Direktlänk till inlägg 17 oktober 2023
AXPLOCK UR BOKEN: LANDET SOM GLÖMDE GUD. Del. 1.
Mellan åren 1917-1932 hade Sverige inte mindre
än 14 regeringar.
Denna period av ständiga förrändringar fick sitt
slut när Per Albin Hansson efter valet utsågs till
statsminister.
Då inleddes en historiskt och internationellt
unikt lång period där ett enda parti lyckades behålla
makten --- inte i 44 dagar utan i 44 år.
Socialdemokraterna styrde Sverige, bland
tillsammans med andra partier, men oftast på
egen hand, mellan 1932 och 1976.
Socialdemokraterna fick aldrig lägre än 44 procent i något val mellan 1936 och 1970.
De förändringar i sekulär och invidualistisk
riktning som Sverige upplevde under den här
perioden skedde under socialdemokratisk ledning.
Socialdemokratin föddes i slutet av 1800- talet
i nära samverkan med radikalt liberala grupper,
exempelvis den i UTILISTISKA rörelsen,
där Hjalmar Branting tog en ledande roll.
Den kombination av individualism och religions-
fientlighet som skulle prägla många
socialdemokrater uttrycktes med styrka även av
liberal orienterade utilister, med socialdemokratin
blev ändå den politiska rörelsen som samlade
de flesta av dessa radikala röster.
Den itilistiska rörelsens grundare; Viktor
Lennstrand, beskrev det som "min plikt att öppet
mot kristendomen sätta ej allenast utilism utan
även socialdemokratin.
Branting själv skulle dock med tiden förändra sin
direkt fientliga inställning mot kristendomen
till en mer diplomatisk attityd där religionen skulle
vara en privatsak som förväntades förlora sin roll
i det kommande socialistiska samhället.
I Sverige kom förändringarna dock med tiden
att accepteras, eftersom politiken hade lyckats
ersätta gamla värderingar med nya, där
"den förenade tron inte längre var den gamla
lutherdomen utan en socialdemokratisk ekonomisk religion".
Yvonne Hirdman beskriver de hastiga förändringar
omkring 1970 som ett resultat av att Socialdemokraterna antog en radikal, delvis liberal
syn på könsrollerna som "ett nytt fält för den
sociala ingenjörskonsten" i partiets större vision
om klassmässig jämlikhet.
VAR OCH EN KAN SE ATT RELIGIÖS PRAKTIK OCH
UTTALAD TRO HAR MINSKAT I MÅNGA LÄNDER,
FRAMFÖR ALLT UNDER DE SENASTE
DECENNIERNA; ATT GUD INTE TAR PLATS I DET
OFFENTLIGA RUMMET PÅ SAMMA SÄTT SOM
UNDER TIDIGARE SEKLER, OCH LIKNANDE
FÖRÄNDRINGAR SKER PÅ EN RAD ANDRA
OMRÅDEN. Charles Taylor.
HISTORIKERNA MÅSTE I FRAMTIDEN FÖRKLARA
HUR EN SOCIALISTISK SKOLREFORM KUNDE
GENOMFÖRAS I ETT KAPITALISKT LAND ..... HUR
KOMMER DET SIG ATT SKOLSYSTEMEN I DET
SOCIALISKA DDR OCH DET KAPITALISKA SVERIGE
HAR SÅ MÅNGA GEMENSAMMA DRAG?
HEDERSDOKTORATET UPPFATTAR JAG SOM EN
ERKÄNSLA AV DEN SVENSKA SKOLREFORMEN.
DEN ÄR ETT MEDEL FÖR ATT DEMOKRATISERA
DET SVENSKA SAMHÄLLET, DET VILL SÄGA
FÖRBEREDA SOCIALISMEN.
Stellan Arvidsson, tacktal vid mottagandet att sitt hedersdoktorat vid universitetet i östtyska Rostock
1969.
PÅ ARBETARKLASSEN SKALL BYGGAS
FRAMTIDENS KYRKA; OCH DET ÄR EN SÄKRARE
GRUND ÄN BIBELSAGAN EN GÅNG GAVS ÅT DEN
KRISTNA KYRKAN ... DE GAMLA STÅNDEN ÄR
STADDA I UNDERGÅNG ... PRÄSTSTÅNDET --- HUR
MÅNGA AV DESSA TIOTUSENDEN TRO PÅ VAD
SVARTROCKARNA PREDIKAR?
STATSKYRKAN ÄR EN KOLOSS PÅ LERÖTTER,
SOM RAMLAR FÖR FÖRSTA ALLVARLIGA STÖT
OCH DRAR MED SIG DE 16 MILJONER DEN
KOSTAR OM ÅRET.
Hjalmar Branting, tal vid Sveriges första förstamaj
demonstration, Stockholm 1890.
Den tidiga socialdemokratins syn på religionen
pendlade mellan att betrakta den som ett
förtryckarmedel från överklassen, eller som en
kyrklig förvrängning av Jesu sanna socialistiska
budskap. I båda fallen framstod kyrkokritik och
motvilja mot präster och andra kyrkliga auktoriteter som självklara inslag i klasskampen,
och den tidiga arbetarrörelsen utmärktes av en
"militant ateism".
Staten gensvarade i sin tur skarpt, och både
Hjalmar Branting ( 1860-1925 ) och andra ledande
socialdemokrater fick tillbringa tid i fängelse
för hädelse.
Detta ökade dock bara motsättningarna och stärkte arbetarklassens inställning att kyrkan stod
i allians med statsmakten, i opposition mot
individuella friheter.
Redan vid socialdemokraternas bildande 1889 var
aversionen mot kristendomen uppenbar, men den
första partikongressen fann en pragmatisk lösning
på frågan.
Kongressen öppnades på långfredagen vid
gudtjänsttid .... en markering så tydlig som någon
--- och bestod av två talanger.
Den ena, ledd av Hjalmar Branting, argumenterade för att formellt uttalande mot
religionen, medan den andra ville verka för
religionens privatisering. Det senaste förslaget
segrade också med 18 röster mot 16.
HARALD HALLEN: PRÄSTEN SOM TOG MAKTEN
FRÅN PRÄSTERNA.
"DÅ KANSKE MAN SÄGER SOM HERR ENGBERG,
ATT DET FINNS ETT MEDEL MOT DEN
OBSKURANTISM SOM SKULLE FRODAS I SÅDAN
FRIKYRKA DET ÄR DEN KONFESSIONSLÖSA
RELIGIONSUNDERVISNINGEN .....
JAG FÖR MIN DEL TROR ICKE ALLS, ATT EN
SÅDAN ENBART KONFESSIONLÖS UNDERVISNING
SKALL VARA EN TILLRÄCKLIG BORGEN FÖR
ATT ICKE VARJEHANDA RELIGIÖSA FÖRVILLELSER
OCH ANNAT SKALL KUNNA PÅ DET SÄTTET
I FRIKYRKAN KANSKE VÄXA ÖVER ALLTSAMMANS.
DET MÅ MAN FRÅGA SIG ÄVEN UR SOCIALDEMOKRATISK SYNPUNKT: ÄR DET EN
KLOK SOCIALPOLITIK, ATT LÅTA ETT SÅ VIKTIGT LIVSOMRÅDE LEVA FULLSTÄNDIGT SITT EGET
FRIA LIV?
Harald Hallden, rikdagsdebatt om statskyrkans
avskaffande, 1918.
I sin roll som präst representerar Harald Hallen
under hela sitt liv liberal teologi som avvisar en
bokstavlig förståelse av Jesu inkarnation,
uppståndelse och försoning.
I stället vill Hallden se kyrkan återvända till Jesu
inom världsliga förkunnelse.
Till skillnad från den vanliga fientligheten mellan
socialdemokrati och kyrkan menar Hallen kristendomen inte längre måste betraktas som
överhetens verktyg för verktyg för att kontrollera
massorna.
Denna oortodoxa förståelsen av den kristna läran resulterar i att Hallen redan tidigt under sin
prästbana anmäls till och även fälls av domkapitlet.
I en riksdagdebatt 1915 om skolans kritendomsundervisning avvisar Hallden det som
han beskriver som tidens dogmatiska katekes
undervisning.
Han avråder från att använda Bibeln som lärobok
och förespråkar istället en undervisning i linje med
den moderna teologin.
I sin riksdagspredikan 1919 visar han en positiv
inställning till en tro på "det allmänna brödraskapet och Guds rike".
Det brödraskap han beskriver stämmer dock närmare överens med en maxistisk än med en
biblisk grundsyn, då predikan kretsar kring hur
arbetarklassen lider under den här världens
överklass.
ARTHUR ENGBERG: KRISTENDOMENS
HUVUDFIENDE SOM BYTTE FOT.
MINA HERRAR JAG TROR DEN RIKTIGA VÄGEN ATT
AVSKAFFA KYRKOVÄSENDET ÄR ATT FÖRVERKLIGA DESS EGEN IDE.
LÅT OSS TILL ATT BÖRJA MED AVSKAFFA BISKOPARNA OCH INFÖRA EN KYRKLIG
ÖVERSTYRELSE MED EN GENERALDIREKTÖR
FÖR KUNGLIGA SALIGHETSVERKET ELLER VAD
HERRARNA VILJA KALLA DET FÖR.
Arthur Engberg, rikdagsdebatt om statskyrkans
avskaffande 1930.
Den yngre Engberg är mycket tydlig i sin hållning:
Karl Marx är hans främsta inspiration som politisk och allmän filsofi, och Marx ideologi är
också Engbergs.
Engberg omnämner honom som "mästaren" och
maxismen utgör för honom "ett korrektivt ett tryggt ankarfäste, en stödjepunkt i vårt arbete på
att göra oss till den sociala utvecklingens suveräna och målmedvetna herrar".
Svenska skolsystemet har under nästan ett
årtusende haft sin grund i kristen tro, praktik
och etik, och de första skolorna i Sverige startades
i nära samverkan med kloster och domkyrkor.
1842 infördes den obligatoriska folkskolan, med
statskyrkan som ansvarig för undervisningen.
Den viktigaste reformen under perioden var
införandet av nya grundskolan med sin första
läroplan 1962 och en ytterligare reviderad
version 1969.
Ytterligare ett nytt tillskott mellan dessa två var
införandet av den nya gymnasieskolan 1965 där
kristendomen avskaffades som skolämne.
Beslutet gav upphov till våldsam debatt, en stor nationell namninsamling och ett nytt kristdemokratisk parti i svensk politik.
Det viktigaste förändringen i 1919 års undervisningsplan är avskaffandet av
katekesundervisningen.
Socialdemokraterna anno 1920.
Marxismen i Fokus.
Det socialdemokratiska partiet hade också sprängts
i två delar, där kommunisterna hade brutit sig ut
som ett eget parti.
Branting, som inte förmått hålla samman den
spretiga socialistiska rörelsen, underströk
återkommande att Socialdemokraterna väg var
och skulle förbli demokratins ----- inte den väpnade
revolutionens.
Att Karl Max var partiets självskrivna förebild rådde
dock ingen tvekan om.
Programmets maxistiska fokus blir säkert tydligt
på de områden som behandlar ägande, där programmet föreskriver ett statligt övertagande
av samliga "naturrikedomar, industriföretag,
kreditanstalter, transportmedel och
kommunikationsleder" som behövs för att genomföra en "planmässig folkhushållning".
Detta partiprogram ska gälla i 24 år, under resten av Brantings och nästan hela Per Albin
Hanssons ledarskap, har alltså en stark maxistisk
inriktning med kraftfulla ingrepp i den privata
äganderätten, med det uttalade målet att ersätta
det nuvarande ekonomiska systemet med en
socialistisk planhushållning.
En månad efter 1920 års kongress sker det
förunderliga:
Efter inbördes oenighet om kommunalskatten faller
regeringen Eden, och Hjalmar Branting får förtoendet från sin gamle skolkamrat,
kung Gustav V, att bilda den första socialdemokratiska enpartiregeringen.
Plötsligt ligger vägen öppen att försöka genomföra det marxistiska program som partiet
just antagit.
ETT KYRKOPOLISKT PROGRAM TAR FORM.
Måtte nu denna kongress bli en ny sten i det
byggnadsverk vi reser för framtiden, en framtid
som vi gamla inte få se, men som ni unga en dag
ska stå mitt uppe i, förvånande er över att världen någosin kunnat vara annorlunda.
Hjalmar Branting, tal på partikongressen 1924.
Brantings avslutningsord på sin sista partikongress
ger ett nästan profetiskt intryck.
De tre partiledarna som följde efter honom skulle
leda partiet och landet i nästan halvt sekel,
och när denna långa regeringstid nådde sitt slut
fanns det inte många vuxna svenskar kvar
som kunde minnas eller kanske ena tänka sig en
tid och en tillvaro där Socialdemokraterna
inte styrde Sverige.
Arthur Engberg driver i regeringen under den här
perioden, publicerar han också ett kyrkopolitiskt
program i tidningen SOCIAL-DEMOKRATEN 1925,
tänkt att införas i följande ordning:
1. Den borgerliga och kyrkliga kommunen sammanslås.
2. Rätt till fritt utträde ur statskyrkan beviljas.
3. Kyrkomötets vetorätt ( i lagstiftning om kyrkliga
frågor ) avskaffas.
4. Bestämmelsen om bekännandet av den rena
evangeliska läran ( vid tillsättande av högre statlig
tjänst ) utplånas ur R.F Lag 28.
5. Religionsundervisningen i skolan omlägges på
principiellt samma grund som skolans övriga
ämnen.
6. Statskyrkan avskaffas.
PER ALBIN HANSSON: DEN RELIGIONFIENTLIGE
MARXISTEN.
Vi leva under en ordning, där den stora massan av
vårt folk hålls nere i socialt betryck.
Vi leva under ordning där den stora massan saknar
verkligt inflytande på ledningen av vårt ekonomiska liv ..... Det måste en gång bli så,
att klassamhället Sverige avlöses av folkhemmet
Sverige.
Per Albin Hansson "folkhemstalet" remissdebatt
i riksdagen andra kammare, 18 januari 1928.
Efter Hjalmar Brantings död valdes Per Albin
Hansson till Socialdemokratisk partiordförande
1928.
I FOLKHEMMET beskriver Per Albin gemenskap
och samhörighet som centrala värden i den vision.
I det goda hemmet råder likhet, omtanke,
samarbete, hjälpsamhet.
"Göra vårt land till det goda medborgarhemmet,
med tryggad existens för dem, som där bygga
och bo, med allas samverkan för gemensam bästa"
Talet uttrycker en tydligt gemenskapsorienterad
grundsyn under ett övergripande marxistiskt,
om än icke-revolutionärt paraply.
Per Albin Hansson deltog aktivt i
Socialdemokraternas strategi för att reducera
Svenska kyrkans position.
Per Albin beskriver hur partiet historiskt har varit
fientligt inställt till kristendomen.
SSU orföranden Adolf Wallenheim tal:
Vi vill .... att ungdomen fostras till självständigt
omdöme och att en fri, egen tankeverksamhet främjas.
Arvidsson inflytelserik skolpolitiker prisar den
avlidne Arthur Engberg för att delvis lyckats
avskaffa skollagens skrivning om att skolan
ska främja en kristen fostran, och Arvidsson kräver
att denna skrivning nu tas bort helt och hållet.
De frisinnade hade insett att om
Socialdemokraterna kom till makten skulle de
kunna försöka genomföra 1920 års
programformulering om att förstatliga kyrkans egendom.
I den följande riksdagsdebatt riktar högerledaren
Arvid Lindman också öppna anklagelser mot
Engberg att hans motion endast skulle vara ett
inslag i hans större ambition om ett framtida
avskaffande av både kyrkomöte och statskyrka.
ALVA MYRDAL: OBEROENDETS O-KRÖNT
DROTTNING.
Psykoanalysen har lärt oss hur farliga de alltför
starka bindningarna mellan föräldrar och barn.
"Uppfostran är konsten att lära barnen växa ifrån
en", kan rentav sägas vara den pedagogiska
lärdomen av denna nya insikt.
Alva Myrdal, "Fostran till frihet, kritik kulturkamp"
tidskriften Kulturfront, 1936.
Alva ( född Reimer ) var 17 år när hon mötte Gunnar
Myrdahl, 21 år.
1924 gifte de sig i en borglig ceremoni.
Alva och Gunnar Myrdahl fick tre barn, men tillbringade stor del av tiden bortresta från barnen
med att arbeta och skriva.
Lämnade sonen Jan hemma med Gunnars föräldrar.
Som vuxen blev sonen en välkänd vänsterradikal debattör, men vände sig också kraftfullt mot sina
föräldrar för att ha förbisett honom som barn.
Jan Myrdal vägrade delta på såväl Alvas
mottagande av Nobelpriset som hennes begravning.
Under 1960 -talet återvände hon dock till inflytelserika poster i svensk inrikespolitik,
dels som kyrkominister, dels som ordförande
i partiets och regeringens utredningar som grep
över både kyrka, skola och familj.
Alva Myrdals stora inflytande i svensk politik
bekräftas av tidgare forskning och ledande politiker.
Tage Erlander menade att hon starkt bidrog till
införandet av en ny form av utbildning, och på
familjeområdet nämner Olof Palme Alva som
skärskilt central i utformningen av partiets
familjepolitik.
Makarna Myrdals familjeporogram är i grunden
stark antiauktorität och kritiskt mot den traditionella familjgemenskapen.
De förklarar att familjens auktoritet över barnen
redan har reducerats, men att denna utveckling
måste drivas mycket längre.
Boken stadsbarn förklarar Alva hur en
storbarnskammare skulle kunna fungera i den
moderna staden.
Författarens negativa inställning till auktoriteter
är tydlig.
Hon beskriver att barnen måste fostras till oberoende, och att den moderna pedagogiken
förespråkar att barn aldrig skall ges andra straff
än att lämnas ensamma och på så sätt utsättas
för ett socialt ogillande.
Hon avvisar en fostran som bygger på strikta regler
rekommenderar i stället en mindre auktoritär
fostransform som tar vara på "de positiva krafterna
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|