UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.

 

                               DEL. 29300.

 

29300a.  O-demokratiska ledare lyssnar inte på

   folkets vilja.

 

29300b.  Demokratiska ledare lyssnar på folkets

   vilja.   All makt utgår från folket.

 

29301a.  Gudfruktige lyder följer Guds ord fullgör

Guds vilja.

 

29301b.  Gudlöse olydig följer inte Guds ord

    i tal och gärningar.

 

29302.  Ursyndens förruttelse ödelägger mänskligheten.

    Kristi försoningsverk upprättar den.

Där döden härskat. Livet kommit tillbaka.

 

29303.  Frimurar-orden inviger människor till

   döden dödsriket.

Vilken villfarelse.   

 

29304.  Yttrandefrihet demokratisk.

    Tacksam för det fria ordet.

 

29305.  Folkets botgörelse nationell botgörelse.

 

29306.  O-dödlig kärlek offrande utgivande ligger

   i strid med dödlig kärlek ego-offrande förökar

själviskheten detta falska avguderi.

 

29307.  Kärleken behöver vår kärlek.

     Saktmodet behöver mänsklighetens saktmod.

 

29308a.  Avsky mörkret tänd ett ljus ljusets kärlek

    förtär mörkrets gärningar.

 

29308b.  Ljusets kärlek förtär världens hat förakt.

 

29309.  O-ordning disharmoni den Ondes redskap

    sprider förvirring.

 

29310a.  Andliga dygderna själens sötma.

 

29310b.  O-dygdiga själens bitterhet bedrövelse

    själens sår.

 

29311.  Guds kärlek Låt den vara mänsklighetens 

    vinnare: ondskans hat förakt förlorare.

 

29312.  Där falska ego-kärlek förlorare 

    Guds kärlek vinnare.

 

29313.  Dyrbara ödmjukheten gudomliga ljuset

    avslöjar o-dygdernas mörka gärningar.

 

29314.  Odygdiga beteendet stolt högmodigt berövar livets värdighet.

 

29315.  Guds dygdiga frukter ges där god

    moral och etik råder.

 

29316a.  Villfarelsens okunnighetens matyrskap

   grundad på lögnens falskhet. 

 

29316b.  Sanningens rättvisans matyrskap

   grundad på Kristi försoningsverk. 

 

29317.  Ständigt växande kärlek Guds kärlek

tillgänglig för andligt döende värld.

     Döende värld i den ondes våld.

 

29318.  Kärlekens eld på jorden förtär den Ondes

   kontroll-styrda världens ödeläggelse.

 

29319.  Fromma hjärtans glädje ligger i strid med

gudlösa hjärtans sorgliga bedrövelse besmittade

    av denna tidsålderns Guds dominanta herravälde.

 

29320a.  Gudsfruktans renhetslära: evigt består.

 

29320b.  Gudlöshetens trolösa illära tillhör

   den eviga döden.

 

29321.  Herrens föreskrifter är sanna alla är

    grundad på denna fasta klippan: Kristus.

 

29322.  Visheten Guds gåva till alla folk och stammar där folket nationer gör botgörelse.

 

29323.  Den arge förgör sig själv.

   Den saktmodige uppmuntrar tröstar sig själv

saktmodighetens livskamrat.

 

29324.  Ilskne häftige förmörkar sin själ.

 

29325.  Sanningens ande beskyddar försvarar

   mänskligheten från denna tidsålderns Gud

vilken älskar ödelägga nationer städer.

 

29326.   Bönen är mildhetens moder.

     Bönen glädjens tacksamhetens frukt.

Evagrios av Pontos.

 

29327.  Folkets botgörelse nationell botgörelse.

 

29328.  Dödlig kärlek ego-offrande kärlek 

   verksam i trolöshetens ande.

 

29329.  Guds kärlek beskyddande försvarare

   mot världen den ondes våldstyre hat förakt.

 

29330.  Islams illära visar tolitärt beteende 

   ligger i strid med Guds tio budord.

 

29331.  Guds kärlek Jesu offrande kärlek korsets

kärlek alla bli räddade där o-moralisk

     misären råder.

Korset en Guds kraft för dem som tror.

 

29332.  Undervisning i Guds Ord ligger i strid med

   gudlöshetens villfarelser.

Sanningen skall göra er fria.

 

29333.  Tungans fasta bättre än munnens fasta.

 

29334. Tyglad = behärskad tunga  o-tyglad =

   o-behärskad tunga.

 

29335.  Guds barns kallelse älska sin nästa

    som sig själv.

 

29336.  Ondskans barn bedragna med dödlig kärlek

   köttsliga gärningar.

 

29337.  Ondskan villig utplåna det goda godheten

    omsorgen medlidande medkänsla ömhet.

 

29338.  Den onde förkastar Guds vilja lever själv

     i köttets o-fullkomlighet.

 

29339.  Demokratiska partier lyssnar på folkets vilja.    All makt utgår från folket.

 

29340.  Tolitära partier lyssnar inte på folkets vilja

    förkastar folkets fria vilja.

All makt utgår från folket.

 

29341.  Ondskan Denna tidsålderns vapendragare

   illaluktande avskräde återspeglar dödsrikets

verklighet.

 

29342.  Moraliska omdömen saknas där falska

   illäror råder.

 

29343.  Fullkomlighetens dygder ligger i strid med

    o-fullkomlighetens dygder.

 

29344.  Syndens tyranneri föraktar förnekar friden

   glädjen harmoni själv avundsjuk där 

hjärtats läkedom råder.

 

29345.  Försvara rättvisan rättfärdigheten

    sanningen:  ger moralisk upprättelse.

 

29346.  Försvara: o-rättvisan gudlösheten 

    falska lögnens illäror lyder ondskans budskap.

 

29347.  Socialismen Kommunismen facismen

   nazismen återspeglar ateistiska ideologi.

 

29348.  Kolosserbrevet. 2:8:

    Låt ingen göra er till fångar i de tomma och

bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga

    traditioner och kosmiska makter och inte

på Kristus.

 

29349.  Guds kärlek kärlekens dygd  har sin boplats

   i sanningen rättvisan.

 

29350a.  Jesus dygdernas upphov.

   Högmodige ärkeängeln Lucifer o-dygdernas upphov.

 

29350b.  Dygdernas frukter Andes frukt.

 

29350c.  O-dygdernas frukter: köttsliga gärningar.

 

29351.  Jordens salt Guds Ordets sälta där

   o-moraliska föruttelsen råder.

 

29351.  Världens ljus Guds ordets eviga ljus

   avslöjar mörkrets gärningar.

 

29352.  Mörkrets makters listiga angrepp fördärvar

   tillintetgör mänsklighetens liv.

 

29353.  Kristi försoningsverk människors fasta

tillflykt Livets uppmuntran tröstare.

 

29354.  Socialismen kommunismen har maxistiska

    värdegrunder underväderar människo-värdet.

 

29355.  Gudlöses tunga tränad till lögner förtal skvallerier.

 

29356.  Gudlösheten avvisar korsets kraftkälla

   tillintetgörs där Kristi kropps lidande fullbordades.

 

29357.  Heliga dygderna: Guds trogna tjänare.

 

29358.  Gudlösheten förnedrar ödelägger mäniskovärdet.

 

29359.  Guds kärlek förvanskad i gudlösa hjärtan

    förblindade av denna tidsålderns Gud.

 

29360.  Där gudlöshetens eviga föruttelse råder

  förgås folket.

 

29361.  Jesu ord: himmel och jord skall förgås, 

   mitt ord består för evigt.

 

29362.  O-tacksamheten ondskans påfund strider mot gudomens tacksamhet.

 

29363.  Förtalets fåfänga tomhetens börda.

 

29364.  Gudsfruktan avsagt sig egen-viljan älska

     lydnaden: följa den ära den.

 

29365.  Sann kärlek fullkomnar Guds tio budord.

 

29366.  Rättfärdige uppfyller Guds vilja.

 

29367.  O-rättfärdige förkastar Guds fullkomliga vilja.

 

29368.  Ödmjuke klär av sig ego-kärlek iklär sig

ödmjukheten som tjänardräkt.

 

29369.  Arvssyndens mänskliga fängelset.

    Kristi död uppståndelse mänsklighetens 

upprättelse: försoning från arvssyndens

     förbannelse. 

 

29370.  Äkta barmhärtigheten ligger i strid med

    falsk o-barmhärtighet självisk detta avguderi.

 

29371.  Lögnens falska o-rättvisa bedrar mänskligheten: behöver förlåtelse kärlek frid

      barmhärtighet nationell

upprättelse.

 

29372.  O-barmhärtiga händer skadar 

    Barmhärtiga händer livets läkedom. 

 

29373.  Rättvisans Fader sanningens Fader

  ligger i strid med den Ondes O-rättvisans lögnens

Fader denna tidsålderns Gud.

    Falsk upprorisk självisk älskar gudlösheten för

gudsfruktan avundsjuk på andliga dygderna.

 

29374.  Saktmodigt hjärta tillåter saktmodet växa

    utmanar ilskenheten vredens dödliga gift.

 

29375.  Northvolt rödgröna energi-projekt själviskt

   detta avguderi.

Det första budordet: Du skall inte tjäna andra gudar

     före mig.  Jag är er skapare till allt levande.

 

29376.  Islamistiska partier förblindade av den

 tidsålderns Gud:

      Mohammed massmördare hade umgänge med

 8 årig flicka.

      Politisk maktlystenhet bedrar.

 

29377.  Försvara ordstrider diskussioner ära egenviljan själviskheten: detta avguderi.

 

29378.  Människans fria vilja avgörs i ord handling.

 

29379.  Gudsvigda hjärtan dygdernas goda förebilder.

 

29380.  Verkligheten vår största fiende.

    Utmanas av o-verklighetens brister i rättvisan

sanningen.

 

29381a.  Denna tidsålderns Gud dödens furste 

    högmodets fader.

 

29381b.  Vår skapare livets furste ödmjukhetens

   mildhetens fader.

 

29382.  Livet innerhåller tid. Livet beroende av tiden.

 

29383.  Guds Andes verk söker i vårt samhälle stad nation boplats för rättvisan sanningen kärlek frid

    hjärtats glädje.

 

29384.  Guds Son fullkomlig förebild uthållig 

    kärlekens förebild.

 

29385.  Islam mörkrets ande förmörkar våra sinnen.

 

29386.  Den Luciferska ljuset förmörkar förgiftar

själslivet leder till lögnens falskhet villfarelser

      in i mörkrets mörka hålor.

 

29387.  Guds kärlek räddar mänskligheten från

världens fåfänglighet.

   Hela världen är i den ondes våld.

 

29388.  Högmodets törnen tankar själviska underhåller dem med daglig näring.

 

29389.  Maxismen Islam förgiftar mänsklighetens 

  själsliv lögnens ideologi.

 

29390.  Varma barmhärtigheten förtär Ondskans

     liderliga o-barmhärtighet.

 

29391.  Själviska Ord vägen lätt på sanningens

    o-själviska våg.

 

29392a.  Förföljarnas Ondska denna tidsålderns Guds lego-drängar förslavade under förbannelsens

    tunga livsok.

 

29392b.  Gudsfruktan bestraffar Gudslöshetens

    förbannelse: bedrar mänskligheten.

 

29393.  Själviskhetens ordstrider bitterhet avund

   stolta högmod nationell undergång.

 

29394.  Gudlöse avskuren från gudomens rikedomar.

 

29395.  Denna tidsålderns Gud förblindat sin bedragna barn i gudlöshetens farofyllda värld.

 

29396.  Gudomliga viljan & Guds gudomliga kärlek

 ligger i strid med ondes gudlösa vilja.

        Gudlöshetens hatiska föraktfulla nationell undergång.

 

29397.  Sekulära värderingar själviska egocentriska

    tolitära vars ideologi motsätter sig de tio budorden.

 

29398.  Stiftat egna upproriska tolitära lagar 

    gudlöshetens värderingar vilka förnekar gudomliga livets värde.

 

29399.  Maxistiska illäran förgiftar samhälls-kroppen tillåtet 2.400 procentig ökning av

  islamistiska moskeer byggas i vårt älskade fosterland. 

 

 

 

 

 

 

 

                 DEN KATOLSKA SOCIALLÄRAN.

 

                DEN MÄNNISKOBLIVNA ORDET

 

          OCH DEN MÄNSKLIGA SOLIDARITETEN.

 

32.  Gud skapade inte människorna till ett liv 

   i isolering utan för att de skulle sluta sig samman

och leva i samhällsgemenskap.

    Likaså var det också "Guds vilja att helga och rädda människorna, men inte en och en utan några

   inbördes band.

Han ville göra dem till ett folk som verkligen skulle

   känna honom och tjäna honom i helighet".

Därför har han alltifrån frälsningshistoriens början

    utvalt människor inte bara som individer utan som medlemmar av en gemenskap.

    För dessa utvalda uppenbarade Gud sin frälsningsplan och kallade dem sitt folk 

   ( 2 Mos 3:7-12 ) och slöt dessutom förbund med

dem på Sinai berg.

 

    Denna gemenskapskaraktär fullkomnas och fullbordas i Jesu Kristi verk. 

    Som det människoblivna Ordet har han velat bli

en del av den mänskliga gemenskap.

     Han deltog i bröllopet i Kana, han var i gäst 

i Sackaios hus, han åt med tullindrivare och

   syndare.

Samtidigt som han talade om helt vanliga 

     samhällsförhållanden och med bilder ur vardagslivet, uppenbarade han Faderns kärlek

    och människornas höga kallelse.

Han helgade banden mellan människor, framför allt

     familjegemenskapen, som är begynnelsen

till människans sociala liv, och han underkastade

     sig frivilligt sitt lands lagar.

Han valde en kroppsarbetares liv, så som det

    levdes i hans hand under hans tid.

I sin förkunnelse gav han Guds barn det entydiga

    budet ett bemöta varandra som syskon.

Han bad att alla hans lärjungar skulle vara"ett".

    Ändå in i döden utgav han sig själv som allas 

Frälsare.

    "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv

för sina vänner" ( Joh. 15:13 ).

   Han befallde sina apostlar att förkunna det glada budskapet för alla människor, så att

    människosläktet skulle bli Guds familj, en familj

där kärleken ska vara lagens fullbordan.

    Som den förstfödde bland många bröder grundade han efter sin död och uppståndelse genom sin 

    Andens gåva en ny gemenskap mellan dem som

tog emot honom i tro och kärlek.

     Detta gjorde han i sin kropp, kyrkan, där alla

som lemmar ska tjäna varandra alltefter vars

    och ens gåvor.

 

Denna solidaritet måste ständigt växa, ända till den

    dag då den fullbordas.

Då ska människorna, frälsta genom nåden, 

    förhärliga Gud på ett fullkomligt sätt som en familj älskad av Gud och Kristus, deras broder.

 

                 sid. 302-303.

 

        ANDRA VATIKANKONCILIET.

 

                        JESUS SYRAKS VISHET.

 

                TALETS TUKT.  23:7-15.

 

7.  #Hör läran om talets tukt, mina barn;

  följer men den går man fri för snaror.

Genom sina ord#.

 

8.  #Blir syndaren fångad, och den övermodige

   smädaren kommer på fall#.

 

9.  #Vänj inte din mun vid eder, ta inte för vana 

   att nämna den Heliges namn#.

 

10.  #Ty liksom en slav under ett långvarigt förhör

inte kan undgå märken av piskrappen, så undgår

     man heller inte att synda om man ständigt svär

vid Herrens namn#.

 

11.  #En man som ofta svär blir en stor lagbrytare,

och gisslet kommer inte att skona hans hus.

     Sviker han sin ed ådrar han sig synd:

struntar han i eden syndar han dubbelt, och om

     hans ed var tomma ord undgår han inte straff:

hans hem fylls av olyckor#.

 

12.  #Det finns ord som är lika med döden --- må de aldrig förekomma i det land vi ärvt från Jakob.

    Allt sådant är fjärran från de fromma; de kommer

inte att låta sig dras in i synder#.

 

13.  #Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal,

ty sådana ord är syndiga#.

 

14.  #Tänk på din far och din mor när du sitter

i stormäns krets, så att du inte glömmer dig i

   deras sällskap och låter din vana göra dig till

narr; då önskar du att du aldrig blivit till och 

    förbannar den dag du föddes#.

 

15.  #En människa som vänjer sig vid oförskämt tal

förblir utan fostran så länge hon lever#.  

 

 

                   LÄNGRE IN I BÖNENS LAND.

 

                        WILFRID STINISSEN.

 

    PÅ SPANING EFTER BÖNENS VÄSEN.

 

"Bön är för mig hjärtats upplyftande", skriver 

     Therese av Lisieux ( 1873-1897 )

"den är en enkel blick mot himlen, den är ett 

     tacksamhetens och kärlekens anrop mitt

i såväl prövning som i glädje".  sid. 16.

 

Och Johannes av Damaskus ( ca. 680-750 ):

    "Bön är själens upplyftande till Gud eller en till

Gud riktad vädjan om lämpliga gåvor".  sid. 16.

 

Kontemplation är ju, enligt Johannes av Korset

    beskrivning, "ingenting annat än ett mystiskt ingjutande av Gud i själen, ett stilla och 

   kärleksfullt inströmmande av Gud själv, som 

då man inte hindrar det upptänder sjäen med 

     kärlekens ande".  sid. 16.

 

Därför väljer jag hellre den definition som vi redan

      på 100-talet möter hos Clemens av Alexandria

( ca. 150 - 216 ): Bön är en dialog med Gud". sid. 16.

 

Så säger också Andra Vatikankonciliet:

    "Det främsta skälet till människans värdighet

ligger i hennes kallelse till gemenskapen med Gud.

    Redan från begynnelsen blev människan inbjuden

av Gud att börja en dialog med honom".  sid. 17.

 

                DIALOGEN INOM TREENIGHETEN.

 

"Sonens eviga födelse stillar Faderns ursprungliga

     behov av att älska", skriver Adrienne von Speyr

( 1902-1967 ).

                              KAPITEL 3.

 

                          INRE SAMLING.

 

   Återvänd till ditt hjärta.

 

   Teresa av Akvila kallar detta ställe "el espiritu"

( anden ) eller "en centro del alma"

   ( själens centrum ).

I DEN INRE BORGEN skriver hon:

    Denna vår själs medelpunkt --- eller denna ande

--- är något så svårt att beskriva eller ens tro på,

     att jag, mina systrar, som har så ringa förmåga 

att uttrycka mig begripligt, ogärna vill inleda er i

    frestelsen att inte tro på vad jag säger.

Ty att säga att det finns plågor och vedermödor men

     att själen ändå vilar i frid, det är en betänklig sak.

    Jag vill göra en jämförelse ( ... ) Konungen bor

i sitt palats.

     Han har många krig i sitt kungadöme och många

svårigheter, men ändå står.

     Likaså är det här.

Även om det i de andra boningarna råder stort 

    tumult och farliga vilddjur styrker omkring och larmet skallar i öronen, så kan ingen tränga in i

    denna innersta boning och driva någon därur.

Inte heller kan det oväsen som hörs, hur plågsamt 

    det än må tyckas, rubba själens ro och beröva

henne friden".  sid. 28-29.

 

Therese av Liseux diktar:

  #Nej, ingenting oroar mig, ingenting bekymrar mig.

Ännu högre än lärkan förmår min själ att flyga.

    Ovanför molnen är himlen alltid blå.

Man når de stränder där Gud regerar#. sid. 30.

 

"Här är det märkta", skriver Teresa av Akvila,

    "att källan och denna strålande sol som är i själens centrum aldrig förlorar sin glans och

   skönhet.

Detta finns alltid innerst inne i henne, och ingenting

   kan beröva den dess fägring.

Men om man lägger ett mycket svart tygstycke

     över en kristall som solen lyser på, så är det

tydligt att hur mycketsolen än skiner så har dess

    sken ingen verkan på kristallen".  sid. 31.

 

Isak Syrien ( 500 - talet ) liknar människans själ

    vid en lök.

"Då man skalar en lök, avlägsnas det ena höljet

    efter det andra, och den innersta grodden, varur

växten spirar upp mot ljuset, ligger blottad.

     Där, i din egen innersta kammare, skall du få se

den himmelska kammaren, ty den ena och den

   andra är ju ett och detsamma". sid. 31.

 

Teresa, som säkert inte läst Isak Syrien, kommer

    med en liknandebild:

"Må vi nu vända oss till vår borg med de många 

      boningarna.

Ni skall inte uppfatta dessa boningar som liggande

     i en rad, den ena efter den andra, utan ni skall

fästa era blickar på mitten, där konungen har sitt

     rum eller palats.

Tänk er detta som en dvärgpalm:

     för att komma fram till det som kan ätas måste

man tar bort många täcklager som omger det 

     välsmakaande innersta.

På samma sätt finns det mycket omkring och

     ovanpå detta gemak".  sid. 31. 

 

Teresa säger också att porten som leder in i denna

   borg är bönen och betraktelsen.

Utan bön, mycket bön och uthållig bön, skall vi

    inte vänta oss att nå vårt innersta.  sid. 31.

 

Johannes av Korset går samma väg inåt.

    "För att finna denne Brudgummen för så vitt man

kan det i detta liv, bör man lögga märke till att

   Ordet, i förening med Fadern och den helige Ande, väsentligen bor i själens allra innersta, där han

     döljer sig.

Därför måste ckså den själ som skall finna honom

     genom kärleksförening lösgöra sin vilja från

alla skapade ting och träda in i en djup andakt inom

     sig själv, och där inne skall hon underhålla 

förbindelser med Gud fulla av tillgivenhet och 

     kärlek, och betrakta hella världen som om den

inte existerade.

    ( ... ) Gud är alltså dold inne i själen, och det är

där som den verkligt kontemplativa människan

     bör söka honom".  sid. 32. 

 

                TILLBAKA TILL VÅRT URSPRUNG.

 

Teresa av Akvila skriver:

     "Jag vet en person ( hon talar om sig själv )

som inte hade kommit till insikt om att Guds nåd av 

     detta särskilda slag lärde hon sig tro det.

Hon frågade en av dessa halvlärda som vi nyss 

    talade om på vad sätt Gud är i oss ( han visste

det lika litet som hon innan Gud lät henne

    förstå det ), och han svarade att Gud är där endast genom sin nåd.

    Men hon var så övertygad om sanningen att hon

inte trodde honom"  sid. 39.  

 

                  EN OÄNDLIG KAPACITET.

 

FÖRSTÅNDET är till sitt väsen öppenhet för inget 

    mindre än Guds ord (" både med liten och stor

bokstav" ).

    Tack vare vårt förstånd kan vi höra Guds ord och

förstå det.

     Förståndet kan visserligen också fundera och analysera, men i sin grund är förståndet öppenhet

    och mottaglighet för det sanna ljuset, Jesus Kristus, Faderns Ord.

     Vårt sätt att fundera och analysera är oftast

ett egenmäktigt förfarande.

   När förståndet får styras av sin öppenhet mot

Gud, får "analyserandet" en helt annan karaktär.

     Det flyter då fram ur sin källa, ur öppenheten,

utan ansträngning, utan oro eller bekymmer,

    utan begär efter resultat. W. Stinessen. sid. 41-42.

 

VILJAN är en längtan som har samma djup och

    räckvidd som förståndet:

"Den andra grottan är viljans grotta, och dess

    tomhet är en hunger efter Gud.

( ... )  Det är en hunger efter den kärlekens 

    fullkomlighet, som själen eftersträvar", en hunger efter den totala kärleken.

     När viljan släppt taget om alla egensinniga önskningar och krav, blir den en oemotståndlig 

    kraft som, utan krampaktighet, helt självmant

driver undan allt som står emot den älskade.

      sid. 42.  W. Stinessen.

 

MINNET gör att vi aldrig helt kan glömma vårt 

    Ursprung.

Vi kan självfallet förtränga denna kunskap, 

     och vi är mästare i detta.

Men förträngningen hämnas:

     den leder till ångest, tomhet, ensamhet.

Minnet är som en stentavla där Gud har inristat

     sitt namn.

Det kan aldrig utplånas.

     Minnet är detta "levande och talande vatten

inom mig som säger från mitt inre:

    Kom till Fadern.

Minnet kan bli en plåga om det stannar upp inom

    det förnimbaras sfär. 

Om det öppnar sig mot det ogripbara blir det en

    nådens reservoar som ständigt blir påfylld

av Guds levande närvaro. 

    Människan är inte Gud utan en avgrund som ropar

efter honom.

    Gud kan inte motstå detta ropande, han fyller avgrunden.

     Men han gör det inte en gång för alla.

Ständigt nyskapar han avgrunden och ständigt 

    är han beredd att fylla den, vilket gör att vi bland

erfar av grunden, vår omätliga ängtan efter honom,

     och ibland "fyllningen", hans lycksaliga liv som

blivit vårt eget liv.

     Den som säger att människan är ingenting,

har rätt: i sig själv är hon inget annat än ett

   stort hål.

Men den som påstår att människan är stor, ja

    gudomlig, har också rätt:

hon är fylld av Gud. 

      När jag går tillräckligt djupt in i mig själv,

erfar jag att jag är en svamp som är genomdränkt 

     av Gud. 

Jag erfar att mitt djupaste "hjärta" alltid är 

    "hos Herren".

Innan prästen i mässan börjar prefationen, 

     uppmanar han oss att uppfylla våra hjärtan.

I Sverige svarar vi:

    "Vi har upplyft dem till Herren".

Det latinska svaret är radikalare:  HABEMUS AD

    DOMINUM.

I Tyskland svarar man korrekt:

    "Wir haben sie beim Herrn" (Vi har dem hos 

Herren ). 

     Själv vill jag gärna se detta svar som ett uttryck

för övertygelsen att vårt djupa hjärta alltid är hos

     Herren.

Hur tankspridda vi än är, är vi i grunden aldrig 

    borta från Gud.

Men vi är tacksamma mot prästen att han påminner

    oss om detta.  sid. 43.  W. Stinessen. 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                    DEN  KATOLSKA SOCIALLÄRAN.

 

                 KRISTUS DEN NYA MÄNNISKAN.

 

22.  Faktum är att människans mysterium endast 

  klarnar i det människoblivna Ordets mysterium.

För Adam, den första människan, förebådade honom

     som skulle komma, Herren Kristus.

Kristus, den nye Adam, lär människan att helt och

    fullt känna sig själv och sin höga kallelse,

genom att uppenbara Fadern och hans kärleks

    mysterium.

Därför är det inte ägnat att förvåna att de sanningar

    som tidigare behandlas har sin källa i honom

och fullbordas i honom.

     Han som är den fullkomliga människan, den osynlige Gudens avbild, har samtidigt återgivit 

    Adams söner den likhet med Gud som förstördes

av den första synden.

     Kristus antog den mänskliga naturen utan att

utplåna den, och därför har vår natur blivit högt

    upphöjd.

Guds Son har genom att bli människa på något sätt

    förenat sig med varje människa.

Han arbetade med människohänder, tänkte med

     mänskligtg förstånd, handlade med mänsklig

vilja, älskade med mänskligt hjärta.

    Född av jungfru Maria har han verkligen blivit

en av oss, lik oss i allt utom synd.

 

Genom att frivilligt offra sitt blod har han, det

   oskyldiga Lammet, gett oss livet.

I honom har Gud försonat oss med sig själv

   och med varandra.

Gud har befriat oss från slaveriet under djävulen

    och syndenså att var och en av oss kan säga 

med aposteln:

   Guds Son "har älskat mig och offrat sig för mig"

( Gal. 2:20 ).

    Genom att han har lidit för oss har han inte bara 

gett oss ett föredöme som vi ska följa utan även

     banat väg för oss, den väg som vi måste gå för

att livet och döden ska helgas och få ny mening. 

 

Den kristna människan som av Gud formas efter

     hans Sons bild, han som är den förstfödde

bland många bröder, får ta emot "Anden som en

   första gåva" ( Rom 8:23 ) ochh förmår därför 

uppfylla kärlekens nya lag.

    Genom Anden, som är "en borgen för vårt arv"

( Ef 1:14 ), återställs hela människan inifrån,

     ända tills kroppen blir befriad ( jfr Rom 8:23 ):

"Om anden frånn som har uppväckt Kristus från de

     döda göra också era dödliga kroppar levande

genom att hans ande bor i er".

     ( Rom 8:11 ).

Förvisso måste även den kristne av plikt och

     nödvändighet kämpa mot det onda genom många svårigheter och även lida döden.

    Men eftersom den kristne är förenad med påskmysteriet och har blivit lik Kristus genom en 

    död som hans, går den kristne uppståndelsen till

mötes med stärkt hopp".

 

Det gäller inte bara dem som tror på Kristus utan

     alla människor av god vilja, i vilkas hjärtan nåden verkar på osynligt sätt.

    Eftersom Kristus har dött för alla och det bara 

finns en enda yttersta kallelse för människan,

     det vill säga kallelsen till Gud, måste vi tro att

den helige Ande erbjuder alla möjligheten att,

    på ett sätt som bara Gud vet, förenas med detta

påskens mysterium.

    Sådant och så stort är människans mysterium,

som de troende betraktar i den kristna

    uppenbarelsens ljus.

Genom Kristus och i Kristus kastas ljus över 

     lidandets och dödens gåtor --- detta som utan

hans evangelium krossar oss.

     Kristus har med sin död besegrat döden och

skänkt oss livet, så att vi som söner i Sonen

    kan ropa i Anden: "Abba! Fader!".   

 

   sid. 292-293.   ANDRA VATIKANKONCILIET.

 

      

                DEN KATOLSKA SOCIALLÄRAN.

 

               DEN SYSTEMATISKA ATEISMEN.

 

20.  Den moderna ateismen framträder också ofta

i en systematisk form, som förutom andra skäl mot

    Gud driver sin önskan om mänskligt oberoende

så långt att den bestraktar varje form av beroende

    av Gud som ett problem.

De som bekänner sig till en sådan ateism hävdar att

    friheten innebär att människan är sitt eget ändamål och att hon själv formar och skapar sin 

     historia.

De hävdar att en sådan frihet är oförenlig mer 

    erkännnadet av en Herre som är alltings upphov

och mål eller åtminstone att den gör en sådan

    bekännelse helt och hållet överflödig.

Denna uppfattning kan gynnas av den känsla

   av makt som våra dagars tekniska framsteg

ger människan.

      En form av nutida ateism som inte får förbigås

är den som väntar sig människans befrielse i första

    hand genom hennes ekonomiska och sociala

frigörelse.

    Den menar att religionen till sin natur hindrar

en sådan frigörelse, genom att den inriktar 

     människans hopp på ett bedrägligt framtida liv

och därigenom avleder henne från att bygga upp

     det jordiska samhället.

När anhängarna av denna läran kommer till makten

     i en stat bekämpar de därför religionen med våld.

För att utbreda ateismen använder de sådana 

     påtryckningsmedel som den offentliga förfogar

över, särskilt vad gäller ungdomens fostran.

 

           KYRKANS INSTÄLLNING TILL ATEISMEN.  

 

21.  I trohet mot Gud och mot människan kan 

kyrkan, liksom hon tidigare gjorts, inte annat än

    med smärta kraftigt fördöma dessa farliga läror

och handlingssätt.

     De motsäger förnuftet och mänsklighetens

samlade erfarenhet och gör människan främmande

    för den storhet som är medfödd hos henne.

Kyrkan försöker emellertid att urskilja de orsaker 

     till gudsförnekelsen som ligger fördolda i den

ateistiska mentaliteten.

      Hon är väl medveten om hur viktiga de frågor är

som ateismen väcker, utifrån sin kärlek till alla

    människor anser hon att dessa frågor borde bli 

allvarligt och mer grundligt undersökta. 

   

Kyrkan vidhåller att erkännandet av Gud inte på

    något sätt står i motsats till människors värdighet, har sin grund och sin fullkomning i Gud.

     Människan har skapats av Gud som fri och förnuftig gemenskapsvarelser.

    Men framförallt har hon blivit kallat att som Guds barn leva i gemenskap med honom och dela hans

      egen salighet.

Kyrkan lär också att de jordiska uppgifterna inte 

     minskar i betydelse av det eskatologiska hoppet;

snarare gonom tron förnyad drivkraft till att 

    verkligen fullgöra dem.

Om däremot det gudomliga fundamentet och

   hoppet om det eviga liver försvinner, tillfogas människans värdighet oerhörd skada --- vilket man

     i våra dagar ofta konstaterar.

Om livets och dödens, skuldens och smärtans 

    frågor förblir olösta, leder det inte sällan till att

människor går under i förtvivlan.

     Tills vidare förblir också varje människa inför

sig en olöst gåta, en fråga om hon bara dunkelt 

    anar svaret på.

I vissa stunder kan ingenhet undgå att ställa sig

    denna fråga, särskilt inte vid de avgörande ögonblicken i livet.

    Endast Gud kan ge ett fullständigt och säkert svar på dessa frågor, han som kallar människan

   till en djupare eftertanke och ett ödmjukare

sökande. 

    Bot mot ateismen kan man vänta sig endast om

kyrkan gör en riktig och efter situationen avpassad

    utläggning av den kristna läran och hela kyrkan

och alla hennes medlemmar efterlever denna lära.

     Det är kyrkans uppgift att göra Gud Fadern och

hans människoblivne Son närvarande och liksom

     synliga, detta under det att kyrkan under den 

helige Andes ledning ständigt förnyas och renas.

     För detta krävs framför allt vittnesbörd om en levande och vuxen tro, en tro som tränats att både

     se svårigheterna klart och övervinna dem.

Många martyrer har gett och ger ett lysande

    vittnesbörd om en sådan tro.

Denna tro måste visa sig fruktbar genom att 

    genomsyra de troendes hela liv, även de profana

sektorerna, och inspirera dem till rättvisa och 

    kärlek, speciellt mot de behövande.

De som mest av allt visar på Guds närvaro är 

    emellertid de troendes inbördes kärlek, som träder fram då de arbetar tillsammans för tron 

     på evangliet och framstår som ett enhetens tecken.

     Även om kyrkan entydigt förkastar ateismen,

så bekänner kyrkan samtidigt att alla människor,

     troende och icke troende, måste verka tillsammans för en riktig utveckling av vår

   gemensamma värld.

Detta kan förvisso inte ske utan en uppriktig och

   klok dialog.

Kyrkan beklagar därför den åtskillnad som vissa

     statsmakter gör emellan troende och

icke-troende.

    Det innebär att människans grundläggande rättigheter åsidosätts.

    Kyrkan kräver handlingsfrihet för de troende,

och möjlighet att också bygga upp Guds tempel

    i denna värld.

Hon inbjuder ateister att med ett öppet sinne

    studera Kristi evangelium.

 

Kyrkan är övertygad om att hennes budskap 

    motsvarar människans hemligaste önskningar

när hon försvarar den värdighet som ligger i

    människans kallelse och återger hoppet åt dem

som tvivlar på att deras liv har en högre

    bestämmelse.

Hennes budskap gör inte människan mindre utan

   ger henne ljus, liv och frihet att gå vidare.

Det finns inte något annat som kan tillfredsställa

     människans hjärta:

"Du har skapat oss till dig", Herre, 

    "och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig". 

                   SID. SID. 290.     

 

      Ord från andra Vatikankonciliet.

      

 

 

     

        VISHET OCH DÅRSKAP I UMGÄNGESLIVET.

 

                   JESU SYRAKS BOK. 21:11-28.

 

11.  #Den som följer lagen är herre över sina tankar,

gudsfruktan leder fram till vishet#.

 

12.  #Den som är obegåvad kan inte fostras,

men det finns begåvning som vållar mycken sorg#.

 

13.  #Den vises kunskap väller fram som en flodvåg,

och de råd han ger är som ett frisk källa#.

 

14.  #Dårens sinne är som en sprucken kruka:

ingen kunskap stannar där#.

 

15.  #Om den kloke hör ett vist ord berömmer han

det och tillfogar ett annat men den njutningslystne

    hör det med avsmak och slänger det över axeln#.

 

16.  #Dårens utläggningar är som bördan under

vandringen, men att lyssna till den kloke är ett

   nöje#.

 

17.  #När folket rådslår är den vises ord eftersökta,

och man begrundar noga vad han säger#.

 

18.  #För dåren är visheten som ett hus i spillror

och den klokes kunskap osammanhängande ord#.

 

19.  #För den enfaldige är fostran som bojor kring

fötterna, som en handklove om högra handen#.

 

20.  #Dårens skratt är högljutt, men en insiktsfull

man ler bara stillsamt#.

 

21.  #För den vise är fostran som ett smycke av 

guld, som en ring på hans högra hand#.

 

22.  #Dåren rusar rakt fram i huset, en erfaren

människa visar sig försynt#.

 

23.  #En människa utan vett kikar in genom dörren,

en man med hyfs väntar utanför#.

 

24.  #Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;

för den vise vore det en outhärdlig skam#.

 

25.  #Andra pratar vitt och brett, men de visa

vägar sina ord på våg#.

 

26.  #Dårens tanke styrs av tungan, den vises

tunga tyglas av tanken#.

 

27.  #När den gudlöse förbannar Satan, förbannar

han sitt eget begär#.

 

28.  #Ryktesspridaren fläckar ner sig själv,

och han blir avskydd bland sina grannar#.