespegla minnet och fantasin olika bedrägliga kunskaper och bilder,
som till synes är sanna och goda.
Han är i stånd att genom sina suggestioner inprägla dem så levande och säkert i anden och sinnena
att det verkligen tycks själen som om det inte
fanns något annat, utan att det är så som det
förespeglas henne.
Eftersom djävulen också förvandlar sig till en ljusets ängel, tänker själen att hon verkligen äger det sanna ljuset.
Likaså förmår djävulen att på många sätt fresta henne ifråga om de verkliga kunskaper som kommer
från gud, därigenom att han bringar både andliga och sinnliga begär och känslor i uppror.
Och om själen finner behag i sådana förnimmelser, är det en lätt sak för djävulen att öka dessa böjelser och begär inom henne och få henne att falla offer
från andligt frosseri och andra skador.
2. För att lyckas bättre brukar han uppväcka sinnligt välbehag, glädje och förnöjelse själen vid dessa ting som rör Gud, för att själen, bländad
och tjusad av dessa sinnligt förnimbara känslor,
skall förblindas och tycka mera om dem än
åt den självförnekelse och självutblottning som
tro, hopp och kärleken till Gud medför.
Sålunda för han henne med stor läthet att sätta
tilltro till hans bedrägerier.
Är själen väl en gång förblindad, tycks henne det
bedrägliga inte längre bedrägligt och det onda
inte längre ont, ty hon anser mörker vara ljus
och ljus mörker.
Därför råkar hon i tusentals dårskaper, både ifråga om naturliga, moraliska och andliga ting.
Och så har det som varit vin förvandlats till ättika.
Vad är nu orsaken till allt detta?
Den står bara att finna i att själen inte genast från början undertryckte sin glädje över sådana övernaturliga förnimmelser.
Eftersom hon i början bra såg det som något betydelselöst, eller åtminstone något oförargligt, fruktade hon heller ingenting.
Hon lät det finnas till och växa liksom senapskornet, som blir ett stort träd.
Vad som från början bara är ett litet fel, det blir så
småningom ett stort fel.
3. För att undgå den stora fara som hotar från djävulen är det därfr alldeles nödvändigt att själen undertrycker den glädje och det välbehag som de övernaturliga förnimmelserna medför.
Ty det är ställt utom allt tvivel att hon av detta bara förblindas och kommer på fall.
Välbehag, glädje och njutningar försvagar och förblindar minsann själen av sig själva, även utan
djävulens inblandning, vilket också David uttrycker
med dessa ord:
"Kanske skall mörker blända mig i min förnöjelse, och jag skall tro natten vara mitt ljus"
( Ps. 139:11 ).
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 | |||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | |||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|