Direktlänk till inlägg 4 augusti 2016

ANDLIG SÅNG. TRETTIOSJUNDE STROFEN. Och slutligen skall vi gå

Av Jan-Owe Ahlstrand - 4 augusti 2016 20:25

ANDLIG SÅNG.   TRETTIOSJUNDE STROFEN.


OCH SLUTLIGEN SKALL VI GÅ


UPP TILL DE HÖGSTA GROTTORNA I BERGET


SOM ÄR MYCKET DOLDA,


DET ÄR DIT IN SOM VI SKALL GÅ


OCH DÄR SKALL VI SMAKA GRANARÄPPLENAS


MUST.


FÖRKLARING.


1.  Ett av de huvudsakliga motiv som kommer själen att längta efter att få tränga in i detta Guds vishets djup och att förstå varför han i sina outgrundliga

        domar tillåter lidandet, det är som vi har sagt

att själen därigenom kan lyckas förena sitt förstånd med Guds, och tränga in kunskapen om de djupa

           mysterierna i Ordets människoblivande,

som är den högsta visheten, fylld av

ljuvlighet från henne.


Men man uppnår en klar kunskap därom endast på det villkoret att man allra först inträder i den gudomliga vishetens djup som vi har talat om,

        och att man har fått erfara prövningarna.


Därför säger Bruden i denna strof:

          efter att ha trängt djupare i denna vishet

och i dessa prövningar, skall hon med Brudgummen

gå och lära känna Gudsmänniskans höga mysterier,

       vilka är de som är mest fyllda av vishet

och dolda i Gud, och de skall båda träda in i dem,

             och själen skall drunkna i dem och uppslukas av dem; slutligen skall de båda finna

      sin glädje och njutning i den ljuvlighet som härflyter ur kunskapen om dessa mysterier

            och om de dygder och egenskaper som man upptäcker i Gud, såsom rättvisan,

      förbarmandet, visheten .............


          OCH SLUTLIGEN SKALL VI GÅ

 

          UPP TILL DE HÖGSTA GROTTORNA I BERGET.


2.   Den sten som hon har talat om, det är Kristus,

enligt detta ord av den helige Paulus till korinterna:

         "Den klippan var Kristus"  ( 1 Kor. 10:4 ).


De högsta grottorna är de sublima mysterierna,

       upphöjda och djupa i Guds vishet som finns

i Kristus: 

den hypotatiska föreningen av den mänskliga naturen med Guds Ord, överensstämmelsen som

      finns mellan denna förening och människornas förening i Gud, harmonin mellan Guds rättfärdighet

         och hans förbarmande i människosläktets

frälsning, uppenbarandet av hans domar, som på grund av deras höghet och deras djup med full rätt

       kallas höga grotter; höga genom upphöjdheten

hos mysterierna; grottor på grund av djupet

            i deras vishet; på samma sätt som

grottorna är djupa och innehåller mången krökning,

    så är också varje Kristi mysterium mycket

djupt i vishet, och innehåller otaliga krökningar,

        det vill säga hans hemliga rådslut över

förutbestämmelsen och förut vetandet rörande

            människors barn.


Därför tillägger Bruden också:


             SOM ÄR MYCKET DOLDA.


3.  De är till den grad dolda, att trots alla de mysterier och under som de heliga kyrkolärarna

har upptäckt och som de heliga själarna har kunnat förstå här på jorden, så återstår ännu största delen

      att skriva ner och rentav att fatta, ja, så många

djup finns det att utröna i Kristus.


Han är som en rik gruva fylld av en mängd krökningar med rikedomar utan tal; hur mycket man

         än öser ut den, så kommer man aldrig till

något slut; man än öser ur den, varje krökning innesluter här och där nya malmgångar med nya rikedomar.


Detta kom den helige Paulus att säga om Kristus:

        "Kristus finns visdomens och kunskapens skatter fördolda"  ( Kol. 2:3 ).


Men själen kan inte tränga fram dit och nå dem,

om hon inte, som vi har sagt, först går in och inträder i djupet av yttre och inre lidande;

det behövs vidare att hon av Gud fått mottaga

en mängd nådebevis i sitt förstånd och sina sinnen,

        och att hon under lång tid har ägnat sig åt

andliga övningar; dessa nådebevis är egentligen av en lägre ordning och förberedelser för att kunna

            nå fram till de höga grottor som kunskapen om Kristi mysterier är, den allra högsta vishet

som man kan uppnå här på jorden.


Och därför var det som Gud, när Moses bad honom

att visa sin härlighet, svarade honom att han inte kunde skåda den i detta livet, men att han skulle 

         visa honom allt gott, det betyder att han skulle

få se allt därav som man kan se här på jorden.


Han lät honom så gå in i en klyfta i berget som är Kristus, som vi har sagt, och han visade honom

sin rygg, det vill säga att han gav honom kunskap

om mysterierna i sina verk, och främst

          mysterierna i sin Sons mandomsanammelse

( jfr. 2 Mos. 33:19-23 ).


4.  Det är alltså i dessa klyftor som själen önskar träda långt in, för att uppsugas av dem, hänryckas

        och grundligt förvandlas i den kärlek som kunskapen om dessa mysterier ger henne,

och att gömma sig i den Älskades famn.


Denne inbjuder henne i Höga Visan att gå in i klyftorna och säger till henne:

     "Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom till

klippväggens gömsle"  ( Höga V. 2:13-14 ).

 

Dessa klyftor är de grottor vi talar om och om vilka bruden sedan säger:


        DET ÄR DIT IN SOM VI SKALL GÅ. 


5.  Vi skall alltså gå in i kunskapen om de gudomliga mysteríerna.

Hon säger inte: Jag skall ensam gå dit in, utan:


Vi skall gå in, det vill säga den Älskade och jag,

för att visa att det inte är hon som utför denna handling, utan hennes Brudgum med henne.


För övrigt, eftersom Gud och själen är förenade till

ett i detta tillstånd av andligt äktenskap, som vi

talar om, så gör själen ingenting ensam utan Gud.


Och därför, när hon säger:

DET ÄR DIT IN SOM VI SKALL GÅ, så vill hon uttrycka detta:

Där kommer vi att förvandlas i en förvandling av nya kunskaper, av nya verk och kärlekssamvaro.


Natrligtvis har själen när hon uttrycker sig så redan blivit förvandlad, genom att hon befinner sig i det

andliga äktenskapets tillstånd som vi har talat om

      ( fastän hon som sagt inte växer till i ägandet

av denna vishet ); likväl upphör hon därför inte

          att få nya ingivelser och förvandlingar i nya gudomliga kunkaper och klarheter; nej än mera,

       hon får mycket ofta inre upplysningar om nya mysterier, genom det förhållande som hela tiden finns mellan Gud och henne; han meddelar

            henne dem i sitt innersta djup, och hon träder in i honom liksom på nytt alltefter

kunskapen om dessa mysterier som hon upptäcker

       i honom.


Tack vare denna kunskap upptänds hon på nytt av den innerligaste och mest upphöjda kärlek,

hon förvandlas till honom alltefter dessa nya kunskaper; vad beträffar den ljuvlighet och den

         glädje som hon på nytt får uppleva däri,

så är de helt outsägliga; och det är detta som hon

uttrycker i följande versrad:  


OCH DÄR SKALL VI SMAKA GRANATÄPPLENAS


MUST. 


6.  Granatäpplena symboliserar Kristi gudomliga

mysterier, Guds djupa domar, såväl som de höga egenskaper och kännetecken som kunskapen

om dessa domar låter henne ana i honom:


liksom granatäpplena innehåller en mängd små kärnor, som alla fåt sitt upphov och sin näring i detta cirkelformade hölje, så innehåller varje Guds

       egenskap, kännetecken, mysterium eller som

i sig själv en stor mängd kärnor, d.v.s verkningar

          eller underbara skickelser från Guds sida,

och de befinner sig och får sin näring i det sfäriska

eller cirkelformade höljet av den egenskap

       eller det mysterium varur sådana verkningar uppstår. 


Låt oss här lägga märke till den runda eller sfäriska

formen på granatäpplet, och låt oss först att varje granatäpple symboliserar en hög egenskap

      eller ett kännetecken på Gud;

denna egenskap eller detta kännetecken på Gud,

det är Gud själv, han som betecknas med den

runda eller sfäriska formen, därför att han

         inte har någon början eller slut.


7.  Granatäpplens must som själen smakar,

säger hon, är den glädje hon njuter

      ( så mycket som hon kan det i detta tillstånd ),

genom den kunskap hon har, såväl som det jubel

         i Guds kärlek som då strömmar in i henne.


På samma sätt som det ur många kärnor från granatäpplen bara kommer ram en enda must,

så kommer det ur kunskapen om alla dessa gudomliga under och höga ting fram, ja,

         sprutar fram, bara en enda njutning eller

kärleksglädje:

själen skyndar sig att med den ömmaste kärlek

      räcka den till Gud, så som hon i Höga Visan

hade lovat Brudgummen det, om han gav henne dessa höga kunskaper:  


"Där skall du undervisa mig, och kryddat vin skall jag giva dig att dricka, och must från mina

granatäpplen"  ( Höga V. 8:2 ).


Att hon kallar dessa granatäpplen eller höga kunskaper för sina, fastän de tillhör Gud,

        det är därför att det är Gud som har givit dem  

åt henne; hon betraktar dem som sin egendom,

     och hon erbjuder dem i sin tur åt honom.


Det är detta som hon säger med följande ord:

VI SKALL SMAKA GRANATÄPPLENAS MUST.


Brudgummen smakar på den, sedan ger han den åt henne, och hon ger den i sin tur åt honom att smaka

på, så att båda två tillsammans njuter därav. 


   




           

      


  


 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.

ccc

Av Jan-Owe Ahlstrand - Lördag 17 aug 06:40

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se