UPPENBARELSE:

När man sitter på tåg och bussar hör man svordomar stup i kvarten, ibland från de mest oväntade munnar.  Språket har blivit nersmutsat som miljön.  Språket är en skatt som måste vårdas och vördas ömt, eftersom det kan yppa tillvarons största och högsta ting.Det motsvaras någit i Guds eget väsen, för Gud vill yppa för oss vem han är och vad han vill göra för oss.    Alltsedan Gud skapade världen, har han yppat något om vem han är.   Själva skapelsen uppenbarar på ett beslöjat sätt genom sin skönhet, att den måste ha sin upprinnelse i Någon som är ännu skönare. 

Gud vill yppa mer och mer av vem och vad han är.   Hela det Gamla testamentet är ett enda yppande av hur stor Guds kärlek är till sitt folk.  När Gud blir människa blir denna uppenbarelse fulländad.   Gud antar vår natur för att göra det lättare för oss att förstå och lära känna honom.  När det eviga Ordet blir kött i Jesus Kristus yppas Guds oändliga kärlek till oss.  Samtidigt uppenbaras det som ännu inte hade blivit tydligt i det gamla förbundet: att Gud är en treenig Gud.  I sig själv är Gud en enda, men samtidigt tre personer som lever i en evig kärleksgemenskap.

 Det är denna Guds inre hemlighet som yppas för oss vid inkarnationen.   Treenigheten och inkarnationen är något unikt för kristendomen, men motsvarar samtidigt det som människan spontant längtar efter.

Ingen annan religion har fått ta emot denna fulla uppenbarelse om vem Gud är och vad han vill göra för oss.

Gud vill göra sig känd sådan han är i sig själv: Fader, Son och helig Ande. 

Denna kunskap om vem Gud är i sig själv är livgivande och förvandlande.     När Gud uppenbarade sig i sin fulla verklighet är det för att vi skall bli förvandlade av denna gåva.   Vi ser att alla som mötte Jesus Kristus, alltifrån herdarna och de vise männen, blev förändrade.  Gud uppenbarar sig för att få plats i vårt liv, för att få huvudrollen.  Vår lycka och frälsning ligger mer i honom än i oss själva. Det blir mer Du än jag.

Dett mönster   --- att Du är viktigare än jag --- har sitt ursprung i Guds inre treeniga liv. Varje Du kan uppenbara något om vad Gud är för mig.  Alla Jesu liknelser och all hans undervisning återspeglar detta.   Varje Du kan uppenbara något om vad Gud är för mig.    I den människa jag möter yppas alltid något om Gud, eftersom hon är skapad till hans avbild,  Jag slungas ut ur min instängda jagiskhet och får själv bli ett du för den andre.

Gud blir människa. Han föds i fattig och ödmjuk gestalt.  Men hans härlighet går inte att dölja.

"Låt ditt ansikte lysa, så att vi blir frälsta", sade redan psalmisten och i Jesus blir det förverkligat. Härligheten strålar fram så starkt att den drar till sig Österns vise.    Guds skönhet, godhet och barmhärtighet lyser alltid igenom den ringa skepnad som han antog när han blev en av oss.   Den himmelska härligheten har yppats och blivit synlig på vår jord.  Men vi kan aldrig gripa tag i den och njuta av den för egen del.  Den drar sig alltid undan våra närgångna blickar och händer.  Vi kan bara falla ner i tillbedjan och vördnad liksom de tre vise männen.      Gud har yppat vem han är genom att bli människa i Jesus Kristus.   Vårt svar är att yppa vem vi är och vill vara.  Vårt liv går ut på att försöka visa det djupaste och sannaste om oss själva.  Det är vår gengåva till den Gud som valde att bli en av oss.   Samtidigt inser vi att vi bara kan försöka besvara hans kärlek genom att ta emot den av honom och göra den till vår egen.  Det är bara genom Guds nåd somm vi kan ta emot och besvara hans gåva.  Men just det yppar vårt oändliga behov av Gud.  Utan honom är vi ingenting, menn genom hans nåd får vi ta emot nåd utöver nåd.  Lever vi i hans ljus, blir vi själva förvandlade av ljuset och kan ge det vidare.   

VAKSAMHET:

VAKA, SJÄL OCH BED!  Vakna upp, du som sover.   Just advent är en tid då vi svenskar gärna vill ha det extra stämningsfullt och skönt.  Med advent är också, ja,, ännu mycket mer vaksamhetens tid.  Vi måste hålla våra lampor brinnande i väntan på Herrens ankomst.  Egentligen är det alltid advent i själens inre, för vi väntar alltid på att Herren skall komma till oss.   Allt i oss kan vara till hjälp för att upptäcka alla de tusen och åter tusen olika sätt som Kristus har för att komma in i vårt liv. Ett ord av vaksamhet kan förleda oss att tro att vi alltid måste vara leva på helspänn. Att vara vaksam är bara att öppna ögonen lungt och stilla liksom när vi vaknar på morgonen och tar emot den nya dagen som en underbar gåva ur Guds hand.   Att vakna upp till en ny dagen........ är en stor och omtumlande erfarenhet som vi ofta går miste om .  Börjar vi dagen på rätt sätt, ar chansen stor att vi också fortsätter på rätt sätt.  Då upptäcker vi mer och mer av alla de sätt som Gud hittar på för att komma in i vårt liv på. Denn somm älsakr söker alltid den älskades närvaro.  Hjärtat vakar och väntar, även när man är fullt sysselsatt med allt annat.  Hjärtats vaksamhet gör oss öppna och mottagliga för de ständigt nya och överraskande sätt som Herren har för att komma in i vårt liv.   Liksom bruden i Höga Visan är vårt hjärta urvaket i väntan på varje knackning på dess port.  Ständigt på nytt måste vi söka Den som har oss kär och väntar på oss bakom varje backkrök och kulle.  Allt utandas hans närvaro och det gör oss ännu mer längtande, ännu mer tomma på allt eget för att kunna ta emot honom som kommer.   Ordet har blivit kött på ett oåterkalleligt sätt i Jesus Kristus.    Faderns enfödde Son har blivit Jungfru Marias ende son och vår broder.  Guds ankomst  till världen är historiens mittpunkt.  Vår exisens som kristna är helt präglad av detta största av under.  Inkarnationen är ett historiskt faktum som har vänt upp och ner på historien.   Men denna unika ankomst måste tas emot och bli fruktbar i vårt liv, gång på gång, ögonblick för ögonblick.   En gång skall han komma helt slugiltigt och göra tiden till evighet, jorden till himmel.   Vi kan aldrig föreställa oss vad det innebär när Herrens ankomst också blir hans återkomst.   När vi vakar i väntan på Herren, då stärks vi i vår sanna identitet: att vi är skapade för evighetens saliga skådande.    Vi förbereder oss på det eviga livet, där ankomsten har blivit definitiv och förvandlat allt.    Vakna och vaka är syskonord för syskonsjälar.  Vi alla som är Kristi bröder och systrar får vakna upp till varje ny dag som om det vore till den yttersta dagen, som om den eviga härligheten redan vore här.   Ändå är det något av det eviga mötet med den uppståndneoch förhärligade Herren som vi får ta ut i förskott mitt i tidens alla möten med den fördolde och ändå närvarande Herren.  Fortsätt, själ, att vaka och be!     Sov inte bort ditt liv utan vakna upp och förbli vaksam.  Då förbli du alltid lika ung.