ÄKTENSKAPET OCH FAMILJ I DAGENS VÄRLD.

 

47.  Både den enskilda personens och samhällets 

  välbefinnnade, både det mänskliga och det kristna,

hänger intimt samman med att äktenskap och familj

     som livsgemenskap kan fungera under goda

betingelser.

     Kristna, liksom alla människor, som sätter högt

värde på denna livsgemenskap, gläder sig därför

    uppriktigt över de olika åtgärder som stödjer

och fulländar denna kärlekens levnadsform och som

    bistår föräldrarna i deras stora och viktiga 

uppgift.

    De som gläder sig över detta stöd söker efter

ytterligare fördelar och arbetar på att få dem till

   stånd.

Denna värdefulla institution avspeglas sig dock

    inte överallt med samma tydlighet.

Den fördunklas av polygami, skilsmässor som

    griper omkring sig, så kallad fri kärlek och andra

förvanskningar.

     Vidare missbrukas den äktenskapliga kärleken

ofta av egoism och hedonism eller genom otillåtna

     medel för att förhindra fortplantning.

Dessutom medför ekonomiska, socialpsykologiska

    och samhälleliga

                 

                 KATOLSKA SOCIALLÄRAN:

 

                         KRISTUS, A OCH O.

 

45.  Medan kyrkan är världen till hjälp och får

   hjälp av världen har hon dock ett enda bestämt

mål:

    Guds rikes kommande och förverkligandet av hela

människosläktets frälsning.

     Allt gott som Guds folk kan åstadkomma för den

mänskliga familjen under sin jordiska pilgrimsfärd

    har sin upprinnelse i det faktum att kyrkan

är "det universiella frälsningssakramentet", som på

     samma gång både uppenbarar och närvarandegör Guds kärleks mysterium. 

      Guds Ord, genom vilket allting har blivit till,

blev självt kött för att som fullkomlig människa

     frälsa alla människor och sammanfatta allting

i sig.

     Herren är slutmålet för mänsklighetens historia,

den punkt där alla historiens och kulturens 

     strävanden löper samman, männiksosläktets

medelpunkt, alla hjärtans glädje och uppfyllelsen

    av deras längtan.

Han är den som Fadern uppväckte från de döda 

     och upphöjde och satte på sin högra sida och

bestämde till domare över levande och döda.

     Levandegjorda och församlade i hans Ande går vi mot den fullbordan av människans historia som helt

     svarar mot hans kärleks plan:

"att sammansatta allting i Kristus, allt i himlen

      och på jorden"  ( Ef. 1:10 ).

Herren själv säger:

   "Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge

åt var och en efter hans gärningar.

     Jag är A och O, den förste och den siste,

början och slutet" ( Upp. 22:12-13 ).   

 

     

                UTHÅLLIGHET I PRÖVNINGAR.

 

                 JESUS SYRAKS BOK. 2:1-3, 6.

 

2:1.  #Mitt barn, om du närmar dig Herren för att

    tjäna honom, bered dig då för prövningar".

 

2:2.  #Var ståndaktig och håll ut, gör inget förhastat

   när olyckan kommer".

 

2:3.  #Håll fast vid Herren och lämna honom inte,

   så skall det gå dig väl till slut".

 

2:6.  #Lita på honom, så skall hanta sig an dig.

    Håll dig på rätta vägar och hoppas på honom". 

            ORD FÖR DAGEN DECEMBER  2025.

 

Första dagen.     

 

Sanningens rättvisans matyrskap grundad på

     Kristi försoningverk.

 

Andra dagen.

 

Ständig växande kärlek Guds kärlek till en döende

    värld fylld av hat förakt Kristi försoningsverk 

ligger strid med gudlöshetens moraliska misär.

 

Tredje dagen.

 

Guds kärlek förtär den Ondes kontroll över 

     världens ödeläggelse.

 

Fjärde dagen.

 

Fromma hjärtans glädje tålamod ligger strid med 

       gudlösa hjärtan sorgsna bedrövade.

Gudlösa hjärtan har en framtid på jorden.

   De saktmodiga ska besitta jorden.

 

Femte dagen.

 

Gudsfruktan renhjärtlig evigt består.

      Gudlöshetens trolösa hjärtan i sällskap

med den eviga döden.

 

Sjätte dagen.

 

Herrens föreskrifter är sanna alla är de rättfärdiga.

 

Sjunde dagen.

 

Visheten, Guds gåva tillgänglig för alla jordens

     inbyggare.

 

Åttonde dagen.

 

Den arge förgör sig själv.

      Ilskne häftige förmörkar sin själ.

 

Nionde dagen.

 

Sanningens ande beskyddar försvarar

    mänskligheten från denna tidsålderns Gud

vilken älskar ödelägga nationer städer.

 

Tionde dagen.

 

Högmodet dödligt gift.  Högmodets frukter:

    avund hat förakt själviskheten detta avguderi.

 

Elfte dagen.  

 

Ondskan Herre splittrar mänsklighetens gemenskap

     ordning o-själviskhet.

 

Tolfte dagen.

 

Kristi försonings-verk tillgänglig för mänskligheten

     Guds kärleksoffer till hennes värdighet.

 

Trettionde dagen.

 

Denna tidsålderns Guds högmod avund misslyckat         ge kärleksoffer till en döende värld.

 

Fjortonde dagen.

 

Sann äkta lydnad  äger evigt värde.

     Trolös o-lydnad äger evig död.

 

Femtonde dagen.

 

Islams illära bedriver falsk erövning där

    moraliska misären råder.

Utnyttjar nationell religionsfrihet.

    Vilket Islam saknar.

 

Sextonde dagen.

 

Själviskheten ego-beskyddad försvarar sig själv.

      Gudlös självskhet saknar framtidshopp.

 

Sjuttionde dagen.

 

Islamiska illäran falsk döds-religion.

 

Artonde dagen. 

 

Ondskan denna tidålderns Guds vapen-dragare

   illaluktande avskräde återspeglar dödsrikets

verklighet.

 

Nittionde dagen.

 

Onskan saknar moralisk etikisk lösning på 

     o-morilska misärens dagliga problem.

Alltid haft förmågan ödelägga alla levande varelser.

 

Tjugonde dagen.

 

Moraliska omdömen saknas där falska illäror råder.

 

Tjugoförsta dagen.

 

Fullkomlighetens dygder ligger i strid med 

    o-fullkomlighetens dygder.

 

Tjugoandra dagen.

 

Syndens tyranneri föraktar förkastar friden glädjen

     harmoni själva avundsjuka där dessa hjärtats

läkedom råder.

 

Tjugotredje dagen.

 

Försvara rättvisan rättfärdigheten sanningen

    Försvara o-rättvisan gudlösheten falska lögnens

illäror.

 

Tjugofjärde dagen.

 

Socialismen kommunismen facismen nazismen

     återspeglar ateistiska ideologin.

Förkastar Guds tio budord.

 

Tjugofemte dagen.

 

Låt ingen göra er till fångar i de tomma och 

    bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga

traditioner och kosmiska makter och inte på

    Kristus.  Kol. 2:8.

 

Tjugosjätte dagen.

 

Köttsliga gärningar o-dygdens liv högmodets     snara.   Saknar evigt värde.

 

Tjugosjunde dagen.

 

Köttsliga gärningar livets törnetaggar o-intressant

    avskyvärt o-värdiga kallas goda kärleksfulla

omsorgsfulla.

 

Tjugoåttonde dagen.

 

Ömhetens fader världens skapare.

 

Tjugnionde dagen.

 

Gudlöshetens o-rättfärdighet utplånar inte köttets

    böjelser ärar upphöjer köttsliga illgärningar.

 

Trettionde dagen.

 

Själviskhetens lidande o-barmhärtig saknar

    barmhärtighetens gärningar.

 

Trettioförsta dagen.

 

Denna tidsålderns Gud visar inga tecken på evig ro

    vila harmoni glädje.

Visar tecken på hysteri o-ordning.

 

Bonusdag.

 

Guds fullkomliga näringsrika liv ger moralisk

     framtidshopp i andliga dygderna.

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                  

                HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER.

 

                            UR SJUNDE BOKEN.

 

                                  KAPITEL. 15.

 

Då jag befann mig på Golgata berg och grät bittert,

    såg jag min Herre, naken och gisslad, som av

judarna leddes till att korsfästas

    De höll noga vakt över honom.

Jag såg då även ett hål, uthuggit i berget, och de

    som skulle korsfästa honom stående runt om

honom, bredda för sin grymma hantering.

      Men Herren vände sig mot dem sade:

"Lägg märke till vad du ser, ty i detta hål i berget

    blev foten av korset fäst vid tidenn för mitt

lidande".

    Genast såg jag hur hans kors av judarna stadigt

fästes där i hålet i bergsklippan.

     Tråkilar slogs ner med våldsam kraft med en hammare, så att korset skulle stå stadigt och inte

    falla.

Sedan korset på det sättet hades satts fast där,

     lade man genast träplankor runt om trädets stam så att man fick en stege ända upp till den plats där 

     de skulle fästa hans fötter, för att både han

och bödlarna skulle kunna gå uppför dessa 

    trappsteg och säkrare stå på plankorna då de skulle fästa honom vid korset.

     Därefter steg de upp för trappstegen, i det att de

ledde upp honom under väldiga smädelser och 

    anklagelser.

Han steg villigt upp som ett fogligt lamm som förs

     till slakt.

Då han nu stod uppe på plankorna sträckte han 

    genast, av fri vilja och utan att vara tvingad,

ut sin arm, öppnade sin högra hand och lade den

      på korset.

De rasande bödlarna fäste den grymt vid korset

    och slog en spik genom den del där benet

är kraftigast.

    Så drog de med ett rep och med våldsam kraft

ur den vänstra handen och fäste den på samma 

     sätt vi korset.

Sedan de därefter på ett onaturligt sätt sträckt ut

    kroppen på korset lade de den ena foten över

den andra och fäste dem så vid korset med två

     spikar.

Och så mycket sträckte ut hans ärofylla lemmar på

     korset att nästan alla ådror och senor brast.

Sedan detta var gjort satte de återigen törnekronan

     på allra heligaste huvud --- den hade de tagit bort från hans huvud under själva korsfästelsen. 

      Den stack så hårt i hans vördnadsvärda huvud

att han ögon strax fylldes av rinnande blod, hans

    öron täpptes till och hnas ansikte och skägg blev 

liksom täckta och indränkta av det rosenfärgade 

    blodet.

Och genast och snabbt tog korsfästarna och

    soldaterna bort de plankor som hade varit lagda

vid korset, och korset stod då där ensamt och

     högt och min Herre var fäst på det.

Då jag full av smärta betraktade deras grymhet,

   såg jag hans moder fylld av sorg ligga på marken, 

liksom skakande och halvdöd.

      Johannes tröstade henne och det gjorde också

hennes systrar, som inte stod långt borta från 

    korset vid hans högra sida.

En förnyad smärta av medlidande med hans allra

    heligaste moder genomborrade mig så starkt,

att det kändes som om ett vasst svärd med en 

    ouhärdlig bitterhet gick igenom mitt hjärta. 

Till slut reste sig hans smärtfyllda moder upp ---

    som om hennes kropp vore helt utmattad --- och

såg på sin son.

     Hon stod stödd av systrarna, kraftlös och förlamad och som en levande död, genomborrad

    av smärtans svärd.

Då Sonen såg att hon och några vänner grät, 

   anbefallde han henne med rösten full av gråt åt 

Johannes, och det märktestydligt av hans rörelser

     och hans röst att hans hjärta av medlidande

med hans moder genomborrades av en väldig

     smärtas vassa pilar.

Sonens älskvärda och vackra ögon såg ut att vara

    halvdöda och hans mun var öppen och bloddrypande; hans ansikte var blekt och insjunket,

    blått och helt och hållet täckt av blod.

Också hans kropp var blåfärgad, likblek och

     alldeles slapp på grund av det oupphörliga blodflödet.

     Huden och det junfruliga köttet på hans allraheligaste kropp var så uttunnade att blåa 

    märken uppträdde av det minsta slag på kroppen.

Ibland försökte han att sträcka ut sig på korset 

    till följd av den stora smärta han kände på 

grund av den plåga han tillfoglades.

     Ibland steg kvalen från hans genomstungna lemmar och ådror upp till hjärtat och plågade

    honom svårligen genom den intensiva smärtan,

och så förlängdes hans död av ett ohyggligt 

    svårt lidande. 

Bedrövad av de outsägliga plågorna och redan

    nära döden ropade han då till Fadern med hög och gråtande röst och sade:

     "O Fader, varför har du övergivit mig?"

Hans läppar var bleka och tungan blödande,

    den insjukna magen låg rätt intill ryggen som 

om den inte hade några inälvor.

    Han ropade återigen med den största smärta:

"O Fader, i dina händer anbefaller jag min ande!". 

     Så höjde han sitt huvud något, böjde sedan 

ner det och gav upp andan.

    Då hans moder såg detta darrade hon i hela kroppen av den väldiga smärtan, och hon skulle

     ha fallit ner på marken om inte andra kvinnor

hade hållit henne uppe.

     I den stunden sjönk hans händer på grund av den stora kroppstyngden något ner i sina spikhål och

     så hölls kroppen uppe av de spikar med vilka 

fötterna var fästa vid korset.

    Men fingrar och händer och armar var mer uttänjda än förut och hans skuldror och rygg var

    liksom pressade mot korset.  

De judar som stod runt omkring honom skrek då

    många hånfulla ord mot hans moder.

Några sade:

    "Maria, nu är din son död", och andra yttrade

andra hånfulla ord.

    Då de stod där runt omkring honom kom en man

rusande i största raseri och stötte ett spjut in i hans

    högra sida med en så väldig kraft att spjutet nästan gick igenom till kroppens andra sida.

   

    Då spjutet drogs ut ur kroppen sprutade genast en kraftig ström av blod ut ur såret, och

    spjutspetsen och en del av skaftet var röda och dränkta av blod när de drogs ut.

      När modern såg detta darrade hon och grät 

så bittert att man i hennes ansikte och på hennes 

     rörelser tydligt kunde se att hennes själ då

genomborrades av smärtans vassa svärd.

    Efter dessa händelser avlägsnade sig folkhopen

och några vänner tog ner Herren från  korset.

     Hans fromma moder slöt honom i sina allraheligaste armar och han lades sedan i hennes

    knä, sargad, sårig och blå.

Hon tvådde honom med sina tårar och Johannes

    och de andra kvinnorna grät.

Och då torkade hans bedrövade moder hela

   kroppen och dess sår med en linneduk och under

kyssar slöt hon hans ögon och svepte honom i ett

    rent tygstycke.

Och så förde de bort honom under klagan och med 

     stor smärta och lade honom i en grav.   

 

 

 

 

 

            HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER.

 

                           UR SJUNDE BOKEN.

 

                 KAPITEL. 11.  DEN FRIA VILJAN.

 

"Jag är Gud, alltings skapare.

    Åt änglarna och människorna har jag givit den 

fria viljan, så att de som vill göra min vilja i evighet

    skall förbli hos mig, men den som sätter sig upp

mot mig skall skiljas ifrån mig.

    Därför blev några av änglarna gjorda till demoner,

ty de ville varken älska mig eller lyda mig.

     Då djävulen, sedan jag hade skapat människan

såg min kärlek till henne, blev han endast inte min

     ovän utan började också ett krig mot mig:

 

Han tubbade Adam till att överträda mina bud.

     Med mitt medgivande och på grund av min rättvisa fick djävulen övertaget och från den tiden 

    lever jag och djävulen i oenighet och strid med

varandra, ty jag vill att människan skall leva efter

    min vilja, men djävulen strävar efter att människan följer sina begärelser.

    Men i det ögonblick då jag öppnade himmelen 

med mitt hjärtats blod, blev djävulen berövad den 

     rätt han tycktes ha och de själar som var värdiga blev räddade och befriade.

    Då stiftades den lagen att människan av fri vilja

skulle följa mig, sin Gud, för att få den eviga kronan,

   men om följde djävulens begärelser skulle hon få

evigt straff.

    Så kämpar jag och djävulen, ty vi har begär efter

själarna på samma sätt som brudgummar efter

    sina brudar.

Jag åtrår själarna för att ge dem den eviga glädjen 

     och evigheten, men djävulen för att ge

dem den eviga skräcken och pinan".

 

Sid. 190-191.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                KATOLSKA SOCIALLÄRAN:

 

  DEN AV SYNDEN FÖRDÄRVADE MÄNSKLIGA

                    VERKSAMHETEN.

 

37.  I överensstämmelse med sekellång erfarenhet

 lär den heliga Skrift att människans utveckling,

     som i sig är något mycket gott för människan,

likväl medför stora frestelser.

    Genom att värdeskalan har rubbats och det goda

blandas med det onda, ser individer och grupper

    bara till sitt eget bästa, inte till andras.

Därför är världen inte längre en plats för sann

    solidaritet.

Idag hotar människans ökade makt att förinta

    hela människosläktet.

Genom hela mänsklighetens historia går en hård

    kamp mot mörkrets makter, en kamp som började

redan i världens begynnelse och som enligt Herrens

    ord ska fortsätta fram till den yttersta dagen.

Den enskilda människan dras in i denna strid 

    och måste i ständiga kamp avgöra sig för det 

goda.

     Bara genom stor möda kan hon med Guds hjälp

nå fram till egen inre enhet.

      Kristi kyrka förtröstar på Skaparens plan och

hävdar därför att mänsklig utveckling kan tjäna

   människans sanna lycka.

Men kyrkan kan samtidigt inte avstå från att 

    inskärpa vad aposteln säger:

"Anpassa er inte efter denna världen" ( Rom 12:2 ).

    Med "världen" menas här den fåfängans och

ondskans ande som förvandlar människans 

     verksamhet, som dagligen hotas genom högmod

och otyglag egoism, måse renas och fulländas

    genom Kristi kors och uppståndelse.

Återlöst av Kristus och nyskapad i den helige Ande

    både kan och ska människan älska allt som Gud

har skapat.

     Hon tar emot det av Gud och ser och vördar

det som gåvor som räcks ur hans hand.

     Människan tackar sin Välgörare för allt skapat,

och njuter hon det.

     Så förs hon till att verkligen besitta världen,

likt en som ingenting har men äger allt:

     " ( ... ) allt är ert.

Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud"

     ( 1 Kor 3:22-23 ).

 

 sid. 306-307.

 

ANDRA VATIKANKONCILIET.