BESTIGNINEN AV BERGET KARMEL.

TREDJE BOKEN.

KAPITEL. 8.

SKADOR SOM IAKTTAGELSER AV DE

ÖVERNATURLIGA TINGEN KAN FÖRORSAKA

SJÄLEN, OM HON TÄNKER PÅ DEM.

VI RÄKNAR UPP DEM.

1.  Den människa som ägnar sig åt andlighet utsätter sig för fem olika slags skador, om hon stannar upp eller tänker på de iakttagelser eller bilder som hon får på övernaturlig väg.

2.   Den första skadan är att hon mycket ofta tar fel genom att tro det ena vara det andra.

3.  Den andra skadan är att hon  löper risk att bli inbilsk eller fåfäng.

3.  Den tredje är att djävulen har ett lätt spel att med hjälp av dessa iakttagelser för asjälen vilse.

Den  fjärde är att föreningen med Gud genom hoppet förhindras.

Den femte är att själen mestdeles har en lågt stående  uppfattning om Gud.

3.  Vad den första olägenheten beträffar, är det klart att om den andliga människan stannar upp och tänker på de iakttagelser och bilder vi har talat om, misstar hon sig ofta vid sitt bedömande av dem.

Liksom ingen kan i grunden känna till vad som på naturligt sätt sker i hans inbillning och intekan bilda sig ett alldeles säkert omdöme om detta, kan man

         ännu mindre bedöma de övernaturliga tingen, vilka förekommer mycket sällan och ju överstiger vår fattningsförmåga.

Därför tror man ofta att dessa ting kommer från Gud, när de inte är annat än en produkt av ens inbillning.

Andra gånger tror man att de kommer från Gud när

de kommer från djävulen, eler tillskriver djävulen dem när de kommer från Gud.

Ännu oftare händer det att själen bevarar ett livligt minne av dte goda eller det onda hos andra eller

avv andra föreställningar som inställer sig.

Hon betraktar dessa iakttagelser som alldeles säkra och sanna, under det att de tvärtom är

helt oriktiga.

Andra som är sanna tror hon är felaktiga, men enligt min åsikt är detta omdöme säkrare, därför att det oftast beror på ödmjukhet.

4.  Även om man emellertid inte tar fel ifråga om själva saken, kan man dock ta fel ifråga om dess storlek och beskaffenhet, eller ifråga om dess värde, och till exempel inbilla sig att litet är mycket

och att mycket är litet.

Och vad beskaffenheten beträffar, kan man förväxla den; inbillningskraften kan ta något för att vara

av dte slaget, medan det dock inte är sådant; som Jesaja säger,

"de gör mörker till ljus, och ljus till mörker, de gör

surt till sött, och sött till surt"  ( Jes. 5:20 ).

Kort sagt även om man på en punkt träffar rätt,

vore det underligt om man inte tog fel på en annan.

Och även om man inte vill avge något omdöme alls

om dessa ting, är dock redan detta att man beaktar dem fullt tilräckligt för att själen åtminstone passivt skall lida den skada som vi just har nämnt,

      eller också någon av de fyra andra som vi strax skall tala om.

5. För att den andliga människan nu inte skall lida någon skada och ta fel i sin bedömning, bör hon

avhålla sig från varje omdöme och inte ens inlåta sig på någon önskan att få veta vad som försiggår

       inom henne, eller vad hon känner, huruvida

det är fråga om den eller den visionen eller kunskapen eller förnimmelsen.

Hon bör inte hysa någon betydelse, utan bara berätta det för sin biktfader, så att han kan ge anvisning om hur hon skall kunna frigöra sitt minne från alla dessa kunskaper.

Ty hur stort värde dessa än kan ha, förmår de likväl inte hjälpa henne att älska Gud så mycket som den allra minsta lila akt av  levande tro och hopp,

vilken utförs i utblottning och försakelse

av alla dessa kunskaper.